Kategori: Blogginlägg

Veckans spaning: Bilder som berättar, strategi för utbildningsforskning i Norge samt ultra:bit i Danmark

Veckans spaning: Bilder som berättar, strategi för utbildningsforskning i Norge samt ultra:bit i Danmark

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Bilder som berättar

Idag disputerar Frida Marklund i utbildningsvetenskap vid Umeå universitet på avhandlingen Bilder som berättar: Om kunskap, makt och traditioner i grundskolans bildundervisning.

Under ett läsår har hon följt bildundervisningen i årskurs 8 och 9 på två olika skolor. Syftet med studien är att ta reda på vilka normer och värderingar som skapas och reproduceras i undervisningen och att visa hur de sätter ramarna för elevernas möjligheter att berätta om sina erfarenheter, åsikter och upplevelser i bild. Studien bygger på en etnografisk undersökning, som kompletterats med intervjuer av lärare och elever.

I styrdokumenten motiveras arbetet med berättande bilder med dess betydelse för yttrandefrihet, kulturell mångfald och demokratin samt för elevernas förståelse av sin livsvärld och sin utveckling till självständiga individer och subjekt. Dels gäller det att lära sig tolka och kommunicera visuella budskap, men det är också viktigt att utveckla ett kreativt och personligt förhållningssätt i sitt eget bildskapande med hjälp av olika digitala och hantverksmässiga tekniker.

Frida Marklund menar att undervisningens strävan mot den här typen av långsiktiga sociala och demokratiska mål motverkas av de ideal som präglar skolan idag: målstyrning, ekonomisk effektivitet, konkurrens och individualism. Resultatet blir att elevernas bildskapande bestäms av betygsstrategiska val snarare än av deras egna intressen. De tar fasta på konkreta mätbara kunskapsmål som teknisk skicklighet istället för det mer abstrakta målet kommunikativ förmåga. Det leder till att de reproducerar traditionella värderingar i sitt bildskapande, vilket innebär att de mest arbetar med teckning och måleri.

Trots att arbetet med digitala bilder lyfts fram i kursplanen, och trots att det finns ett tydligt intresse bland eleverna, har de digitala uttryckssätten ännu inte blivit någon naturlig och integrerad del av bildundervisningen. Det beror dels på bristande tillgång på utrustning och otillräcklig kompetens hos lärarna, men det handlar också om ämneskonceptioner och paradigm, hävdar Frida Marklund. Digitala medier och nya sätt att skapa utmanar traditionella värderingar och förhållningssätt till bildskapande.

Detta är förstås olyckligt nu när digitalt visuellt berättande får en växande roll i samhället. Det blir allt viktigare att kunna tolka bilder och budskap och att förstå hur tekniken både kan användas för kommunicera och för att manipulera och påverka verklighetsuppfattningen. Frida Marklund hänvisar bland annat till Anna Klerfelts avhandling, Barns multimediala berättande: En länk mellan mediakultur och pedagogisk praktik, som visar att digitala verktyg kan fungera som en bro mellan skolan som institution och de mediekulturer som barn och ungdomar möter utanför skolan.

Frida Marklund tar också upp Catrine Björcks avhandling “Klicka där!”: En studie om bildundervisning med datorer, som visar att eleverna inte är så duktiga på att skapa och tolka digitala bilder som många tror. Ett mer systematiskt arbete med digitalt bildskapande i undervisningen skulle ge eleverna bättre möjligheter att förstå och hantera dagens visuella kultur, både som producenter och som konsumenter.

Strategi för utbildningsforskning i Norge

I början av förra veckan presenterade norska utbildningsdepartementet en strategi för hur utbildningsforskning ska bedrivas och spridas under de närmaste fem åren. För att kunna skapa en skola och ett utbildningssystem som ger möjligheter åt alla, är det nödvändigt att veta vad som fungerar, konstaterade utbildningsminister Jan-Tore Sanner i samband med aviseringen. Därför satsar man både på forskning och på åtgärder för att få ut forskningsresultaten i skolans dagliga verksamhet.

Den samlade mängden utbildningsforskning ska öka under femårsperioden och departementet vill även öka samarbetet med forskning inom andra samhällsområden samt med forskare i resten av Norden. Man kommer också att fortsätta satsa på forskarkompetens på lärarutbildningen.

Kunnskapssenter for utdanning får medel för att sammanställa internationell och nationell forskning, ta fram kunskapsöversikter samt summera aktuella forskningsresultat inom olika områden.

Forskningen ska i möjligaste mån arbeta med öppna data. Det är även viktigt att forskningen i högre grad än idag använder resultaten från de internationella studier som Norge deltar i: PISA, TALIS, ICILS, och så vidare.

I strategin betonas också värdet av framtidsstudier (foresight) för att få olika perspektiv på hur samhällsutvecklingen kan påverka skolan och andra utbildningsinstitutioner under de kommande åren.

Strategin lyfter fram viktiga områden som det krävs mer forskning om, alltifrån utbildning och integration till yrkeshögskoleutbildning och specialpedagogik och inkludering. Ett annat viktigt område är digitaliseringen och hur den påverkar ungas uppväxt och lärande. Det behövs till exempel mer kunskap om hur digitaliseringen påverkar hur undervisningen bedrivs, hur utvecklingen av läsvanor och läsförmåga bland unga förändras samt vad som kan göras för att möta det ökade behovet av digital kompetens i arbetslivet.

Ultra:bit i Danmark sträcker sig nu från åk 4 till åk 8

I oktober 2018 tog Spaningen upp ultra:bit – en satsning på att ge alla fjärdeklassare i Danmark varsin micro:bit, som drivs av Danmarks Radio och Center for Undervisningsmidler, med finansiering från Industriens Fond.

Förra året utökades ultra:bit till att även omfatta årskurs 5 och 6, och den här veckan meddelades att man från och med nu även vänder sig till elever i årskurs 7 och 8. Så här långt har ultra:bit nått 100 000 elever och 4 000 lärare på 1 450 skolor. Det blev också klart att Astra, ett nationellt center för undervisning i naturvetenskapliga ämnen som ägs av företagskoncernen Mærsk Mc-Kinney Møller, blir ny samarbetspartner.

Namnet Ultra:bit kommer från Danmarks Radios tv-kanal DR Ultra, som vänder sig till barn mellan 9 och 14 år. DR Ultra sänder en rad olika program och producerar evenemang som kodläger och hackathons, som är tänkta att väcka barns intresse för vad som händer “under locket” och att öka deras förståelse av den digitala utvecklingen. Inte minst är det viktigt att de börjar intresserar sig för hur de själva kan programmera och skapa digitalt.

För ett år sedan presenterade NEUC – Naturfagenes evaluerings- og udviklingscenter – en första utvärdering av ultra:bit. Utvärderingen visar bland annat att 83% av lärarna har börjat använda micro:bit i undervisningen. De 17% som ännu inte har gjort det, planerar att ta tag i saken. Enligt 96% av lärarna är eleverna intresserade av att lära sig mer om programmering och digital teknologi.

85% av lärarna anser att de genom den här satsningen har blivit bättre rustade att arbeta kreativt med digital teknologi i undervisningen. 59% av lärarna menar att de blivit bättre på att ge kritiska perspektiv på den digitala utvecklingen i sin undervisning och 50% konstaterar att eleverna intagit en mer kritisk och analyserande hållning.

Veckans tips

Kvasar Makerspace är Sundbybergs kommuns nya satsning på digitalt skapande och utveckling av digital kompetens i förskolan. Man samarbetar bland annat med förskoleprogrammet på Stockholms universitet och syftet är att skapa en öppen och kreativ miljö som uppmuntrar till nytänkande och kunskapsdelning. Verksamheten drivs av Per Falk och Amanda Edin.

I bloggen beskrivs det pågående arbetet ute på förskolorna, nu senast satsningen på makerpedagoger i de kommunala förskolorna i Sundbyberg. Det finns också en resurssida som samlar tankar och inlägg kopplade till digital kompetens i förskolan, alltifrån skärmtid till själva poängen med programmering.

Veckans spaning: Digital administration av praktik, aktionsforskning om digital kompetens och vägledning för lärlabb

Veckans spaning: Digital administration av praktik, aktionsforskning om digital kompetens och vägledning för lärlabb

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Digital administration av elevernas praktik

I tisdags publicerade Spaningen en artikel om den webbaserade tjänsten Samverka.nu, som drivs av Patrick Aspling och hans företag Learn-IT Umeå. Tjänsten innehåller flera automatiserade funktioner som effektiviserar och underlättar huvudmännens administrativa arbete med prao och APL. Den kan också förenkla hanteringen av andra praktikformer och övrigt samarbete mellan skola och näringsliv.

Databasen över praktikplatser utgör själva navet, men tjänsten är betydligt mer än enbart ett bokningssystem. De olika funktionerna runt omkring själva bokningen sparar sannolikt mest tid och pengar åt huvudmännen.

Den automatiserade hanteringen av praktikkort är ett exempel på en sådan funktion. När en bokning är klar, skickas ett praktikkort till praktikplatsen med datum, information om eleven och specifika arbetsuppgifter samt plats för registrering av närvaro och handledarutlåtande. Riskbedömningen, som ska göras av både huvudmannen och företaget innan eleven skickas ut, är ett annat exempel. När en praktikplats lagts in i systemet, skickas ett formulär för riskbedömning automatiskt till företaget. Huvudmannens administratörer ser när företaget har svarat och kan antingen godkänna svaret eller be om en komplettering.

Samverka.nu innehåller flera olika verktyg för att samla in praktikplatser. Ett av verktygen gör det möjligt för företag att registrera sig som praktikplats i databasen, vilket innebär att de får förfrågningar ett par gånger om året. Det finns också ett verktyg som gör det möjligt för eleverna att registrera egna praktikplatser. Administratörerna kan spara uppgifterna och göra dem tillgängliga för alla, om företaget går med på det.

Elever är ofta intresserade av specifika branscher och yrken. För att göra det lättare för dem att hitta en praktikplats som de är intresserade av, är praktikplatserna märkta i enlighet med Arbetsförmedlingens yrkesområden och -kategorier.

