Kategori: Blogginlägg

Veckans spaning: Standardisering, en-till-en och elevprestationer samt ProfessionsKapacitet

Veckans spaning: Standardisering, en-till-en och elevprestationer samt ProfessionsKapacitet

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Standarder för datadrivna processer i skolan

I tisdags släpptes rapporten Standarder för datadrivna processer i skolan, skriven av Jan Hylén, utredare på RISE, och Johanna Karlén, kvalitetschef på Swedish Edtech Industry. I onsdags sammanfattades den på Spaningen.

Rapporten är resultatet av en studie som Swedish Edtech Industry genomfört tillsammans med RISE, Lidingö stad och Linköpings universitet, med delfinansiering av Vinnova.

Utgångspunkten är att det krävs en datadriven utveckling av undervisning och administration för att få ordentlig fart på skolans digitalisering. Idag hindras det av att informationen är inlåst i olika leverantörers slutna system, som i regel inte kan kommunicera med varandra. Ett sätt att lösa detta är att aktörerna gemensamt tar fram en öppen standard och en enhetlig struktur för hur data ska organiseras, så att systemen kan utbyta information. Då blir det möjligt att koppla samman, analysera och använda relevanta data i den dagliga verksamheten. 

I rapporten konstateras att en nationell satsning på standarder för datadrivna processer ger bättre förutsättningar för en mer samlad och likvärdig utveckling av den svenska skolan. Författarna beskriver och analyserar nuläget och visar en möjlig väg framåt. Analyser och rekommendationer har löpande remitterats till och förankrats hos berörda myndigheter, huvudmän, organisationer och företag.

Det pågår redan flera insatser inom det här området. En arbetsgrupp inom TK 450 på SIS, en teknisk kommitté inriktad mot it-standarder för lärande, är i färd med att ta fram version 2 av SS 12000, gränssnitt för informationsutbyte mellan verksamheter i skolan. Det här arbetet är väl förankrat hos alla relevanta aktörer.

Den stora utmaningen framöver blir att se till att alla leverantörer verkligen tillämpar standarden i sina system och att skolhuvudmännen kräver detta när de upphandlar. Swedish Edtech Industry försöker underlätta detta genom att ge konkreta råd och tips till båda parter, bland annat med hjälp av tjänsten Edtechkartan.

Skolverket har tillsammans med SKR  tagit initiativ till Forum för informationsstandardisering inom skolväsendet (FFIS). 3 december arrangeras det första mötet, dit såväl nationella aktörer som representanter för huvudmännen är inbjudna. Inom ramen för det här initiativet kommer man att ta upp frågor som har stor betydelse både för skolans och edtechbranschens utveckling.

I rapporten lyfts FFIS fram som ett viktigt i steg i det fortsatta arbetet. Det finns en förhoppning om att forumet kan samla och styra den nationella utvecklingen inom det här området, och även skapa en större förståelse för att arbetstempot behöver intensifieras under de närmaste åren.

Hur påverkas elever studieprestationer av att ha en egen dator?

Lär sig elever mer när de får varsin dator eller platta att använda i skolan? Denna intrikata fråga ger tre analytiker vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) ett svar på i en rapport som publicerades tidigare i veckan.  Rapporten finns i en svensk och en engelsk version.

För att besvara frågan, har de tittat närmare på hur högstadieelevers resultat på nationella prov i engelska, matematik och svenska samt övergången till gymnasiet påverkas av tillgången till en egen digital enhet. Deras svar är att de varken kan hitta några tydliga positiva eller negativa effekter. De kan dock skönja vissa negativa effekter bland elever som har föräldrar med lägre utbildning. Dessa elever får något sämre resultat i matematik och sannolikheten att de ska börja på ett studieförberedande gymnasieprogram sjunker i viss grad. Utöver detta finns det också tecken på att tillgången till platta kan leda till sämre resultat på nationella provet i svenska. Vad detta kan bero på har man inte undersökt.

Resultatet bygger på en komparativ statistisk analys av elevdata från 26 kommuner av varierande storlek, från Malmö i söder till Pajala i norr. Åtta kommuner är små (mindre än 25 000 invånare), fjorton är medelstora (mellan 25 000 och 99 999 invånare) och fyra är stora (minst 100 000 invånare). Totalt rör det sig om 50 000 elever. Ungefär femton procent av dem hade tillgång till en egen dator eller platta under en del av sin högstadietid.

Hälften av kommunerna har genomfört en satsning på varsin dator på högstadiet någon gång under perioden 2008 till 2016. Den andra hälften har inte gjort det. Det betyder inte att eleverna på skolor i de här kommunerna inte har haft tillgång till datorer under sin högstadietid. Precis som det påpekas i rapporten, används datorer och plattor i varierande grad på i stort sett alla svenska skolor. Enda skillnaden är att de här eleverna inte har haft någon egen dator som de har ständig tillgång till.

De tre analytikerna har använt nationella registerdata med uppgifter om resultat på nationella prov och uppgifter om gymnasieval. Dessa data har kompletterats med information om elevernas kön och ålder samt deras föräldrars invandringsbakgrund, utbildning och inkomster.

Analysen bygger på en skattning av orsakssamband. Den “kausala” effekten av att eleverna har en egen dator bygger på antagandet att resultaten på jämförelseskolorna över tid motsvarar de som dessa elever skulle ha haft om deras skolor inte genomfört någon en-till-en-satsning.

I rapporten påpekas att analysen, på grund av viktiga metodologiska skäl,  fokuserar på den första tiden efter att skolan inlett satsningen på varsin dator. Med andra ord kan det finnas initiala problem som försvinner över tid, efterhand som lärarna får fortbildning och samlar på sig erfarenheter, tillägger man. Detta tycks inte uppfattas som något avgörande problem för studien. 

Det uttalade syftet är att undersöka om det finns någon entydig koppling mellan en ökad datortillgång (och förmodad användning) och en förbättring av elevernas prestationer på standardiserade nationella prov på högstadiet. Man lyckas dock inte hitta någon sådan, vilket inte är särskilt förvånande. Åke Grönlund konstaterar redan i inledningen av boken Att förändra skolan med teknik: bortom “en dator per elev”, med referenser till studier av Larry Cuban och Ola Erstad, att forskningen sedan länge kan visa att en sådan koppling inte finns. Boken, som gavs ut 2014, summerar Unos uno, den hittills mest omfattande svenska undersökningen av en-till-en-satsningar och hur it och digitala medier används i undervisningen.    

En ökad tillgång till datorer och digital infrastruktur är inte tillräckligt för att skapa förändring och utveckling i skolan, skriver Åke Grönlund. Istället handlar det om att lärare ska lära sig att använda de tekniska möjligheterna på sätt som förbättrar undervisningen och bidrar till att öka elevernas lärande. Först då går det att se tydliga positiva effekter. Men det sker inte över en natt och kräver ett långt, systematiskt och organisationsövergripande arbete.

Den här rapporten från IFAU fäster enbart blicken på elevers tillgång till datorer och intresserar sig till exempel inte för hur de används i undervisningen, hur satsningen har genomförts, om det finns något tydligt strategiskt mål som följs upp eller om lärarna har fått någon fortbildning. Därmed blir det också svårt att bidra med något som kan föra kunskapsläget och diskussionen framåt.

ProfessionsKapacitet

Förra veckan presenterade Danmarks Evalueringsinstitut (EVA) en utvärdering av den nationella satsningen ProfessionsKapacitet, som genomfördes från mars 2017 till och med december 2018. Syftet var att ge bättre förutsättningar för yrkeshögskolorna (som utbildar och fortbildar grundskollärare) att erbjuda kvalificerad it-didaktisk fortbildning som kan möta de kommunala grundskolornas behov av yrkesmässig digital kompetens. Samtliga sex yrkeshögskolor deltog i satsningen, liksom skolledare och lärare från sjutton kommuner i olika delar av landet.

Utvärderingen består av två delar. Den ena delen tittar närmare på vilka faktorer som påverkar fortbildningarnas kvalitet, det vill säga hur de stärker lärares förmåga att använda it och digitala medier på ett väl fungerande sätt i undervisningen. Endast den här delen tas upp i veckans spaning. Den andra delen analyserar hur yrkeshögskolorna arbetar för att stärka lärarutbildarnas it-didaktiska kompetens, så att de kan utveckla lärares och skolledares kunskaper och förmågor inom området.

Utvärderingen tar upp tio framgångsfaktorer under en fortbildnings tre faser: planering, genomförande och avslutning.

  1. Under planeringsfasen är det viktigt att se till att fortbildningen är målinriktad efter deltagarnas konkreta behov, möjligheter och förutsättningar att arbeta med it och digitala medier i undervisningen. 
  2. Skolledningen ska sätta ramarna, vara tydliga med förväntningarna på deltagarna samt visa hur fortbildningen ger stöd åt arbetet mot de strategiska målen.
  3. Sammansättningen av deltagarna ska spegla syftet med projektet. Handlar det till exempel om att utveckla ett arbetslags samarbete kring användningen av it och digitala medier i undervisningen eller är det meningen att lyfta hela kollegiet?
  4. Var uppmärksam på behovet av att stärka skolledarnas it-didaktiska kunskaper. Det är helt avgörande att de har en god förståelse av såväl utmaningar som möjligheter för att lärarna ska få det stöd som krävs för att de ska kunna omsätta sina kunskaper i praktiken.
  5. En god användning av skolans resurspersoner förstärker utbytet av den praktiknära kompetensutvecklingen. Det kan till exempel handla om sparring från medarbetare på kommunens pedagogiska lärcenter, som kan ge hjälp och stöd under och efter fortbildningen. 
  6. När fortbildningen genomförs, är det nödvändigt att det finns en klar och tydlig koppling mellan teori och praktik. Det gäller också att deltagarna ges tid och stöd åt att utveckla konkreta undervisningsidéer.
  7. Deltagarna ska ges möjlighet att prova nya redskap och arbetssätt i sin egen undervisning.
  8. Deltagarna behöver löpande hjälp och stöd av utbildare och kollegor när de prövar nya verktyg och arbetssätt.
  9. Fortbildningar som riktar sig till hela skolan kan rubba cirklarna och ge nya perspektiv, öppna vägen för samarbete med andra yrkesgrupper på skolan, och så vidare. 
  10. När en fortbildning avslutas, behövs ett strategiskt fokus på hur kunskaper och förmågor ska förankras och spridas på skolan. Hur ska man se till att fortbildnings- och utvecklingsarbetet fortsätter? Behövs det arbetslagsträffar, temadagar för hela skolan eller något annat?

