Etikett: AI

Spaningen Podd 031: Policydialog om AI och skolan, digitala nationella skrivprov och en forskarintervju

Spaningen Podd 031: Policydialog om AI och skolan, digitala nationella skrivprov och en forskarintervju

Den här veckan börjar vi med att ta upp en internationell policydialog om AI och skolan. Vi fortsätter sedan med erfarenheter från vårens digitala nationella prov i årskurs 9 och en ny forskarintervju från förra årets Learning Forum. Allra sist kommer veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden Spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning: Policydialog om AI och skolan, digitala nationella skrivprov och en forskarintervju

Veckans spaning: Policydialog om AI och skolan, digitala nationella skrivprov och en forskarintervju

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Policydialog om AI och skolan i Helsingfors

Vad innebär utvecklingen inom artificiell intelligens för skolan? Vad behöver eleverna lära sig? Hur påverkas undervisning, lärande och bedömning? Samhället och skolan står inför stora förändringar och detta är avgörande frågor som måste diskuteras och besvaras.

28-30 april arrangerade OECD och den amerikanska utbildningsorganisationen NCEE den andra policydialogen om AI och utbildning för de länder och provinser som presterar bäst på PISA. I oktober förra året träffades man i Toronto, Kanada. Den här gången var det dags för Helsingfors, där Utbildningsstyrelsen var värd. Förutom Finland deltog den kanadensiska provinsen British Columbia, Estland, Hong Kong, Japan och Sydkorea.

Innan dialogmötet sammanställde OECD och NCEE bakgrundsmaterial för att förbereda deltagarna på kommande samtal och diskussioner. Bland annat publicerades artiklar och utdrag ur aktuell litteratur och en sammanställning av pågående internationella projekt som rör AI och utbildning. Det finns också kort information om OECDs pågående och kommande projekt inom området.

OECD och NCEE har även sammanfattat deltagarländernas strategier inom AI-området. Här konstateras att strategierna fokuserar på vad som behöver göras för att bli internationellt konkurrenskraftig inom AI. Däremot sägs det inget om vad AI innebär för de strategiska satsningarna när det gäller skola och utbildning. Det förs inte heller några resonemang kring vad eleverna behöver lära sig för att förstå och hantera en verklighet där AI är en viktig del av arbetsliv och vardag.

Andreas Schleicher från OECD höll en presentation om vikten av att eleverna förbereds för sin framtid, inte för vårt förflutna. Av hans powerpoint framgår att presentationen inleddes med en överblick av den globala samhällsutvecklingen och den pågående digitaliseringen av skolan. Därefter tog Andreas Schleicher upp vad som behöver göras. OECDs satsning Learning 2030 och ett position paper därifrån, som kom förra året, var viktiga utgångspunkter.

Schleicher konstaterade att eleverna behöver förberedas på ett komplext samhälle som förändras snabbt och som präglas av digitalisering och AI. Det blir sannolikt ett samhälle med mängder av sociala, politiska och ekonomiska utmaningar som i hög grad måste lösas globalt. Detta kräver inte bara breda och specialiserade kunskaper inom en rad olika områden, utan även olika sociala, emotionella, kognitiva och metakognitiva förmågor. Attityder och värderingar som gör det möjligt att hantera en global och mångkulturell värld blir också nödvändiga.

Världens beslutsfattare måste i hög grad börja tänka i nya banor när det gäller skolan, menar Andreas Schleicher och OECD. Därför är det viktigt att de underlättar för innovatörer och att de särskilt öppnar upp för förändring från dem som arbetar och verkar i skolan. Ett bättre samarbete och ett större tankeutbyte med edtech-branschen vore också önskvärt.

Digitala nationella skrivprov

Under våren har nationella skrivprov i svenska och engelska i årskurs 9 genomförts digitalt i hela Sverige. Det är obligatoriskt från och med det här läsåret. 2022 ska digitala nationella prov införas i grund- och gymnasieskolan samt på komvux. Då kommer Skolverket att tillhandahålla en nationell digital tjänst som skolorna ska använda för att genomföra proven. Fram till dess ansvarar huvudmännen för att de nationella skrivproven kan genomföras digitalt

I en artikel som nyligen publicerades på Spaningen, delar RISE partners Kungsbacka, Lidingö och Skellefteå kommun med sig av sina tankar och erfarenheter kring arbetet med att införa digitala nationella prov.

I Kungsbacka kommun satte man igång med förberedelsearbetet redan under senhösten förra året. Med hjälp av den vägledning som SKL, Skolverket och Swedish Edtech Industry tagit fram, valde kommunen en kommersiell lösning som uppfyller Skolverkets tekniska krav. Det krävdes mycket arbete, både centralt och ute på skolorna, för att se till att infrastrukturen höll måttet och för att förbereda lärare och elever.

Kungsbacka och några andra kommuner som använder samma provtjänst genomförde ett testprov en dryg vecka innan det första skrivprovet. Då fungerade allt som det skulle, men tjänsteleverantörerns servrar kraschade när det första skrivprovet genomfördes. Det mesta löste sig till slut och i princip alla elever kunde lämna in digitalt. Kungsbacka kommun bestämde sig därför för att fortsätta med tjänsten.

Skellefteå kommun använde också en kommersiell provtjänst för att genomföra vårens skrivprov. Förberedelserna inleddes i slutet av förra året. Då upptäcktes brister som hade kunnat ställa till det, så det var tur att man var tidigt ute. Lärarna fick också en ordentlig genomgång av provsystemet och det togs fram ett supportsystem som kan ge hjälp och stöd om det uppstår tekniska problem. Proven genomfördes utan problem, sannolikt tack vare de goda förberedelserna.