Huvudmännen hanterar bokningen av praktikplatser på olika sätt. Några har principen “först till kvarn”, medan andra vill arbeta mer aktivt med att matcha eleverna mot passande praktikplatser. I Samverka.nu finns ett formulär som fungerar som en önskelista för de kommuner som föredrar att arbeta med matchning. Eleverna kan fylla i vilka praktikplatser de är intresserade av och samtidigt rangordna dem. När den ansvarige har delat ut en plats, stryks den automatiskt från de andra elevernas listor.

Det blir allt vanligare att Samverka.nu används för att hantera alla praktikformer som huvudmannen ansvarar för. Många huvudmän vill ta ett centralt grepp över praktiken för att öka samordningsvinsten. Vid sidan av praktiken, kan huvudmännen använda systemet för att hantera alla former av samarbete med näringslivet, till exempel studiebesök och föreläsningar.

Branschorganisationer och större företagskedjor med bristyrken vill gärna synas i Samverka.nu. Att erbjuda praktikplatser är ett effektivt sätt för arbetsgivare och branschorganisationer att marknadsföra sig mot ungdomar och kanske till och med kunna påverka gymnasieval och val av högskoleutbildning. Det öppnar också nya vägar framåt för Samverka.nu.

Aktionsforskning om digital kompetens i undervisningen

Nyligen avslutades aktionsforskningsprojektet Digital dannelse og kompetenceudvikling (DiDak), som Spaningen tog upp i april förra året. Det drevs av Center for Undervisningsudvikling og Digitale Medier (CUDiM) vid Århus universitet tillsammans med fem utvalda gymnasieskolor, på uppdrag av danska utbildningsdepartementet.

Syftet med DiDak var att testa olika ramverk för hur lärare kan förändra sin ämnesundervisning så att den även hjälper eleverna att utveckla sin digitala kompetens. 2017 trädde gymnasiereformen i kraft, vilket bland annat betyder att utbildningarna ska förbereda eleverna på de villkor och förutsättningar som gäller i ett digitalt samhälle. Därför är det viktigt att börja undersöka vad som krävs för att detta ska fungera i praktiken och att sprida kunskap och erfarenheter vidare.

Forskare och lärare tog fram och testade ramverk för undervisning i informationssökning och kritisk informationshantering (informationskompetencer), diskussioner och samarbete på nätet (deltagelseskompetencer) samt digitalt skrivande och skapande (produktionskompetencer). Tanken var att börja i liten skala i ämnena för att sedan successivt skala upp.

I slutrapporten ges en sammanfattning av hur man arbetade med ramverken för att göra utvecklingen av elevernas digitala kompetens till en del av ämnesundervisningen. Rapporten Digitale kompetenceområder redogör för hur digital kompetens definierades och operationaliserades i DiDak. Digitale kompetencer i fagene beskriver de olika ramverk som fungerade som utgångspunkt för undervisningsförlopp och lektionsplaner.

Danmarks Evalueringsinstitut (EVA) skriver i sin utvärdering att DiDak har stärkt det pågående arbetet kring digitalisering och digital kompetens och även gett större legitimitet åt arbetet. Projektet har stärkt existerande praxis, men har inte lett till någon mer djupgående förändring av undervisningen. EVA tillägger att projektet inte har fått någon bred förankring på skolorna. Lärare som inte deltog i projektet har inte fått någon inblick i vad det handlar om.

Tidsbrist och besparingar på skolorna uppges som två viktiga skäl till att arbetet inte kommit ur den tidiga, experimentella fasen. Gymnasiereformen ska implementeras och det kräver mycket tid. EVA påpekar i utvärderingen att ramverken ger en god överblick av hur lärare kan tänka kring och arbeta med digital kompetens. De kan därför ligga till grund för det fortsatta arbetet på skolorna och även spridas vidare.

94% av eleverna upplever att skolan fokuserar på att ta tillvara it och digitala medier i undervisningen. 85% menar att de har blivit bättre på att förstå och använda de digitala möjligheterna. Däremot är det bara 36% av eleverna som säger att läraren använder tekniken på sätt som stärker deras kunskaper och lärande.

EVA konstaterar att det krävs mer tid och fler systematiska försök, tillsammans med kompetensutveckling i didaktik för lärarna, för att tillämpa och förankra resultaten från DiDak och för att se till att elevernas lärande utvecklas och förbättras.

En vägledning för dem som vill bygga lärlabb

2012 startade Future Classroom Lab i Bryssel, en satsning på att skapa ett fysiskt rum – ett lärlabb – för pedagogiskt nytänkande och förändring. Future Classroom Lab drivs av Europeiska skoldatanätet och växte fram ur utvecklingsprojektet iTEC, där man tillsammans med utbildningsdepartement i fjorton länder utvecklade och prövade scenarier för framtidens klassrum och framtidens lärande.

Arbetet i Future Classroom Lab har väckt stort intresse och bland annat resulterat i att omkring 200 liknande miljöer har skapats runt om i världen. Nu har Europeiska skoldatanätet tagit fram en vägledning som ger hjälp och stöd åt dem som vill starta den här typen av verksamhet. Vägledningen bygger på erfarenheter från lärarutbildare, skolledare och lärare, som startat egna lärlabb, inspirerade av verksamheten i Bryssel. Den innehåller också fördjupande fallstudier från sex europeiska länder.

Vägledningen beskriver uppbyggnaden av ett lärlabb som en process i fyra steg.

Steg ett handlar om motivation. Det finns ett intresse av att utveckla skolans undervisning och att skapa en plats för nytänkande och experimenterande. Här gäller det att söka inspiration från andra som tänker i liknande riktningar, att åka på studiebesök och knyta kontakter. Det är också viktigt att börja tänka igenom vad man vill göra och vilka mål som ska uppnås.

Nästa steg är att fortsätta med researchen och att förbereda den kommande verksamheten. Till exempel kan det vara en bra idé att besöka Future Classroom Lab i Bryssel, liksom att fördjupa kontakter med skolor, universitet och företag som har intressanta verksamheter. Se efter om det finns lämpliga lokaler på skolan, undersök om den tekniska infrastrukturen är tillräcklig, vilken utrustning som krävs, om det behövs kompetensutveckling, och så vidare. Börja fundera på hur mycket finansiering som krävs och sondera möjliga vägar att ordna den. Finns det offentliga medel att söka? Är företag intresserade av att sponsra verksamheten?

I det tredje steget handlar det om att skapa ett projektteam och att initiera samarbete med it-avdelning och it-pedagoger. Diskutera med lärare, föräldrar och elever och fånga upp deras tankar och idéer. Knyt kontakter med möjliga partners och finansiärer. Gör upp en plan och skissera på hur verksamheten ska se ut och fungera.

Det fjärde och sista steget handlar om genomförande. Nu är det dags att börja bygga upp verksamheten. Hur ska lokalen se ut och vad behöver göras för att den ska bli som det är tänkt? Ordna den tekniska utrustning som behövs. Vad finns redan tillgängligt? Vad behöver köpas in? Vilka teknikrelaterade utmaningar kan identifieras och vilka typer av stöd behövs? Sätt igång verksamheten, visa vad som är möjligt och ge lärarna den hjälp och det stöd som de behöver för att börja arbeta med lärlabbet.

Veckans tips

Forskargruppen på Pedagogisk inspiration i Malmö har precis startat en blogg på temat skolutveckling på vetenskaplig grund. Här kommer man bland annat informera om pågående uppdrag, berätta om aktuell forskning, ge litteraturtips och dela med sig av tankar och idéer kring aktuella ämnen.

Enligt skollagen ska all utbildning vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad är egentligen vetenskaplig grund? I det allra första inlägget tas det en närmare titt på själva begreppet och vad det innebär. 

Veckans spaning: Academedia digitaliserar elevhälsan, forskningsprojektet REELER samt adekvat digital kompetens

Veckans spaning: Academedia digitaliserar elevhälsan, forskningsprojektet REELER samt adekvat digital kompetens

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Academedia digitaliserar elevhälsan

Elevhälsan är en central del av skolans verksamhet. Om elever känner sig trygga och upplever att de mår bra, har de större möjligheter att lyckas med skolan. Skollagen förenar skolhälsovården, den psykologiska och psykosociala elevvården samt specialpedagogiska insatser i en samlad elevhälsa. Insatserna ska främst verka förebyggande och hälsofrämjande och vara ett stöd för elevernas lärande och utveckling.

Ibland har huvudmän svårt att rekrytera, bland annat på grund av att det rör sig om bristyrken. Andra skäl är att det är svårt att skapa tjänster som är attraktiva att söka, eftersom enheterna är små eller att det är stora geografiska avstånd mellan enheterna. En bättre användning av de digitala möjligheterna kan underlätta hanteringen av det här problemet.

Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i hur Academedia arbetar med digitala lösningar för att ge eleverna på sina skolor psykosocial trygghet och likvärdig tillgång till elevhälsa.

Ett exempel är samlingsportalen Campus online, som NTI Gymnasiets skolor använder för att göra det lättare för eleverna att orientera sig och känna sig trygga i vardagen. Förutom läromedel, databaser och olika stödverktyg, bland annat talsyntes, ger Campus Online även tillgång till tjänsten Hypocampus, som bygger på maskinlärande och fungerar som ett anpassat, kompletterande studiestöd.

Snacka med SYV erbjuder gymnasieelever snabb kontakt med en studie- och yrkesvägledare, via telefon, Google Hangout eller chatt. Tjänsten vänder sig inte enbart till Academedias gymnasieelever, utan är öppen för alla elever på svenska gymnasier som behöver studierelaterad vägledning och stöd.

På Drottning Blankas gymnasium pågår under hösten ett test av Blankaresan, som sedan kommer att utvärderas. Syftet är att ta reda på om spelifiering kan hjälpa eleverna förstå vad de behöver göra för att känna sig trygga och säkra i vardagen och för att lyckas med sina studier.

Academedias grundskolor planerar att centralisera skolläkartjänsterna för att de ska bli mer attraktiva att söka. Läkartjänsterna ska både bli större och mer digitaliserade än vad de är idag. Just nu genomförs en pilotstudie där en skolläkare ansvarar för sju grundskolor. Istället för att åka runt mellan skolorna, använder läkaren Skype Företag för virtuella möten med vårdnadshavare och elever.