Veckans tips

För en månad sedan tog Spaningen upp Skolinspektionens kvalitetsgranskning av hur digitala verktyg används i matematik och teknikundervisningen i årskurs 7-9. 9 december arrangerar Skolinspektionen ett webbinarium om kvalitetsgranskningen, där man tillsammans med två undervisningsråd från Skolverket ska presentera resultaten och ge exempel på framgångsfaktorer. De båda undervisningsråden kommer att berätta om vilka typer av stöd Skolverket erbjuder och det ges även möjlighet att ställa frågor. 

Veckans spaning: Egendata, forskarskolan UPGRADE och en nationell testbädd för edtech

Veckans spaning: Egendata, forskarskolan UPGRADE och en nationell testbädd för edtech

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Egendata – på väg mot en decentraliserad digital infrastruktur

En datadriven utveckling av undervisning och administration är avgörande för att skolans digitalisering ska komma igång på allvar. Det förutsätter att relevanta data kan kopplas samman, analyseras och användas i den dagliga verksamheten. Idag är det inte möjligt på grund av att informationen är inlåst i olika leverantörers slutna system. Något måste göras för att ändra på detta.

I tisdags publicerade Spaningen en artikel om Egendata, som är ett sätt att lösa det här problemet. Egendata är en teknisk lösning skapad av digitaliseringsbyrån Iteam, som ger den  enskilde användaren kontroll över användning och delning av personliga data. Den vanliga lösningen är att aktörerna gemensamt tar fram en öppen standard och en enhetlig struktur för hur data ska organisera. Christian Landgren, vd och grundare av Iteam, menar att en decentraliserad lösning, som växer fram organiskt i takt med att tekniken sprids och användningen ökar, är en bättre väg.

En lösning som bygger på att individen äger och hanterar sina egna data ger flera fördelar. Dels blir det lättare att lösa problemet med interoperabilitet mellan olika system. Det räcker att systemen är kompatibla med Egendata och att användarna tillåter dem att använda deras data. Integritets- och säkerhetsfrågor blir också enklare att handskas med när allt kontrolleras från en enda plats.

Egendata består av tre delar: en app, som användarna har i sin mobil, en operatörsnod som styr datatrafiken mellan Egendata och olika tjänsteleverantörer samt en tjänst som lagrar användarnas data. Lösningen är baserad på öppen källkod, och kod och dokumentation finns tillgänglig för intresserade utvecklare på Github och Trello.

Den enskilde användaren bestämmer själv vilka tjänster som har tillgång till en viss typ av data. Idag har alla tjänsteleverantörer varsin databas där varje användare är en post. Med Egendata är det istället användarna som har varsin databas där varje tjänst är en post. All data som användarna delar krypteras med symmetrisk kryptering. Samma nyckel används för att kryptera och dekryptera informationen.

De symmetriska nycklarna skyddas i sin tur med assymetrisk kryptering. De tjänsteleverantörer som användaren vill anlita, får en nyckel som ger dem tillgång till datan. Användaren kan när som helst återkalla rättigheterna från en tjänst som hen inte längre vill använda. Eftersom det inte går att komma åt en användares data utan krypteringsnyckel, har det ingen betydelse var den lagras. Det går därför bra att använda någon av alla de kommersiella tjänster som finns.

Egendata kan göra det lättare för skolan att få tillgång till och att dra nytta av den data som olika system genererar. Dataskyddsförordningen ger rätt till dataportabilitet, vilket betyder att individen kan få kontroll över sin egen data. En sådan här lösning innebär också att trösklarna blir lägre för nya aktörer som vill in på marknaden. Företag som var tidigt ute och idag sitter på stora mängder data, får inte längre någon konkurrensfördel. Det kan öppna upp för nytänkande och för nya affärsmodeller.

Iteam arbetar just nu med en förstudie för GR Utbildning, där man undersöker hur Egendata kan användas för att dra nytta av data från digitala läromedel på bättre sätt än idag. När datan kontrolleras av eleverna, vårdnadshavaren eller skolan, blir det möjligt att göra en samlad analys av varje elevs lärande oavsett vilken leverantörs läromedel som används. Horisonten för utvecklingsarbetet vidgas avsevärt.

Egendata är en del av den globala rörelsen för en decentraliserad webb och en större makt över sina personliga data. Det är en reaktion mot dagens situation, där ett fåtal gigantiska aktörer hanterar, kontrollerar och tjänar pengar på användardata. Enda sättet att få igång en förändring är att utveckla och börja använda lösningar som ger oss den här kontrollen, konstaterar Christian Dahlgren. Här kan aktörer inom den offentliga sektorn, inte minst skolan, ta en ledande roll och visa vägen framåt genom att använda Egendata, menar han.

Forskarskolan UPGRADE

Vetenskapsrådet (VR) beviljade nyligen 40 miljoner kronor till den nationella forskarskolan UPGRADE, som syftar till att stärka digitaliseringsarbetet på lärarutbildningarna. Den drivs gemensamt av nio lärosäten. Högskolan Väst, högskolorna i Gävle, Halmstad och Jönköping, KTH, universiteten i Göteborg och Umeå samt Linnéuniversitetet och Mittuniversitetet.

UPGRADE är en fristående fortsättning på forskarskolan GRADE, med inriktning mot användning av digitala teknologier i utbildning, som VR gav medel till för ett år sedan. Här deltar samma lärosäten, med undantag för Linnéuniversitetet, Högskolan i Halmstad och Högskolan i Jönköping. Umeå universitet är i båda fallen värduniversitet och projektsamordnare.

Dessa två forskarskolor bildar tillsammans en helhet med fokus på digitala teknologier inom såväl lärarutbildning som i skolväsendet i stort. Förhoppningen är att de ska stärka den digitala kompetensen på lärarutbildningarna, öka andelen disputerade lärarutbildare och skapa bättre förutsättningar att bygga ut lärarutbildningarna och hantera lärarbristen.

Minst nio doktorander kommer att antas till forskarskolan UPGRADE under de närmaste åren. Precis som i GRADE kommer man att ha ett tvärvetenskapligt angreppssätt som förenar perspektiven från de sex representerade ämnesområdena: didaktik, informatik, pedagogik, pedagogiskt arbete, teknik och lärande/medieteknik samt tillämpad it.

Forskarskolan kopplas till olika forskningsmiljöer vid de nio lärosätena. Tanken är både att ge doktoranderna tillgång till relevanta nätverk och att knyta an till och bygga vidare på redan pågående forskning.

På Göteborgs universitet handlar det främst om den forskning som bedrivs på Institutionen för tillämpad it och på Högskolan i Gävle är det Innovativt lärande, ett av de fyra strategiska forskningsområden som man är på väg att bygga upp. Högskolan i Halmstad förenar forskarskolan med Centrum för lärande, kultur och samhälle samt Digitalt laborativt centrum, på Högskolan i Väst sätts den ihop med forskningsmiljön LINA, Lärande i och för det nya arbetslivet, och på KTH rör det sig om forskningsområdet Digitalt lärande.

Linnéuniversitetet ansluter forskarskolan till forsknings- och kunskapsområdena Digitalisering i skolan och digitala transformationer, som just nu är under uppbyggnad. På Högskolan i Jönköping handlar det om forskargruppen Communication, Culture, and Diversity och det strategiska investeringsprojektet LeaDMe – Learning, Digitalization, and Media. Mittuniversitetet förenar UPGRADE med forskningsgruppen HEEL, som arbetar med teknikstött lärande, och på Umeå universitet sker anslutningen till forskningsgruppen LICT, Lärande och ikt.

Nationell testbädd för edtech

Häromdagen beslöt Vinnova att delfinansiera Sveriges första nationella testbädd för edtech, som en del av satsningen Testbäddar för samhällets utmaningar. I mitten av september tog Spaningen upp en liknande satsning i Storbritannien, som drivs av Nesta.

Testbädd för edtech är ett tvåårigt genomförandeprojekt som vill förbättra utvecklingen inom edtechområdet och stärka skolors förmåga att värdera och välja digitala lärresurser. Det kan även ses som en pusselbit i genomförandet av den nationella digitala strategin för skolväsendet.

Nacka kommuns kommunala skolor är projektägare och samarbetar med tio andra huvudmän, däribland RISE samarbetspartners Academedia och Lidingö kommun. Två regionala aktörer deltar i satsningen: NetPort Science Park i Karlshamn samt Region Halland. Swedish Edtech Industry sitter i styrgruppen och representerar företagen. Linnéuniversitetet, SKL, Nesta, RISE, Helsingfors stad och Lärarnas Riksförbund utgör tillsammans referensgruppen.

Testbädden vänder sig dels till huvudmän som vill öka sin beställarkompetens och erbjuda utveckling för lärare och studenter och dels till företag inom edtechbranschen som vill utveckla och testa nya produkter och tjänster. Man kommer att arbeta utifrån en modell som Nesta, i en rapport från i våras, kallar “test and learn”. Det innebär att företag, lärare och elever tillsammans testar nya lärresurser för att utveckla och förbättra dem samt för att stärka skolan beställarkompetens. 