Lidingö stad genomför sedan tre år tillbaka sin vision om en genomgripande digitalisering av skolan. Här har man  har man byggt upp en stabil digital infrastruktur och genomfört en satsning på Chromebooks till alla elever. Dessutom genomförs en satsning på kompetensutveckling och på att skapa en medvetenhet om digitaliseringens betydelse bland beslutsfattare, skolledare, lärare och föräldrar.

På Torsviks skola, liksom i resten av Lidingö stad, är digitala prov redan en del av vardagen. Både lärare och elever är vana vid att skriva prov digitalt och de använder samma tilläggstjänst till G Suite som på det nationella skrivprovet.  Alla lärare och elever använder sina chromebooks i undervisningen. Därför kände man sig säkra på att det inte skulle bli några problem under de båda skrivproven i årskurs 9. Det blev det inte heller, utan allt rullade på som det skulle.

I Skellefteå och i Kungsbacka menar man att Skolverket borde ge tydligare riktlinjer om vad huvudmännen behöver göra för att säkerställa att skrivproven kan genomföras digitalt. När alla huvudmän måste skaffa sig en egen teknisk lösning, är det högst anmärkningsvärt att Skolverket inte kan ge tydliga svar på vad som ska göras om allt inte går som förväntat. Någon borde också sätta luppen på hur de olika provtjänsterna fungerade nationellt. Det är viktigt att erfarenheterna samlas in och kommer till användning, så att de misstag som har gjorts inte görs om, konstaterar man i de båda kommunerna.

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Under de närmaste månaderna kommer filmerna att publiceras på Learning Forums Facebook-sida. Filmerna läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Adam Palmquist, som har en bakgrund som lärare, är industridoktorand Institutionen för informationsteknologi på Högskolan i Skövde. Han forskar om gamification, det vill säga hur spelmekanismer kan användas för att öka motivation och engagemang inom områden och verksamheter som inte alls hör ihop med spel. Hit hör till exempel skolans undervisning.

Veckans tips

Lärarförbundet driver sedan några år tillbaka Lektionsbanken, en kostnadsfri tjänst där lärare kan dela med sig av lektionstips och andra idéer som kan komma till nytta i undervisningen. Just nu har man ungefär 950 lektionstips i olika ämnen, från förskoleklass till och med årskurs 9. Alla lektionstips granska av en lärare innan de läggs ut

Nu har Lärarförbundet startat Förskolebanken, där förskollärares och barnskötare kan dela tips och idéer för yngre och äldre barn som är kopplade till förskolans nya läroplan. Ett av de senaste tipsen för yngre barn tar upp hur barn kan möta musik på sina egna villkor med hjälp av olika musikinstrument och appen Garageband. Ett aktuellt tips för lite äldre barn handlar om hur man kan träna källkritik genom att skapa en enkel green screen-studio.

Spaningen Podd 023: Skolans och utbildningens roll i ett alltmer digitalt samhälle och en ny brittisk rapport om AI i skolan

Spaningen Podd 023: Skolans och utbildningens roll i ett alltmer digitalt samhälle och en ny brittisk rapport om AI i skolan

Den här veckan börjar vi med en titt på en aktuell avhandling om skolans och utbildningens roll i ett alltmer digitalt samhälle. Därefter tar vi upp en ny brittisk rapport om AI i skolan. Till sist rundar vi av med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning: Skolans och utbildningens roll i ett alltmer digitalt samhälle och en ny brittisk rapport om AI i skolan

Veckans spaning: Skolans och utbildningens roll i ett alltmer digitalt samhälle och en ny brittisk rapport om AI i skolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med en titt på en aktuell avhandling om skolans och utbildningens roll i ett alltmer digitalt samhälle. Därefter tar vi upp en ny brittisk rapport om AI i skolan. Till sist rundar vi av med veckans tips.

Skolans och utbildningens roll i ett alltmer digitaliserat samhälle

Skolan digitaliseras för att anpassa verksamheten efter den pågående samhällsutvecklingen och för att hjälpa eleverna utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver för att kunna fungera i arbetsliv och vardag. Men ska skolan bara följa och anpassa sig efter utvecklingen, som om den vore något givet som inte går att förändra? Nej, det ska den inte, konstaterar Lina Rahm i en debattartikel som nyligen publicerades i Skola och Samhälle. Utbildningspolitik handlar om politisk styrning, och den går alltid att förändra.

Digitaliseringen av samhället och skolan är inte något nytt, utan har egentligen pågått ända sedan andra världskrigets slut. Det visar Lina Rahm i sin avhandling Educational imaginaries: a genealogy of the digital citizen, som hon disputerade på vid Linköpings universitet i januari. Utbildningen av barn och unga och vuxna har hela tiden setts som ett sätt att förbereda dem inför framtiden och att forma dem enligt den pågående utvecklingen, menar hon. Uppfattningen om vart utvecklingen är på väg och synen på vad man behöver kunna har dock förändrats genom åren.

Under 1950-talet och några årtionden framåt diskuterades datoriseringen och den ökade automatiseringen i samhället. Om tekniken bara hanterades rätt, skulle utvecklingen kunna leda till ett bättre samhälle och ett bättre liv för alla, konstaterar Lina Rahm. Frågan var inte om vi skulle nå dit, utan när. Därför var det viktigt att utbildningen skulle forma människorna efter tekniken och att de skulle lära sig att hantera möjligheter och risker på ett ansvarsfullt sätt. Det handlade både om att bli skickliga arbetstagare, att förbereda sig för en meningsfull fritid och att att vara redo att följa med i en ständig förändring.

