Kategori: Blogginlägg

Veckans spaning, vecka 47: Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna?

Veckans spaning, vecka 47: Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna?

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Både den här veckan och nästa kommer vi att ägna helt åt de båda skolspåren på Internetdagarna, som arrangerades i Stockholm 19-20 november. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Det finns risk för att undervisningen missar centrala aspekter av digital kompetens

Kristina Alexanderson, som är chef för Internet i skolan på Internetstiftelsen, inledde måndagens skolspår. För ett år sedan började Internetstiftelsen utveckla Digitala lektioner, en öppen lärresurs på nätet som hjälper lärare att hantera digital kompetens i sin undervisning. Om man ser på användningen av materialet så här långt, står skolan inför en del utmaningar framöver, menade hon.

De lektioner som använts mest tar upp programmering och källkritik, men det är bara mindre delar av styrdokumentens definition. Digital kompetens innebär att förstå digitaliseringens påverkan på samhället, att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier, att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt och att kunna lösa problem och omsätta idéer i handling med hjälp av it och digitala medier.

Förståelsen av hur digitaliseringen påverkar individens och samhällets utveckling är en central aspekt. Det finns lektioner som tar upp detta, men de används inte i någon större utsträckning, påpekade Kristina Alexanderson. Vad beror det på? Både samhällskunskap och teknik innehåller tydliga skrivningar om detta. En annan betydelsefull aspekt av digital kompetens som inte verkar uppmärksammas så mycket, är utvecklingen av ett ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik. Detta omfattar både vår värdegrund och vad som står i lagen. Såväl samhällskunskap som teknik, svenska och religionskunskap rymmer frågor som rör de mjuka värdena och som ska tas upp i undervisningen.

Detta är viktiga aspekter av den digitala kompetensen som inte får glömmas bort, betonade Kristina Alexanderson. Här har skolans undervisning ett stort och viktigt ansvar.

Ojämn utveckling i Finland

Linda Mannila gav en kort inblick i arbetet med digitaliseringen av den finska grundskolan. Läroplanen och satsningen Den nya grundskolan, som vi tog upp förra veckan, bidrar till att digitaliseringen börjar komma igång. Inte minst tutorlärarna, som fungerar som mentorer för sina kollegor, har en viktig roll att spela. Men utvecklingen är fortfarande i ett tidigt skede och det mesta återstår att göra. Det finns också stora skillnader mellan kommuner och skolor som måste hanteras. En del har kommit ganska långt, men andra är fortfarande i startgroparna.

För två veckor sedan nämnde vi att man i Finland precis har inlett arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för skolans digitalisering. De kan säkert få stor betydelse för främjandet av en mer likvärdig utveckling, ansåg Linda Mannila. Det gäller också att genomföra en systematisk uppföljning av de insatser som görs, så att man kan få en bättre och tydligare bild av utvecklingen.

Programmering handlar om betydligt mer än att bara koda

Lisa Söderlund, är projektledare på Kodcentrum, en ideell förening där volontärer från akademin och näringslivet hjälper barn och ungdomar att komma igång med programmering och digitalt skapande. Hon betonade att undervisningen i programmering inte får fastna i kodningen. Arbetet med programmering är ju så mycket mer.

Programmering handlar framför allt om problemlösning, och här gäller det både att lära sig att dela upp problemet i mindre bitar och att hjälpas åt med lösningen. Ett gott samarbete är avgörande, och man måste tillsammans planera och strukturera arbetet så att det leder dit man vill. Det behövs en mängd olika roller i ett sådant här samarbete, och alla är lika viktiga. Arbetet kräver massor av tålamod och här är det viktigt att alla delar med sig av sina kunskaper när man provar sig fram. Kommunikation är en avgörande faktor och det gäller både att kunna ge och att kunna utföra instruktioner.

Lisa Söderlund berättade att volontärerna på Kodcentrum ger tre till tips till lärare som ska börja arbeta med programmering i undervisningen: Börja enkelt, våga misslyckas och utforska problemen som ska lösas tillsammans med eleverna.

Kan digitaliseringen göra skolan relevant i utsatta områden?

Mark Smith, professor på KTH, argumenterade för att digitaliseringen kan vara ett bra verktyg för att göra skolan relevant i utsatta områden. Det gäller att man kopplar undervisningen till elevernas vardag, så att det blir tydligt varför det är viktigt att lära sig saker och att kunna dra nytta av de digitala möjligheterna.

Här är triple helix-samarbete – där akademi, näringsliv och offentlig sektor arbetar tillsammans – en lämplig väg att gå. Kista Mentorspace och den ideella föreningen Inicio skapar tillsammans med kommunala tjänstemän och det lokala näringslivet möjligheter för ungdomar att bidra till att lösa och hantera verkliga problem. Allt som görs är kopplat till grund- och gymnasieskolans styrdokument, och mentorerna kommer både från näringslivet och från kommunen, berättade Mark Smith.

Skolbarnen och Internet 2018

Rapporten Skolbarnen och Internet 2018, släpptes precis innan Internetdagarna. I rapporten konstateras att alla skolbarn i hela Sverige använder Internet på sin fritid. Mobilen är det allra vanligaste sättet, och det är först i gymnasieskolan som datorn används mer. I gymnasieskolan, liksom på högstadiet, är internetanvändningen minst lika viktig i skolan som på fritiden. Så är det inte på låg- och mellanstadiet.

En central slutsats i rapporten är att utvecklingen av elevernas digitala kompetens ännu inte är en helt naturlig och integrerad del av skolans undervisning. Samtidigt visar rapporten att undervisning i detta är absolut nödvändig för att eleverna ska utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver för att förstå hur samhället fungerar. Både styrdokumenten och föräldrarna ställer krav på detta.

Elever behöver lära sig hur de gör sina röster hörda i digitala medier

Digital kompetens handlar inte enbart om att eleverna ska konsumera innehåll, utan de behöver också lära sig att producera innehåll och att göra sina röster hörda i samhället. Detta sägs uttryckligen i styrdokumenten. Därför måste utvecklingen av elevernas agentskap lyftas fram i undervisningen, konstaterade Lisa Molin, lektor på Centrum för skolutveckling i Göteborg och doktorand vid institutionen för tillämpad it på Göteborgs universitet.

Med andra ord räcker det inte att förstå och förhålla sig kritiskt till multimodala texter. Det är också nödvändigt att själv kunna uttrycka sig med olika medier för att uttrycka sin ståndpunkt och för att utmana och förändra. Båda delarna behövs för att ett demokratiskt samhälle ska kunna leva vidare och utvecklas.

Behovet av ett kritiskt förhållningssätt till medier betonas ofta i det offentliga samtalet om skola och digital kompetens, menade Lisa Molin. Men det kan inte vara det slutgiltiga målet, utan måste sättas i relation till de andra tre aspekterna av digital kompetens.

Skolans undervisning i källkritik räcker inte till

I slutet av sommaren publicerade Internetstiftelsen Sök- och källkritik i skolan, en studie av Hanna Carlsson och Olof Sundin, som båda är forskare i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet. Här tittar de närmare på hur lärare på fem skolor undervisar och bedömer källkritik i svenska och samhällskunskap i årskurs 9.

Studien visar att undervisningen inte räcker till för att eleverna ska kunna förstå och hantera dagens digitala medielandskap, berättade Olof Sundin. Den har fastnat i de klassiska källkritiska kriterierna och tar ingen större hänsyn till att eleverna bland annat behöver förstå hur den digitala infrastrukturen fungerar och hur algoritmer och användargenererad data påverkar sökresultatet.

Det är också viktigt att reflektera kring källkritikens gränser och att ägna mer tid åt betydelsen av källtillit när elever söker och använder information på nätet. Parallellt med källkritiken behöver läraren även tala positivt om vissa källor och förklara varför de ska anses som mer tillförlitliga. Det handlar förstås inte om att tala om vilka källor man ska lita på, påpekade Olof Sundin. Snarare gäller det att ge eleverna en bättre förståelse för hur kunskap formas, hur tillit skapas, att reflektera kring vad som är rimligt och att öppna upp för de större perspektiven. Så har lärare alltid arbetat, och det är viktigt att man fortsätter att göra det, tillade han.

Hur står det till med elevers källkritiska förmåga?

I läroplanen framställs kritiskt tänkande som en generell kompetens, men den definieras olika i olika ämnen. Därför är det långt ifrån självklart att en elev som till exempel är bra på kritiskt tänkande i historia även är det i fysik. För att barn och ungdomar ska kunna förstå och hantera dagens komplexa verklighet på ett kritiskt sätt, behöver de alltså utveckla goda ämneskunskaper. Det konstaterade Thomas Nygren, som är docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Uppsala universitet. Han har länge intresserat sig för elevers källkritiska förmåga och i sitt senaste projekt, Nyhetsvärderaren, har han låtit högstadie- och gymnasieelever arbeta som faktagranskare.

Elevernas uppgift var att granska avsändaren till olika nyhetsartiklar och att avgöra deras trovärdighet. Det visade sig överlag fungera utmärkt. Läget är inte alls så illa som många tror, menade Thomas Nygren. De flesta har ämneskunskaper på en hyfsat god nivå och har även fått undervisning i källkritik. Många elever resonerar också bra kring källtillit, och lyfter bland annat fram de båda stora morgontidningarna som trovärdiga nyhetskällor.

Problemet i det här sammanhanget är att tidningarnas innehåll till stor del ligger bakom betalväggar, och därför inte kan nås om inte föräldrarna prenumererar. Det finns alltså risk för att segregeringen ökar och att många barn och ungdomar inte får tillgång till kvalitetsjournalistik i någon högre utsträckning. Detta är ett problem som verkligen måste tas på allvar, hävdade Thomas Nygren.

Veckans tips

Thomas Nygren har tagit fram en svensk version av det webbaserade spelet Bad News, som hjälper elever att känna igen och att bygga upp ett motstånd mot falsk och vilseledande information. Spelet ger en snabb inblick i hur desinformation fungerar och visar också hur lätt det är att manipulera information.

Bad News tar ungefär 20 minuter att spela och är lämpligt för elever som är 15 år och äldre. Spelet har utvecklats av forskare vid Cambridge universitetet tillsammans med den nederländska organisationen DROG, som arbetar mot desinformation.

Veckans spaning, vecka 46: Tutorlärare i Finland, en tjänst som kan kvalitetssäkra lärares lärande och teknologiförståelse i den danska grundskolan

Veckans spaning, vecka 46: Tutorlärare i Finland, en tjänst som kan kvalitetssäkra lärares lärande och teknologiförståelse i den danska grundskolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med satsningen på tutorlärare i Finland, som nu går in i ett nytt skede och samtidigt sprids vidare till gymnasieskolan. Vi tar sedan en titt på ett utvecklingsprojekt som drivs av RISE tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och DSV på Stockholms universitet, och som drar igång den här månaden. Därefter ger vi en inblick i hur den danska regeringens expertgrupp tänker sig att undervisningsområdet teknologiförståelse ska se ut. Allra sist kommer veckans tips.