Didaktikforskaren Anna Åkerfeldt, verksam vid Stockholms universitet, leder arbetet med att ta fram en strukturerad metod för test och utvärdering som kan göra testerna skalbara och jämförbara. Syftet är att skapa trygghet på skolan inför, under och efter ett test samt att ge företagen tillförlitliga data för det fortsatta utvecklingsarbetet. Detta är något som kommer att vara till nytta för betydligt fler än de aktörer som är involverade i testbädden.

Testbädden kommer att sätta igång sitt arbete i början av nästa år. Företag och huvudmän som vill delta, kan anmäla sitt intresse.

Veckans tips

I en global och uppkopplad värld blir bilden en allt viktigare del av media och kommunikation. Därför är det viktigt att stärka elevers visuella läskunnig­het. Att kunna reflektera kritiskt kring bildens roll i dagens samhälle och kring sin egen delaktighet i visuella åsiktsgemen­skaper, är viktiga delar av medie- och informationskunnighet.

Statens medieråd har tagit fram undervisningsmaterialet Bilder och verkligheter – visuell gemenskap på nätet, som vänder sig till lärare som undervisar i svenska, samhällskunskap och bild i grund- och gymnasieskolan. Det fungerar även bra för ämnesöverskridande undervisning. 

Detta är den tredje delen av undervisningsmaterialet Bild är ett språk, som i sin tur ingår i No Hate Speech Movement, ett projekt som Statens medieråd sedan två år tillbaka utför på uppdrag av regeringen.

Veckans spaning: AI och utbildning, ansiktsigenkänning i skolan och upphandlingsstöd i Edtechkartan

Veckans spaning: AI och utbildning, ansiktsigenkänning i skolan och upphandlingsstöd i Edtechkartan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

AI och utbildning

För en vecka sedan samlades EU:s finans- och utbildningsministrar i Bryssel för att under dagen gemensamt diskutera utbildningens och det livslånga lärandets betydelse för att uppnå en hållbar tillväxt. Riktlinjer för användning av AI i utbildningen var en av punkterna på programmet.

Två veckor innan mötet presenterade Finland, som just nu är ordförande i EU:s råd, ett paper, som låg till grund för diskussionerna. Texten pekar på AI:s förändrande kraft och betonar att en genomtänkt användning kan få fart på ekonomin, öka konkurrenskraften och möjliggöra ett mer inkluderande och hållbart samhälle med en stärkt välfärd. Därför är det viktigt att EU genomför ambitiösa och målmedvetna satsningar inom det här området.

En central framgångsfaktor är att medborgarna vågar lita på att AI används på ett etiskt och ansvarsfullt sätt som gynnar samhället. Det kräver att det genomförs åtgärder som motverkar att de tekniska möjligheterna missbrukas. Utvecklingen ska utgå från medborgarnas intressen och behov, och därför måste de bland annar få tillgång till och kunna hantera sina egna personliga data. De etiska riktlinjer för pålitlig AI, som EU-kommissionens expertgrupp för AI-frågor publicerade i våras, är en del av det här arbetet.

Diskussionsunderlaget lyfter också fram att utvecklingen inom AI-området ställer delvis nya krav på medborgarnas kunskaper och förmågor. Här är det särskilt viktigt att se till att alla kontinuerligt ges möjlighet att lära sig det som krävs. Det gäller att undvika att delar av befolkningen marginaliseras för att de inte har tillräckliga kunskaper.

Satsningar på AI i skolan ska utgå ifrån elevernas och lärarnas behov. Det rekommenderas att skolan arbetar tillsammans med forskarvärlden för att man tillsammans ska ta fram pedagogiska strategier som utvecklar elevernas förståelse och kreativa förmåga.

I sammanfattningen av diskussionerna framkommer att ministrarna instämde i behovet av att se till att tekniken inte missbrukas, varken i skolan eller i resten av samhället. Det föreslogs flera åtgärder för att få igång användningen av AI skolan och för att stärka elevernas förståelse för teknikens möjligheter och risker. Dels behöver AI integreras i digitala lärresurser och bli en del av undervisningen, men det är även önskvärt att eleverna börjar lära sig programmering redan i tidig ålder. En större tonvikt på ämnesöverskridande undervisning kan hjälpa eleverna att få förstå hur AI fungerar och vad den innebär för samhället och medborgarna.

Ministrarna underströk också värdet av att ge stöd åt elevernas kritiska tänkande och problemlösningsförmåga, så att de inte blir helt beroende av AI. Tekniken ska vara ett stöd. Den ska inte ersätta egna kunskaper och förmågor.

Ansiktsigenkänning i skolan

Häromveckan publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften Learning, Media and Technology om ansiktsigenkänning i skolan av Mark Andrejevic och Neil Selwyn, båda professorer vid Monash University i Australien. I artikeln ifrågasätter och problematiserar de värdet av att använda den här tekniken i skolan.

Artikeln inleds med en kort beskrivning av hur utvecklingen inom videoteknik, maskininlärning och AI möjliggör en automatiserad analys av biometriska data, som kan användas för olika syften inom olika delar av samhället. I skolan kan ansiktsigenkänning bland annat tas i bruk för automatiserad närvarokontroll, för att säkerställa att inga obehöriga vistas i skolans lokaler samt för att analysera elevernas intresse och engagemang och hur de reagerar på undervisningen.

Skolan hör inte till de vanligaste områdena som nämns när ansiktsigenkänning diskuteras, men författarna påpekar att det är ett av de samhällsområden där användningen börjar komma igång på allvar. Det sker inte enbart i totalitära stater, utan även i länder som Australien, Storbritannien och USA. I dessa tre länder är videoövervakning vanlig sedan länge och det kan vara ett skäl till att detta inte möter motstånd i någon högre grad.

Andrejevic och Selwyn uppmärksammar i artikeln att det finns en hel del som väcker oro när det gäller användningen av ansiktsigenkänning i skolan. Dels pekar de på det dehumaniserande i att reduceras till ett antal måttpunkter som kan analyseras, men de konstaterar också att tekniken kan bidra till en oönskad automatisering i delar av skolans verksamhet som kan leda till att skolan blir mer auktoritär. Dessutom är tekniken assymetrisk: kamerorna kan se allt, men kamerorna syns inte.

När kamerorna och analysverktygen väl är på plats, går det inte att komma undan och allt kan i princip övervakas och mätas, menar Andrejevic och Selwyn. Detta kan i sin tur leda till en ökad homogenisering i skolan och att ingen vågar “sticka ut”. Det finns också stor risk för att eleverna sorteras i socialt konstruerade kategorier eller efter kön, vilket kan resultera i fördomsfull behandling och diskriminering.

Författarnas slutsats är att vi måste ställa oss frågan om användningen av ansiktsigenkänning har några positiva effekter eller om tekniken kanske hellre borde undvikas helt i skolan.

Upphandlingsstöd

För ett år sedan lanserade branschorganisationen Swedish Edtech Industry Edtechkartan. Det är en systemkarta som ger en överskådlig bild av skolhuvudmannens och skolans verksamhetsprocesser och som visar vilka av medlemsföretagen som har lösningar inom olika områden. Kartan togs fram av en arbetsgrupp som utgick från Skolverkets allmänna råd om hur förskolan, skolan och vuxenutbildningen bör tillämpa gällande lagar och regler.

Nu har Edtechkartan kompletterats med ett upphandlingsstöd som ger konkreta råd och tips inför upphandlingen och föreslår lämplig fördjupande litteratur. Upphandlingsstödet innehåller också två dokument som uppdateras konsitunerligt. Det ena ger en överblick över inköpsalternativ, förklarar viktiga termer och begrepp, presenterar olika utvärderingsmodeller och visar vilka ramavtal som kan användas. Det andra dokumentet listar och förklarar it-standarder i skolan. Den här listan utgör även underlag för det fortsatta arbetet med it-standarder i skolan, som Skolverket ansvarar för.

Tanken med upphandlingsstödet är att underlätta marknadsanalysen och att ge förutsättningar för skarpare krav och tydligare beställningar. Det handlar om att höja kompetensen hos såväl säljare som köpare.

Under arbetet med upphandlingsstödet har leverantörernas och huvudmännens kunskaper och perspektiv på hur ett stöd bör utformas samlats in. Det samlade materialet har också varit på remiss hos olika myndigheter och organisationer.

Veckans tips

Vad betyder det egentligen att lärare särskilt ska beakta de nationella proven och hur kommer hanteringen av de nationella proven förändras när de blir digitala? Vilka förberedelser kommer skolor och huvudmän behöva göra? Detta diskuterar Magdalena Kågström, IT-chef för grundskolan i Skellefteå kommun, med Anders Boman, enhetschef på Skolverkets enhet för nationella prov i senaste avsnittet av Skolverkspodden. Samtalet leds av Helena Messing Berg, pressekreterare på Skolverket.

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Fjärrundervisning

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om fjärrundervisning, lärarbrist och skolans digitalisering. Den bygger på samtal med Anna Åkerfeldt, projekt- och processledare på Ifous, Annika Svensson, koordinator för Regionala utvecklingsnätverket på Mittuniversitetet, Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten och Jörgen From, universitetslektor vid Umeå universitet.

Fjärr- och distansundervisning kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen, men den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge huvudmännen större handlingsfrihet.

Intresset för fjärrundervisning har ökat bland huvudmännen, inte minst på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen, i synnerhet i glesbygden. På flera håll pågår förberedelser som snart kan sätta fart på utvecklingen.

Det fristående forskningsinstitutet Ifous startade i våras det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av ett tidigare projekt. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet.

I programmet ska man ta fram didaktiska modeller, förbättra lärares kompetens inom viktiga områden och bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras verksamhet och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete.

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket vid Mittuniversitetet en seminarieserie för kommuner i Mittregionen om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kan samarbeta med andra kring detta. Seminarieserien kompletterar Skolverkets webbaserade kurs om distansundervisning genom att lägga tonvikten på etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Syftet är att så konkret som möjligt visa hur en huvudman ska tänka och planera för att komma igång.