En hel del av de här resonemangen känner vi igen idag, menar Lina Rahm. Men en viktig skillnad är att målet inte längre är lika tydligt. Fram till 1980-talet var slutmålet det “goda datasamhället” med större välfärd, mer fritid och ökat välstånd för alla. Det krävde i sin tur att medborgarna aktivt tog ställning och i tankar och handling verkade för att målet skulle kunna uppnås.

Numera handlar det istället om att “verka inom det digitala imperativet” och att bli digitalt kompetent för att att kunna vara entreprenöriell och innovativ, säger Lina Rahm. Genom ett livslångt lärande kan var och en skapa ett bättre liv för sig själv och förverkliga sina tankar och drömmar. Utvecklingen rullar på av sig själv och det gäller att hänga med för att inte hamna utanför.

Idag spelar digitala infrastrukturer och digital kommunikation en avgörande roll i samhällsutvecklingen. Det är ungefär som när elektriciteten började förändra samhället för drygt 100 år sedan. Att inte digitalisera skolan är alltså inte något realistiskt alternativ, hävdar Lina Rahm i sin debattartikel. Den borde egentligen digitaliseras ännu mer, tillägger hon. Men skolan behöver ligga i framkanten av den tekniska utvecklingen för att kunna påverka samhällsutvecklingen.

Skolan behöver problematiseras mer, och här kan både lärare och pedagogisk forskning ge viktiga bidrag, menar Lina Rahm. Den digitalisering som pågår idag är en medveten politisk styrning, men den är inte nödvändig. Utvecklingen kan alltid ta en annan riktning. Därför är det viktigt att sätta dagens diskussioner i ett historiskt sammanhang och att försöka komma åt de underliggande betydelserna i det som idag ses som en ny utveckling.

Det behövs ett prövande och kritiskt perspektiv på dagens utveckling, understryker Lina Rahm. Hur vill vi att samhället ska se ut? Vilka krav ställer det på skolan och undervisningen? Vad behöver eleverna lära sig?

Ny rapport från Nesta om AI i skolan

För ungefär en månad sedan tog vi upp OECDs senaste version av rapporten Trends Shaping Education, som nämner den snabba utvecklingen inom AI som ett av de områden som i hög grad kommer att påverka samhället och skolan. Därför menar man att det är viktigt att börja problematisera och att diskutera hur samhälle, arbetsmarknad och vardag förändras när den mänskliga intelligensen kompletteras med artificiell intelligens. Det gäller också att fundera på vad det här innebär för skolan.

Nederländska Kennisnets nya upplaga av rapporten Technologiekompas, som den här gången fäster blicken på AI, fanns med i samma spaning. Här blickar man 20 år framåt och resonerar kring vilka möjligheter som öppnar sig. Det mesta pekar på att de tekniska lösningarna blir allt smartare och kommer att fungera som viktiga komplement till lärarens arbete, både när det gäller undervisning och bedömning.

För några dagar sedan släppte brittiska Nesta rapporten Educ-AI-tion Rebooted?, där man tittar närmare på hur AI kan komma till nytta i skolan och i högre utbildning. Redan idag påverkar utvecklingen inom AI många samhällsområden, men det har tyvärr inte påverkat diskussionen kring skola och utbildning i någon högre grad, påpekar man.

Det är uppenbart att AI kan underlätta hanteringen av flera av de allvarliga problem som tynger skolan, alltifrån lärarbrist till minskad social rörlighet. Utvecklingen inom det här området kan också hjälpa oss att tänka på nya sätt kring skolan så att den bättre motsvarar de behov som finns idag, menar Nesta.

Redan idag används AI i skolan, bland annat i adaptiva läromedel och i system som automatiserar bedömning och betygsättning. Här finns det sannolikt mycket att vinna på en fortsatt utveckling av tekniken och användningen. Men steget från hype till verklighet kan ibland vara långt. Därför behöver man i Storbritannien ta ett samlat grepp för att undersöka möjligheterna och för att hantera möjliga risker.

Nesta förespråkar en samordnad statlig satsning för att få igång arbetet på allvar. Till exempel är det viktigt att skapa testbäddar där skola, näringsliv och forskarvärld tillsamman kan undersöka vad som är möjligt och önskvärt. Det är också viktigt att ansvariga myndigheter funderar över konsekvenserna när AI börjar användas i utbildning och undervisning. Hur kan tillförlitligheten styrkas när AI används i bedömningsarbetet? Hur säkerställer man en hög säkerhet och respekt för den personliga integriteten? Var ligger ansvaret?

Utan en samlad insats lär man inte komma särskilt långt, menar Nesta. Därför är det avgörande att alla relevanta aktörer ges möjlighet att spela en aktiv roll för att utveckla och förändra skolan i en önskvärd riktning.

Veckans tips: Öppen workshop om Hållbar skolmat genom digitalisering

RISE, Måltid Sverige, Västerviks kommun och Kungsbacka kommun driver tillsammans det Vinnova-finansierade projektet Hållbar skolmat genom digitalisering, som precis har satt igång. Det övergripande syftet är att utveckla och förbättra måltidsverksamheten i skolan genom att bygga system som drar nytta av de digitala möjligheterna. Det handlar bland annat om att använda resurserna på ett bättre sätt, att minska svinnet och att stärka skolmatens kvalitet.

3 april arrangerar RISE tillsammans med sina partners en öppen workshop för företag, kommuner, friskolor och forskare som arbetar med och har intresse för skolmåltider. Tanken med den här workshopen är att identifiera målgrupper och deras behov samt att fram förslag på lösningar som kan möta behoven.