Nästa steg blir att undersöka hur Academedia kan erbjuda sina elever fortsatt kontakt med vården för. Eftersom Academedias skolor är fristående, har de, till skillnad från de kommunala skolorna, inte tillgång till alla offentliga vårdresurser. Därför gäller det att hitta andra lösningar, till exempel samarbete med fristående vårdföretag som erbjuder tjänster över nätet.

REELER

I onsdags avslutades det internationella tvärvetenskapliga forskningsprojektet REELER (Responsible Ethical Learning With Robotics), som under tre år finansierats inom ramen för EU:s forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020. Projektet leddes av Cathrine Hasse, professor i framtidsteknologi och lärande på DPU, som är en del av Århus universitet. Hon har under de senaste åren bland annat arbetat med projekten Technucation och Robotter i folkeskolen.

REELER kopplade samman robotikforskares idéer och framtidsvisioner med empirisk kunskap om viktiga samhällsintressen och grundläggande mänskliga behov. Med hjälp av arbetssätt som mini-public och sociodrama, fångade man in hur människor från samhällsområden som jordbruk, industri och utbildning ser på användningen av robotar inom sina verksamheter. Detta glöms i regel bort när robotar och andra digitala lösningar implementeras, och resultatet blir alltför ofta att satsningarna inte riktigt når ända fram.

En av slutsatserna från REELER är att robotikforskarna måste ta med användarnas förutsättningar och behov samt den sociala och materiella kontexten i ekvationen. Tekniken i sig kan inte lösa några problem, utan det handlar om att få till en fungerande relation mellan människa och maskin. För att lyckas med det, är det nödvändigt att förstå hur användarna tänker och lever och att ge dem möjligheter att undersöka teknikens möjligheter. Annars finns det risk för att robotarna står i ett hörn och samlar damm och att pengarna rinner ut i sanden.

REELER konstaterar att det behövs anpassningsexperter, en särskild yrkesgrupp mellan teknikutvecklare och användare, som kan få igång kommunikation och kunskapsutbyte mellan forskningen och vardagens verklighet. Genom att använda antropologiska arbetssätt och en etnografisk förståelse kan de ge forskare och utvecklare en bättre bild av användarnas förutsättningar och behov. Samtidigt kan de hjälpa användarna att förstå och reflektera kring hur de kan använda den digitala tekniken.

Adekvat digital kompetens

Enligt den nationella strategin för skolans digitalisering är ett av de avgörande målen med undervisningen att eleverna ska utveckla en adekvat digital kompetens. Men vad menas egentligen med det? Hur ser lärare på saken? Vad krävs för att det ska bli möjligt? Pedagogikforskarna Ewa Skantz Åberg, Annika Lantz-Andersson och Mona Lundin resonerar kring detta i en kort artikel som publicerades av Skolverket tidigare i veckan.

Resonemanget utgår ifrån två aktuella forskningsartiklar. Den ena är Digital Literacies or Digital Competence: Conceptualizations on Nordic Curricula av Anna-Lena Godhe. Den andra är A study of the use of digital technology and its conditions with a view to understanding what ’adequate digital competence’ may mean in a national policy initiative, skriven av Anders D. Olofsson, Göran Fransson och J Ola Lindberg.

Skantz Åberg, Lantz-Andersson och Lundin inleder sin artikel med att konstatera att adekvat digital kompetens är ett svårfångat begrepp. Tillägget adekvat indikerar att digital kompetens förändras efterhand som tekniken utvecklas och det uppstår nya användningsområden. Det pekar också på att det inte går att precisera någon absolut kunskapsnivå. Definitionen av digital kompetens måste ständigt anpassas efter samhällets krav och elevernas förutsättningar.

Därefter refereras Anna-Lena Godhes artikel, som analyserar och jämför vad läroplanerna i Danmark, Finland, Norge och Sverige säger om digital kompetens. Hon konstaterar att det finns en samsyn och att samtliga fyra läroplaner betonar samhällsfrågor och behovet av att utveckla en kritisk ansats. Med andra ord hämtas inspiration från bildningsbegreppet, och digital kompetens blir därmed något mer än förmåga till kompetent användning av tekniken. Den tekniska kompetensen är förstås nödvändig, men det krävs också en kritisk medvetenhet om möjligheter och risker för att eleverna ska kunna utvecklas till ansvarsfulla medborgare.

Olofsson, Fransson och Lindberg beskriver och analyserar i sin artikel hur gymnasielärare tolkar och tillämpar termen adekvat digital kompetens. Studien bygger på lärarintervjuer och klassrumsobservationer på tre gymnasieskolor.

I referatet konstateras att tolkningarna formas av de lokala förutsättningarna på skolan och att besluten om hur man ska arbeta med digital kompetens snarare bygger på egna värderingar än på läroplanens formuleringar. Med andra ord finns det skillnader mellan lärare och skolor när det gäller förståelse och pedagogisk tillämpning.

Referatet nämner också att studien visar att det ofta saknas en lokal handlingsplan och att lärare inte ges tillgång till fortbildning i någon högre grad. Trots detta upplever de att de förväntas kunna hantera tekniska utmaningar, tekniska-pedagogiska frågor samt tekniska lösningar för kommunikation och administration. Detta är en närmast omöjlig utmaning, men lärarna försöker lösa den genom att delta i olika informella nätverk, vanligtvis på sociala medier, där de kan lära av varandra.

Ewa Skantz Åberg, Annika Lantz-Andersson och Mona Lundin avslutar sin artikel med att slå fast att frågan om lärares fortbildning måste komma upp på agendan för att skolan ska kunna digitaliseras enligt de målsättningar som formulerats. För att få hjälp och stöd i det arbetet, behövs också fler studier om hur lärare förstår och omsätter läroplanens skrivningar om digital kompetens i sin undervisning.

Direkt efter årsskiftet inleder Annika Lantz-Andersson, Mona Lundin och Pia Williams arbetet med den treåriga studien Lärares professionella digitala kompetens, som nyligen beviljades stöd av Vetenskapsrådet. Här kommer de att titta närmare på vilka kompetensbehov lärare i förskoleklass behöver för att kunna ge stöd åt elevernas utveckling av digital kompetens.

Veckans tips

För ett par dagar sedan presenterade Skolforskningsinstitutet den nya satsningen Skolforskningsportalen. Här samlar man systematiska forskningsöversikter och andra sammanställningar av forskning som rör undervisning och lärande.

Syftet är att underlätta för förskollärare och lärare att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning med stöd av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt.

Skolforskningsportalen kommer att utvecklas vidare under nästa år.

Veckans spaning: Analys av PISA 2018, forskning om plattformspedagogik och utredning om stärkta skolbibliotek

Veckans spaning: Analys av PISA 2018, forskning om plattformspedagogik och utredning om stärkta skolbibliotek

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

PISA 2018 – OECDs övergripande analys

I tisdags presenterade OECD resultaten från PISA 2018, den sjunde undersökningen i ordningen sedan starten, år 2000. Den mediala uppmärksamheten i de deltagande länderna handlar mest om hur eleverna i det egna landet har presterat, om de ligger under eller över genomsnittet och hur pass väl de klarar sig jämfört med eleverna i andra länder. OECD intresserar sig även för det samlade läget och vilka utmaningar som medlemsländernas skolsystem står inför under de närmaste åren.

I rapporten PISA 2018: Insights and Interpretations ger Andreas Schleicher, som ansvarar för PISA, en sammanfattande bild av resultaten och kopplar dem till den pågående globala samhällsutvecklingen. Globaliseringen, digitaliseringen och det ständigt växande informationsflödet ställer allt högre krav på läsförmågan och på den allmänna kunskapsnivån. Skolan kunna möta det här på ett likvärdigt sätt.

Läsförmåga handlar inte enbart om kunna extrahera information ur en text, utan om att kunna tänka kritiskt och att kunna skapa kunskap ur det man läser. Dagens unga behöver kunna hantera en mängd olika typer av texter, ofta på mobilskärmen. De måste också kunna bedöma deras trovärdighet och sammanfoga de olika bitarna till en helhet. Detta försöker PISA mäta i den senaste undersökningen.

I genomsnitt når 77% av eleverna i medlemsländerna upp till miniminivån, vilket innebär att de har en grundläggande läsförmåga. Men det räcker inte alls för att hantera de utmaningar som dagens digitala medielandskap ställer. I genomsnitt är det mindre av 10% av eleverna som når upp till den högsta nivån. Det innebär bland annat att de utifrån information om avsändaren och formuleringar i texterna kan skilja mellan fakta och åsikter. Med andra ord står skolan överlag inför en stor och besvärlig utmaning.

I rapporten betonas att skolan måste satsa rejält på att utveckla de kunskaper och förmågor som alla elever behöver för att kunna leva och verka i en digitaliserad värld. Inte minst måste alla elever lära sig att läsa och förstå komplicerade texter, att kunna skilja mellan fakta och fiktion och att utveckla ett kritiskt och undersökande sinne.

I en digitaliserad värld där AI får en växande betydelse, räcker det inte heller att skolan förmedlar kunskap till eleverna. Undervisningen måste hjälpa eleverna att utveckla en slags inre kompass, så att de klarar att navigera i och att hantera en komplex verklighet som ständigt utvecklas och förändras. De behöver både kunna tänka och agera självständigt och samarbeta med andra, konstateras det i rapporten. Etiska och sociala värden, empati och omsorgen om en gemensam värld och en gemensam framtid är också en viktig del av skolans uppgift.

Risken är överhängande att klyftorna inom och mellan länder ökar när kraven på nödvändiga kunskaper och förmågor blir allt högre. Därför är det avgörande att skolans undervisning kan lägga en stabil och tillräcklig grund för eleverna, oavsett socioekonomisk bakgrund, betonas det i rapporten. Framför allt är det nödvändigt att alla uppmuntras att lära och utvecklas så långt det är möjligt, och att de får den hjälp och det stöd som det kräver.

Plattformspedagogik

Vetenskapsrådet gav nyligen stöd till forskningsprojektet Plattformspedagogik – en studie om att synliggöra nya rum för lärande i det digitala klassrummet, som ska bedrivas vid Karlstads universitet under tre år från och med årsskiftet.