I Västerbotten finns kommuner som bara har 55% behöriga lärare på sina skolor. Med andra ord finns ett väldigt stort behov av att skollagen gör det möjligt att distribuera undervisning på fler sätt än idag. Region Västerbotten har redan dragit igång förberedelserna inför den förväntade lagändringen. Man satsar mycket på rekrytering och på att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner. Utbildning av handledare, stabil infrastruktur och lättanvänd teknik samt kollegialt lärande är andra viktiga pusselbitar.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan. Dagens utbildningssystem och lagstiftning är formad av industrisamhället, men den snabba teknikutvecklingen innebär att det snart inte längre är meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan bäst kan matcha den.

Skolans digitalisering

Teresa Cerratto Pargman, Stockholms universitet, och Isa Jahnke, University of Missouri, är redaktörer och medförfattare till en ny antologi om digitaliseringen i skolan: Emergent Practices and Material Conditions in Learning and Teaching with Technologies. I antologins sexton kapitel analyserar och beskriver forskare från olika delar av världen hur lärare hanterar teknikens möjligheter, utvecklar nya sätt att undervisa och vidgar sina perspektiv på lärande.

Det inledande kapitlet sammanfattar forskarnas slutsatser i fem lärdomar som skolledare och beslutsfattare bör hålla i minnet under arbetet med skolans digitalisering:

Det är nödvändigt att förstå hur skolans vardag faktiskt ser ut och att skolutveckling tar tid. Därför är det viktigt med praktiknära forskning som kan visa hur det går och vad som behöver göras. Det gäller också att förstå att införandet av teknik inte är tillräckligt för att utvecklingsarbetet ska komma igång. Utan ett klart syfte, tydlig ledning och en förståelse för varför digitalisering är viktig kommer man inte särskilt långt.

I antologin ges exempel på hur elevers digitala skapande, användning av AR och videochat kan öppna nya vägar för lärandet och hjälper dem utveckla kritiskt tänkande och öka sina kunskaper. Men det kommer inte automatiskt och det räcker inte med tekniken. Det krävs att man utvecklar nya strukturer, roller, kompetenser och processer som tillsammans förändrar undervisningen.

Ibland kan digitala plattformar som eleverna använder på sin fritid även komma till nytta i undervisningen. I kapitel tio visar forskare vid Mittuniversitetet hur Pokémon GO kan användas för att utveckla matematikundervisningen. Med andra ord är det viktigt att vara öppen för att tekniska lösningar som inte är avsedda för undervisning kan öppna nya vägar.

Det krävs också en ordentlig diskussion om vilka värden som ska ligga till grund för undervisning och lärande i ett digitaliserat samhälle. Vilka värden vilar de digitala resurser som används i undervisningen på? Speglar de skolans och styrdokumentens värderingar?

Utvärderingsarbetet får inte heller glömmas bort. Vad ledde satsningarna till? Blev det som det var tänkt? Vad behöver göras annorlunda? Här är det viktigt med konstruktiv kritik som kan föra arbetet på rätt spår och leda utvecklingen vidare.

ICILS 2018

Under förra året genomförde IEA för andra gången den storskaliga internationella undersökningen ICILS, International Computer and Information Literacy Study. Den här gången deltog 46 000 åttondeklassare och 26 000 lärare från Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kazakstan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Sydkorea, Tyskland, Uruguay och USA. I tisdags presenterades den samlade rapporten: Preparing for life in a digital world.

Syftet med ICILS är att med hjälp av ett digitalt prov mäta elevernas dator- och informationskompetens. Här definieras det som deras förmåga att använda datorn och Internet för att samla in, hantera, skapa och publicera information. Man genomför också en enkät bland lärare och elever för att få en bild av attityder till och användning av it och digitala medier i undervisningen.

Några av länderna deltog även i ett prov tänkt att mäta elevernas datalogiska tänkande. I ICILS definieras det som förmågan att identifiera aspekter av problem som kan formuleras datalogiskt och att skapa algoritmiska lösningar med hjälp av en dator.

Rapporten visar att mycket återstår att göra runt om i världen när det gäller dator- och informationskompetens. Det är endast ett par procent som hamnar på den högsta nivån, vilket bland annat innebär att de kan välja ut relevant information, bedöma den kritiskt och presentera den för olika målgrupper. En knapp femtedel av eleverna klarar inte ens av det mest grundläggande, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren eller att se vem som får en kopia av ett mail.

Mindre än hälften av eleverna hade använt dator i fem år eller mer. Sju av tio använder it dagligen utanför skolan, men bara en femtedel gör det dagligen i skolan. Den vanligaste användningen av dator och Internet i skolan är att söka efter information.

Mer än två tredjedelar av lärarna har minst fem års erfarenhet av att använda it i undervisningen, men mindre än hälften av dem gör det regelbundet. De flesta ser en fördel med att använda it och digitala medier i undervisningen men ganska många pekar också på negativa effekter, till exempel att elevernas koncentration minskar. Lärare som använder de digitala möjligheterna ofta och regelbundet nämner negativa effekter i mindre grad.

I den danska ICILS-rapporten konstateras att Danmark, till skillnad från förra gången, placerar sig bland de bäst presterande länderna. Det antas bero på de senaste årens satsningar på digitala läromedel och teknologiförståelse i skolan samt en rad fristående initiativ som Coding Pirates och DigiPippi. Man konstaterar också att sex av tio eleverna ligger på de lägsta nivåerna i dator- och informationskompetens, vilket är oroväckande. Ett annat bekymmer är att flickor har låg tilltro till sin förmåga, trots att de i genomsnitt presterar bättre än pojkarna.

Även Finland hör till de länder som presterar bäst, men Undervisnings- och kulturministeriet påpekar i ett pressmeddelande att den digitala klyftan är ett besvärande problem som behöver lösas. De som saknar en god digital kompetens riskerar att slås ut från arbetsmarknaden och samhället, eftersom det i allt högre grad blir ett grundläggande krav. Man ska därför genomföra satsningar i grundskolan på grundläggande datorfärdigheter, medie- och informationskunnighet och programmering. Detta är viktiga medborgarkunskaper, så därför bör alla elever i grundskolan ges möjlighet att utveckla dem på en god nivå , säger man i pressmeddelandet.

Veckans tips

Kommuner som vill delta i Mobile Stories och Google.orgs projekt “Stärk ungas medie- och informationskunnighet” kan nu anmäla sitt intresse. Projektet vänder sig till skolor med särskilda utmaningar när det gäller tillit till samhället och bristande medie- och informationskunnighet.

Totalt kommer skolor i tio kommuner att kunna delta. De får tillgång till Mobile Stories publiceringsverktyg, där unga mellan 13-19 år tränas i medie- och informationskunnighet. Eleverna får prova på att arbeta med journalistiska metoder och deras artiklar publiceras på nätet efter att ha granskats av en lärare eller en skolbibliotekarie.

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

SELFIE firar ett år

I fredags var det ett år sedan EU-kommissionen lanserade självskattningsverktyget SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – inom ramen för Erasmus+. I likhet med andra liknande verktyg av den här typen, till exempel LIKA, är syftet att få en så rättvisande bild som möjligt av hur det går med digitaliseringen.

I SELFIE finns det frågeformulär för skolledare, lärare och elever, som kan anpassas efter lokala behov. Områden och indikatorer bygger på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

För en knapp månad sedan kom en video som gör det lättare för skolor att komma igång med och att börja använda SELFIE.

SELFIE förbättras löpande, bland annat med hjälp av återkoppling från användarna. EU-kommissionen marknadsför verktyget i eTwinning och EU Code Week för att öka användningen. Hittills har SELFIE använts av 450 000 skolledare, lärare och elever i 45 länder.

Verktyget är utvecklat för EU:s medlemsländer, men det är öppet att använda för alla som är intresserade. Det finns tillgängligt på samtliga officiella EU-språk, däribland svenska.

Efter årsskiftet kommer en version för yrkesutbildningar att lanseras. Mer stöd och träningsmaterial är på gång, liksom en MOOC om SELFIE och hur resultatet kan användas för att utveckla och förbättra undervisningen.

Data från den kommande rapporten Monitor 2019

Den kvantitativa enkätundersökningen Monitor, som genomförs i Norge vart tredje år sedan 2003, ger en överblick av den digitala utvecklingen i grund- och gymnasieskolan. Länge omfattades bara årskurs 7 och 9 på grundskolan samt årskurs 2 i gymnasieskolan, men sedan 2003 ingår även förskolan. Från och med i år är även grundskolans årskurs 4 med.

Häromveckan delade SINTEF med sig av dataunderlaget från årets enkätundersökning. I början av nästa år kommer en fullständig analys att presenteras.

Dataunderlaget visar att den pedagogiska it-användningen i skolan formas av didaktiska utgångspunkter, lärandemål och elevernas ålder. Det framgår också att användningen både har ökat och blivit mer diversifierad sedan de senaste två undersökningarna, som genomfördes 2013 respektive 2016.

SINTEF pekar i sin rapport på att användningen av i och digitala medier börjar bli en del av vardagen i den norska skolan. Det betyder bland annat att distraktionerna minskar och att datorerna i allt mindre grad används till aktiviteter som inte är undervisningsrelaterade under lektionerna.

Tillgången till datorer har ökat något sedan den senaste undersökningen. I årskurs 4 och 7 går det 2 till 3 elever på en dator. I årskurs 9 uppger 82% av eleverna att de har varsin dator, medan huvudmännen menar att det rör sig om 90%.

Enkätsvaren visar att förskolan har lyckats med att föra in det digitala i den dagliga verksamheten utan att det sker på bekostnad av andra aktiviteter. Användningen av datorer, ipads och andra digitala enheter motiveras med kraven i styrdokumenten, att barnen är nyfikna och intresserade samt att det ger nya möjligheter i det pedagogiska arbetet.

Det framgår också att de som arbetar i förskolan har önskemål om att förbättra sin digitala kompetens, både den mer allmänna och den yrkesmässiga. En av tre känner sig otrygga och är rädda att göra fel. De flesta har lärt sig genom “trial and error” och genom att be kollegor om hjälp.