Satsningen på tutorlärare i Finland går vidare

Förra veckan tog vi upp att man i Finland börjat staka ut en gemensam nationell riktning för digitaliseringen av grundskolan. Runt om i landet är man redan, om än i varierande omfattning, igång med att utveckla undervisningen så att den kan börja möta de krav och behov som samhällsutvecklingen innebär. Även lärarutbildningen är på väg att förändras.

För två år sedan började en ny läroplan införas i den finska grundskolan. Det övergripande målet är att eleverna ska växa både som människor och som medborgare. Därför är det viktigt att undervisningen hjälper dem att utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett allt mer digitalt och komplext samhälle. För att hjälpa lärarna hantera detta, startade regeringen ungefär samtidigt programmet Den nya grundskolan.

Den här satsningen, som totalt omfattar 90 miljoner euro, gör det möjligt för landets grundskolor att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt, kompetensutveckling och tutorlärartjänster. En tutorlärare är en lärare som fortbildas för att kunna fungera som mentor på deltid för sina kollegor på skolan. Det handlar både om att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och om att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Dessutom är det viktigt att lärare lär sig dra nytta av it och digitala medier där de passar in och kan tillföra ett mervärde.

Satsningen på tutorlärare fick ett snabbt genomslag, och nio av tio grundskolor har sökt och beviljats stöd. I början av månaden beslöt regeringen att satsa 6.5 miljoner euro på projekt som utvecklar tutorlärarens roll och funktion i arbetet med skolans verksamhetsutveckling.

Ytterligare en miljon euro används till en regional satsning på tutorlärare i gymnasieskolan, för att ge stöd åt det pedagogiska utvecklingsarbetet. Regeringen hoppas att ungefär hälften av landets gymnasieskolor ska ha tillgång till en tutorlärare under nästa läsår. Ett viktigt skäl till detta är att en ny gymnasielag och en ny läroplan ska träda i kraft hösten 2021. Även här betonas värdet av en mångsidig kompetens och en ändamålsenlig användning av de digitala möjligheterna i undervisningen.

Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens

De snabba samhällsförändringarna, inte minst digitaliseringen, ställer stora krav på att lärare utvecklar sin kompetens så att de kan förändra och förbättra sin undervisning. Skolhuvudmän runt om i världen genomför därför satsningar för att möta behoven. Men hur vet man egentligen att satsningarna leder till önskat resultat? Än så länge saknas vedertagna metoder och verktyg för att följa upp vad lärarna lär sig, hur deras undervisning förändras och hur detta påverkar elevernas lärande.

RISE beviljades nyligen finansiering av Vinnova för att tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet initiera utvecklingen av en digital tjänst som kan göra detta möjligt. Projektet finansieras som en del av Vinnovas satsning Utmaningsdriven innovation.

Nu ska projektbeskrivningen utvecklas vidare och en plan för genomförandet ska tas fram. I augusti nästa år beräknas det första steget vara genomfört. Då hoppas man också få fortsatt finansiering för nästa steg i arbetet.

Tjänsten ska kombinera interaktiva kompetenstester med två metoder som är beprövade och etablerade inom andra områden: effektkedjan och outcome mapping. Detta gör det både möjligt att bedöma att lärarna har utvecklat de önskade kompetenserna och att försäkra sig om att hela verksamheten utvecklas den riktning man vill.

Effektkedjan är en modell som beskriver logiken bakom de val som görs i en verksamhet för att nå fram till det önskade resultatet. Logiken uttrycks som en sekvens av flera steg i en kedja, som efterhand leder fram till målet. Här gäller det att undvika steg som leder till att man fastnar i processen och inte rör sig framåt.

Outcome mapping är en metod som tagits fram för att säkerställa att projekt i utvecklingsländer verkligen leder till långsiktig utveckling. Det kräver att man undersöker om det sker beteendeförändringar i hela organisationen som kan möjliggöra det fortsatta förändringsarbetet. Det är också viktigt att ta reda på om det finns hinder på vägen, så att de kan identifieras och tas bort.

Än så länge finns det alltså inte någon färdig lösning som klarar detta. Det finns väldiga behov och det öppnar sig stora möjligheter om den planerade tjänsten verkligen kan kvalitetssäkra lärande och kompetens –  både för lärare och för alla andra som behöver lära, lära om och lära nytt.

Teknologiförståelse som obligatoriskt undervisningsområde i den danska grundskolan

I den allra första spaningen nämndes det kommande försöket i Danmark med teknologiförståelse som ett obligatoriskt undervisningsområde genom hela grundskolan. Nu har en rådgivande expertgrupp, som utsetts av den danska regeringen, tagit fram ett utkast som beskriver innehållet och ger rekommendationer om hur undervisningen ska gå till.

Ole Sejer Iversen, som är professor i interaktionsdesign vid Århus universitet och bland annat arbetat med makerkultur i skolan, har lett expertgruppens arbete. På den danska skolledarföreningens årliga kongress gav han häromveckan en inblick i hur gruppen resonerat och vad man kommit fram till.

Eleverna ska utveckla de kunskaper och förmågor som krävs för att de ska kunna bli kritiska medskapare av det digitaliserade samhälle som nu växer fram. Teknologiförståelse handlar framför allt om likvärdighet. Alla måste förstå hur den digitala tekniken fungerar och vad den innebär för att kunna ta makten över sin egen tillvaro. Idag har den tekniska utvecklingen en kraftig social slagsida, men så kan det inte fortsätta, menade Ole Sejer Iversen.

Expertgruppen ringar in fyra kompetensområden i sitt utkast:

Teknologisk handlingsförmåga är det första. Kort sagt går det ut på att eleverna ska lära sig vad som händer “under huven”. Vad är det egentligen som sker när man gör något på en dator som är uppkopplad på ett nätverk med mängder av andra datorer? Hur fungerar tekniken? På vilka sätt kan den användas?

Det andra kompetensområdet är datalogiskt tänkande. Här handlar det om att förstå hur problem kan lösas med hjälp av digitala teknologier. Det räcker inte att kunna skapa en algoritm, utan det gäller att förstå hur en algoritm kan användas för att lösa ett problem. Att lära sig att programmera har inte ett egenvärde, menar man. Det handlar, precis som Seymour Papert och Jeanette Wing menar, om att utveckla och träna en typ av tänkande som behövs i all problemlösning.

Digital design och designprocesser är det tredje kompetensområdet. Eleverna behöver lära sig att det alltid finns ett syfte bakom designen av en teknisk lösning. Detta lär de sig bäst genom att själva skapa olika slags lösningar. Genom att koppla samman design och användning och genom att förstå hur de lösningar som de tar fram påverkar människors beteende, kan de börja förstå hur de själva påverkas av den teknik som de omges av i sin vardag.

Det fjärde kompetensområdet är digital egenmakt. När eleverna får en inblick i hur digitala teknologier fungerar och varför de fungerar som de gör, inser de också att det som finns idag inte är den enda möjliga lösningen.

Det treåriga försöket inleds i januari på 46 utvalda grundskolor i hela Danmark.

Veckans tips: Internetdagarna

Nästa vecka är det för nittonde året i rad dags för Internetdagarna i Stockholm. Två av spåren vänder sig direkt till skolan. Måndagens spår går under namnet Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna? och tisdagens spår kallas Skolans digitala utmaning för likvärdig användning.

Måndagens och tisdagens spår går att följa på Youtube, direkt och i efterhand. Det sker också en löpande rapportering på Internetdagarnas konto på Facebook, Instagram och Twitter, liksom på hashtaggen #ind2018.

Veckans spaning, vecka 45: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland och i Finland, en satsning på it i yrkesutbildningen i Danmark och öppnandet av National Centre for Computing Education i England

Veckans spaning, vecka 45: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland och i Finland, en satsning på it i yrkesutbildningen i Danmark och öppnandet av National Centre for Computing Education i England

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Veckans spaning inleds med den pågående digitaliseringen av skolan i Estland och beslutet att inrätta ett center för it i yrkesutbildningen i Danmark. Därefter är det dags för en titt på arbetet med att ta fram riktlinjer för grundskolans digitalisering i Finland och satsningen på National Centre for Computing Education i England. Som vanligt rundas spaningen av med veckans tips.

En strategi för livslångt lärande och digitalisering i Estland

Estland är ett av världens mest digitaliserade länder, och det finns en uttalad vilja att dra nytta av de digitala möjligheterna inom alla samhällsområden. Ett tydligare digitalt fokus i skolan och resten av utbildningsområdet är förstås en central del av det här arbetet. Digitaliseringen ska bli en naturlig del av alla utbildningars verksamhetskultur, så att medborgarna genom hela livet kan utveckla kunskaper som ger dem nya möjligheter.

2014 lanserades en strategi för livslångt lärande som sträcker sig till och med 2020, och som även rymmer en satsning på digitalisering. Den samlade budgeten är på 40 miljoner euro. 34 miljoner kommer från Europeiska Socialfonden, och resten står den estländska staten för.

För skolans del handlar det bland annat om att bygga ut infrastrukturen, att göra proven digitala  och att se till att skolledare och lärare får den kompetensutveckling och det stöd som de behöver för att kunna driva förändringsarbetet

I början av oktober lanserades kostnadsfria digitala läromedel för grundskolan, och snart är det även dags för gymnasieskolan. Mer än 10 000 datorer och andra typer av enheter distribueras till landets skolor, så att eleverna kan arbeta undersökande och skapande. En omfattande uppgradering av bredband och nätverk är också på gång.

Nyligen inleddes 24 innovationsprojekt som totalt samlar ett hundratal skolor. Syftet är att minst tre skolor ska arbeta tillsammans i ett projekt och att man gemensamt ska ta reda på hur man kan skapa digitala lärmiljöer som ger nya perspektiv på undervisningen inom olika ämnesområden, till exempel naturvetenskap. Några av projekten undersöker hur bland annat simulatorer kan användas för att ge elever på de gymnasiala yrkesprogrammen bättre möjligheter att träna och utveckla praktiska yrkeskunskaper och -färdigheter.

Digitaliseringens betydelse på yrkesutbildningarna lyfts fram i Danmark

Förra veckan beslöt den danska regeringen att ett center för it i yrkesutbildningen ska inrättas på Tietgenskolen i Odense. Genom att inrätta centret på en gymnasieskola med yrkesutbildningar, ser man till verksamheten får en tydlig praktisk förankring. Uppdraget täcker hela yrkesutbildningsområdet.

Regeringen satsar 18 miljoner danska kronor på centret under de kommande tre åren, och tanken är att verksamheten ska komma igång innan årets slut.

Den här satsningen är en del av den strategi för Danmarks digitala tillväxt som presenterades i januari. Centret ska lyfta fram digitaliseringens betydelse på yrkesutbildningarna och både samla och sprida kunskap om detta. Syddansk universitet och Köpenhamns universitet kommer att samarbeta med centret och ge en vetenskaplig förankring inom didaktik och digitalt lärande.