Slutsatserna kommer att användas till att ta fram en utvecklingsplan för nästkommande steg. De som är intresserade kommer att ges möjlighet att ansluta sig till projektet.

Workshopen arrangeras hos RISE Interactive på Lindholmen i Göteborg 13.00-16.30 och anmälan måste ske senast 28 mars. Upp till tre personer kan delta från en organisation eller företag.  

Spaningen Podd 020: Fri tillgång till Internet på examensproven och medieförsörjningen på skolbiblioteken

Spaningen Podd 020: Fri tillgång till Internet på examensproven och medieförsörjningen på skolbiblioteken

Utvärderingen av examensprov med fri tillgång till Internet i Norge blir först ut den här veckan.. Därefter blir det ett nedslag i en ny rapport om skolbibliotekens medieförsörjning innan vi rundar av med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 6: Fri tillgång till Internet på examensproven och medieförsörjningen på skolbiblioteken

Veckans spaning, vecka 6: Fri tillgång till Internet på examensproven och medieförsörjningen på skolbiblioteken

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath

Utvärderingen av examensprov med fri tillgång till Internet i Norge blir först ut den här veckan.. Därefter blir det ett nedslag i en ny rapport om skolbibliotekens medieförsörjning innan vi rundar av med veckans tips.

Examensprov med fri tillgång till Internet

Våren 2018 genomfördes i Norge examensprov på gymnasiet med fri tillgång till Internet. Det rörde sig om sju ämnen med inriktning mot samhälle och språk, bland annat politik och mänskliga rättigheter samt internationell engelska. Det var inte obligatoriskt att använda Internet under provet, men det var tillåtet för de elever som ville.

I slutet av januari presenterades en utvärdering som analyserar hur det gick och resonerar kring hur man kan gå vidare. Den visar att genomförandet gick alldeles utmärkt, utan några nämnvärda tekniska eller praktiska problem. Fusk lyfts ofta fram som ett problem när fri tillgång till Internet under prov diskuteras, men det upptäcktes faktiskt bara en enda fuskande elev. Eleverna menade själva att de hade nytta av tillgången till Internet när de besvarade uppgifterna. Ungefär två tredjedelar av lärarna ansåg att användningen av Internet under provet svarar väl mot hur undervisningen ser ut

Uppgifterna på provet var utformade så att det inte var nödvändigt att använda Internet för att besvara dem. Det handlade inte heller om rena faktafrågor. Eleverna skulle lösa uppgifterna genom att välja ut och kritiskt analysera relevant information från olika källor. De skulle också visa prov på självständigt tänkande genom egna funderingar och reflektioner.

Många forskare och lärare menar att det behövs andra typer av prov när undervisningen blir mer problembaserad och lärresurserna i allt högre grad blir digitala och nätbaserade. 2016 tog en norsk expertgrupp fram fem kriterier på vad som kännetecknar en bra digital bedömning. Det handlar om autenticitet, transparens, pålitlighet, giltighet och rättvisa. I utvärderingen används de här kriterierna för att värdera examensproven.

Autenticitet innebär att kunna avgöra att den som genomför provet gör det på egen hand, utan hjälp av någon annan. På de här proven handlade det om att eleverna inte fick kommunicera med någon annan eller använda översättningsprogram. Det var examensvakternas uppgift att övervaka det.

Med transparens menas att elever, lärare och externa bedömare har en gemensam förståelse av hur uppgifterna värderas. Pålitlighet innebär att svaren bedöms på samma sätt av olika bedömare. Flera elever menade att det finns oklarheter kring hur de ska referera till källor och att lärare ibland ger olika besked. Det finns alltså en viss risk för att anklagas för plagiat. Några externa bedömare säger att när elever använt Internet för att lösa uppgifterna, ska deras svar bedömas strängare än de svar som ges av elever som inte använt Internet. Inom båda områdena behövs tydligare riktlinjer, påpekas det i utvärderingen.

Giltighet betyder att provet verkligen bedömer det som det är meningen att det ska bedöma. Här handlar det om att bedöma eleverna förmåga att på egen hand använda sina ämneskunskaper analytiskt och att kunna hitta, värdera och använda olika källor för att lösa uppgifterna. Men det är också viktigt att fundera på om det som ska bedömas också motsvarar de krav som gäller ute i samhället och i arbetslivet, menar utvärderarna.

Rättvisa innebär att alla har samma möjligheter att genomföra provet och att få en rättvis värdering. I utvärderingen påpekas att en del av skolorna har installerat filter som spärrar innehåll som är olämpligt i skolan, som porr, våld och politisk extremism. Eftersom de här filtren ofta inte fungerar särskilt bra, finns det risk för att de även spärrar innehåll som eleverna skulle kunna ha användning för. Därför är det kanske inte helt säkert att alla elever verkligen ges samma möjligheter att genomföra provet.

Trots att examensproven genomfördes på ett tillfredsställande sätt, är det värt att fundera på alternativa sätt att genomföra proven framöver, menar utvärderarna. I arbetslivet är det till exempel avgörande att kunna samarbeta och lösa problem tillsammans med andra, och sociala medier och nätbaserade samarbetsytor är ofta viktiga redskap i vardagen. Därför kan det vara en bra idé att skapa prov där eleverna även kan använda muntlig och skriftlig kommunikation med andra personer som källor. Om elever samarbetar för att lösa problem, går det att dokumentera vem som gör vad, vilket möjliggör en individuell bedömning.

Hur ser skolbibliotekens medieförsörjning ut?

Enligt skollagen och de reviderade läroplanerna är skolbiblioteket en viktig del av skolans pedagogiska verksamhet och ska fungera som ett stöd för elevernas lärande. Det handlar om att bidra till att stärka elevernas språkliga förmåga och att utveckla deras digitala kompetens.