Två av tre huvudmän i förskolan och skolan uppger att de har en digital strategi. Endast hälften av huvudmännen i skolan och en fjärdedel av huvudmännen i förskolan initierar nätverk eller mötesplatser för lärares kompetensutveckling och kollegiala lärande.

Schoollink – ett sätt att nå “det utvidgade kollegiet”.

För några dagar sedan presenterade Samsung Schoollink, en ny app-baserad tjänst för lärare i Beneluxländerna. De kallar den själv för en blandning mellan Tinder och Linkedin, och appen har ett intuitivt och lättanvänt gränssnitt.

Syftet är att underlätta för lärare att komma i kontakt med kollegor med liknande intressen och behov, så att de kan utbyta kunskaper och erfarenheter och hjälpa varandra att utveckla sin undervisning.

Schoollink har sitt ursprung i en utvärdering av skolprojektet EduTablet i Flandern, som universitetet i Gent genomförde 2015. Den visar att många lärare är öppna för att dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning, men att de inte riktigt vågar ta steget. Samsung blev intresserade och gav universiteten i Gent, Leuven och Limburg i uppdrag att undersöka detta närmare bland lärare i Belgien och Nederländerna.

Rapporten från de tre universiteten, som blev klar 2016, visar att bristande kunskaper, otillräcklig träning och dåliga kunskaper om passande lärresurser är de främsta bromsande faktorerna. De flesta efterlyste mer kompetensutveckling och många pekade också på behovet av kollegiala samtal med lärare som befinner sig i liknande situationer.

Samsung började utveckla Schoolink för att göra det lättare för lärare att nå och dra nytta av det utvidgade kollegiet utanför den egna skolan.

Men det finns redan resurser för lärare som behöver det här. Utbildningsdepartementet i Flandern driver sedan flera år tillbaka tjänsten KlasCement, som både erbjuder kostnadsfria öppna lärresurser och ger möjlighet att knyta kontakter och att bygga nätverk. Tjänsten används både i Belgien och i Nederländerna. I skrivande stund har KlasCement 212615 medlemmar och innehåller 56734 lärresurser i olika ämnen.

Kan Schoollink fylla en kompletterande funktion? Det kan till exempel finnas ett behov av att snabbt och smidigt komma i kontakt med kollegor, som man lätt kan kommunicera med via mobilen. Behövs det något liknande i Sverige? Hur ser Samsungs affärsidé ut?

Veckans tips

I onsdags startade Karin Nygårds och Bredband 2 Hackerskolan, som vill lära barn i tioårsåldern hur man använder Internet på ett säkert sätt. Bredband 2 driver sedan i våras Bli säker-podden, som vänder sig till vuxna.

Hackerskolan består av tio korta filmer på Youtube, som behandlar en rad olika frågor. Hit hör bland annat vad hacking är, vad en router gör, riskerna med öppen wifi och hur man gör för att skydda sina data i mobilen när den laddas i ett öppet USB-uttag.

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

I måndags publicerade Spaningen en längre artikel om skärmtid, som ur olika perspektiv belyser den oro som finns och ger en inblick i aktuell och pågående forskning. 

Debatten om skärmtid och dess negativa konsekvenser drivs framför allt av psykologer och hjärnforskare. Deras ingång till frågan är vad som får människor att må dåligt idag. När de ser sig omkring, konstaterar de att användningen av datorspel och sociala medier fyller en stor del av vår tid. Kanske finns det ett samband där? 

I början av året publicerade Nature Human Behaviour en artikel som analyserar sambandet mellan ungas välmående och deras användning av sociala medier. Slutsatsen är att det finns ett mycket litet samband, men att effekterna är marginella och försumbara för de allra flesta. 

En artikel som nyligen publicerades i Computers in Human Behavior visar att stora delar av den forskning som rör skärmtid och dess effekter är problemfokuserad. Det är också tydligt att den bygger på självrapporterade data om hur mycket tid man använder. Eftersom flera studier visar att det är svårt att uppskatta sin egen tidsanvändning, är det problematiskt att en så stor del av forskningen är baserad på den här typen av undersökningar.

Mångas verklighetsbild präglas fortfarande av en dikotom föreställning om analogt och digitalt. Ofta finns en idé om att man flyr från verkligheten när man sitter vid skärmen och exempelvis spelar spel. Istället handlar det om att man befinner sig i ett annat socialt sammanhang. Det gäller också att börja förstå hur skärmarna används i vardagen. Den digitala medieanvändningen sker inte i ett socialt vacuum, utan blir i allt högre grad en naturlig del av vårt umgänge med andra i det fysiska rummet.  Det behöver både forskningen och den allmänna debatten ta hänsyn till.

I skoldebatten lyfts mobilen fram som ett allvarligt ordningsproblem och under nästa år väntas en lag om mobilförbud i klassrummen. Mobilen kan naturligtvis vara en distraktion i skolan, och det är även eleverna medvetna om. Men jakten på enkla lösningar leder lätt vilse. Eleverna behöver lära sig att hantera mobilen, så att den blir ett stöd istället för ett hinder i skolan. Det är en del av den digitala kompetensen. 

Om man ser historiskt på medie- och teknikoro, handlar det nästan alltid om nya fenomen som vuxenvärlden inte känner till. Det handlar om en rädsla för det okända, och det ser vi tydligt när det gäller mobilen. Men moralpaniken brukar alltid flytta på sig och snart är det något annat som står i centrum för uppmärksamheten. 

Just nu är teknikutvecklingen på väg bort från skärmen. Det är bara en tidsfråga tills vi inte längre behöver skärmar för att kunna interagera med datorer, mobiler och andra digitala enheter. För att kunna förstå och hantera den här utvecklingen, kan vi inte längre prata om den digitala teknik- och medieanvändningen som ett problem, eller en riskfaktor som måste begränsas. Det behövs andra, mer konstruktiva perspektiv.

Ny kvalitetsgranskning från Skolinspektionen

Häromdagen presenterade Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av hur digitala verktyg används i matematik och teknikundervisningen i årskurs 7-9. Enligt kurs- och läroplanerna ska digitala verktyg användas för att utveckla elevernas förståelse av digitalisering och digital teknik och för att främja utvecklingen av deras ämneskunskaper. Under året har Skolinspektionen besökt 27 skolor hos 12 skolhuvudmän och intervjuat tjänstemän, rektorer, lärare, it-pedagoger, it-tekniker och elever för att få en bild av läget. 

Granskningen visar att eleverna i regel endast i begränsad utsträckning använder digitala verktyg för att lösa uppgifter och problem i matematik och teknik. Det innebär att många elever inte bara riskerar att gå miste om ämneskunskaper; de lär sig inte inte heller hur digitala verktyg kan användas för att utveckla deras kunskaper i matematik och teknik. Det kan i sin tur leda till att elever inte får likvärdiga förutsättningar att lyckas med sina fortsatta studier och att många inte utvecklar den kompetens som framtidens yrken kräver, hävdar Skolinspektionen.

Det finns stora skillnader mellan huvudmän och skolor. En del skolor använder digitala verktyg med ett klart didaktiskt syfte och där har lärarna, med stöd av skolledningen, en tydlig pedagogisk idé. På andra skolor får eleverna endast undervisning i delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Det beror på bristande kunskaper, bristfällig teknik och bristande stöd från skolledningen.

Huvudmännen har i regel tagit fram it-strategier, men Skolinspektionen menar att de även behöver stärka arbetet med implementeringen och ha ett mer tydligt pedagogiskt fokus. Tillgången till digitala verktyg och tekniska stödfunktioner är för det mesta god på skolorna. Däremot saknas ofta it-pedagogiskt stöd. Rektorerna behöver utveckla den pedagogiska delen av sitt ledarskap, för att skapa bättre förutsättningar för elevernas kunskapsutveckling. Det är också viktigt att se till att alla lärare har den kompetens de behöver.

Skolinspektionen konstaterar att de skolor som använder digitala verktyg på ett väl fungerande sätt i matematik- och teknikundervisningen har en del gemensamt. För det första använder de digitala verktyg inom alla delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Lärarna beskriver också i större utsträckning syftet med att använda de digitala verktygen.

De här skolorna har även en gemensam pedagogisk idé för hur, när och varför digitala verktyg ska användas. Lärarnas val av verktyg motiveras ämnesdidaktiskt och de utvärderar löpande i vilken grad de fungerar i undervisningen.

Lärarna har ett strukturerat samarbete kring användningen av digitala verktyg i sin undervisning och de delar med sig av sina erfarenheter till varandra. De här skolorna har också avsatt regelbunden tid för kollegiala samtal kring detta.

Digitala verktyg används regelbundet och återkommande och ses som en naturlig del av undervisningen. Lärarna utgår i högre grad från elevernas behov. Det finns it-pedagogiskt och tekniskt stöd i högre grad än på andra skolor och rektorn följer i högre grad upp och utvärderar såväl undervisningen som lärarnas kompetens. 

Aula

Den här veckan lanserades Aula – en plattform tänkt att underlätta kommunikationen mellan skolan och hemmet – på mer än 1600 grundskolor i hela Danmark. Syftet med tjänsten är att ge en överblick över elevens vardag i skolan. Det uttalade syftet är att skapa en tillgänglig, användarvänlig och säker tjänst. Oavsett vilken skola eller kommun det gäller, ser gränssnittet likadant ut.

Nästa år kommer även förskolor och fritidshem börja använda Aula. Totalt beräknas tjänsten få ungefär 2 miljoner användare.

Kommunernes Landsforening (KL) och kommunernas gemensamma it-bolag KOMBIT har tillsammans med it-företaget Netcompany utvecklat Aula. Kommunerna betalar tillsammans 350 miljoner danska kroner för tjänsten.