Regeringen vill att yrkesutbildningarna i högre grad ska använda digitala lösningar i undervisningen och att delar av de avslutande proven ska vara digitala. Tanken är att förbereda eleverna på ett digitalt arbetsliv och att ge dem bättre möjligheter att utveckla sina kunskaper och färdigheter inom sitt kommande yrke. Det är särskilt viktigt att proven avspeglar undervisningen och ger ett bra mått på elevernas yrkeskunskaper och digitala kompetens.

Dags att ta fram riktlinjer för digitaliseringen av grundskolan Finland

För en dryg vecka sedan presenterade det finska utbildningsdepartementet och Utbildningsstyrelsen ett första utkast på riktlinjer för digitaliseringen av grundskolan. Meningen är att de ska fungera som ett praktiskt verktyg, som både ger en samlad bild och tydligt beskriver olika aktörers uppgifter och roller.

Precis som i arbetet med att ta fram en handlingsplan för skolans digitalisering i Sverige, vill man att alla intresserade ska kunna bidra med sina perspektiv. Därför kommer man att arrangera olika sammankomster som gör det möjligt för näringslivet, skolhuvudmän, lärare, elever, civilsamhället och andra att få ett ord med i leken.

Det första utkastet presenterades på ett seminarium 30 oktober, och är tänkt att fungera som en öppning för kommande diskussioner och samtal. Här tog man upp infrastruktur, kompetenser, innehåll och tjänster och fler områden ska lyftas fram och behandlas under arbetets gång.

National Centre for Computing Education – en ny satsning i England

I onsdags blev det klart att ett konsortium bestående av STEM Learning, British Computing Society och Raspberry Pi Foundation ska driva National Centre for Computing Education tillsammans med Utbildningsdepartementet i England. Det rör sig om en statlig satsning på sammanlagt 84 miljoner pund. Google bidrar i sin tur med ytterligare en miljon.

Syftet med centret är att ge träning och kompetensutveckling till lärare som undervisar i ämnet computing i den engelska grundskolan. Ämnet infördes i läroplanen för fyra år sedan och tanken var att ge alla elever möjligheter att träna datalogiskt tänkande och att utveckla sin digitala kompetens.

Det har länge framförts en hel del klagomål på att det läggs alltför stor tonvikt på programmering och att många lärare inte har de kunskaper som krävs för att kunna undervisa. Staten har inte heller satsat särskilt mycket på kompetensutveckling. Förhoppningsvis kan det nya centret ändra på detta.

Centret tar fram webbaserade kurser i samarbete med Universitetet i Cambridge. Själva fortbildningen organiseras i form av ett nätverk. Ett fyrtiotal skolor ska fungera som hubbar där kompetensutvecklingen sker. Lärarna ska alltså inte genomföra kurserna på egen hand, utan de ska arbeta kollegialt och kollaborativt och få direkt handledning i sin lokala hubb. Genom att samarbeta med kollegor på andra skolor i närområdet, kan lärare även dela praktiska erfarenheter och hjälpa varandra att komma vidare.

Veckans tips

Förra månaden nämnde vi helt kort SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som är en ny kostnadsfri tjänst från EU-kommissionen som hjälper skolor i hela Europa att självskatta sitt digitaliseringsarbete. Skolor ska snabbt och enkelt kunna “ta en selfie” som visar hur läget ser ut just nu. De områden och indikatorer som SELFIE innehåller är baserade på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

SELFIE presenterades i Warszawa 25 oktober, och det finns en introduktion på svenska som ger en kort presentation av hur det hela fungerar. Häromdagen sände Euronews ett reportage, som även finns på Youtube. Det ger en bakgrund till varför SELFIE tagits fram och förklarar hur tjänsten är tänkt att användas.

Veckans spaning, vecka 44: Skolan och samhällets digitalisering

Veckans spaning, vecka 44: Skolan och samhällets digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Under fyra veckor lyfter vi fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan, som är den fjärde och sista i ordningen, tar vi upp samtalet mellan Fredrik Heintz och Linda Mannila om skolan och samhällets digitalisering. Allra sist kommer veckans tips.

Alla måste börja förstå hur digitaliseringen förändrar samhället

Fredrik Heintz är docent i datalogi på Linköpings universitet, där han forskar och undervisar om artificiell intelligens och integrerade datorsystem. Han har också länge intresserat sig för utbildningsfrågor, och var 2016-2017 projektledare för Trippel Helix – Nationell samling för skolans digitalisering. Syftet var att samla akademi, näringsliv och skola för att formulera en agenda som kan driva på lärarutbildningens och skolans verksamhetsutveckling. Projektet finansierades av Vinnova, inom ramen för deras satsning Digitalisering för framtidens skola.

Fredrik Heintz konstaterade att det ur ett forskarperspektiv är tydligt vilken stor effekt den digitala utvecklingen har på samhället. Därför är det väldigt viktigt att arbeta för en ökad transparens kring hur de algoritmer som styr sökmotorer, sociala medier, artificiell intelligens och många andra digitala system ser ut och fungerar. Idag är de i hög grad svarta lådor utan insyn utifrån, och så kan det inte förbli.

Det handlar inte bara om teknik

Det är också avgörande att verka för att de som utvecklar de digitala systemen har en blandad bakgrund som speglar många människors värderingar, menade Fredrik Heintz. Här kommer skolan in, och för forskarvärlden gäller det att börja fundera på hur man bäst kan ge stöd åt det här arbetet. Att bidra till att öka den digitala kompetensen bland skolledare och lärare är ett viktigt steg. Det handlar om att göra det möjligt för alla elever att få en inblick i programmering och systemutveckling som väcker deras nyfikenhet och intresse.

SONY DSC

Linda Mannila är verksam med olika forskningsprojekt som rör datavetenskapens didaktik, bland annat på Linköpings universitet. Hon arbetar också mer konkret med verksamhetsutveckling i skolan. Til exempel undersöker hon hur programmering kan bli en naturlig del av skolans undervisning och hur detta kan utveckla elevernas förståelse av vardagens och samhällets digitalisering.

Linda Mannila betonade också värdet av att bredda rekryteringen till arbeten inom digital teknikutveckling, eftersom det ju inte enbart handlar om tekniken i sig, utan om hur samhället påverkas och förändras. De värderingar som utvecklarna har, får betydelse för hur systemen utformas och fungerar. Ju fler som ser och reagerar på detta, desto större möjligheter finns att påverka samhällsutvecklingen i en mer öppen och inkluderande riktning.

Skolan måste bli en lärande organisation

När det gäller programmering i undervisningen, finns det inga beprövade modeller som kan lyftas in i skolan, påpekade Linda Mannila. Skolan måste bli en lärande organisation, redo att hantera ständig förändring. Som forskare är det viktigt att arbeta undersökande och att tillsammans med lärarna resonera och prova sig fram. Det gäller att försöka ta reda på hur innehållet i olika ämnen kan få stöd av programmeringen och att titta närmare på vad som krävs för att det här ska fungera.

Det handlar om att lösa problem

Datalogiskt tänkande kan vara en lämplig ingång, menade Fredrik Heintz. På engelska säger man computational thinking. Uttrycket lanserades av MIT-professorn Seymour Papert för knappt 40 år sedan. Papert ansåg att det viktiga med programmering i undervisningen inte är att eleverna lär sig koda. Istället handlar det om att de ska utveckla ett abstrakt, logiskt och analytiskt tänkande. De ska träna sig i att göra generaliseringar och lära sig arbeta på ett systematiskt och strukturerat sätt för att lösa olika problem.

De senaste drygt tio åren har intresset för programmering och datalogiskt tänkande väckts igen och flera länder har lyft in programmering i läroplanen, antingen som ett eget ämne eller som delar av andra ämnen. Jeanette Wing och hennes artikel om datalogiskt tänkande från 2006 är ett viktigt skäl till detta. Hon menar att undervisningen stegvis ska lära eleverna det formella och logiska tänkande som programmering bygger på och som behövs i all problemlösning. Precis som Papert hävdade på 1980-talet, kan detta ske genom att arbeta lekfullt, undersökande och skapande, gärna i par eller grupp. Det finns många möjliga vägar för skolans undervisning.

Börja inte med att köpa teknik

Fredrik Heintz påpekade att det förstås är viktigt att testa olika sätt att undervisa i programmering i mindre skala innan man genomför några stora förändringar. Det gäller också att skolan är på sin vakt och inte utan vidare faller för försäljarnas lockande resonemang. Här är det särskilt viktigt att skolan som organisation stärker sin digitala kompetens så att upphandlingarna kan hanteras på ett bra sätt.

Att börja utvecklingsarbetet med att köpa in en digital lösning för undervisningen är att börja i fel ände, betonade Linda Mannila. Nu när digital kompetens ska in i alla ämnen, kan det vara lämpligt att skolledning och lärare går igenom vad det faktiskt innebär i praktiken. Vad är det man vill uppnå? Vilka krav ställer det på lärarna? När allt det här väl har retts ut, är det dags att fundera på vad som behöver köpas in.

Det gäller att våga misslyckas

För att skolan ska kunna utvecklas är det nödvändigt att skolledning och lärare får och vågar misslyckas, tillade Fredrik Heintz. Om man aldrig misslyckas, beror det antagligen på att man inte vågar tillräckligt mycket. Men för att det här ska vara möjligt, måste de strukturer som omger skolan tillåta att det faktiskt sker misslyckanden ibland.

Forskningen har en del att fundera över och att ta fasta på i det här avseendet, konstaterade Linda Mannila. Forskare publicerar för det mesta bara artiklar som beskriver lyckade projekt, där mål och syfte har uppnåtts. Men det är förstås minst lika viktigt att beskriva det som inte fungerar och att analysera vad det egentligen beror på. Det kan vara till god hjälp både för utvecklingsarbetet i skolan och för den fortsatta forskningen.

Veckans tips

För två år sedan slog den amerikanska matematikern Cathy O’Neill igenom med boken Weapons of Math Destruction. Här beskriver hon algoritmernas växande betydelse och hur de riskerar att fördjupa sociala klyftor och öka ojämlikheten i samhället.

Häromveckan publicerade brittiska RSA videon The Truth About Algorithms, där Cathy O’Neill under 2 minuter och 39 sekunder förklarar varför det är viktigt att börja diskutera och ifrågasätta hur många av de algoritmer som styr vår vardag faktiskt fungerar.

Att förstå hur tekniken fungerar, och att detta beror på mänskliga beslut, är första steget mot en möjlig förändring.

Veckans spaning, vecka 43: Digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer

Veckans spaning, vecka 43: Digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Under fyra veckor lyfter vi fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan, som är den tredje i ordningen, handlar det om digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer. Vi avslutar som vanligt med veckans tips.