Tillgången till olika typer av medier på skolbiblioteket, alltifrån tryckta böcker till e-böcker, filmer och databaser, är en viktig förutsättning för att verksamheten ska kunna fungera på ett bra sätt. I tisdags släppte Kungliga Biblioteket en kvalitativ översikt av hur medieförsörjningen ser ut på landets folk- och skolbibliotek.

Men det återstår mycket arbete innan vi når dit. Det visar både statistiken om tillgång och bemanning och Skolinspektionens första kvalitetsgranskning av skolbibliotek.

Vilken bild ger rapporten av hur det ser ut på skolbiblioteken? Den visar att det numera finns skolbibliotekscentraler i 40 kommuner, spridda över i stort sett alla regioner. Vad de ägnar sig åt, varierar mellan kommunerna. De som befinner sig på miniminivån levererar klassuppsättningar av böcker till skolorna. Andra har ett betydligt bredare verksamhetsområde och erbjuder även digitala medier, fortbildning och rådgivning. Några driver också utvecklingsfrågor och försöka lyfta fram och stärka skolbibliotekets pedagogiska roll.

I de flesta regioner finns det en eller flera mediecentraler, som förser lärare med film och andra digitala medier och lärresurser. Några har även särskilda uppdrag för skolbiblioteken och ger dem tillgång till e-böcker, artiklar, klassuppsättningar av böcker, mångspråksmedier och talbokstillstånd. En del hjälper också till med kompetensutveckling inom viktiga områden, till exempel medie- och informationskunnighet.

På senare år har det blivit vanligare att kommunerna har en skolbibliotekssamordnare, som samordnar medieförsörjningen och hanterar de pågående regionala och statliga insatserna för skolbibliotek. Numera finns det en sådan i 59 av landets kommuner, och de bidrar ofta till att öka likvärdigheten när det gäller tillgången till skolbibliotek i sin kommun.

Rapporten slår fast att det krävs tydligare nationella krav för att skolbiblioteken ska få likvärdiga förutsättningar för sin medieförsörjning. Dessutom finns det alldeles för få skolbibliotekscentraler och mediecentraler. Alla skolbibliotek i alla kommuner borde ha tillgång till den här typen av resurser, sägs det i rapporten, men så är det tyvärr inte idag.

Det krävs en betydligt bättre samordning av resurserna på regional och kommunal nivå för att se till att medieförsörjningen verkligen fungerar på ett bra sätt, konstaterar man i rapporten. Inte minst är det viktigt att förbättra tillgången till e-medier och mångspråksmedier av god kvalitet.

Veckans tips: Lär dig det grundläggande om AI

Artificiell intelligens (AI) är en het fråga och det händer väldigt mycket inom området. I onsdags invigdes AI Innovation of Sweden på Lindholmen i Göteborg, som ska fungera som ett nationellt center för tillämpad forskning och innovation inom området. Vinnova är huvudfinansiär, och man samverkar med ett stort antal partners från näringsliv, forskning och offentlig verksamhet, bland annat RISE.

Artificiell intelligens rymmer även intressanta möjligheter för skolan. Det visar bland annat senaste upplagan av den nederländska rapporten Technologiekompas, som togs upp för två veckor sedan. Därför är det viktigt för alla som arbetar inom skolan att ha en grundläggande förståelse för vad utvecklingen kan innebära.

Senare i vår kommer den kostnadsfria finska grundkursen Elements of AI att finnas på svenska. Den har tagits fram av Finnish Center for Artificial Intelligence och ger bra möjligheter för alla som vill få en inblick i centrala begrepp, olika tillämpningar, risker, möjligheter och begränsningar. Den som inte vill vänta kan redan nu ta sig an kursen på engelska eller finska. Senare i år kommer en fortsättningskurs, som ger deltagarna möjlighet att testa tekniska lösningar i praktiken. De som vill delta i den behöver ha grundläggande kunskaper i programmeringsspråket Python.

Veckans spaning, vecka 4: Trends Shaping Education och Technologiekompas

Veckans spaning, vecka 4: Trends Shaping Education och Technologiekompas

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här gången tittar vi närmare på två intressanta rapporter som släpptes i veckan: Trends Shaping Education och Technologiekompas. Allra sist kommer veckans tips, som vänder blicken österut.

Trends Shaping Education

I måndags publicerade OECD den senaste versionen av Trends Shaping Education. Den här rapporten analyserar hur globala politiska, ekonomiska, sociala och tekniska megatrender påverkar förutsättningarna för utbildning och lärande. Framtiden går naturligtvis aldrig att förutsäga, men det är ändå värdefullt för beslutsfattare och alla som arbetar i skolan att reflektera kring hur världen förändras och vad det kan komma att innebära i vardagen. Utan en förståelse för vart världen och samhället är på väg, är det svårt att hjälpa elever att utvecklas som människor, att bli aktiva och kritiska medborgare och att fungera i arbetslivet.

Trends Shaping Education tar upp megatrender inom fem tematiska områden. Det första är globaliseringen: Vad betyder skiftet av världens tyngdpunkt till Asien? Hur påverkas arbetsmarknaden av globaliseringen? Hur ser migrationsströmmarna ut? Hur kan skolan hantera språkligt och kulturellt diversifierade klassrum? Vad är egentligen global kompetens?