Aula är en del av den politiska överenskommelsen mellan regeringen och KL 2014 om ett digitalt skollyft och om att skapa en nationell mjuk infrastruktur för förskolan och skolan. Då bestämdes dels att alla kommuner senast 2017 skulle köpa in en lärplattform som stöd för elevernas lärande och dels att man skulle ta fram en nationell kommunikationsplattform.

Under det senaste året har kommunerna arbetat hårt med att förbereda sig inför övergången. Efter sommarlovet har Aula testats på 24 pilotskolor i 12 av Danmarks 98 kommuner. Inom Aula-projektet har man också utbildat 46 superanvändare, som ska fortbilda sina kollegor ute på skolorna.

Varje kommun har utsett en projektledare som ansvarar för arbetet med Aula. De har också bland annat tagit fram varsin strategi för hur systemet lokalt kan stödja en god kommunikation mellan skolan och hemmet. 

Veckans tips

Geogebra är en webbaserad grafritande miniräknare som kan hantera geometri, algebra och analys. Programmet är helt gratis, bygger på öppen källkod och kan antingen köras i webbläsaren eller som en app i Windows, Android eller iOS. 

Geogebra har utvecklats sedan början av 2000-talet och finns numera översatt till 50 språk (däribland svenska) och används i 200 länder. Det är ett standardprogram i matematikundervisningen i en rad länder, men i Sverige är användningen fortfarande på en låg, om än stigande, nivå.

Andreas Ekblad, förstelärare i matematik i Svedala, ger på Svedala kommuns blogg för förstelärare fem goda argument för varför matematiklärare – och deras elever – ska börja använda Geogebra i undervisningen.

Veckans spaning: Rundabordssamtal, digitaliseringens betydelse och elevers kritiska förståelse av digital teknik

Veckans spaning: Rundabordssamtal, digitaliseringens betydelse och elevers kritiska förståelse av digital teknik

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Rundabordssamtal om handlingsplanen

18 mars presenterade SKL ett förslag till nationell handlingsplan för skolans digitalisering utifrån en nulägesanalys och en beskrivning av de behov som finns hos huvudmännen. Den bygger på en öppen och bred samverkan mellan skola, forskning, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle. Förra veckan samlades representanter för dessa områden hos SKL för ett rundabordssamtal. Hur ska förslagen i handlingsplanen förverkligas? Vad behöver göras?

Bland annat lyftes det fram att det behövs beslut på nationell nivå för att samordna och prioritera statens insatser. En ordentlig analys av handlingsplanens ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för skolans huvudmän måste också genomföras. Det krävs även en formell överenskommelse mellan staten och SKL som klargör åtaganden och ansvar.

Flera önskemål presenterades. Ett av dem rörde behovet av standardisering för att underlätta informationsöverföring och administration. En gemensam modell är på väg att tas fram och det pågår ett samarbete mellan SKL och Skolverket i frågan.

Behovet av tydlighet när det gäller vilka tekniska krav som de digitala nationella proven ställer betonades också. Stöd i upphandlingsarbetet efterfrågas av skolhuvudmännen.

Det påpekades att Skolverket behöver stärka sitt arbete med att tillgängliggöra forskning. Man betonade också att det är viktigt att praktiknära forskning om skolans digitalisering tas med i regeringens kommande forskningsproposition.

En mer nyanserad debatt om skolans digitalisering efterlystes. Här är det viktigt att från nationellt håll lyfta fram aktuell forskning och konkreta exempel som kan möta den tveksamhet och oro som finns.

Vad betyder digitaliseringen för skolan?

Den tvärvetenskapliga forskningsgruppen Technologies in Practice på IT-universitetet i Köpenhamn har precis inlett arbetet med det fyraåriga forskningsprojektet Velfærd efter digitaliseringen. Syftet med projektet är att undersöka om den infrastruktur och den verksamhet som byggs upp stämmer överens med de grundläggande värden och förväntningar som välfärdssamhället vilar på. 

Forskarnas utgångspunkt är att tekniken aldrig är neutral. Man kan inte utgå ifrån att införandet av digitala lösningar självklart är i samklang med de grundläggande värderingarna, bland annat transparens, medbestämmande och likvärdighet. Därför gäller det att analysera hur arbetssituationen påverkas, hur mötet med användarna tar nya former och vad förändringarna innebär för verksamheten. 

Fyra samhällsområden står i fokus: Digitaliseringen av den kommunala förvaltningen, polisen och hälsovården samt digitaliseringen av grundskolan. När det gäller grundskolan intresserar man sig särskilt för de insatser som görs för att stärka elevernas teknologiförståelse och utveckla deras digitala kompetens. 

CEED – utveckla den kritiska förståelsen av digitaliseringen

CEED – Computational Empowerment for Emerging Technologies in Education – är ett nystartat forskningsprojekt vid det tvärvetenskapliga Center for Computational Thinking & Design på Århus universitet. Rachel Smith och Marianne Graves ansvarar för projektet. 

Center for Computational Thinking & Design leds av Ole Sejer Iversen, som ansvarade för forskningsprojektet Fablab@School från 2013 till och med 2017. Han var tidigare ordförande i arbetsgruppen som tog fram undervisningsplanen för teknologiförståelse, som just nu testas på 46 danska grundskolor.

Under fyra år ska forskarna ta reda på hur lärare på grund- och gymnasieskolan kan arbeta för att utveckla elevernas kritiska förståelse av ny digital teknik, bland annat AI och IoT. Med det här projektet vill man skifta fokus från datalogiskt tänkande och programmering till bredare problemställningar och frågor som rör den pågående samhällsutvecklingen. Hur utmanar digital teknologi våra rättigheter och vårt samhällsengagemang? Hur förändras vår vardag och våra relationer med andra människor?

Tanken är att ge eleverna de analysverktyg de behöver för att kunna bli kritiska samhällsmedborgare som aktivt påverkar samhällsutvecklingen. Det är viktigt att förstå att bakom varje teknologi ligger värden som tjänar ett syfte och som formar samhället och de sociala sammanhang vi lever i. 

Eleverna ska själva skapa tekniska lösningar för att få en bättre förståelse av hur företag, myndigheter och organisationer tänker och hur utvecklingsprocessen går till. Det handlar om att avmystifiera den nya tekniken. Eleverna ska se vad som händer inuti “de svarta lådorna” och lära sig att plocka isär delarna och att sätta samman dem på nya sätt. 

Nya digitala teknologier förändrar vardagen och formar vår förståelse av tankefrihet, likvärdighet och demokrati. Därför menar de danska forskarna att det är avgörande att alla elever både lär sig att skapa med digitala teknologier och att förhålla sig kritiskt till vad det innebär att använda dem.

Veckans tips

I början av veckan presenterade Internetstiftelsen årets upplaga av Svenskarna och Internet – en lättillgänglig översiktsbild av svenska folkets internetvanor, digitaliseringen av samhället och hur Internet utvecklas. Det ger en viktig bakgrund till skolans arbete med elevernas digitala kompetens.

Veckans spaning: Skriva sig till lärande, skolans digitalisering i Europa och VR i undervisningen

Veckans spaning: Skriva sig till lärande, skolans digitalisering i Europa och VR i undervisningen

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Skriva sig till lärande – en pedagogisk modell utan åldersgräns

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om Skriva sig till lärande (STL). Det är en pedagogisk modell som togs fram i Sollentuna för knappt tio år sedan och som bygger vidare på Arne Tragetons modell Att skriva sig till läsning.

STL kopplar samman den pedagogiska användningen av it och digitala medier med nyckelfaktorer som enligt forskningen främjar elevernas språkutveckling och lärande. Det handlar om ett metakognitivt sätt att arbeta, där eleverna, utifrån tydligt utpekade mål, analyserar och reflekterar kring sitt eget och sina klasskamraters lärande. Skriftlig formativ återkoppling och digital interaktion används som hävstång för elevernas lärande. De utvecklar på en och samma gång sin läsförmåga, sitt skrivande och sin digitala kompetens.

STL är en strukturerad process som lärare fyller med innehåll beroende på ämne, årskurs, grupp samt explicita mål med uppgiften. Även om det bara finns forskning på yngre elever, går modellen att använda i alla åldrar i skolan. Dessutom fungerar den även bra för vuxna. När lärare lär sig att undervisa med STL, analyserar de sin egen och sina kollegors lektionsplanering och genomförande och ger formativ återkoppling åt varandra.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) genomför sedan 2015 en satsning på att fortbilda lärare i STL. Varje höst anordnas en utbildning som sträcker sig över ett helt läsår, bygger på blended learning och är öppen att söka för alla lärare i hela Sverige.

Från och med det här läsåret hjälper SKL även kommunala huvudmän som vill genomföra utbildningen på egen hand.I januari startade Centrum för skolutveckling i Göteborgs stad sin första STL-utbildning för lärare i för- och grundskolan. Efter sommarlovet startade en ny omgång, och den här gången har man även en pilotgrupp med gymnasielärare.

Lärarna i Göteborg träffas totalt nio gånger under läsåret, men det är mellan träffarna som det egentliga arbetet sker. Lärarna ska planera och genomföra lektioner där de arbetar med STL. De ska också göra en kritisk analys av sin egen undervisning och ge återkoppling på sina kollegors analyser. Det gäller att reflektera kring hur det gick, varför det blev så och vad som behöver ändras. Därefter lämnar de sin analys vidare till kurskamraterna, som ger en återkoppling som de sedan ska använda när de arbetar vidare med sin undervisning.

Skolan måste ge sina lärare den tid de behöver för sitt analysarbete. Annars finns det risk för att förändringsarbetet bara fungerar under kursen och att lärarna sedan faller tillbaka till sitt vanliga sätt att arbeta. För att det här ska fungera, måste hela styrkedjan vara med. Det är nödvändigt att diskutera med beslutsfattare, områdeschefer, rektorer och lärare, så att alla verkligen förstår varför man väljer att arbeta med den här modellen.