Projektet kommer att ledas av Marie Tanner, som i sin forskning intresserar sig för lärares och elever sociala samspel i klassrummet och hur digitaliseringen påverkar undervisning och lärande. Hon leder också, tillsammans med Anna Slotte, projektet Connected Classrooms Nordic, som drivs av forskningscentret QUINT – Quality in Nordic Teaching – vid Universitetet i Oslo. I båda projekten följs och analyseras undervisningen med hjälp av videoinspelningar.

Användningen av lärplattformar i undervisningen betyder bland annat att elever och lärare kan kommunicera och arbeta tillsammans på nya sätt, under och efter lektionstid, i och utanför klassrummets väggar. Arbetet förflyttas i hög grad från det fysiska klassrummet till det virtuella rum som visas på skärmen och det sker samtidigt en övergång från kollektiva till individuella arbetsformer. Idag saknas det i hög grad kunskap om vad det här leder till, och det vill forskarna i det här projektet titta närmare på.

Studien utgår ifrån ett medieekologiskt perspektiv och använder samtalsanalys för att analysera hur lärplattformarna förändrar socialt samspel, ämnesinnehåll och lärande. Forskarna kommer att följa undervisningen i historia, matematik och svenska i två gymnasieklasser. Förutom Marie Tanner, deltar Christina Olin-Scheller, Yvonne Liljekvist och Johan Samuelsson i projektet.

Stärkta skolbibliotek med en tydligare roll i undervisningen

I slutet av förra veckan beslutade regeringen att Gustav Fridolin ska utreda vad som behöver göras för att stärka skolbibliotekets roll i undervisningen samt vilka åtgärder som krävs för att se till att alla elever verkligen får en likvärdig tillgång. Han ska även föreslå hur statens roll bör se ut när det gäller skolans läromedel.

I direktiven konstateras att skollagen föreskriver att alla elever i grund- och gymnasieskolan ska ha tillgång till skolbibliotek, men att flera undersökningar, bland annat Skolinspektionens kvalitetsgranskning förra året, pekar på att tillgången är långtifrån likvärdig. På en del skolor är skolbiblioteket och skolbibliotekarien en naturlig del av den pedagogiska verksamheten, medan på andra håll enbart finns ett rum med böcker.

Ett viktigt skäl till den här skillnaden är, som Läsdelegationen påpekade i sin slutrapport förra året, att det inte finns någon tydlig definition av vad som kännetecknar en god skolbiblioteksverksamhet. I förslaget till en nationell biblioteksstrategi, som överlämnades till regeringen i mars, konstateras att avsaknaden av en sådan definition även gör det svårt att mäta och bedöma hur skolbiblioteksverksamheten faktiskt ser ut på landets skolor.

Utredningen ska därför föreslå hur det kan tydliggöras i skollagen vad som ryms i en ändamålsenlig skolbiblioteksverksamhet, liksom hur samverkan mellan lärare och skolbibliotekarie kan förbättras så att verksamheten blir en integrerad del av undervisningen. Den ska också kartlägga hur samverkan mellan skolbibliotek, folkbibliotek och den regionala biblioteksverksamheten ser ut idag och vid behov lämna förslag på hur den kan utvecklas och stärkas.

Gustav Fridolin ska även titta närmare på om det är möjligt att ge tillgång till skolbibliotekariestöd över nätet, för att på det sättet öka likvärdigheten mellan landets skolor.

Den sistnämnda frågan tog jag kort upp för två år sedan i kapitlet om skolbibliotek i Den femte statsmakten, en fördjupande omvärldsrapport som var en del av arbetet med förslaget på en nationell biblioteksstrategi. Här konstateras bland annat att tillgång till en skolbibliotekarie via fjärr eller distans, som kanske delar sin arbetstid mellan flera mindre skolor eller kommuner, sannolikt kan vara en kostnadsmässigt hållbar lösning.

Den handledning och vägledning som en lärare kan ge över nätet kan även skolbibliotekarien stå till tjänst med inom sina områden, konstaterar forskare och tjänstemän i kapitlet. Skärmdelning med chatt är en möjlig lösning för äldre elever, och för de yngre kan det kanske fungera bäst med videochatt. Flippat lärande, med filmer där skolbibliotekarien visar och förklarar, kan också vara en del av en lösning. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det måste finnas möjlighet till direkt handledning i en konkret situation. Möjligheten att använda nätet ska övervägas, men det finns brister och komplikationer som det är nödvändigt att förhålla sig till.

Senast 30 november nästa år får vi se vad utredningen kommit fram till.

Veckans tips

För två månader sedan tog Spaningen upp en rapport från Eurydice Network som ger en bild av det pågående arbetet med skolans digitalisering i 38 länder i Europa, både inom och utanför EU. På tisdag, 10 december, arrangerar School Education Gateway ett webbinarium (på engelska) som är öppet för alla intresserade.

På webbinariet kommer de viktigaste resultaten i rapporten att presenteras. Det kommer även att ges exempel på hur man i olika länder tacklar frågan om hur eleverna ska utveckla digital kompetens i undervisningen. Webbinariet avslutas med en presentation av självskattningsverktyget SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som EU-kommissionen lanserade för drygt ett år sedan.

Veckans spaning: Standardisering, en-till-en och elevprestationer samt ProfessionsKapacitet

Veckans spaning: Standardisering, en-till-en och elevprestationer samt ProfessionsKapacitet

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Standarder för datadrivna processer i skolan

I tisdags släpptes rapporten Standarder för datadrivna processer i skolan, skriven av Jan Hylén, utredare på RISE, och Johanna Karlén, kvalitetschef på Swedish Edtech Industry. I onsdags sammanfattades den på Spaningen.

Rapporten är resultatet av en studie som Swedish Edtech Industry genomfört tillsammans med RISE, Lidingö stad och Linköpings universitet, med delfinansiering av Vinnova.

Utgångspunkten är att det krävs en datadriven utveckling av undervisning och administration för att få ordentlig fart på skolans digitalisering. Idag hindras det av att informationen är inlåst i olika leverantörers slutna system, som i regel inte kan kommunicera med varandra. Ett sätt att lösa detta är att aktörerna gemensamt tar fram en öppen standard och en enhetlig struktur för hur data ska organiseras, så att systemen kan utbyta information. Då blir det möjligt att koppla samman, analysera och använda relevanta data i den dagliga verksamheten. 

I rapporten konstateras att en nationell satsning på standarder för datadrivna processer ger bättre förutsättningar för en mer samlad och likvärdig utveckling av den svenska skolan. Författarna beskriver och analyserar nuläget och visar en möjlig väg framåt. Analyser och rekommendationer har löpande remitterats till och förankrats hos berörda myndigheter, huvudmän, organisationer och företag.

Det pågår redan flera insatser inom det här området. En arbetsgrupp inom TK 450 på SIS, en teknisk kommitté inriktad mot it-standarder för lärande, är i färd med att ta fram version 2 av SS 12000, gränssnitt för informationsutbyte mellan verksamheter i skolan. Det här arbetet är väl förankrat hos alla relevanta aktörer.

Den stora utmaningen framöver blir att se till att alla leverantörer verkligen tillämpar standarden i sina system och att skolhuvudmännen kräver detta när de upphandlar. Swedish Edtech Industry försöker underlätta detta genom att ge konkreta råd och tips till båda parter, bland annat med hjälp av tjänsten Edtechkartan.

Skolverket har tillsammans med SKR  tagit initiativ till Forum för informationsstandardisering inom skolväsendet (FFIS). 3 december arrangeras det första mötet, dit såväl nationella aktörer som representanter för huvudmännen är inbjudna. Inom ramen för det här initiativet kommer man att ta upp frågor som har stor betydelse både för skolans och edtechbranschens utveckling.

I rapporten lyfts FFIS fram som ett viktigt i steg i det fortsatta arbetet. Det finns en förhoppning om att forumet kan samla och styra den nationella utvecklingen inom det här området, och även skapa en större förståelse för att arbetstempot behöver intensifieras under de närmaste åren.

Hur påverkas elever studieprestationer av att ha en egen dator?

Lär sig elever mer när de får varsin dator eller platta att använda i skolan? Denna intrikata fråga ger tre analytiker vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) ett svar på i en rapport som publicerades tidigare i veckan.  Rapporten finns i en svensk och en engelsk version.

För att besvara frågan, har de tittat närmare på hur högstadieelevers resultat på nationella prov i engelska, matematik och svenska samt övergången till gymnasiet påverkas av tillgången till en egen digital enhet. Deras svar är att de varken kan hitta några tydliga positiva eller negativa effekter. De kan dock skönja vissa negativa effekter bland elever som har föräldrar med lägre utbildning. Dessa elever får något sämre resultat i matematik och sannolikheten att de ska börja på ett studieförberedande gymnasieprogram sjunker i viss grad. Utöver detta finns det också tecken på att tillgången till platta kan leda till sämre resultat på nationella provet i svenska. Vad detta kan bero på har man inte undersökt.

Resultatet bygger på en komparativ statistisk analys av elevdata från 26 kommuner av varierande storlek, från Malmö i söder till Pajala i norr. Åtta kommuner är små (mindre än 25 000 invånare), fjorton är medelstora (mellan 25 000 och 99 999 invånare) och fyra är stora (minst 100 000 invånare). Totalt rör det sig om 50 000 elever. Ungefär femton procent av dem hade tillgång till en egen dator eller platta under en del av sin högstadietid.

Hälften av kommunerna har genomfört en satsning på varsin dator på högstadiet någon gång under perioden 2008 till 2016. Den andra hälften har inte gjort det. Det betyder inte att eleverna på skolor i de här kommunerna inte har haft tillgång till datorer under sin högstadietid. Precis som det påpekas i rapporten, används datorer och plattor i varierande grad på i stort sett alla svenska skolor. Enda skillnaden är att de här eleverna inte har haft någon egen dator som de har ständig tillgång till.

De tre analytikerna har använt nationella registerdata med uppgifter om resultat på nationella prov och uppgifter om gymnasieval. Dessa data har kompletterats med information om elevernas kön och ålder samt deras föräldrars invandringsbakgrund, utbildning och inkomster.