En ämnesdidaktisk ingång till skolans digitalisering

Pernilla Nilsson är professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Halmstad. Hon  arbetar på Centrum för lärande, kultur och samhälle, där man arbetar tvärdisciplinärt med att öka förståelsen av globalisering, integration, digitalisering, marknadisering och andra samhällsutmaningar. Tillsammans med tre forskare vid andra lärosäten ansvarar hon för fokusområdet Forskning och uppföljning i arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan för skolans digitalisering. Här undersöker de hur forskningen kan bli mer praktiknära, i tät samverkan med skolans huvudmän. De tittar också på vad som krävs för att den här typen av forskning ska bli en integrerad del av lärares vardag.

I samtalet om digitalisering och lärande konstaterade Pernilla Nilsson att hon inte är någon utpräglad digitaliseringsforskare. Istället närmar hon sig området från ett ämnesdidaktiskt perspektiv, och formulerar sina frågeställningar utifrån det. Vad ska lärarna undervisa om och vad ska eleverna lära sig? Vad händer när klassrummet digitaliseras? Vilka förutsättningar får lärarna? Vad betyder förändringarna för eleverna?

Digitalisering och lärande är ett komplext och omfattande område där många olika discipliner möts. Det är förstås också en del av lockelsen, menade Pernilla Nilsson. Det är intressant och spännande att försöka ta reda på hur olika forskningsområden och synsätt tillsammans kan bidra till att utveckla skolans undervisning. Men det förutsätter att problemområden och frågeställningar definieras tillsammans dem som verkar i skolan och att de även blir delaktiga i forskningsarbetet, tillade hon.

Forskningen måste besvara de frågor som lärare och skolledare har

Thomas Hillman är docent i pedagogik med inriktning mot it och lärande vid Göteborgs universitet. Han intresserar sig för hur teknik påverkar lärandeprocesser och hur lärandeprocesser i sin tur påverkar utveckling och användning av teknik, både i och utanför skolans väggar.

Det sägs ofta att det saknas forskning om skolans digitalisering, men det stämmer inte, hävdade Thomas Hillman. Visserligen är det riktigt att det inte finns särskilt mycket svensk forskning, men å andra sidan har vi tillgång till stora mängder internationell forskning. Problemet är nog snarare att forskningen sällan ger några direkta svar på de frågor som skolledare och lärare ställer sig när de utvecklar och förändrar undervisningen. Här kan skolan och forskarna lära sig av hur det ser ut inom det medicinska området, menade han. Vid sidan av grundforskning och tillämpad forskning, tillgängliggörs och presenteras forskningen, så att den lättare kan integreras i den dagliga praktiken.

Det behövs fler varför-frågor om skolans digitalisering

Pernilla Nilsson höll med om att det finns mycket att lära av medicinen, men tillade att det inte enbart handlar om att jämföra med den kliniska forskningen, där uppgiften är att identifiera rätt arbetssätt och metod. Den kliniska medicinen kompletteras med omvårdnadsforskning, medicinsk sociologi, och så vidare. Samma sak måste gälla för skolan och för forskningen om utbildning och lärande, tillade hon.

Det är värdefullt att problematisera, att vidga perspektiven och att fråga varför något ska göras. I det här sammanhanget är det också viktigt att tänka på skolans övergripande syfte: att fostra eleverna till demokrati och att hjälpa dem att utvecklas till självständiga och kritiskt tänkande medborgare, betonade Pernilla Nilsson.

Förutsättningarna för utbildning och undervisning har förändrats

I samtalet om interaktionsdesign och digitala miljöer, inledde Kristina Höök, professor i interaktionsdesign på KTH, med att slå fast att den digitala utvecklingen ger möjlighet till creative disruption inom utbildningsområdet. Universiteten har haft samma affärsmodell i 500 år, men varför ska man egentligen gå på universitetet när det är hur lätt som helst att hitta filmer på nätet där forskare själva beskriver och förklarar sina upptäckter? Här är en utmaning som måste hanteras.

Skolan är en idé från 1800-talet, tillade hon, och i många avseenden ser den fortfarande ut som på 1800-talet. Ämnena är till exempel i stort sett desamma. Men idag lever vi i ett globalt och komplext samhälle där den snabba digitala utvecklingen i allt högre grad präglar samhället inom i stort sett alla områden. Bland annat blir maskinlärande och automatisering allt viktigare, och det innebär att många yrken snart försvinner, berättade Kristina Höök. Därför gäller det att beslutsfattare och allmänhet börjar fråga sig varför vi utbildar barn och ungdomar, och vad de behöver lära sig.

Lärarna måste ta makten över den kreativa processen

Mattias Arvola, som är docent i kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet, påpekade att de som skapar de digitala system, arkitekturer och miljöer som vi använder i vardagen, även strukturerar världen för oss. Trots att tekniken blir billigare och enklare att använda, får lärarna mindre möjligheter att själva skapa de resurser som de vill använda i undervisningen. Innehållsproduktion är det som är allra dyrast, tillade han.

Kristina Höök menade att det är tydligt att de stora företagen får en allt större makt inom det digitala området, men det gör det ännu viktigare att lärare och elever arbetar med kreativitet och digitalt skapande i undervisningen. Både formen och innehållet behöver förändras. Lärarna måste helt enkelt ta makt över den kreativa processen och även hjälpa eleverna att utveckla kreativitet och designtänkande, menade hon.

Eleverna behöver lära sig hur de stora företagen designar vad och hur vi gör när vi använder deras system, och hur de använder den data vi generar för att forma vårt beteende. Om de får en bättre förståelse av designens betydelse när samhället digitaliseras, kan de utveckla en medvetenhet som på sikt innebär att förändring blir möjlig. Dessutom är kunskaper och förmågor av det här slaget svåra att automatisera, och de blir därför allt viktigare  på arbetsmarknaden.

Undervisningen ska designas för skolans verklighet här och nu

Jonas Linderoth, som är professor i media och berättande vid Högskolan i Skövde, instämde i att det är viktigt att koppla frågor om makt till designen av de digitala produkter och tjänster som vi använder i vardagen. Men i skolan handlar det inte bara om designade produkter, utan också om designade processer, det vill säga hur undervisningen ser ut och går till. Att arbeta med instructional design är bland det roligaste och viktigaste med att vara lärare. Tyvärr har det fått en allt mindre roll efterhand som lärarens status har minskat, menade han.

Jonas Linderoth hävdade att problemet är att digitaliseringen ska vara innovationsdriven. Istället gäller det att börja designa undervisningen för skolans verklighet här och nu. Makten ska inte ligga hos de företag som designar digitala system och lärresurser, utan hos lärarna. Det är skrämmande när personer som har liten kunskap om skolans materiella verklighet har så stor makt. Därför är det avgörande att lärarna kan ta tillbaka makten, menade han.

Designtänkande kan underlätta arbetet med skolans digitalisering

Kristina Höök konstaterade att det är värdefullt att designtänkande även börjar sprida sig till arbetet med skolans verksamhetsutveckling. En experimentell och prövande ansats underlättar hanteringen av de problem som blir synliga när skolan och undervisningen digitaliseras.

Mattias Arvola tillade att det är mer effektivt att arbeta designbaserat och lösningsdrivet för att lösa komplexa problem av det här slaget. Genom att arbeta gestaltande med skisser, rollspel och prototyper, kan man få en tydligare bild av hur problemet faktiskt ser ut och hur det bäst kan hanteras.

Veckan tips

Från och med i onsdags och en vecka framåt arrangerar UNESCO och deras partners årets Global Media and Information Literacy Week. Syftet är att uppmärksamma medie- och informationskunnighet, det vill säga de kritiska kompetenser som krävs för att hantera dagens digitala medielandskap och för att kunna vara en aktiv och ansvarstagande medborgare i ett demokratiskt samhälle. I Sverige lyfts de här kompetenserna både fram i de reviderade styrdokumenten för skolan och i regeringens demokratistrategi, som presenterades i somras.

Runt om i världen satsar många städer på att bli smart cities och att dra nytta av den digitala utvecklingen för att underlätta och förbättra livet och tillvaron. I år fäster UNESCO därför blicken på att detta förutsätter att de också blir MIL Cities, alltså att invånarna blir medie- och informationskunniga. Ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt till medier och information är absolut nödvändigt för att kunna skapa ett samhälle som är smart, öppet, tolerant och långsiktigt hållbart.

Veckans spaning, vecka 42: Det krävs samverkan för att lyckas med skolans digitalisering

Veckans spaning, vecka 42: Det krävs samverkan för att lyckas med skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Under fyra veckor kommer vi att lyfta fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan tar vi upp behovet av samverkan och värdet med att förena olika perspektiv för att lyckas med skolans digitalisering. Allra sist kommer två tips på projekt som är väl värda att titta närmare på.

Individer och aktörer från olika delar av samhället kan lösa problemen tillsammans

De senaste 20 åren har det blivit allt vanligare att peka på behovet av att akademi, näringsliv och offentlig sektor tillsammans försöker lösa viktiga samhällsfrågor. Det har också genomförts en rad sådana projekt runt om i världen och i Sverige, där olika perspektiv möts. Ofta kallar man den här typen av samverkan för Triple Helix.

På senare år har även behovet av Quadruple Helix uppmärksammats. Med andra ord handlar det om att allmänheten, intresseorganisationer och föreningar också ska bli delaktiga. European Network of Living Labs är ett exempel på det här. Man talar om Public-Private-People-Partnership, och syftet är att öka medborgarnas medverkan i innovationsarbetet inom olika samhällsområden, så att det bättre motsvarar deras behov.

Learning Forum var ett sätt att få med alla fyra perspektiven. Under de två dagar som konferensen pågick, diskuterade forskare, myndighetsföreträdare, förvaltningstjänstemän, lärare och representanter för edtech-företag hur man kan skapa bättre förutsättningar för en innovativ verksamhetsutveckling i skolan. Den andra dagen genomfördes ett nytt rådslag om en handlingsplan för skolans digitalisering. Precis som i Almedalen i somras bjöds även allmänheten in att delta via webben.

Det saknas former för finansiering av utveckling och innovation i skolan

Jannie Jeppesen, som är vd för branschföreningen Swedish Edtech Industry, konstaterade att Learning Forum var första gången som leverantörsledet bjudits in att delta i den här typen av samtal om skolan. Hon tillade att det både är viktigt att identifiera vad som behöver göras och att komma överens om hur aktörer från olika samhällsområden kan bidra till en önskvärd utveckling.

Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, satsar långsiktigt på starka innovations- och forskningsmiljöer och försöker stimulera till Quadruple Helix-samverkan. Varje år satsar man ca 3 miljarder kronor på olika insatser för att främja innovation. Anna Bjurström, som är ansvarig för Vinnovas insatser kring skolans digitalisering, berättade att man just nu finansierar flera projekt som rör skolan. Men det rör sig inte om någon nischad insats mot skolan, utan projekten finansieras inom ramen för andra satsningar.