Den stora förändringen med STL är att lärare både lär sig att använda it och digitala medier på ett målmedvetet sätt i sin undervisning och att de tränas i att ständigt utveckla och förbättra arbetet tillsammans med eleverna. Det rör sig om en utveckling av lärarens arbete som egentligen inte har något slut.

Skolans digitalisering i Europa

Eurydice Network publicerade nyligen en rapport som ger en bild av det pågående arbetet med skolans digitalisering i 38 länder i Europa, inom och utanför EU.

Överlag betraktas digital kompetens som en nyckelkompetens och i regel ses den som en kompetens som ska utvecklas över ämnesgränserna. De allra flesta länderna har lärandemål som överensstämmer med de fem kompetensområdena i DigComp, EU:s ramverk för alla medborgares digitala kompetens: informationskompetens, kommunikation och samarbete, att skapa digitalt innehåll, säkerhet samt problemlösning.

Mer än hälften av länderna genomför just nu reformer av sina läroplaner för att föra in eller lyfta fram digital kompetens. Några lägger till nya områden, till exempel programmering, datalogiskt tänkande eller säkerhet.

Två tredjedelar tar upp digital kompetens som en av de yrkeskompetenser alla lärare ska ha. I några länder rör det sig om ganska detaljerade beskrivningar, i andra är det mer allmänt formulerat. Det gemensamma för dem alla är att de betonar att lärare ska kunna använda och integrera it och digitala medier i sin undervisning, och att det ska ske på ett effektivt sätt.

Fjorton av länderna har inte alls digitaliserat sina nationella prov, medan resten av dem har gjort det i varierande omfattning. I Norge används digitala nationella prov genom hela grund- och gymnasieskolan,Danmark och Island har digitaliserat de nationella proven i grundskolan och Finland har digital studentexamen.

Hälften av länderna bedömer inte elevernas digitala kompetens på nationella prov. Norge och Österrike är de enda länderna som gör det från grundskolans första år till och med gymnasieskolans sista år.

Generellt sett finns det lite vägledning kring hur elevernas digitala kompetens ska bedömas. Elva av länderna har tagit fram tydliga kriterier, men endast fem har kriterier som täcker både grund- och gymnasieskolan.

De allra flesta länderna har tagit fram strategier för skolans digitalisering, men det är sällan som det utvärderas hur arbetet genomförs i praktiken och vad det leder till. Knappt två tredjedelar av länderna har särskilda inspektionsmyndigheter och tittar även på hur användningen av it och digitala medier i undervisningen fungerar. De ger även stöd till beslutsfattare, skolledare, lärare och elever. 

På många håll har skolan en ganska bristfällig digital infrastruktur. Satsningar inom det här området är därför en viktig del av digitaliseringsarbetet. Nästan alla länder satsar också på digitala lärresurser. Det handlar både om att förbättra kvaliteten och att se till att alla får tillgång. Sverige är ett av få länder som inte har någon sådan satsning.

Nästan alla länder satsar på lärares kompetensutveckling och många ger även stöd åt lärarnätverk och kollegialt lärande. Trots att forskning och erfarenhet tydligt visar att rektorer har en avgörande roll när skolan digitaliseras, är det bara en tredjedel av länderna som ger dem fortbildning och annat stöd.

Att tänka på när det gäller VR i undervisningen

Kan VR i undervisningen öka grundskoleelevers intresse för naturvetenskap? Det undersöker Kommunernes Landsforening i Danmark i projektet VR i skolen tillsammans med Virtual Reality Lab vid Köpenhamns universitet, företaget Epinion och fem kommuner.

Aktuell forskning indikerar att VR kan bidra till att göra naturvetenskap intressant för eleverna. I våras tog man därför fram ett undervisningsmaterial om klimatförändringar, som även testades tillsammans med några lärare. Under hösten och vintern genomförs en testomgång på skolor i fem de kommunerna, som nästa år kommer att sammanfattas och analyseras i en rapport.

Redan nu delar man med sig av erfarenheterna från vårens arbete med att ta fram undervisningsmaterialet. Det här behöver skolor som är intresserade av VR tänka på:

  1. Börja enkelt. Första steget är att skaffa VR-glasögon, men det behöver inte vara någon dyr och avancerad modell med sensorer och inbyggd dator. Det kan räcka med VR-glasögon i kartong med en hållare för mobilen.
  2. Alla elever behöver inte ha ett eget par VR-glasögon. Allt beror på hur man arbetar. 
  3. Det är viktigt med lugn och ro och en skyddad plats när man använder VR i undervisningen. Tänk på att eleverna går in i en annan värld när de använder VR-glasögonen. De kan inte se vad som finns eller vad som händer runt omkring dem. 
  4. Ta reda på vad det finns för resurser och hur de kan användas. En stor del finns bara på engelska och ofta vänder de sig till äldre elever. Det behöver inte vara material som har tagits fram för skolan, utan även sådant som har ett underhållningssyfte kan komma till nytta. 
  5. Ha realistiska förväntningar. Det krävs mycket arbete för att VR ska fungera i undervisningen. 
  6. Tänk på syftet. Varför vill du använda VR i undervisningen? Är tanken att motivera eleverna, vill du föra in ett nytt ämnesinnehåll eller handlar det om repetition?

Veckans tips

Häromdagen kom ett nytt avsnitt av Svensk biblioteksförenings poddcast. Den här gången är temat skolbibliotek – går utvecklingen framåt eller bakåt i den svenska skolan? 

På 22 minuter ges en både innehållsrik och koncis sammanfattning av läget och hur Svensk Biblioteksförening ser på saken.

Veckans spaning: 21st Century Children, det digitala kulturarvet och lärares arbetsvillkor när skolan digitaliseras

Veckans spaning: 21st Century Children, det digitala kulturarvet och lärares arbetsvillkor när skolan digitaliseras

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Ny rapport från OECD om ungas välmående i en digital värld

Centre for Educational Research and Innovation på OECD driver sedan 2017 projektet 21st Century Children. Man undersöker barndomens villkor idag och vill ta reda på hur föräldrar, skola och samhälle kan göra det enklare för dem som växer upp att hantera vardagen.

Fokus ligger på fyra huvudteman: fysisk hälsa, psykiskt välmående, digitaliseringen samt relationer till familj och vänner. Genom att analysera aktuell forskning och samla in erfarenheter från medlemsländerna, skapar man underlag för ett ramverk som kan fungera som vägledning för föräldrar, skolan och olika myndigheter. Ramverket kommer att presenteras nästa år.

Under projekttiden genomför man flera olika studier och forskningsöversikter inom de fyra tematiska områdena. För ett par dagar sedan släpptes rapporten Educating 21st Century Children: Emotional Well-being in the Digital Age.

Rapporten går igenom hur ungas teknikanvändning ser ut idag och kopplar den till forskning och debatt om barns och ungas psykiska välmående. Det ges också en beskrivning av hur man i olika länder arbetar med medie- och informationskunnighet och digital kompetens samt hur skolan försöker hjälpa eleverna att utvecklas till ansvarsfulla digitala medborgare. 

I den allmänna debatten runt om i världen talas det just nu mycket om riskerna med ökad skärmtid och hur det påverkar hjärnan och den psykiska hälsan. Ökad mobbning och mer trakasserier tas också ofta upp som en konsekvens av den växande användningen av sociala medier. I rapporten påpekas att det inte finns något stöd i forskningen för det här, men att det behövs mer studier som kan ge en bättre och tydligare bild. Man tillägger också att det är problematiskt om politiker påverkas av det höga tonläget i debatten, eftersom det riskerar att leda till felaktiga och kontraproduktiva beslut.

Det behövs en bättre förståelse av barndomens villkor och vad digitaliseringen innebär, konstateras det i rapporten, och det kräver insamling och analys av relevanta data. Det förutsätter i sin tur både att termerna vässas och att undersökningsmetoderna förbättras. Medlemsländerna behöver även bli överens om vad man menar när man till exempel talar om psykisk hälsa och digital kompetens och man måste enas om en metodik som kan visa hur verkligheten faktiskt ser ut. Mer tvärvetenskapliga studier och en ökad samverkan mellan olika myndigheter och med sakkunniga i näringslivet är också viktigt, menar man.

Rapporten slår fast att det är viktigt att skolan och föräldrarna ger barn och unga en bra förberedelse för vuxenlivet och lär dem att förstå och hantera sin digitala vardag. Men det förutsätter att det görs en tydligare åtskillnad mellan fakta och fiktion i debatt och beslut.

Det digitala kulturarvet i skolan

För två veckor sedan tog Spaningen upp att man i Nederländerna just nu kartlägger hur det digitala kulturarvet används i skolan och vad som behöver göras för att det ska bli mer tillgängligt och vara till större nytta i undervisningen. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) arbetar just nu med samma sak, på uppdrag av Kulturdepartementet. Det är en del av ett större uppdrag, som går ut på att ta reda på hur samarbetet mellan skolan och kulturarvsinstitutionerna kan utvecklas och förbättras.

Tidigare i veckan släppte RAÄ en rapport som visar att det finns en hel del digitala resurser som är utvecklade för skolan. En del av resurserna är utvecklade som komplement till fysiska besök, men det finns också fristående resurser, alltifrån temawebbplatser och faktabanker till lektionsplaner. Tyvärr används det här materialet inte särskilt mycket i undervisningen. Två tredjedelar av lärarna som svarade på RAÄ:s enkät använder det inte. Bland förskollärarna handlar det om 80%.

Trots att användningen alltså är tämligen begränsad, ser många lärare, från förskolan till och gymnasiet, ett behov av att ha tillgång till digitala kulturarvsresurser i undervisningen. 60% av förskollärarna, 80% av lärare som undervisar från förskoleklass till och med årskurs 6 och ungefär hälften av lärarna från årskurs 7 till och med gymnasiet ser ett behov.