Analysen bygger på en skattning av orsakssamband. Den “kausala” effekten av att eleverna har en egen dator bygger på antagandet att resultaten på jämförelseskolorna över tid motsvarar de som dessa elever skulle ha haft om deras skolor inte genomfört någon en-till-en-satsning.

I rapporten påpekas att analysen, på grund av viktiga metodologiska skäl,  fokuserar på den första tiden efter att skolan inlett satsningen på varsin dator. Med andra ord kan det finnas initiala problem som försvinner över tid, efterhand som lärarna får fortbildning och samlar på sig erfarenheter, tillägger man. Detta tycks inte uppfattas som något avgörande problem för studien. 

Det uttalade syftet är att undersöka om det finns någon entydig koppling mellan en ökad datortillgång (och förmodad användning) och en förbättring av elevernas prestationer på standardiserade nationella prov på högstadiet. Man lyckas dock inte hitta någon sådan, vilket inte är särskilt förvånande. Åke Grönlund konstaterar redan i inledningen av boken Att förändra skolan med teknik: bortom “en dator per elev”, med referenser till studier av Larry Cuban och Ola Erstad, att forskningen sedan länge kan visa att en sådan koppling inte finns. Boken, som gavs ut 2014, summerar Unos uno, den hittills mest omfattande svenska undersökningen av en-till-en-satsningar och hur it och digitala medier används i undervisningen.    

En ökad tillgång till datorer och digital infrastruktur är inte tillräckligt för att skapa förändring och utveckling i skolan, skriver Åke Grönlund. Istället handlar det om att lärare ska lära sig att använda de tekniska möjligheterna på sätt som förbättrar undervisningen och bidrar till att öka elevernas lärande. Först då går det att se tydliga positiva effekter. Men det sker inte över en natt och kräver ett långt, systematiskt och organisationsövergripande arbete.

Den här rapporten från IFAU fäster enbart blicken på elevers tillgång till datorer och intresserar sig till exempel inte för hur de används i undervisningen, hur satsningen har genomförts, om det finns något tydligt strategiskt mål som följs upp eller om lärarna har fått någon fortbildning. Därmed blir det också svårt att bidra med något som kan föra kunskapsläget och diskussionen framåt.

ProfessionsKapacitet

Förra veckan presenterade Danmarks Evalueringsinstitut (EVA) en utvärdering av den nationella satsningen ProfessionsKapacitet, som genomfördes från mars 2017 till och med december 2018. Syftet var att ge bättre förutsättningar för yrkeshögskolorna (som utbildar och fortbildar grundskollärare) att erbjuda kvalificerad it-didaktisk fortbildning som kan möta de kommunala grundskolornas behov av yrkesmässig digital kompetens. Samtliga sex yrkeshögskolor deltog i satsningen, liksom skolledare och lärare från sjutton kommuner i olika delar av landet.

Utvärderingen består av två delar. Den ena delen tittar närmare på vilka faktorer som påverkar fortbildningarnas kvalitet, det vill säga hur de stärker lärares förmåga att använda it och digitala medier på ett väl fungerande sätt i undervisningen. Endast den här delen tas upp i veckans spaning. Den andra delen analyserar hur yrkeshögskolorna arbetar för att stärka lärarutbildarnas it-didaktiska kompetens, så att de kan utveckla lärares och skolledares kunskaper och förmågor inom området.

Utvärderingen tar upp tio framgångsfaktorer under en fortbildnings tre faser: planering, genomförande och avslutning.

  1. Under planeringsfasen är det viktigt att se till att fortbildningen är målinriktad efter deltagarnas konkreta behov, möjligheter och förutsättningar att arbeta med it och digitala medier i undervisningen. 
  2. Skolledningen ska sätta ramarna, vara tydliga med förväntningarna på deltagarna samt visa hur fortbildningen ger stöd åt arbetet mot de strategiska målen.
  3. Sammansättningen av deltagarna ska spegla syftet med projektet. Handlar det till exempel om att utveckla ett arbetslags samarbete kring användningen av it och digitala medier i undervisningen eller är det meningen att lyfta hela kollegiet?
  4. Var uppmärksam på behovet av att stärka skolledarnas it-didaktiska kunskaper. Det är helt avgörande att de har en god förståelse av såväl utmaningar som möjligheter för att lärarna ska få det stöd som krävs för att de ska kunna omsätta sina kunskaper i praktiken.
  5. En god användning av skolans resurspersoner förstärker utbytet av den praktiknära kompetensutvecklingen. Det kan till exempel handla om sparring från medarbetare på kommunens pedagogiska lärcenter, som kan ge hjälp och stöd under och efter fortbildningen. 
  6. När fortbildningen genomförs, är det nödvändigt att det finns en klar och tydlig koppling mellan teori och praktik. Det gäller också att deltagarna ges tid och stöd åt att utveckla konkreta undervisningsidéer.
  7. Deltagarna ska ges möjlighet att prova nya redskap och arbetssätt i sin egen undervisning.
  8. Deltagarna behöver löpande hjälp och stöd av utbildare och kollegor när de prövar nya verktyg och arbetssätt.
  9. Fortbildningar som riktar sig till hela skolan kan rubba cirklarna och ge nya perspektiv, öppna vägen för samarbete med andra yrkesgrupper på skolan, och så vidare. 
  10. När en fortbildning avslutas, behövs ett strategiskt fokus på hur kunskaper och förmågor ska förankras och spridas på skolan. Hur ska man se till att fortbildnings- och utvecklingsarbetet fortsätter? Behövs det arbetslagsträffar, temadagar för hela skolan eller något annat?

Veckans tips

För en månad sedan tog Spaningen upp Skolinspektionens kvalitetsgranskning av hur digitala verktyg används i matematik och teknikundervisningen i årskurs 7-9. 9 december arrangerar Skolinspektionen ett webbinarium om kvalitetsgranskningen, där man tillsammans med två undervisningsråd från Skolverket ska presentera resultaten och ge exempel på framgångsfaktorer. De båda undervisningsråden kommer att berätta om vilka typer av stöd Skolverket erbjuder och det ges även möjlighet att ställa frågor. 

Veckans spaning: Egendata, forskarskolan UPGRADE och en nationell testbädd för edtech

Veckans spaning: Egendata, forskarskolan UPGRADE och en nationell testbädd för edtech

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Egendata – på väg mot en decentraliserad digital infrastruktur

En datadriven utveckling av undervisning och administration är avgörande för att skolans digitalisering ska komma igång på allvar. Det förutsätter att relevanta data kan kopplas samman, analyseras och användas i den dagliga verksamheten. Idag är det inte möjligt på grund av att informationen är inlåst i olika leverantörers slutna system. Något måste göras för att ändra på detta.

I tisdags publicerade Spaningen en artikel om Egendata, som är ett sätt att lösa det här problemet. Egendata är en teknisk lösning skapad av digitaliseringsbyrån Iteam, som ger den  enskilde användaren kontroll över användning och delning av personliga data. Den vanliga lösningen är att aktörerna gemensamt tar fram en öppen standard och en enhetlig struktur för hur data ska organisera. Christian Landgren, vd och grundare av Iteam, menar att en decentraliserad lösning, som växer fram organiskt i takt med att tekniken sprids och användningen ökar, är en bättre väg.

En lösning som bygger på att individen äger och hanterar sina egna data ger flera fördelar. Dels blir det lättare att lösa problemet med interoperabilitet mellan olika system. Det räcker att systemen är kompatibla med Egendata och att användarna tillåter dem att använda deras data. Integritets- och säkerhetsfrågor blir också enklare att handskas med när allt kontrolleras från en enda plats.

Egendata består av tre delar: en app, som användarna har i sin mobil, en operatörsnod som styr datatrafiken mellan Egendata och olika tjänsteleverantörer samt en tjänst som lagrar användarnas data. Lösningen är baserad på öppen källkod, och kod och dokumentation finns tillgänglig för intresserade utvecklare på Github och Trello.

Den enskilde användaren bestämmer själv vilka tjänster som har tillgång till en viss typ av data. Idag har alla tjänsteleverantörer varsin databas där varje användare är en post. Med Egendata är det istället användarna som har varsin databas där varje tjänst är en post. All data som användarna delar krypteras med symmetrisk kryptering. Samma nyckel används för att kryptera och dekryptera informationen.

De symmetriska nycklarna skyddas i sin tur med assymetrisk kryptering. De tjänsteleverantörer som användaren vill anlita, får en nyckel som ger dem tillgång till datan. Användaren kan när som helst återkalla rättigheterna från en tjänst som hen inte längre vill använda. Eftersom det inte går att komma åt en användares data utan krypteringsnyckel, har det ingen betydelse var den lagras. Det går därför bra att använda någon av alla de kommersiella tjänster som finns.

Egendata kan göra det lättare för skolan att få tillgång till och att dra nytta av den data som olika system genererar. Dataskyddsförordningen ger rätt till dataportabilitet, vilket betyder att individen kan få kontroll över sin egen data. En sådan här lösning innebär också att trösklarna blir lägre för nya aktörer som vill in på marknaden. Företag som var tidigt ute och idag sitter på stora mängder data, får inte längre någon konkurrensfördel. Det kan öppna upp för nytänkande och för nya affärsmodeller.

Iteam arbetar just nu med en förstudie för GR Utbildning, där man undersöker hur Egendata kan användas för att dra nytta av data från digitala läromedel på bättre sätt än idag. När datan kontrolleras av eleverna, vårdnadshavaren eller skolan, blir det möjligt att göra en samlad analys av varje elevs lärande oavsett vilken leverantörs läromedel som används. Horisonten för utvecklingsarbetet vidgas avsevärt.

Egendata är en del av den globala rörelsen för en decentraliserad webb och en större makt över sina personliga data. Det är en reaktion mot dagens situation, där ett fåtal gigantiska aktörer hanterar, kontrollerar och tjänar pengar på användardata. Enda sättet att få igång en förändring är att utveckla och börja använda lösningar som ger oss den här kontrollen, konstaterar Christian Dahlgren. Här kan aktörer inom den offentliga sektorn, inte minst skolan, ta en ledande roll och visa vägen framåt genom att använda Egendata, menar han.