Den andra megatrenden är demokrati och medborgarskap. Hur viktig är nation och nationalitet när hela världen kopplas samman? Vad innebär det digitala medielandskapet, som sträcker sig över nationsgränserna och ger alla en röst? Hur kan skolan arbeta för att alla elever ska utveckla den medie- och informationskompetens som är nödvändig? Vad krävs för att alla ska kunna bli aktiva och kritiska medborgare som verkar för ett öppet och demokratiskt samhälle?

Säkerhet är den tredje megatrenden. Här handlar det om nationell säkerhet, människors ekonomiska säkerhet, digital säkerhet, personlig hälsa och om behovet av att förebygga och bekämpa olycksrisker inom miljöområdet.

Den fjärde megatrenden är den ökade livslängden. Vad betyder det att människor finns kvar allt längre i arbetslivet? Vilka konsekvenser får en åldrande befolkning för samhället? Hur kan ett livslångt lärande bli möjligt? Vad behöver göras för att alla ska kunna förstå och hantera den digitala utvecklingen?

Kultur och livsstil är den femte och sista megatrenden. Hur förändras värderingar och attityder? Vad innebär det att leva i ett multikulturellt samhälle? Vad händer när den fysiska och digitala verkligheten i allt högre grad flätas samman? Hur blir det möjligt att stimulera fler till kreativitet och entreprenörskap?  

OECDs kontor i Berlin intervjuade nyligen Tracey Burns, som är en av dem som jobbar med Trends Shaping Education på OECD. Hon lyfte fram den snabba utvecklingen inom artificiell intelligens (ai) som ett av de områden som kommer att få genomgripande betydelse för samhällsutvecklingen framöver. Hur förändras samhälle, arbetsmarknad och vardag när den mänskliga intelligensen kompletteras med digitala lösningar som observerar, analyserar, interagerar, resonerar och löser problem? Vad betyder det för skolan?

Technologiekompas

I onsdags presenterades en ny upplaga av rapporten Technologiekompas, som ges ut vartannat år av Kennisnet, som arbetar med den digitala infrastrukturen i Nederländerna och ger råd till huvudmännen kring skolans digitalisering. Technologiekompas lyfter fram viktiga trender inom teknikutvecklingen som påverkar vardagen i skolan. Den här gången fokuserar man helt på utvecklingen inom ai-området. Förutom att titta närmare på de möjligheter som finns idag, blickar rapport framåt och det förs resonemang kring hur undervisningen i skolan kan se ut om ungefär 20 år. Vilka möjligheter kan identifieras? Vilka krav ställs på skolans organisation och på lärares kompetens? Vilka risker måste förstås och hanteras

Adaptiva läromedel, som använder ai för att anpassa undervisningen efter varje elev, börjar redan bli en del av skolans vardag. Än så länge handlar det bara om enklare färdigheter: att förstå, att komma ihåg och att kunna tillämpa kunskaperna i fasta situationer. Här finns det goda möjligheter att avlasta och ge stöd åt lärarens arbete. En mer systematisk insamling av data i realtid och en ökad användning av learning analytics och algoritmer som sköter det didaktiska grovjobbet kan få stor betydelse

Det här betyder att undervisningen blir mycket mer differentierad än tidigare, och det ställer i sin tur helt andra krav på skolans organisation. Det krävs även en stabil digital infrastruktur som kan hantera de tjänster som behövs. Förutom den tekniska funktionaliteten behöver man också tänka igenom vad som behöver göras för att kunna garantera säkerhet och personlig integritet. Dessutom måste förstås lärarna kunna hantera de nya möjligheterna i sitt dagliga arbete.

Technologiekompas pekar på att ai i framtiden nog även kommer att kunna hjälpa eleverna att utveckla mer komplexa förmågor. Ett par decennier fram kommer ai sannolikt att vara på en helt annan nivå än idag och kan i ännu högre grad komplettera lärarens arbete.Det handlar till exempel om att analysera, reflektera och att tillämpa det man lärt sig i nya situationer och sammanhang. Mycket kommer att förändras när tekniken blir smartare och röststyrda gränssnitt har slagit igenom på allvar.

Allt det här innebär att läraren istället kan ägna mer tid åt sådant som inte kan hanteras av ai. Läraren ansvarar för att organisera och genomföra ett autentiskt lärande som skapar sammanhang och relevans för eleverna. Dessutom handlar utbildning inte enbart om kunskaper, utan har också socialiserande mål. Hit hör bland annat utvecklingen av elevernas sociala och emotionella kompetens och förmågan att samarbeta och lära tillsammans med andra.

Enligt Technologiekompas kommer lärare och ai-baserade system i framtiden tillsammans kunna hjälpa eleverna att utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver för att leva och verka i samhället. Tekniken kan inte hantera allt, men läraren kommer heller inte att klara sig utan teknikens hjälp. Det behövs därför en lämplig uppdelning av vad läraren ansvarar för och vad som kan delegeras till tekniken. Här finns det också viktiga etiska frågeställningar att ta hänsyn till. I vilken grad kan ai självständigt fatta beslut som rör elevernas lärande? Var går gränsen? Hur avgör vi det?

Veckans tips

I förrgår lanserades den kostnadsfria tjänsten Träffa en forskare för grund- och gymnasieskolor i Finland. Den drivs gemensamt av Finlands Akademi, Undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen samt Finlands Unga Akademi.

Träffa en forskare är inspirerad av Skype a Scientist, som startades av studenter vid University of Connecticut för några år sedan. Forskare videochattar med eleverna och ger en inblick i hur de arbetar och vad som är på gång inom deras område. I Finland är tanken att alla vetenskapsområden ska omfattas på sikt.

Förutom att skapa nya vägar för undervisningen, ger Träffa en forskare möjligheter för forskare att arbeta med den tredje uppgiften och att bygga broar mellan forskarvärlden och skolan. Alla kan vara med, oavsett var i landet de befinner sig.