2014-2015 genomförde Vinnova satsningen Digitalisering för framtidens lärande. Makerskola, som nyligen avslutades, var ett av de projekt som fick finansiering. Då var Vinnova relativt okända för skolhuvudmännen och skolan var en helt ny målgrupp, berättade Anna Bjurström. Man blev översköljda av ansökningar, och den uppenbara slutsatsen var att skolan är ett underfinansierat område.

Det är ett problem att det saknas ordentliga former för finansiering av utveckling och innovation i skolan, påpekade Jannie Jeppesen. Till exempel sade Skolforskningsinstitutets förre generaldirektör upp sig på grund av att verksamheten var underfinansierad. Medfinansiering från näringslivet är en möjlig väg framåt, tillade hon. Linnéuniversitetets nyinrättade professur i pedagogik, med inriktning mot digitala lärprocesser, samt forskningsprojektet Det digitala lärandets möjligheter visar hur man kan göra. I den kommande handlingsplanen för skolans digitalisering är det viktigt att reda ut vilka aktörer som kan vara med och bidra och på vilka sätt.

Det behövs en annan verksamhetskultur och ett mer systematiskt metodtänkande

Men det handlar inte enbart om pengar, utan det är ännu viktigare att skapa en innovationskultur, menade Jannie Jeppesen. De nordiska länderna och storstäderna har mycket att lära av varandra i det här avseendet, och det gäller alla samhällsområden, inte bara skolan. Det behövs en annan verksamhetskultur och ett mer systematiskt tänkande kring metoder för utveckling och förändring. För skolans del är det här en viktig del av den strategiska digitala kompetensen. Det handlar om att bygga en organisation som gör det möjligt att arbeta utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt och som samverkar med akademin, tillämpad forskning, relevanta leverantörer och med lärarutbildningen.

Jannie Jeppesen nämnde ett spännande exempel från Finland: The Smart Learning Environments of the Future. Det rör sig om en innovationsplattform där skolorna i de sex största finska städerna arbetar tillsammans med olika edtech-bolag. Skolorna presenterar sina önskemål och behov och utmanar företagen att lösa dem. Man arbetar med snabba experiment där skolorna testar lösningarna och ser om de fungerar i deras verksamhet.  Företagen får viktig återkoppling som hjälper dem att utveckla produkter och tjänster för den finska och den globala marknaden.

Plattformen drivs av Forum Virium Helsinki, som är Helsingfors stads innovationsenhet och som arbetar mycket med Quadruple Helix-projekt. Det här arbetet är i sin tur en del av 6Aika, där Helsingfors, Esbo, Vanda, Tammerfors, Åbo och Uleåborg utvecklar strategier för en hållbar samhällsutveckling med verksamheter som motsvarar invånarnas behov.

Rådslagen gör att fler röster kan höras

I rådslaget för den kommande handlingsplanen diskuterade deltagarna på Learning Forum viktiga frågor och problemställningar i mindre grupper. I steg två är det även möjligt för intresserade som inte var på plats att delta via webben. Patrik Lilja, som är universitetslektor i pedagogik vid Högskolan i Halmstad, konstaterade att det här sättet att arbeta var en ny och positiv upplevelse. Ofta är det problem att genomföra den här typen av offentliga samtal, men rådslaget bygger på genomtänkta regler som gör att det fungerar. Dessutom används den digitala delen som ett sätt att vidareutveckla och förstärka det fysiska samtalet.

Pernilla Öberg, som arbetar som processledare i Kungsbacka kommun, menade att det är häftigt att hon och hennes kollegor från små kommuner kan vara med och påverka utformningen av handlingsplanen. Det är också värt att fundera på om man även på kommunal nivå kan arbeta på ungefär samma sätt som i rådslaget för att reflektera kring och driva fram utveckling.

Arbetssättet i rådslagen kräver att deltagarna är aktiva och interagerar med varandra, och det är rätt sätt att ta sig an de här frågorna, betonade Petter Lundberg, chef för MediaCenter Region Västerbotten. Han menade också att det är en stor fördel att rådslagen, som fortsätter att arrangeras runt om i landet, sätter fart på samtalen om skolans digitalisering. De skapar en bred förankring av arbetet med handlingsplanen, ökar känslan av delaktighet och kan ge stora vinster i den fortsatta processen.

Ofta är det svårt att vara konkret när komplexa och svårgripbara frågor som digitalisering diskuteras, menade Karin Ollinen, som är strategisk utvecklare och kommunlicentiand i Helsingborgs stad. Men processen i rådslagen tvingar oss att precisera och förklara vad vi menar, och det är en stor fördel, tillade hon. Hon kunde också se att hon i sina dubbla roller, som forskarstuderande och kommunaltjänsteman, får ett djupare och kanske också tydligare perspektiv.

Det mest intressanta med rådslagen är inte resultaten, utan de metadiskussioner som uppstår när vi fikar med kollegorna och berättar vad vi har gjort, menade Örjan Johansson, som är nationell affärsenhetschef för skolan på Atea.  Vi som är här är ju redan frälsta, slog han fast. Istället handlar det om att nå de som inte är här och att få dem att börja tänka efter och att delta via webben. Rådslagen bygger på demokratins essens: att processerna är transparenta och att allas ord är lika mycket värda.

Veckans tips

I måndags arrangerades en workshop i Stockholm där forskare och praktiker samtalade om utmaningar och möjligheter med Internet of Things, som ofta förkortas IoT. Workshopen är en del av projektet IoT-hubb Skola, som ingår i Vinnovas nationella satsning inom det här området. När man kan koppla upp fysiska utrymmen och vardagsföremål på Internet och samla i och analysera data, blir det möjligt att förstå lärprocesser i fysiska miljöer betydligt bättre och mer detaljerat än idag.

IoT-hubb Skola startade i juni och pågår till maj 2021. RISE leder det löpande arbetet och Kungsbacka kommun samordnar projektet. Lidingö stad, Skellefteå kommun, Västerviks kommun, NTI-gymnasiet, Stockholms universitet och Microsoft är partners.

Trainstation, som är en fysisk plats för digitalt skapande på Vivallaskolan i Örebro, är en annan intressant satsning som är värd att hålla ett öga på. Imorgon är det dags för offentlig invigning, men verksamheten har redan börjat komma igång. Örebro kommun vill på det här sättet ge barn och ungdomar från mångkulturella områden möjlighet att utforska och hantera de nya möjligheterna till digitalt skapande inom en mängd olika områden.

Trainstation arbetar med ett pedagogiskt helikopterperspektiv. Först ger man en överblick av hur det går till att till exempel programmera en app, designa en kjol eller göra ett Youtube-klipp. Därefter får deltagarna själva prova på hela processen, och de lägger på det här sättet en bra grund för sitt fortsatta skapande.

Den digitala utvecklingen skapar oändliga möjligheter att skapa och att uttrycka sig. Tanken med Trainstation är att minska den digitala klyftan mellan barn och ungdomar och att visa att digitala aktiviteter är betydligt mer än att bara spela datorspel. Världen är numera digital och det är viktigt att se till att alla får lika möjligheter att lära och utvecklas.

Veckans spaning, vecka 41 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Veckans spaning, vecka 41 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan och tre veckor framåt kommer vi att lyfta fram och fördjupa de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. I veckans spaning tar vi upp samtalet med Åke Grönlund och Jan Hylén om behovet av ett systemperspektiv på skolans digitalisering. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Det behövs ett tydligt fokus på skolans förändringsprocess

Systemperspektivet innebär att skolans verksamhet ses som en dynamisk helhet uppbyggd av en rad olika sammankopplade delar. De behöver utvecklas och förändras i samma riktning och i ungefär samma takt för att digitaliseringen ska lyckas. Det kräver i sin tur att arbetet blir mer systematiskt organiserat, och att det sker en kontinuerlig utvärdering och uppföljning.

Åke Grönlund är professor i informatik på Handelshögskolan vid Örebro universitet. I sin forskning undersöker han, tillsammans med sina kollegor, villkor och förutsättningar för en effektiv och målinriktad it-användning inom många olika branscher och verksamhetsområden.

På senare år har han börjat intressera sig för skolan, som är ett ganska nytt område för den här sortens studier. 2010-2013 ledde han Unos uno, som än så länge är den den mest omfattande svenska undersökningen av skolans pågående digitalisering. Här deltog 20 grund- och gymnasieskolor i 11 kommuner samt en friskolekoncern, som alla satsat på varsin dator till lärare och elever.

Unos uno visade att arbetet med skolans digitalisering inte främst handlar om att införa ny teknik, utan om att leda en genomgripande förändring av undervisningen och av skolans verksamhetskultur. Det här kräver ett mer tydligt fokus på själva förändringsprocessen och förutsätter att syfte och mål är ordentligt förankrade i hela organisationen.

Huvudmännen och skolledarna måste både utforma och organisera utvecklingsarbetet och systematiskt identifiera och genomföra de insatser som behöver göras för att målen ska kunna nås. Detta betonas även i debattboken Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan, som Åke Grönlund nyligen skrivit tillsammans med pedagogikforskaren Matilda Wiklund. Bland annat pekar de på värdet av digitaliseringsledare och it-pedagoger, som kan ge stöd åt lärarna, och på behovet av gemensamma it-system som underlättar och förbättrar det dagliga arbetet.

Det kan vara värdefullt att dra nytta av erfarenheter från andra länder

Jan Hylén, är disputerad statsvetare och arbetar sedan länge som konsult i skolutvecklingsfrågor både inom Sverige och i EU. I samtalet på Learning Forum lyfte han fram behovet av att beslutsfattare och myndigheter drar nytta av erfarenheter från andra länder. Digitaliseringen av samhället och skolan är en global utveckling, och det pågår strategiska satsningar runt om i världen som kan ge nya insikter och perspektiv.

Inte minst är det viktigt att dra lärdom av hur andra länders beslutsfattare resonerar och att följa hur förändringsarbetet genomförs i praktiken. I ett par decennier har man inom bland annat statsvetenskap diskuterat behovet och värdet av policy borrowing för att utveckla ett lands utveckling inom olika områden. Det handlar inte om att kopiera vad andra länder gör, utan om att analysera om och hur deras beslut visar på nya vägar som kan leda framåt i det egna arbetet. Europeiska skoldatanätet är ett exempel på hur detta kan göras i praktiken, menade Jan Hylén

Vi behöver en bättre förståelse av det pågående digitaliseringsarbetet

Det behövs naturligtvis också insamling och systematisering av data från det praktiska arbetet för att utvecklingen ska kunna styras i rätt riktning. Självskattningstjänsten LIKA, som SKL tog fram för fyra år sedan, ger skolledare och lärare en bild av hur ledning, infrastruktur, kompetensutveckling och användning ser ut på förskolan och i skolan. 25 oktober presenterar EU-kommissionen en liknande tjänst: SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som blir fritt tillgängligt för huvudmän och skolor i hela Europa. De områden och indikatorer som SELFIE innehåller är baserade på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

Självrapporterad data har förstås sina begränsningar, påpekade Jan Hylén. Det vore betydligt bättre att få tillgång till och kontroll över de data om skolans it-användning som kontinuerligt samlas in av Apple, Google och andra företag som säljer digitala system till skolorna. Tänk till exempel på att 65-70% av eleverna har Google-konton, tillade han. Här genereras data som skulle kunna ge en mycket bättre och mer detaljerad förståelse av skolans it-användning.