Forskarskolan UPGRADE

Vetenskapsrådet (VR) beviljade nyligen 40 miljoner kronor till den nationella forskarskolan UPGRADE, som syftar till att stärka digitaliseringsarbetet på lärarutbildningarna. Den drivs gemensamt av nio lärosäten. Högskolan Väst, högskolorna i Gävle, Halmstad och Jönköping, KTH, universiteten i Göteborg och Umeå samt Linnéuniversitetet och Mittuniversitetet.

UPGRADE är en fristående fortsättning på forskarskolan GRADE, med inriktning mot användning av digitala teknologier i utbildning, som VR gav medel till för ett år sedan. Här deltar samma lärosäten, med undantag för Linnéuniversitetet, Högskolan i Halmstad och Högskolan i Jönköping. Umeå universitet är i båda fallen värduniversitet och projektsamordnare.

Dessa två forskarskolor bildar tillsammans en helhet med fokus på digitala teknologier inom såväl lärarutbildning som i skolväsendet i stort. Förhoppningen är att de ska stärka den digitala kompetensen på lärarutbildningarna, öka andelen disputerade lärarutbildare och skapa bättre förutsättningar att bygga ut lärarutbildningarna och hantera lärarbristen.

Minst nio doktorander kommer att antas till forskarskolan UPGRADE under de närmaste åren. Precis som i GRADE kommer man att ha ett tvärvetenskapligt angreppssätt som förenar perspektiven från de sex representerade ämnesområdena: didaktik, informatik, pedagogik, pedagogiskt arbete, teknik och lärande/medieteknik samt tillämpad it.

Forskarskolan kopplas till olika forskningsmiljöer vid de nio lärosätena. Tanken är både att ge doktoranderna tillgång till relevanta nätverk och att knyta an till och bygga vidare på redan pågående forskning.

På Göteborgs universitet handlar det främst om den forskning som bedrivs på Institutionen för tillämpad it och på Högskolan i Gävle är det Innovativt lärande, ett av de fyra strategiska forskningsområden som man är på väg att bygga upp. Högskolan i Halmstad förenar forskarskolan med Centrum för lärande, kultur och samhälle samt Digitalt laborativt centrum, på Högskolan i Väst sätts den ihop med forskningsmiljön LINA, Lärande i och för det nya arbetslivet, och på KTH rör det sig om forskningsområdet Digitalt lärande.

Linnéuniversitetet ansluter forskarskolan till forsknings- och kunskapsområdena Digitalisering i skolan och digitala transformationer, som just nu är under uppbyggnad. På Högskolan i Jönköping handlar det om forskargruppen Communication, Culture, and Diversity och det strategiska investeringsprojektet LeaDMe – Learning, Digitalization, and Media. Mittuniversitetet förenar UPGRADE med forskningsgruppen HEEL, som arbetar med teknikstött lärande, och på Umeå universitet sker anslutningen till forskningsgruppen LICT, Lärande och ikt.

Nationell testbädd för edtech

Häromdagen beslöt Vinnova att delfinansiera Sveriges första nationella testbädd för edtech, som en del av satsningen Testbäddar för samhällets utmaningar. I mitten av september tog Spaningen upp en liknande satsning i Storbritannien, som drivs av Nesta.

Testbädd för edtech är ett tvåårigt genomförandeprojekt som vill förbättra utvecklingen inom edtechområdet och stärka skolors förmåga att värdera och välja digitala lärresurser. Det kan även ses som en pusselbit i genomförandet av den nationella digitala strategin för skolväsendet.

Nacka kommuns kommunala skolor är projektägare och samarbetar med tio andra huvudmän, däribland RISE samarbetspartners Academedia och Lidingö kommun. Två regionala aktörer deltar i satsningen: NetPort Science Park i Karlshamn samt Region Halland. Swedish Edtech Industry sitter i styrgruppen och representerar företagen. Linnéuniversitetet, SKL, Nesta, RISE, Helsingfors stad och Lärarnas Riksförbund utgör tillsammans referensgruppen.

Testbädden vänder sig dels till huvudmän som vill öka sin beställarkompetens och erbjuda utveckling för lärare och studenter och dels till företag inom edtechbranschen som vill utveckla och testa nya produkter och tjänster. Man kommer att arbeta utifrån en modell som Nesta, i en rapport från i våras, kallar “test and learn”. Det innebär att företag, lärare och elever tillsammans testar nya lärresurser för att utveckla och förbättra dem samt för att stärka skolan beställarkompetens. 

Didaktikforskaren Anna Åkerfeldt, verksam vid Stockholms universitet, leder arbetet med att ta fram en strukturerad metod för test och utvärdering som kan göra testerna skalbara och jämförbara. Syftet är att skapa trygghet på skolan inför, under och efter ett test samt att ge företagen tillförlitliga data för det fortsatta utvecklingsarbetet. Detta är något som kommer att vara till nytta för betydligt fler än de aktörer som är involverade i testbädden.

Testbädden kommer att sätta igång sitt arbete i början av nästa år. Företag och huvudmän som vill delta, kan anmäla sitt intresse.

Veckans tips

I en global och uppkopplad värld blir bilden en allt viktigare del av media och kommunikation. Därför är det viktigt att stärka elevers visuella läskunnig­het. Att kunna reflektera kritiskt kring bildens roll i dagens samhälle och kring sin egen delaktighet i visuella åsiktsgemen­skaper, är viktiga delar av medie- och informationskunnighet.

Statens medieråd har tagit fram undervisningsmaterialet Bilder och verkligheter – visuell gemenskap på nätet, som vänder sig till lärare som undervisar i svenska, samhällskunskap och bild i grund- och gymnasieskolan. Det fungerar även bra för ämnesöverskridande undervisning. 

Detta är den tredje delen av undervisningsmaterialet Bild är ett språk, som i sin tur ingår i No Hate Speech Movement, ett projekt som Statens medieråd sedan två år tillbaka utför på uppdrag av regeringen.

Veckans spaning: AI och utbildning, ansiktsigenkänning i skolan och upphandlingsstöd i Edtechkartan

Veckans spaning: AI och utbildning, ansiktsigenkänning i skolan och upphandlingsstöd i Edtechkartan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

AI och utbildning

För en vecka sedan samlades EU:s finans- och utbildningsministrar i Bryssel för att under dagen gemensamt diskutera utbildningens och det livslånga lärandets betydelse för att uppnå en hållbar tillväxt. Riktlinjer för användning av AI i utbildningen var en av punkterna på programmet.

Två veckor innan mötet presenterade Finland, som just nu är ordförande i EU:s råd, ett paper, som låg till grund för diskussionerna. Texten pekar på AI:s förändrande kraft och betonar att en genomtänkt användning kan få fart på ekonomin, öka konkurrenskraften och möjliggöra ett mer inkluderande och hållbart samhälle med en stärkt välfärd. Därför är det viktigt att EU genomför ambitiösa och målmedvetna satsningar inom det här området.

En central framgångsfaktor är att medborgarna vågar lita på att AI används på ett etiskt och ansvarsfullt sätt som gynnar samhället. Det kräver att det genomförs åtgärder som motverkar att de tekniska möjligheterna missbrukas. Utvecklingen ska utgå från medborgarnas intressen och behov, och därför måste de bland annar få tillgång till och kunna hantera sina egna personliga data. De etiska riktlinjer för pålitlig AI, som EU-kommissionens expertgrupp för AI-frågor publicerade i våras, är en del av det här arbetet.

Diskussionsunderlaget lyfter också fram att utvecklingen inom AI-området ställer delvis nya krav på medborgarnas kunskaper och förmågor. Här är det särskilt viktigt att se till att alla kontinuerligt ges möjlighet att lära sig det som krävs. Det gäller att undvika att delar av befolkningen marginaliseras för att de inte har tillräckliga kunskaper.

Satsningar på AI i skolan ska utgå ifrån elevernas och lärarnas behov. Det rekommenderas att skolan arbetar tillsammans med forskarvärlden för att man tillsammans ska ta fram pedagogiska strategier som utvecklar elevernas förståelse och kreativa förmåga.

I sammanfattningen av diskussionerna framkommer att ministrarna instämde i behovet av att se till att tekniken inte missbrukas, varken i skolan eller i resten av samhället. Det föreslogs flera åtgärder för att få igång användningen av AI skolan och för att stärka elevernas förståelse för teknikens möjligheter och risker. Dels behöver AI integreras i digitala lärresurser och bli en del av undervisningen, men det är även önskvärt att eleverna börjar lära sig programmering redan i tidig ålder. En större tonvikt på ämnesöverskridande undervisning kan hjälpa eleverna att få förstå hur AI fungerar och vad den innebär för samhället och medborgarna.

Ministrarna underströk också värdet av att ge stöd åt elevernas kritiska tänkande och problemlösningsförmåga, så att de inte blir helt beroende av AI. Tekniken ska vara ett stöd. Den ska inte ersätta egna kunskaper och förmågor.

Ansiktsigenkänning i skolan

Häromveckan publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften Learning, Media and Technology om ansiktsigenkänning i skolan av Mark Andrejevic och Neil Selwyn, båda professorer vid Monash University i Australien. I artikeln ifrågasätter och problematiserar de värdet av att använda den här tekniken i skolan.

Artikeln inleds med en kort beskrivning av hur utvecklingen inom videoteknik, maskininlärning och AI möjliggör en automatiserad analys av biometriska data, som kan användas för olika syften inom olika delar av samhället. I skolan kan ansiktsigenkänning bland annat tas i bruk för automatiserad närvarokontroll, för att säkerställa att inga obehöriga vistas i skolans lokaler samt för att analysera elevernas intresse och engagemang och hur de reagerar på undervisningen.

Skolan hör inte till de vanligaste områdena som nämns när ansiktsigenkänning diskuteras, men författarna påpekar att det är ett av de samhällsområden där användningen börjar komma igång på allvar. Det sker inte enbart i totalitära stater, utan även i länder som Australien, Storbritannien och USA. I dessa tre länder är videoövervakning vanlig sedan länge och det kan vara ett skäl till att detta inte möter motstånd i någon högre grad.