I inledningsskedet är Träffa en forskare enbart tillgänglig på finska, men inom kort kommer den även att omfatta forskare som pratar svenska och engelska.

Spaningen Podd 015: Bilden av skolans digitalisering och röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Spaningen Podd 015: Bilden av skolans digitalisering och röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Den pågående digitaliseringen innebär en lika genomgripande transformation av samhället som när Sverige elektrifierades för knappt 100 år sedan. Hela verksamhetsområden omvandlas, det skapas nya organisationsmodeller, gamla arbetssätt byts ut och det krävs delvis andra kompetenser än tidigare. Detta ställer krav på att läroplanen och skolans undervisning ska förändras och att man ska dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter.

När skolans verksamhet börjar digitaliseras, är det många som blir oroliga över att elevernas kunskaper försämras. Resonemangen om olika kompetenser framstår som abstrakta och kan kännas svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid, och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ibland utifrån rena känsloargument.

I onsdags publicerade Spaningen en artikel där den finlandssvenska forskaren Linda Mannila lyfte fram betydelsen av att medier och forskare hanterar den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt. Tyvärr spelar medierna ibland på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare, och det händer även att forskare har en egen agenda som de vill föra fram

Det finns på sina håll en mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, säger Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är tydliga exempel på det. Men den digitala utvecklingen är komplex och rymmer både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att medier och forskare ger en balanserad och rättvisande bild och undviker att underblåsa populistiska strömningar.

Bland annat är det viktigt att ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det ser ut och som förklarar vad förändringarna innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt, konstaterar Linda Mannila. Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.

Med den digitala assistenten Alexa i klassrummet

Det sker en snabb utveckling inom maskinlärande och artificiell intelligens, och det börjar synas i vardagen. Det uppkopplade hemmet är på väg att bli verklighet och allt fler installerar smarta högtalare med röststyrda digitala assistenter som spelar musik, läser upp nyheter, styr belysningen och hanterar lås- och larmsystem.

Än så länge är det för tidigt att säga vad det här kommer att betyda för skolan, men det finns redan lärare som undersöker möjligheterna. Carmen de Bruijckere, som är klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, använder sedan en tid tillbaka Amazons digitala assistent Alexa som hjälpreda i klassrummet. Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i vad hon och eleverna gör.

Den ai som används i den här typen av digitala assistenter är fortfarande rätt rudimentär.  Det sätter tyvärr ganska snäva ramar för vad de kan göra, berättar Carmen de Bruijckere. Just nu används Alexa mest till att hantera enkla, praktiska saker i klassrummet. Det handlar bland annat om att att hålla koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Eftersom klassrummet har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper Alexa också till med det. Om belysningen behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart.

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen. Det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, menar Carmen de Bruijckere. De blir allt viktigare i vardagen, så därför behöver de både lära sig hantera möjligheterna och inse begränsningarna

Det är även viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna med den här utvecklingen. Naturligtvis är det inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan spela in det som sägs i klassrummet, trots att det inte handlar om någon känslig information, säger Carmen de Bruijckere.

Det gäller också att arbeta med elevernas medie- och informationskunnighet när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna om problematiken och träna sig i att reflektera kritiskt kring detta. Här spelar läraren förstås en central roll.

Veckans tips

Parallellt med utvecklingen av röststyrda digitala assistenter, händer det också en hel del inom området människoliknande, empatiska robotar. Det finns till och med skolor som experimenterar med dem i klassrummet, även om det än så länge inte är särskilt vanligt.

För några år sedan tittade det EU-finansierade forskningsprojektet EMOTE närmare på vad den här typen av robotar kan komma att innebära i praktiken. Forskarna följde hur skolor i några europeiska länder använde roboten Nao som ett interaktivt hjälpmedel för att underlätta och ge stöd åt elevers lärande.

Två göteborgsforskare – Wolmet Barendregt och Sofia Serholt – deltog i det här projektet. Häromveckan samtalade Neil Selwyn och Sofia Serholt om erfarenheterna med robotar i klassrummet i Monash Universitys podd Meet the Education Researcher. Samtalet pågår i knappt 14 minuter och lyfter fram en rad angelägna frågor som det är viktigt att reflektera kring. Robotar i klassrummet låter fortfarande som science fiction, men framtiden kommer fortare än vi tror.

Med Alexa i klassrummet

Med Alexa i klassrummet

Uppkopplade prylar och röststyrda assistenter, som svarar på frågor och löser praktiska problem, börjar bli  en del av vardagen för allt fler. Hur kan den här utvecklingen användas som stöd i undervisningen och i arbetet med elevernas digitala kompetens? Vad finns det för hinder? Carmen de Bruijckere, klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, undersöker det här i praktiken i sitt klassrum.

Röststyrda digitala assistenter blir allt vanligare

Under de senaste par, tre åren har röststyrda digitala assistenter blivit allt synligare på konsumentmarknaden. De finns i datorn och i mobilen, men också i bland annat smarta klockor och smarta högtalare. Amazon och Google var tidigt ute med användarvänliga produkter och dominerar för närvarande marknaden. Än så länge är genomslaget störst i USA, men Sverige och många andra länder följer efter i rask takt.

Röststyrda digitala assistenter baseras på tekniska lösningar som använder maskinlärande och artificiell intelligens. Assistenten startar när man anropar den och spelar in det som sägs med hjälp av mikrofonen i den enhet som används. Inspelningen skickas vidare till leverantörens server, som omvandlar det som sägs till kommandon, därefter utförs uppgiften och sedan levererar assistenten resultatet. Alltihop är klart på några få sekunder.