Skolan behöver en motsvarighet till vårdens Nationella kvalitetsregister

Åke Grönlund konstaterade att något konkret måste göras för att få en mer högfrekvent och mer strukturerad tillgång till standardiserad data om skolan än idag. Det behövs tillgång till riktigt stora mängder ständigt uppdaterad data som verkligen gör det möjligt att följa utvecklingen inom hela systemet. Han jämförde med införandet av Nationella kvalitetsregister, som både följer upp varje enskild patient och kontinuerligt visar hur enskilda landsting, sjukhus och kliniker bedriver sin vård.

Kvalitetsregistren fokuserar avgränsade områden som det går att samla in data om, och de byggs upp av de yrkesgrupper som behöver dem i sitt dagliga arbete. Det finns tre slags register: de som beskriver lokaler, personal och utrustning, de som beskriver de behandlingar och åtgärder som gjorts och de som beskriver utfallet av vården. Kvalitetsregistren möjliggör lärande och ständig förbättring och ger ett bra underlag för ledning och kvalitetsstyrning. Skolan skulle kunna arbeta på ett liknande sätt och samla in data om undervisning och bedömning i olika ämnen, åldersgrupper och så vidare, menade Åke Grönlund.

Det behövs en gemensam strävan efter att samla in jämförbara data och att få ett ordentlig underlag för att mäta kvalitet. Standardisering av data kan låta tråkigt, men det gör det möjligt att se orsak och verkan och att utveckla metoder som fungerar. Idag mäts mest för att kontrollera, och det är ett problem, betonade Åke Grönlund.

Inom vård och omsorg är det betydligt fler som forskar än i skolan och det finns även ett större intresse för att utveckla metoder som fungerar och som ger god kvalitet. Den kulturen finns ännu inte i skolan i samma utsträckning, men det skulle verkligen behövas för att få fart på den digitala utvecklingen, avslutade Åke Grönlund.

Veckans tips

Ett viktigt syfte med de reviderade läroplanerna är att eleverna ska utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle. Digitaliseringsagenterna, som är ett samarbete mellan Forum för digitalisering på Mittuniversitet och Sundsvalls Kommun, vill göra det enklare för lärare på mellanstadiet att undervisa kring detta.

Under året utvecklar man, tillsammans med mellanstadieelever på tre sundsvallsskolor, ett undervisningsmaterial som efter årsskiftet kommer att bli tillgängligt för alla svenska lärare. Arbetet är direkt kopplat till pågående forskning på Mittuniversitetet och knyter an till metodik för samskapande och participatory design. Tanken är både att bredda och fördjupa elevernas förståelse av vad digitaliseringen är och vad den kan tänkas bli.

Veckans spaning, vecka 40: Programmering och digitalt skapande i skolan

Veckans spaning, vecka 40: Programmering och digitalt skapande i skolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med att berätta om årets Europe Code Week. Därefter fortsätter vi med micro:bit och den danska satsningen på att använda den i undervisningen. Vi gör också ett kort nedslag i Sollentunas satsning innan vi tittar lite närmare på det tyska micro:bit-alternativet Calliope. Vi rundar av med avslutningen av Makerskola och med veckans tips.

Dags för årets Europe Code Week

6-21 oktober arrangeras för sjätte gången Europe Code Week, som har till syfte att väcka barns, ungdomars och vuxnas intresse för datavetenskap, programmering och digitalt skapande. Trots namnet vänder sig Europe Code Week vänder sig till hela världen, och förra året deltog 1.2 miljoner människor från 50 länder i olika aktiviteter.

Europe Code Week stöds av EU-kommissionen, som i sin digitala handlingsplan särskilt uppmuntrar skolor i medlemsländerna att delta i aktiviteterna. Deras förhoppning är att hälften av alla skolor i EU ska delta 2020.

Vem som helst kan arrangera en aktivitet och lägga in den i Europe Code Weeks databas. I alla länder som deltar finns frivilliga ambassadörer som samordnar och marknadsför det som händer under de två veckorna. Agneta Hedenström och Mie Menmark är ambassadörer för Sverige.

I år utmanar Internetstiftelsen lärare på alla svenska grundskolor att delta i Europe Code Week. För varje elev som gör minst en lektion i programmeringDigitala lektioner, skänker Internetstiftelsen 5 kronor till Unicefs arbete för att fler barn i Nepal ska gå i skolan.

Micro:bit

Under de senaste åren har det startats en mängd olika initiativ för att öka elevers intresse för den digitala teknikutvecklingen och för programmering. Ett av de mer uppmärksammade är micro:bit, en liten enkel dator – en mikrokontroller – utan eget operativsystem, som kan programmeras för att styra och samverka med andra elektroniska komponenter och allt som kan leda ström. Micro:bit är utvecklad för att användas av barn och ungdomar. Därför fordras det varken tekniska förkunskaper eller någon erfarenhet av programmering för att komma igång.

Tanken med Micro:bit, som lanserades av BBC sommaren 2015, är att elever i 11-12-årsåldern – och deras lärare –  ska bli intresserade av att utforska den digitala teknikens möjligheter. Ett halvt år efter lanseringen skänkte BBC varsin micro:bit till alla brittiska elever i årskurs 7, vilket motsvarar årskurs 5 i Sverige. Totalt rörde det sig om ungefär en miljon enheter.

Den nya läroplanen för den engelska skolan, som bland annat lyfter fram programmering och kreativ problemlösning, är en viktig drivkraft bakom micro:bit. Även i Skottland, Wales och Nordirland syns ett växande intresse för programmering och digital kompetens i skolan. Detta är förstås inte något unikt för Storbritannien, utan det rör sig om en global utveckling. I oktober 2016 startades Micro:bit Educational Foundation, som genom sina återförsäljare gör micro:bit tillgängligt för myndigheter, skolor och andra intresserade i hela världen. Det finns också mängder av kostnadsfria lärresurser på nätet som gör det enkelt att komma igång.

Ultra:bit

Danmark är ett av de länder som bestämt sig för en större satsning på micro:bit i undervisningen. I april blev det klart att alla danska fjärdeklassare under 2018 och 2019 ska få varsin micro:bit som kan användas i undervisningen. I början av höstterminen satte utdelningen igång, och nu har de flesta av eleverna i den här omgången fått sin micro:bit. Totalt under de två åren rör det sig om mer än 60 000 elever.

Satsningen går under namnet Ultra:bit och drivs av Danmarks Radio tillsammans med Center for Undervisningsmidler och Industriens Fond, som bidrar med 14 miljoner danska kroner.

Namnet Ultra:bit kommer från Danmarks Radios tv-kanal DR Ultra, som vänder sig till barn mellan 7 och 12 år. Nyligen lanserade DR Ultra temat barn, kreativitet och teknologi, som är tänkt att öka barns förståelse av den digitala utvecklingen. Inte minst är det viktigt att de börjar intresserar sig för vad som händer “under locket” och hur de själva kan programmera och skapa digitalt.

DR Skole tar fram lärarhandledningar och undervisningsmaterial som visar hur man kan arbeta med micro:bit på lektionerna i olika ämnen. Det rör sig inte enbart om lärresurser i matematik, no, teknik och slöjd, utan också om ämnen som normalt inte förknippas med teknik, till exempel danska. I danska finns det bland annat undervisningsmaterial som beskriver och förklarar hur man kan skapa dikter, diktsamlingar och interaktiva berättelser genom att programmera sin micro:bit.

Kompetensutveckling av lärare är också en viktig del av ultra:bit. Bland annat kommer lärare på 1200 skolor runt om i Danmark att besökas av en mobil “taskforce” från Center for Undervisningsmidler, för att få en bättre inblick i hur micro:bit kan användas i undervisningen.

Ett viktigt skäl till att Ultra:bit har dragit igång nu, är de kommande tre årens försök med att införa teknologiförståelse i den danska grundskolan, som vi nämnde i Veckans spaning för tre veckor sedan. Målet med Ultra:bit är att utveckla elevernas teknologiförståelse, så att de aktivt kan ta ställning till och dra nytta av de möjligheter som den digitala utvecklingen skapar.

Sollentuna kommun ger micro:bit till alla femmor

Flera huvudmän och skolor har börjat använda micro:bit i undervisningen i större och mindre skala. Sollentuna kommun, som har gett varsin micro:bit till alla femmor, är ett exempel på en större satsning. Varje skola har också fått ett paket med kringutrustning, som ger lite mer avancerade möjligheter. Det handlar bland annat om programmerbara lysdiodslingor, servomotorer och en liten robot.

Med den här satsningen får kommunen en kritisk massa av lärare och elever som jobbar i en enhetlig miljö, och som kan samarbeta och dra nytta av varandras erfarenheter. Dessutom är micro:bit en öppen produkt med ett växande globalt ekosystem som ger spännande tekniska och pedagogiska möjligheter. Man har också börjat arbeta med lokala utvecklingscentra för att få fart på det kollegiala samarbetet och det gemensamma lärandet.

Calliope – ett tyskt alternativ till micro:bit

Micro:bit är förstås inte den enda produkten av det här slaget som kan användas i skolan. Ett annat exempel är Calliope Mini, en icke-vinstdrivande satsning som sedan två år tillbaka drivs av ett företag med samma namn, och som finansieras av donationer. Satsningen har även fått stöd av det federala näringsdepartementet.

Ett viktigt skäl till att Calliope gör den här satsningen, är att man anser att att micro:bit har en del tekniska brister. Ett annat skäl är att micro:bit saknar högtalare, mikrofon och RGB-lysdioder, tre komponenter som man menar ger eleverna rikare möjligheter att experimentera. Ytterligare ett skäl är att man anser att Raspberry Pi och Arduino, två mikrokontrollerkort som ibland används i undervisningen, är alltför svåra att använda och måste byggas ut med flera komponenter för att fungera i skolan.

Calliope Mini är formad som en sexuddig stjärna, och det finns mer utrymme på kretskortet än på en micro:bit. Det går också att skapa mer avancerade elektroniska system. Den är i stort sett kompatibel med micro:bit, och programkod som har tagits fram för micro:bit fungerar även på Calliope Mini. Målet är att Calliope Mini ska kunna ge en lekfull ingång till digitalt skapande för elever från årskurs 3 och uppåt.

Calliope Mini har börjat användas i tyska skolor och man hoppas även kunna nå den globala utbildningsmarknaden. Saarland är det enda förbundslandet där alla treor har fått varsin Calliope Mini. Under den pågående pilotfasen är det bara hälften av Tysklands 16 förbundsländer som har skolor som använder Calliope Mini i undervisningen. Flest är det i Berlin: ungefär 150 stycken.