Men varför använder inte lärarna det material som finns? Ett tydligt skäl är att de ofta inte känner till att det finns och att de inte heller vet hur de ska göra för att hitta den här typen av lärresurser. Ett annat skäl är att materialet ofta inte är tydligt kopplat till de krav som finns i kurs- och läroplaner på olika nivåer. Här måste det onekligen ske förbättringar, konstaterar RAÄ i sin rapport. Det kan också behövas en mer målinriktad marknadsföring som verkligen når fram till lärarna.

I december kommer RAÄ att publicera en vägledning för kulturarvsinstitutionerna om hur digitala resurser ska tas fram och publiceras för att bli mer användbara och lättare att hitta. Precis som i Nederländerna gäller det att hitta lösningar som gör det digitala kulturarvet mer tillgängligt och användbart i skolan, så att det kan bli en naturlig och självklar del av undervisningen.

Lärares digitala arbete – finns det balans mellan krav och stöd?

En forskargrupp vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet har beviljats medel av Forte för att under tre år undersöka hur svenska lärares arbetsvillkor förändras när skolan digitaliseras. Vad innebär genomslaget för lärplattformar och sociala medier? Vilken påverkan har skolans marknadisering?

Arbetet leds av Annika Bergviken Rensfeldt och man samverkar med en forskargrupp vid Monash University i Australien, ledd av Neil Selwyn. Det finns flera beröringspunkter mellan Sverige och Australien som gör det möjligt att jämföra hur de båda utbildningssystemen förändras av den pågående digitaliseringen. 

Projektet är en fristående fortsättning av en studie om lärares kollegiala lärande på Facebook, som genomfördes 2015-17.

Veckans tips

5-20 oktober är det dags för årets upplaga av Code Week, en internationell satsning på att väcka barns och ungas intresse för programmering och digitalt skapande. Arbetet drivs av frivilliga med stöd av EU-kommissionen.

I vart och ett av de 52 länder som deltar i Code Week, finns det ambassadörer som ger hjälp och stöd åt skolor som vill vara med. Agneta Hedenström och Mie Menmark är ambassadörer i Sverige. Det finns även en öppen Facebook-grupp som vänder sig till svenska lärare i grundskolan. På Digitala lektioner finns fritt lektionsmaterial för alla stadier och nivåer för den som vill komma igång.

På Code Weeks webbplats finns en interaktiv karta som visar de aktiviteter som pågår i de olika länderna. Där kan alla som deltar själva lägga in sin aktivitet och göra den synlig.

Veckans spaning: Lära för framtiden, Super:bit samt MIK – en demokratifråga

Veckans spaning: Lära för framtiden, Super:bit samt MIK – en demokratifråga

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Att lära för framtiden

Förra månaden arrangerade Argentinas utbildningsdepartement en konferens i Buenos Aires om villkoren för utbildning och lärande i ett alltmer digitaliserat samhälle. I tisdags intervjuade Spaningen Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, om vad som diskuterades på konferensen.

På konferensen, som vände sig till skolledare och lärare i Argentina, presenterades ett ramverk för grundskolans digitalisering som nu ska implementeras i hela landet. Syftet är att ge tydliga nationella riktlinjer och att försöka säkra att alla elever får likvärdiga möjligheter att utveckla en adekvat digital kompetens.

Flera utländska gäster hade bjudits in för att vidga perspektiven och för att berätta om hur programmering och datalogiskt tänkande hanteras i undervisningen. I Sverige och Finland tänker vi på liknande sätt och har infört programmering som en del av olika ämnen, bland annat matematik, teknik och slöjd. England har istället infört två separata ämnen: det teoretiska Computing och det mer praktiska Design and Technology

Beijing Consensus on AI and Education presenterades också på konferensen. Det rör sig om en vägledning från Unesco, som antogs vid en internationell konferens i Peking i maj. Texten beskriver och förklarar hur artificiell intelligens kan användas i undervisningen för att uppnå de globala utbildningsmålen i FN:s Agenda 2030. Det handlar inte om att ersätta lärare, utan om att lära dem att dra nytta av teknikens möjligheter för att utveckla sin undervisning. Alla elever behöver lära sig hur den digitala tekniken fungerar och utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver i morgondagens samhälle.

Det arrangerades även en workshop om hur skolan ska möta teknikutvecklingen och samhällsförändringarna de kommande 30 åren. Idag pratar vi mycket om AI, men om fem år kommer något annat som följer på den utvecklingen att vara högst på dagordningen – och så kommer det att fortsätta. Det viktiga är att stärka eleverna som medborgare och att utveckla deras förståelse av hur den digitala världen fungerar, så att de kan påverka och förändra den. 

Super:bit

I våras blev det klart att Vitensentrene i Norge tillsammans med Lær kidsa koding och barntv-kanalen NRK Super ska genomföra Super:bit, en satsning på micro:bit, programmering och digitalt skapande i den norska grundskolan. Satsningen finansieras av Den teknologiske skolesekken, som är en del av den nationella strategin för grundskolans digitalisering.

Super:bit kommer att nå 100 000 sjätteklassare på alla skolor i Norge under läsåren 2019/20 och 2020/21. Nu är förberedelserna klara och arbetet är igång. Man bygger vidare på erfarenheterna från liknande projekt i Storbritannien, Island och Danmark. Det handlar både om att hjälpa lärare att undervisa i programmering och att bidra till att eleverna utvecklar datalogiskt tänkande och får en bättre teknologiförståelse.

De tio regionala medlemmarna i Vitensentrene arrangerar kurser för lärare som ger en introduktion till hur micro:bit kan användas i undervisningen. Varje lärare som deltar får en klassuppsättning micro:bits, tio bit:bots, undervisningsmaterial samt sensorer och andra tillbehör. Det medföljer också en matta som är en planskiss över en smart stad, en stad som använder digitaliseringen för att underlätta invånarnas vardag.

Eleverna ska lära sig att dra nytta av den digitala tekniken för att lösa olika praktiska problem som uppstår i den smarta staden. Därför är det viktigt att träna datalogiskt tänkande: förhållningssätt, förmågor och färdigheter som är viktiga i alla typer av problemlösning. Det handlar bland annat om att bryta ned ett problem i mindre delar, att tänka logiskt, skapa abstraktioner, prova sig fram, samarbeta och att dra nytta av varandra. För att underlätta arbetet, ska lärare och elever använda modellen Den algoritmiske tenkeren som stöd.

De två sista veckorna i november kommer NRK Super att sända flera tv-program som handlar om problemlösning och programmering med micro:bit. Programmen kopplas till Kodetimen, en del av den internationella satsningen Hour of Code, som Lær kidsa koding arrangerar första veckan i december.

MIK – en demokratifråga

Ett komplext samhälle kräver kunniga och kritiska medborgare för att yttrandefrihet och demokrati ska bevaras. Inte minst är det viktigt att förstå och kunna hantera det digitala medielandskapet.

Den här veckan arrangerar Unesco en internationell konferens om medie- och informationskunnighet (MIK) i anslutning till Bokmässan i Göteborg. Samtidigt släpper JMG en antologi, med professor Ulla Carlsson som redaktör, som beskriver och analyserar de utmaningar vi står inför, internationellt och i Sverige.

Flera kapitel i antologin lyfter fram skolans roll. Några tar avstamp i aktuell forskning. Catarina Player-Koro, pekar på att digitaliseringen i sig inte kan driva på skolutvecklingen. Det måste finnas en tydligare bild av vad skolan är till för, både för individens del och för samhället. Därefter kan man undersöka hur de digitala möjligheterna kan användas i undervisningen för att nå fram till de målen.

Michael Forsman argumenterar för att det inte räcker med kritiska förmågor. Eleverna måste utveckla ett kritiskt medvetande, en djupare förståelse av vårt medialiserade samhälle, där förmågan till medborgerligt handlande betonas.

Thomas Nygren konstaterar att MIK och kritiskt tänkande förutsätter goda ämneskunskaper, Dessa kunskaper och förmågor måste därför tränas i tätt samspel med ämnesundervisningen. Här krävs både mer forskning och fler evidensbaserade undervisningsmetoder, något han själv arbetar med i projektet Nyhetsvärderaren.

Monika Johansson och Tobias Ruthenberg beskriver och analyserar den webbaserade distanskurs i MIK för yrkesverksamma lärare och skolbibliotekarier, som Högskolan i Borås anordnar sedan några år tillbaka. Syftet är att underlätta ett pedagogiskt samarbete mellan de båda yrkesgrupperna och att förena deras kompletterande perspektiv i skolans MIK-undervisning.

Andra kapitel tar upp praktiska exempel på hur MIK kan hanteras i undervisningen. Brit Stakston visar hur elever i en Facebook-grupp följer reportrar i fält under ett reportagearbete. Lotta Bergseth och Jenny Sköld berättar om publiceringsverktyget Mobile Stories, som kan föra in MIK i alla ämnen och som tränar eleverna i att arbeta med journalistiska metoder.

Martin Törnros presenterar en rad interaktiva verktyg för undervisningen i MIK som han själv tagit fram: Mikoteket, Ekokammaren, Vem säger det? samt Algorita. Fredrik Holmberg, Julia Lagergren, Johan Holmberg, Linnea Fant och Mikael Kowalski ger en inblick i hur eleverna får en förståelse av hur filmmediet fungerar genom att både analysera och själv göra film. Att skapa tillsammans med ett demokratiskt arbetssätt förenar de teoretiska och praktiska aspekterna av filmmediet och av MIK.

Veckans tips

I ett inlägg på Pedagog Malmö, försöker Ola Nilsson ge en klarare definition av begreppet digital kompetens i grundskolan. Vad är det egentligen eleverna ska lära sig?

Ola Nilsson utgår ifrån vad som står i styrdokumenten och strukturerar innehållet årskurs- och ämnesvis i åtta kategorier:

  • Demokrati, samhälle och etik
  • Informationshantering
  • Källkritik
  • Bilder och medier
  • Digitala färdigheter
  • Teknisk och digital allmänbildning
  • Dokumentation och multimodala texter
  • Programmering och problemlösning