Andrejevic och Selwyn uppmärksammar i artikeln att det finns en hel del som väcker oro när det gäller användningen av ansiktsigenkänning i skolan. Dels pekar de på det dehumaniserande i att reduceras till ett antal måttpunkter som kan analyseras, men de konstaterar också att tekniken kan bidra till en oönskad automatisering i delar av skolans verksamhet som kan leda till att skolan blir mer auktoritär. Dessutom är tekniken assymetrisk: kamerorna kan se allt, men kamerorna syns inte.

När kamerorna och analysverktygen väl är på plats, går det inte att komma undan och allt kan i princip övervakas och mätas, menar Andrejevic och Selwyn. Detta kan i sin tur leda till en ökad homogenisering i skolan och att ingen vågar “sticka ut”. Det finns också stor risk för att eleverna sorteras i socialt konstruerade kategorier eller efter kön, vilket kan resultera i fördomsfull behandling och diskriminering.

Författarnas slutsats är att vi måste ställa oss frågan om användningen av ansiktsigenkänning har några positiva effekter eller om tekniken kanske hellre borde undvikas helt i skolan.

Upphandlingsstöd

För ett år sedan lanserade branschorganisationen Swedish Edtech Industry Edtechkartan. Det är en systemkarta som ger en överskådlig bild av skolhuvudmannens och skolans verksamhetsprocesser och som visar vilka av medlemsföretagen som har lösningar inom olika områden. Kartan togs fram av en arbetsgrupp som utgick från Skolverkets allmänna råd om hur förskolan, skolan och vuxenutbildningen bör tillämpa gällande lagar och regler.

Nu har Edtechkartan kompletterats med ett upphandlingsstöd som ger konkreta råd och tips inför upphandlingen och föreslår lämplig fördjupande litteratur. Upphandlingsstödet innehåller också två dokument som uppdateras konsitunerligt. Det ena ger en överblick över inköpsalternativ, förklarar viktiga termer och begrepp, presenterar olika utvärderingsmodeller och visar vilka ramavtal som kan användas. Det andra dokumentet listar och förklarar it-standarder i skolan. Den här listan utgör även underlag för det fortsatta arbetet med it-standarder i skolan, som Skolverket ansvarar för.

Tanken med upphandlingsstödet är att underlätta marknadsanalysen och att ge förutsättningar för skarpare krav och tydligare beställningar. Det handlar om att höja kompetensen hos såväl säljare som köpare.

Under arbetet med upphandlingsstödet har leverantörernas och huvudmännens kunskaper och perspektiv på hur ett stöd bör utformas samlats in. Det samlade materialet har också varit på remiss hos olika myndigheter och organisationer.

Veckans tips

Vad betyder det egentligen att lärare särskilt ska beakta de nationella proven och hur kommer hanteringen av de nationella proven förändras när de blir digitala? Vilka förberedelser kommer skolor och huvudmän behöva göra? Detta diskuterar Magdalena Kågström, IT-chef för grundskolan i Skellefteå kommun, med Anders Boman, enhetschef på Skolverkets enhet för nationella prov i senaste avsnittet av Skolverkspodden. Samtalet leds av Helena Messing Berg, pressekreterare på Skolverket.

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Fjärrundervisning

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om fjärrundervisning, lärarbrist och skolans digitalisering. Den bygger på samtal med Anna Åkerfeldt, projekt- och processledare på Ifous, Annika Svensson, koordinator för Regionala utvecklingsnätverket på Mittuniversitetet, Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten och Jörgen From, universitetslektor vid Umeå universitet.

Fjärr- och distansundervisning kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen, men den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge huvudmännen större handlingsfrihet.

Intresset för fjärrundervisning har ökat bland huvudmännen, inte minst på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen, i synnerhet i glesbygden. På flera håll pågår förberedelser som snart kan sätta fart på utvecklingen.

Det fristående forskningsinstitutet Ifous startade i våras det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av ett tidigare projekt. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet.

I programmet ska man ta fram didaktiska modeller, förbättra lärares kompetens inom viktiga områden och bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras verksamhet och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete.

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket vid Mittuniversitetet en seminarieserie för kommuner i Mittregionen om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kan samarbeta med andra kring detta. Seminarieserien kompletterar Skolverkets webbaserade kurs om distansundervisning genom att lägga tonvikten på etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Syftet är att så konkret som möjligt visa hur en huvudman ska tänka och planera för att komma igång.

I Västerbotten finns kommuner som bara har 55% behöriga lärare på sina skolor. Med andra ord finns ett väldigt stort behov av att skollagen gör det möjligt att distribuera undervisning på fler sätt än idag. Region Västerbotten har redan dragit igång förberedelserna inför den förväntade lagändringen. Man satsar mycket på rekrytering och på att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner. Utbildning av handledare, stabil infrastruktur och lättanvänd teknik samt kollegialt lärande är andra viktiga pusselbitar.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan. Dagens utbildningssystem och lagstiftning är formad av industrisamhället, men den snabba teknikutvecklingen innebär att det snart inte längre är meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan bäst kan matcha den.

Skolans digitalisering

Teresa Cerratto Pargman, Stockholms universitet, och Isa Jahnke, University of Missouri, är redaktörer och medförfattare till en ny antologi om digitaliseringen i skolan: Emergent Practices and Material Conditions in Learning and Teaching with Technologies. I antologins sexton kapitel analyserar och beskriver forskare från olika delar av världen hur lärare hanterar teknikens möjligheter, utvecklar nya sätt att undervisa och vidgar sina perspektiv på lärande.

Det inledande kapitlet sammanfattar forskarnas slutsatser i fem lärdomar som skolledare och beslutsfattare bör hålla i minnet under arbetet med skolans digitalisering:

Det är nödvändigt att förstå hur skolans vardag faktiskt ser ut och att skolutveckling tar tid. Därför är det viktigt med praktiknära forskning som kan visa hur det går och vad som behöver göras. Det gäller också att förstå att införandet av teknik inte är tillräckligt för att utvecklingsarbetet ska komma igång. Utan ett klart syfte, tydlig ledning och en förståelse för varför digitalisering är viktig kommer man inte särskilt långt.

I antologin ges exempel på hur elevers digitala skapande, användning av AR och videochat kan öppna nya vägar för lärandet och hjälper dem utveckla kritiskt tänkande och öka sina kunskaper. Men det kommer inte automatiskt och det räcker inte med tekniken. Det krävs att man utvecklar nya strukturer, roller, kompetenser och processer som tillsammans förändrar undervisningen.

Ibland kan digitala plattformar som eleverna använder på sin fritid även komma till nytta i undervisningen. I kapitel tio visar forskare vid Mittuniversitetet hur Pokémon GO kan användas för att utveckla matematikundervisningen. Med andra ord är det viktigt att vara öppen för att tekniska lösningar som inte är avsedda för undervisning kan öppna nya vägar.

Det krävs också en ordentlig diskussion om vilka värden som ska ligga till grund för undervisning och lärande i ett digitaliserat samhälle. Vilka värden vilar de digitala resurser som används i undervisningen på? Speglar de skolans och styrdokumentens värderingar?

Utvärderingsarbetet får inte heller glömmas bort. Vad ledde satsningarna till? Blev det som det var tänkt? Vad behöver göras annorlunda? Här är det viktigt med konstruktiv kritik som kan föra arbetet på rätt spår och leda utvecklingen vidare.

ICILS 2018

Under förra året genomförde IEA för andra gången den storskaliga internationella undersökningen ICILS, International Computer and Information Literacy Study. Den här gången deltog 46 000 åttondeklassare och 26 000 lärare från Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kazakstan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Sydkorea, Tyskland, Uruguay och USA. I tisdags presenterades den samlade rapporten: Preparing for life in a digital world.

Syftet med ICILS är att med hjälp av ett digitalt prov mäta elevernas dator- och informationskompetens. Här definieras det som deras förmåga att använda datorn och Internet för att samla in, hantera, skapa och publicera information. Man genomför också en enkät bland lärare och elever för att få en bild av attityder till och användning av it och digitala medier i undervisningen.

Några av länderna deltog även i ett prov tänkt att mäta elevernas datalogiska tänkande. I ICILS definieras det som förmågan att identifiera aspekter av problem som kan formuleras datalogiskt och att skapa algoritmiska lösningar med hjälp av en dator.

Rapporten visar att mycket återstår att göra runt om i världen när det gäller dator- och informationskompetens. Det är endast ett par procent som hamnar på den högsta nivån, vilket bland annat innebär att de kan välja ut relevant information, bedöma den kritiskt och presentera den för olika målgrupper. En knapp femtedel av eleverna klarar inte ens av det mest grundläggande, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren eller att se vem som får en kopia av ett mail.

Mindre än hälften av eleverna hade använt dator i fem år eller mer. Sju av tio använder it dagligen utanför skolan, men bara en femtedel gör det dagligen i skolan. Den vanligaste användningen av dator och Internet i skolan är att söka efter information.

Mer än två tredjedelar av lärarna har minst fem års erfarenhet av att använda it i undervisningen, men mindre än hälften av dem gör det regelbundet. De flesta ser en fördel med att använda it och digitala medier i undervisningen men ganska många pekar också på negativa effekter, till exempel att elevernas koncentration minskar. Lärare som använder de digitala möjligheterna ofta och regelbundet nämner negativa effekter i mindre grad.

I den danska ICILS-rapporten konstateras att Danmark, till skillnad från förra gången, placerar sig bland de bäst presterande länderna. Det antas bero på de senaste årens satsningar på digitala läromedel och teknologiförståelse i skolan samt en rad fristående initiativ som Coding Pirates och DigiPippi. Man konstaterar också att sex av tio eleverna ligger på de lägsta nivåerna i dator- och informationskompetens, vilket är oroväckande. Ett annat bekymmer är att flickor har låg tilltro till sin förmåga, trots att de i genomsnitt presterar bättre än pojkarna.

Även Finland hör till de länder som presterar bäst, men Undervisnings- och kulturministeriet påpekar i ett pressmeddelande att den digitala klyftan är ett besvärande problem som behöver lösas. De som saknar en god digital kompetens riskerar att slås ut från arbetsmarknaden och samhället, eftersom det i allt högre grad blir ett grundläggande krav. Man ska därför genomföra satsningar i grundskolan på grundläggande datorfärdigheter, medie- och informationskunnighet och programmering. Detta är viktiga medborgarkunskaper, så därför bör alla elever i grundskolan ges möjlighet att utveckla dem på en god nivå , säger man i pressmeddelandet.