Hur det ska gå med utveckling och användning av Calliope Mini efter pilotfasen är än så länge en öppen fråga. Många lärare och elever är entusiastiska över de nya möjligheterna, men det är samtidigt tydligt att det krävs kompetensutveckling och andra utvecklingsinsatser för att få fart på utvecklingen.

Makerskola har avslutats – men utvecklingen går vidare

Arbetet med skolans digitalisering och nya arbetssätt och undervisningsmetoder, ställer både krav på kompetensförsörjning och verksamhetsutveckling. Här finns det gott om stöd i forskningen, till exempel från Unos uno. Erfarenheterna från det treåriga projektet Makerskola, där RISE och ett trettiotal andra aktörer från skola och forskning deltog, är ett annat exempel på detta.

Det är nödvändigt att se till att alla är med tåget och att hela tiden kunna ge hjälp och stöd. Om man lyckas med detta blir det en helt annan kraft i förändringsarbetet, eftersom hela lärarkollegiet har samma förståelse och insikt. Detta tog vi bland annat upp i artikeln Hur går vi vidare med skolans digitalisering?, som publicerades på Spaningen igår.

Sollentuna kommun, som ledde Makerskola, gjorde en bred satsning och skapade en struktur som gör det lättare att sprida kunskap i hela organisationen. Man fick igång en slags undergroundrörelse som drev på utvecklingen. Det hände mycket på ganska kort tid och hela styrkedjan var med. Det har man nytta av nu, när man fortsätter med micro:bit och andra satsningar på skolans digitalisering.

Veckans tips

9-10 oktober arrangeras Learning Forum i Göteborg, en konferens som vill koppla samman forskning inom en rad olika ämnesområden till det pågående arbetet med att utveckla och förändra skolan i en mer digital riktning. Här kommer även det andra rådslaget om en handlingsplan för skolans digitalisering att äga rum. Det första hölls under Almedalsveckan i somras. Den här gången är rådslaget helt inriktat på forskningsfrågor.

Alla som är intresserade kan göra inspel, och det finns inga krav om att vara på plats. Du kan anmäla dig direkt och delta i rådslaget på nätet.

Veckans spaning, vecka 38

Veckans spaning, vecka 38

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

I det här avsnittet tar vi allra först upp Andreas Schleicher och OECD:s perspektiv på vad som behöver göras för att utveckla skolan och undervisningen efter dagens villkor och förutsättningar. Därefter blir det en titt på hur det går med skolans digitalisering i Tyskland och försöket med en nationell plattform för digitala läromedel och andra lärresurser. Den teknologiske skolesekken får en belysning, liksom Bothnia Learning Hub i Finland. Till sist kommer några tips om hur du kan hålla ett öga på skolutvecklingen i Finland i allmänhet och i Svenskfinland i synnerhet.

OECD om en skola för 2000-talet

I början av sommaren presenterade OECD boken World Class: How to Build a 21st-Century School System. Den är skriven av direktören för deras utbildningsdirektorat, Andreas Schleicher, som bland annat ansvarar för PISA-undersökningarna.

Boken bygger vidare på samlade slutsatser från PISA och ger en överblick över hur OECD menar att utbildning och lärande behöver utvecklas. För ett par dagar sedan kom sex korta filmer som ger en introduktion till viktiga tankar och resonemang.

Fem länder och områden med goda PISA-resultat – Singapore, Estland, Kanada, Finland och Shanghai – lyfts fram i boken tillsammans med korta beskrivningar av utmärkande drag i deras skolsystem. Några drag är gemensamma. De har höga ambitioner för alla elever och undervisningen drivs av en övertygelse om att alla kan lära sig, oavsett socioekonomisk bakgrund. Länderna betonar även läraryrkets avgörande betydelse för en bra skola och arbetar för att rekrytering och fortlöpande kompetensutveckling av lärare fungerar så bra som möjligt.

Andreas Schleicher påpekar att den snabba teknikutvecklingen ännu inte har förändrat skolan på samma sätt som den har vänt upp och ned på många andra samhällsområden. Det är ett stort problem att skolan använder teknik från 2000-talet, pedagogik från 1900-talet och en organisation från 1800-talet, konstaterar han. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att sådant som är enkelt att mäta och att undervisa i också är enkelt att digitalisera och automatisera.

Eleverna behöver lära sig att hantera en alltmer global, komplex och mångtydig värld. Det kräver att de utvecklar analytiska förmågor som inte bygger på rutinlösningar och att de tränar sig att tänka kreativt. Här är det inte minst viktigt att tänka till kring lärmiljöns betydelse, menar Andreas Schleicher. Långtifrån allt är lämpligt att undervisa och lära i en traditionell skolmiljö.

När det gäller att lära sig att tänka självständigt, att samarbeta med andra och att kunna hantera att det finns flera olika perspektiv på verkligheten, är det bättre att lösa verkliga problem i autentiska miljöer. Det handlar både om olika kulturella perspektiv och om olika ämnes- och yrkesperspektiv. Redan idag är det möjligt att simulera sådana miljöer, och det måste skolan kunna dra nytta av, konstaterar Andreas Schleicher.

En nationell satsning i Tyskland på skolans digitalisering

Skolan i Tyskland har ännu inte fått riktig fart på digitaliseringen, även om det naturligtvis finns exempel på delstater och skolor som har kommit en bit på väg. 2016 lanserade förbundsregeringen därför en nationell strategi och öppnade för ett samarbete med de 16 delstaterna för att få igång en samlad utveckling.

Kort därefter enades utbildningsministrarna kring vad som måste göras: Den digitala infrastrukturen behöver byggas ut ordentligt och läroplanerna måste anpassas bättre till de pågående samhällsförändringarna. Det krävs också satsningar på lärarutbildning och fortbildning och skolorna behöver ha en enkel och lättöverskådlig tillgång till digitala läromedel och andra lärresurser av god kvalitet.

En federal satsning på skolan kräver ändringar i grundlagen, och här har man inte nått ända fram i förbundsdagen. Den federala regeringen och delstaterna hoppas att ett beslut kan fattas innan årskiftet, så att satsningarna kan komma igång under nästa år. Planen är att förbundsstaten finansierar den grundläggande uppbyggnaden av den digitala infrastrukturen under fem år, medan delstaterna ansvarar för att förändra styrdokumenten och utveckla lärarnas kompetens.

Tyska skolor testar en molnbaserad läromedelstjänst

Redan för två år sedan föreslog den tyska förbundsregeringen i sin strategi att förutsättningarna för att utveckla en gemensam infrastruktur för läromedel och andra lärresurser skulle undersökas. Hasso-Plattner Institut, som ansvarar för det här arbetet, är nu inne i en andra pilotfas av satsningen Schul-Cloud. På sikt hoppas man att 300 skolor över hela Tyskland ska delta.

Det rör sig om en skalbar molntjänst som nås via webben, och som kan användas av alla digitala enheter med en någorlunda modern webbläsare. De som är inloggade på Schul-Cloud har tillgång till allt material, både i skolan och hemma. Tanken är att ha en låg tröskel som ställer mindre krav på hårdvaran, så att eleverna även kan använda sin egen mobil eller platta. Datortätheten i de tyska skolorna är fortfarande ganska låg.

Trots att satsningen fungerar bra, pekar det mesta på att en gemensam nationell plattform nog ligger en bit in i framtiden. Det beror dels på att några delstater har egna liknande satsningar som de gärna vill bygga vidare på. Men inget hindrar att de via sin egen plattform ger elever och lärare tillgång till Schul-Cloud. Den bristfälliga tillgången till trådlöst Internet är ett större problem, liksom den kommande kostnaden. Schul-Cloud finansieras med federala medel fram till halvårsskiftet 2021. Därefter ska delstaterna själva betala för utveckling och användning.

Den teknologiske skolesekken

I somras lanserade den norska regeringen satsningen Den teknologiske skolesekken, som sträcker sig över fem år och totalt omfattar 450 miljoner norska kroner. Syftet är att ge stöd till företag att utveckla digitala läromedel och att göra det möjligt för skolhuvudmännen att köpa in utrustning för lärare som vill arbeta med programmering i undervisningen.

Satsningen knyter an till den nationella strategin för digitalisering av grundskolan och gymnasiet, som lades fram förra året. Det handlar både om att säkerställa att alla elever utvecklar den digitala kompetens de behöver och att se till att it och digitala medier används som ett bra stöd för elevernas kunskapsutveckling. Betydelsen av att programmering och en övergripande förståelse av den digitala utvecklingens samhällseffekter förs in i läroplanerna betonas också.

Den digitale skolesekken förbereder även för de nya läroplaner som träder i kraft 2020. Det här är en förändring som beskrivs som den största förändringen sedan Kunnskapsløftet 2006, då digital kompetens fördes fram som en av de fem grundläggande färdigheter som krävs för lärande i alla ämnen.

De nya läroplanerna ska betona kärnelementen i de olika ämnena, det vill säga de kunskaper som elever behöver i samhälle och arbetsliv. Det räcker inte med en teoretisk förståelse, utan de behöver också lära sig att tillämpa sina kunskaper i praktiken. För att lyckas med det, är det nödvändigt att det finns smarta och innovativa läromedel som hjälper eleverna att tänka kritiskt, att reflektera och att använda sin förståelse på ett konkret sätt. Med andra ord behövs det något annat och något mer än text och bild på en skärm.

I fredags var sista ansökningsdag för årets medel: 70 miljoner norska kroner, varav 55 går till utveckling av läromedel i samhällskunskap, matematik, norska, slöjd och musik.

Bothnia Learning Hub

Bothnia Learning Hub är ett av de projekt som finansieras inom ramen för den finska regeringens satsning på att förnya lärarutbildningen och utveckla lärares yrkeskompetens genom hela arbetslivet. Den här satsningen är i sin tur en del av handlingsplanen Den nya grundskolan, som totalt rymmer satsningar på 90 miljoner euro..

Projektet Bothnia Learning Hub drivs av ett konsortium som består av Åbo Akademis lärarutbildning i Vasa, Centret för livslångt lärande, Experience Lab samt Vasa Övningsskola.

Målet med projektet är att öka användningen av it och digitala medier på lärarutbildningen och i skolornas undervisning. Därför vill Bothnia Learning Hub skapa bättre förutsättningar för kunskapsdelning och dialog mellan lärarutbildning, fortbildning och lärares dagliga arbete i skolan. Ett annat viktigt mål är att bidra till den fortsatta pedagogiska utvecklingen i Finland. Bland annat finns en podd, där projektdeltagarna berättar om sitt arbete. I det senaste avsnittet, som kom förra veckan, sammanfattas vårens erfarenheter samtidigt som man funderar kring det fortsatta arbetet.