Det går att skicka meddelanden, hantera kalendern och så vidare med hjälp av den röststyrda assistenten. Allt fler företag utvecklar också appar som gör det möjligt att använda deras produkter och tjänster. Assistenten kan till exempel läsa upp nyheter, ge en väderleksprognos, spela musik, göra inköp, spela spel, svara på frågor samt sköta allt från belysning till lås- och larmsystem. Än så länge befinner vi oss på ett tidigt stadium, men utvecklingen går snabbt framåt.

Det är spännande att undersöka de pedagogiska möjligheterna

Carmen de Bruijckere använder sedan i våras Amazon Echo Show –  en smart högtalare som även har en liten skärm – i klassrummet. Assistenten heter Alexa och man startar den helt enkelt genom att säga dess namn, berättar hon.

  – Jag kände att det vore kul att testa en assistent i klassrummet och tog därför med min privata. Nu har skolan köpt in en egen och jag använder den i klassrummet när det är lämpligt. Innan jag började på Kungsholmens skola arbetade jag i Sollentuna och deltog bland annat i Makerskola. Den digitala teknikutvecklingen ger många kreativa pedagogiska möjligheter, och det är spännande att undersöka dem tillsammans med elevern

Det måste vara lugnt i klassrummet

Alexa kan inte uppfatta sina instruktioner om det är bullrigt eller om flera personer pratar i munnen på varandra, säger Carmen de Bruijckere. Därför är det viktigt att det är lugnt i klassrummet när Alexa ska hjälpa till.

  – Det räcker att jag säger att jag ska prata med Alexa, så blir det tyst med en gång. Alexa fungerar bra i helklass, men hon finns också tillgänglig för eleverna när de arbetar i mindre grupper. Än så länge går det inte att prata svenska, men eleverna har inga problem med engelskan.

Det gäller att prata så att Alexa förstår

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen, säger Carmen de Bruijckere.

  – Det är viktigt att eleverna förstår att Alexa förändras, precis som alla andra datorprogram. Tidigare kunde man till exempel avsluta en tjänst genom att säga ”thank you, Alexa”, men nu måste man istället säga ”Alexa, stop”. Hon lär sig också att göra nya saker efterhand som fler företag hakar på. Det är viktigt att eleverna lär sig att prova sig fram för att ta reda på vad som faktiskt går att göra

Alexa kan ordna en del av det praktiska arbetet

Alexa används för det mesta för att hantera enkla, praktiska saker, säger Carmen de Bruijckere. Det går väldigt smidigt och sparar tid, samtidigt som eleverna ser konkreta exempel på hur tekniken kan användas.

  – Alexa håller till exempel koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Hon påminner oss när det är dags att vattna blommorna och hon tar snabbt och smidigt fram den musik som vi ber om. Eftersom vi har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper hon även till med det. Om vi behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart

Eleverna behöver komma över tröskeln

Det kändes nog lite ovant för eleverna när vi började arbeta med Alexa, säger Carmen de Bruijckere. De behövde komma över en tröskel innan det blev mer naturligt, men det tog inte särskilt lång tid. Det är lite konstigt att prata med en maskin innan man vant sig. Så är det förstås för oss alla, påpekar hon.

  – Det händer ibland att eleverna blir frustrerade när Alexa inte förstår, men det kompenseras av att hon alltid är så lugn och artig. Jag tycker det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, eftersom de blir allt viktigare i vardagen.

Det finns även negativa sidor och möjliga risker

Det är naturligtvis också viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna och de möjliga riskerna med den här utvecklingen, säger Carmen de Bruijckere. Hit hör till exempel den personliga integriteten. Det är inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan avlyssna och spela in det som sägs i klassrummet, även om det som sägs inte är av känslig natur.

  – Etiken är en stor och central fråga, och det är även något som jag diskuterar tillsammans med eleverna. De är medvetna om att det som de säger spelas in och att allt lagras på servrar någonstans. Eleverna förstår också att den information som samlas in kan användas för att påverka dem. Därför är det bra att de vet att det finns en knapp där de kan stänga av Alexas mikrofon, om de tycker att det behövs.

Träna kritiskt tänkande

Källkritik och sökkritik är också angeläget att diskutera när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Det här är en del av medie- och informationskunnigheten som blir allt viktigare efterhand som röststyrda assistenter får större utrymme i vardagen.

  – Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna och lära sig att reflektera kritiskt. Här har jag en viktig roll att handleda, hjälpa och förklara för eleverna. Eleverna måste känna tillit till tekniken, men de ska förstås inte lita blint på den.

Använd den nya tekniken och börja utforska möjligheterna

Än så länge är den ai som används ganska rudimentär, vilket sätter snäva ramar för vad en assistent kan användas till i klassrummet, säger Carmen de Bruijckere. De möjligheter som finns är inte heller särskilt anpassade till skolans värld än, även om edtech-företagen förstås ligger i startgroparna. Det allra bästa vore om lärare och elever själva kunde programmera assistenten på ett enkelt sätt, till exempel genom blockprogrammering, men där är vi tyvärr inte än, tillägger hon.

  – Det är angeläget att föra in den nya tekniken i klassrummet, så att vi kan börja utforska möjligheterna och diskutera dem ur ett pedagogiskt perspektiv. Dessutom är det viktigt att eleverna får reflektera kring vart samhället är på väg, vad det kan innebära och hur de kan påverka utvecklingen. Det är en del av den digitala kompetensen som inte får glömmas bort, men det förutsätter också att man använder de tekniska lösningarna i praktiken och lär sig hur de fungerar.