Veckans tips

Utbildningsstyrelsens svenska Facebook-sida ger en snabb inblick i vad som är på gång i den finska skolan, både när det gäller den digitala och den mer allmänna utvecklingen. Det finns också Facebook-grupper för den som vill följa med i vad som händer på lärarutbildningen vid Åbo Akademi och hur man arbetar med lärarfortbildning i Svenskfinland. Bothnia Learning Hub har också en Facebooksida som både länkar till podden och till annat material.

Veckans spaning, vecka 37 (Premiär!)

Veckans spaning, vecka 37 (Premiär!)

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, både i Sverige och utomlands. Spaningen finns även som podd, i en förkortad version, inläst av Carl Heath.

I det här första avsnittet tar vi inledningsvis upp skolbibliotekets centrala roll och behovet av nya kunskaper i källkritik när medieflödet digitaliseras. Därefter följer konstruktiva argument mot ett mobilförbud i skolan som kopplas till det ökade behovet av teknologiförståelse och hur man försöker ta sig an det i Danmark. Till sist berättar vi om en spännande konferens som arrangeras i Göteborg nästa månad.

Skolan ska stärka elevernas digitala kompetens

Från och med det här läsåret är det de reviderade läroplaner som regeringen presenterade förra året som gäller för Sveriges grund- och gymnasieskolor. Läroplanerna är en del av den nationella strategin för skolans digitalisering och den ingår i sin tur i regeringens samlade digitaliseringsstrategi, som sträcker sig över ett antal samhällsområden. Det övergripande målet för skolan är att ge alla barn och ungdomar möjlighet att uppnå en hög digital kompetens och att främja kunskapsutveckling och likvärdighet. SKL ansvarar för arbetet med att ta fram en handlingsplan som gör det möjligt att förverkliga strategins mål.

De reviderade läroplanerna tydliggör och lyfter fram skolans uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens. Eleverna ska lära sig förstå hur den pågående digitaliseringen påverkar människan och samhället. Bland annat behöver de ha grundläggande kunskaper i hur programmering fungerar och kunna använda och förstå digitala system och tjänster. Det är också viktigt att kunna arbeta med texter och andra digitala medier, både som konsument och som producent, och att utveckla en god källkritisk förmåga.

Skolbiblioteket ska vara en pedagogisk resurs

Skolbibliotekets roll som pedagogisk resurs i undervisningen betonas betydligt mer än tidigare i läroplanerna. I skolbibliotekariens arbete ingår både att, tillsammans med lärarna, stärka elevernas språkliga förmåga och att utveckla deras digitala kompetens. Tyvärr sägs det inget konkret om hur verksamheten ska bedrivas eller hur bemanningen ska se ut. Därför finns det risk för att skolbiblioteket på många håll även i fortsättningen hamnar på undantag.

Trots att skollagen sedan 2011 säger att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek som en del av den pedagogiska verksamheten och som ett stöd för sitt lärande, återstår fortfarande mycket att göra. Den senaste statistiken från Kungliga Biblioteket visar att bara drygt hälften av alla elever har tillgång till ett skolbibliotek med ungefär 20 timmars bemanning per vecka. 20 timmar ses av expertisen som ett minimum för att skolbibliotekets pedagogiska verksamhet ska kunna fungera på ett bra sätt.

Lidingö genomför åtgärder för att utveckla skolbiblioteken

Men det är förstås inte bara moln på himlen. Flera kommuner har redan hunnit långt i utvecklingen av skolbibliotekets verksamhet och andra ligger i startgroparna. Tidigare i veckan publicerade vi här på Spaningen en artikel om vad som görs i Lidingö stad för att se till att skolbiblioteket verkligen kan bli och fungera som en central pedagogisk resurs.

Första steget var att genomföra en översyn av hur det faktiskt ser ut på de kommunala grundskolorna. Bland annat visade det sig att det finns få utbildade bibliotekarier, att bemanningsgraden är ganska låg och att öppettiderna är begränsade. Det blev också tydligt att en hel del behöver göras för att få igång en fungerande samverkan mellan skolbibliotekarier och lärare. Skolbiblioteket ses fortfarande i hög grad som ett rum på skolan där eleverna kan låna böcker.

Det fattades beslut om att skapa ett kommunövergripande nätverk för alla skolbiblioteksansvariga och att börja arbeta med gemensam kompetensutveckling inom viktiga områden, bland annat kring informationssökning och digital kompetens. På olika sätt försöker man också att bygga upp förtroende för skolbibliotekarierna bland lärarna. Samtidigt strävar man efter att rubba den traditionella synen på skolbibliotek hos rektorer och lärare.

På lite längre sikt hoppas man på att skolbibliotekarierna ska placeras i lärarlag och att de ska börja arbeta i team, så att det alltid är minst två skolbibliotekarier på en skola. Det är också viktigt att försöka höja bemanningsgraden. Nästa år kommer en ny kommunal biblioteksplan att presenteras och här ska det ges en tydligare bild av vilka förväntningar som beslutsfattare och tjänstemän har på skolbiblioteket och dess roll i undervisningen.

Det krävs direkta insatser och ökad kompetens för att stärka skolbiblioteket

Det pågående arbetet med skolbibliotek i Lidingö knyter väl an till slutsatser och rekommendationer i Skolinspektionens första kvalitetsgranskning av skolbibliotek som pedagogisk resurs, som kom i juni. Här konstateras att det krävs direkta insatser för att skolbiblioteket ska bli en integrerad del i skolans undervisning. Det är också uppenbart att rektor måste ta ett större ansvar för frågan. Dessutom behövs en ökad kompetens bland skolledare och lärare om hur skolbiblioteket och skolbibliotekarien kan användas för att stödja elevernas kunskapsutveckling.

I onsdags arrangerade Skolinspektionen ett timslångt webbinarium, där man både sammanfattade sin kvalitetsgranskning och fördjupade resonemangen kring varför det är viktigt att skolbiblioteket fungerar som pedagogisk resurs i skolan. Skolinspektionen har också tagit fram självskattningsverktyget Kolla ditt skolbibliotek, som ger skolledare, lärare och skolbibliotekarier vägledning i hur skolbiblioteksverksamheten kan utvecklas.

Eleverna behöver både lära sig källkritik och sökkritik

Behovet av att eleverna tränar och utvecklar sin källkritiska förmåga förs ofta fram i skoldebatten. Här är det viktigt att komma ihåg att digitaliseringen ändrar förutsättningarna och ställer krav på andra kunskaper än tidigare. Det visar en kvalitativ fallstudie av biblioteksforskarna Hanna Carlsson och Olof Sundin, som Internetstiftelsen presenterade för ett par veckor sedan.

De båda forskarnas slutsats är att det inte längre räcker att eleverna lär sig att bedöma källors tillförlitlighet genom att använda de klassiska frågor som tagits fram inom historievetenskapen: äkthet, tid, beroende och tendens. Det är också nödvändigt att utveckla en kritisk förståelse för hur algoritmerna styr hur sökmotorer och sociala medier fungerar. Annars blir det både svårt att greppa viktiga delar av hur digitaliseringen påverkar samhället och individen och att fungera som en aktiv och kritisk medborgare. Här behövs fortbildning för både lärare och skolbibliotekarier.

Det går inte att förbjuda teknologier som formar verklighet och vardag

En annan fråga som ständigt återkommer i debatten rör mobilens vara eller icke-vara i skolan. I Frankrike stiftades nyligen en lag som innebär ett generellt förbud för elever att använda smarta klockor, plattor och mobiler i skolan, om inte läraren uttryckligen har bestämt att de ska användas i ett visst moment i undervisningen. Motiveringen är att man vill öka koncentrationen på lektionerna och stärka utvecklingen av elevernas sociala förmåga.

Den franska lagen satte fart på debatten i flera europeiska länder och argumenten haglade för och emot. I Tyskland pekade bland annat Frankfurter Allgemeine Zeitung i en artikel på de problem som en okontrollerad mobilanvändning skapar i skolan. Samtidigt var det flera röster från skolvärlden som menade att förbud inte är lösningen. Barn och unga behöver både lära sig att använda de digitala möjligheterna när de är till nytta och att avstå när de distraherar. Var ska de lära sig det om inte i skolan?

Peter Dalsgaard, som är professor i interaktionsdesign vid Århus universitet, argumenterade på ett liknande sätt i Danmarks Radio mot förbud med utgångspunkt i sitt forskningsfält. Han menade att det helt enkelt inte går att förbjuda teknologier som i så hög grad formar verklighet och vardag. Eleverna måste lära sig att förstå hur mobilen fungerar och hur dess sätt att fungera påverkar oss. Detta är något som alla måste tillägna sig, eftersom vi annars riskerar en social slagsida, tillade han.

Det är också viktigt att eleverna tänker och reflekterar kring hur en mobiltelefon kan se ut och fungera i framtiden, konstaterade Peter Dalsgaard. Utvecklingen under de senaste par decennierna visar tydligt att definitionen av vad en mobil är och hur den kan används inte är given en gång för alla. Med andra ord måste de lära sig hur det “ser ut under huven”, så att de kan delta i samhällsdebatten och påverka hur morgondagens digitala teknologier ser ut och fungerar. Detta är kompetenser som är centrala i samhället och därför måste de även vara det i skolan.

Danmark satsar på teknologiförståelse i skolan

I Danmark pågår sedan förra året ett försök med teknologiförståelse som tillvalsämne i årskurs 7-9 i grundskolan. Det rör sig om ett praktiskt och experimenterande ämne som tar avstamp i informatik. Samtidigt som eleverna lär sig att programmera och skapa, är det viktigt att de tänker och reflekterar kring vilka konsekvenser som deras program och lösningar har – ur etiskt perspektiv, ur ett säkerhetsperspektiv och för samhället.

Snart inleds även ett treårigt försök där man ska ta reda på hur teknologiförståelse kan införas som obligatoriskt undervisningsområde genom hela grundskolan. Det här är en del av den danska regeringens strategi för att stimulera den digitala teknikutvecklingen, som lades fram i slutet av januari. Än så länge är det inte säkert om teknologiförståelse ska bli ett eget ämne eller om det kan integreras i andra ämnen. Det viktigaste är att utveckla en grundläggande teknologiförståelse bland eleverna och öka deras kunskaper om och intresse för digital teknikutveckling och tekniska yrken.

Learning Forum kopplar samman forskning och skolutveckling

9-10 oktober arrangerar RISE tillsammans med Skolverket, SKL och Vinnova konferensen Learning Forum på Lindholmen Science Center i Göteborg. Målgruppen är forskare och strategisk personal som arbetar med skolans digitalisering.

Tanken är att koppla samman forskning inom en rad olika ämnesområden till det pågående arbetet med att utveckla och förändra skolan i en mer digital riktning. Kunskapsutbyten och möten står i centrum och förhoppningen är att nya vägar ska öppna sig, både för skolan och för forskningen.

Efter Learning Forum kommer vi att presentera viktiga resonemang, slutsatser och reflektioner här på Spaningen.