Veckans tips

Kommuner som vill delta i Mobile Stories och Google.orgs projekt “Stärk ungas medie- och informationskunnighet” kan nu anmäla sitt intresse. Projektet vänder sig till skolor med särskilda utmaningar när det gäller tillit till samhället och bristande medie- och informationskunnighet.

Totalt kommer skolor i tio kommuner att kunna delta. De får tillgång till Mobile Stories publiceringsverktyg, där unga mellan 13-19 år tränas i medie- och informationskunnighet. Eleverna får prova på att arbeta med journalistiska metoder och deras artiklar publiceras på nätet efter att ha granskats av en lärare eller en skolbibliotekarie.

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

SELFIE firar ett år

I fredags var det ett år sedan EU-kommissionen lanserade självskattningsverktyget SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – inom ramen för Erasmus+. I likhet med andra liknande verktyg av den här typen, till exempel LIKA, är syftet att få en så rättvisande bild som möjligt av hur det går med digitaliseringen.

I SELFIE finns det frågeformulär för skolledare, lärare och elever, som kan anpassas efter lokala behov. Områden och indikatorer bygger på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

För en knapp månad sedan kom en video som gör det lättare för skolor att komma igång med och att börja använda SELFIE.

SELFIE förbättras löpande, bland annat med hjälp av återkoppling från användarna. EU-kommissionen marknadsför verktyget i eTwinning och EU Code Week för att öka användningen. Hittills har SELFIE använts av 450 000 skolledare, lärare och elever i 45 länder.

Verktyget är utvecklat för EU:s medlemsländer, men det är öppet att använda för alla som är intresserade. Det finns tillgängligt på samtliga officiella EU-språk, däribland svenska.

Efter årsskiftet kommer en version för yrkesutbildningar att lanseras. Mer stöd och träningsmaterial är på gång, liksom en MOOC om SELFIE och hur resultatet kan användas för att utveckla och förbättra undervisningen.

Data från den kommande rapporten Monitor 2019

Den kvantitativa enkätundersökningen Monitor, som genomförs i Norge vart tredje år sedan 2003, ger en överblick av den digitala utvecklingen i grund- och gymnasieskolan. Länge omfattades bara årskurs 7 och 9 på grundskolan samt årskurs 2 i gymnasieskolan, men sedan 2003 ingår även förskolan. Från och med i år är även grundskolans årskurs 4 med.

Häromveckan delade SINTEF med sig av dataunderlaget från årets enkätundersökning. I början av nästa år kommer en fullständig analys att presenteras.

Dataunderlaget visar att den pedagogiska it-användningen i skolan formas av didaktiska utgångspunkter, lärandemål och elevernas ålder. Det framgår också att användningen både har ökat och blivit mer diversifierad sedan de senaste två undersökningarna, som genomfördes 2013 respektive 2016.

SINTEF pekar i sin rapport på att användningen av i och digitala medier börjar bli en del av vardagen i den norska skolan. Det betyder bland annat att distraktionerna minskar och att datorerna i allt mindre grad används till aktiviteter som inte är undervisningsrelaterade under lektionerna.

Tillgången till datorer har ökat något sedan den senaste undersökningen. I årskurs 4 och 7 går det 2 till 3 elever på en dator. I årskurs 9 uppger 82% av eleverna att de har varsin dator, medan huvudmännen menar att det rör sig om 90%.

Enkätsvaren visar att förskolan har lyckats med att föra in det digitala i den dagliga verksamheten utan att det sker på bekostnad av andra aktiviteter. Användningen av datorer, ipads och andra digitala enheter motiveras med kraven i styrdokumenten, att barnen är nyfikna och intresserade samt att det ger nya möjligheter i det pedagogiska arbetet.

Det framgår också att de som arbetar i förskolan har önskemål om att förbättra sin digitala kompetens, både den mer allmänna och den yrkesmässiga. En av tre känner sig otrygga och är rädda att göra fel. De flesta har lärt sig genom “trial and error” och genom att be kollegor om hjälp.

Två av tre huvudmän i förskolan och skolan uppger att de har en digital strategi. Endast hälften av huvudmännen i skolan och en fjärdedel av huvudmännen i förskolan initierar nätverk eller mötesplatser för lärares kompetensutveckling och kollegiala lärande.

Schoollink – ett sätt att nå “det utvidgade kollegiet”.

För några dagar sedan presenterade Samsung Schoollink, en ny app-baserad tjänst för lärare i Beneluxländerna. De kallar den själv för en blandning mellan Tinder och Linkedin, och appen har ett intuitivt och lättanvänt gränssnitt.

Syftet är att underlätta för lärare att komma i kontakt med kollegor med liknande intressen och behov, så att de kan utbyta kunskaper och erfarenheter och hjälpa varandra att utveckla sin undervisning.

Schoollink har sitt ursprung i en utvärdering av skolprojektet EduTablet i Flandern, som universitetet i Gent genomförde 2015. Den visar att många lärare är öppna för att dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning, men att de inte riktigt vågar ta steget. Samsung blev intresserade och gav universiteten i Gent, Leuven och Limburg i uppdrag att undersöka detta närmare bland lärare i Belgien och Nederländerna.

Rapporten från de tre universiteten, som blev klar 2016, visar att bristande kunskaper, otillräcklig träning och dåliga kunskaper om passande lärresurser är de främsta bromsande faktorerna. De flesta efterlyste mer kompetensutveckling och många pekade också på behovet av kollegiala samtal med lärare som befinner sig i liknande situationer.

Samsung började utveckla Schoolink för att göra det lättare för lärare att nå och dra nytta av det utvidgade kollegiet utanför den egna skolan.

Men det finns redan resurser för lärare som behöver det här. Utbildningsdepartementet i Flandern driver sedan flera år tillbaka tjänsten KlasCement, som både erbjuder kostnadsfria öppna lärresurser och ger möjlighet att knyta kontakter och att bygga nätverk. Tjänsten används både i Belgien och i Nederländerna. I skrivande stund har KlasCement 212615 medlemmar och innehåller 56734 lärresurser i olika ämnen.

Kan Schoollink fylla en kompletterande funktion? Det kan till exempel finnas ett behov av att snabbt och smidigt komma i kontakt med kollegor, som man lätt kan kommunicera med via mobilen. Behövs det något liknande i Sverige? Hur ser Samsungs affärsidé ut?

Veckans tips

I onsdags startade Karin Nygårds och Bredband 2 Hackerskolan, som vill lära barn i tioårsåldern hur man använder Internet på ett säkert sätt. Bredband 2 driver sedan i våras Bli säker-podden, som vänder sig till vuxna.

Hackerskolan består av tio korta filmer på Youtube, som behandlar en rad olika frågor. Hit hör bland annat vad hacking är, vad en router gör, riskerna med öppen wifi och hur man gör för att skydda sina data i mobilen när den laddas i ett öppet USB-uttag.

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

I måndags publicerade Spaningen en längre artikel om skärmtid, som ur olika perspektiv belyser den oro som finns och ger en inblick i aktuell och pågående forskning. 

Debatten om skärmtid och dess negativa konsekvenser drivs framför allt av psykologer och hjärnforskare. Deras ingång till frågan är vad som får människor att må dåligt idag. När de ser sig omkring, konstaterar de att användningen av datorspel och sociala medier fyller en stor del av vår tid. Kanske finns det ett samband där? 

I början av året publicerade Nature Human Behaviour en artikel som analyserar sambandet mellan ungas välmående och deras användning av sociala medier. Slutsatsen är att det finns ett mycket litet samband, men att effekterna är marginella och försumbara för de allra flesta. 

En artikel som nyligen publicerades i Computers in Human Behavior visar att stora delar av den forskning som rör skärmtid och dess effekter är problemfokuserad. Det är också tydligt att den bygger på självrapporterade data om hur mycket tid man använder. Eftersom flera studier visar att det är svårt att uppskatta sin egen tidsanvändning, är det problematiskt att en så stor del av forskningen är baserad på den här typen av undersökningar.

Mångas verklighetsbild präglas fortfarande av en dikotom föreställning om analogt och digitalt. Ofta finns en idé om att man flyr från verkligheten när man sitter vid skärmen och exempelvis spelar spel. Istället handlar det om att man befinner sig i ett annat socialt sammanhang. Det gäller också att börja förstå hur skärmarna används i vardagen. Den digitala medieanvändningen sker inte i ett socialt vacuum, utan blir i allt högre grad en naturlig del av vårt umgänge med andra i det fysiska rummet.  Det behöver både forskningen och den allmänna debatten ta hänsyn till.

I skoldebatten lyfts mobilen fram som ett allvarligt ordningsproblem och under nästa år väntas en lag om mobilförbud i klassrummen. Mobilen kan naturligtvis vara en distraktion i skolan, och det är även eleverna medvetna om. Men jakten på enkla lösningar leder lätt vilse. Eleverna behöver lära sig att hantera mobilen, så att den blir ett stöd istället för ett hinder i skolan. Det är en del av den digitala kompetensen. 

Om man ser historiskt på medie- och teknikoro, handlar det nästan alltid om nya fenomen som vuxenvärlden inte känner till. Det handlar om en rädsla för det okända, och det ser vi tydligt när det gäller mobilen. Men moralpaniken brukar alltid flytta på sig och snart är det något annat som står i centrum för uppmärksamheten. 

Just nu är teknikutvecklingen på väg bort från skärmen. Det är bara en tidsfråga tills vi inte längre behöver skärmar för att kunna interagera med datorer, mobiler och andra digitala enheter. För att kunna förstå och hantera den här utvecklingen, kan vi inte längre prata om den digitala teknik- och medieanvändningen som ett problem, eller en riskfaktor som måste begränsas. Det behövs andra, mer konstruktiva perspektiv.

Ny kvalitetsgranskning från Skolinspektionen

Häromdagen presenterade Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av hur digitala verktyg används i matematik och teknikundervisningen i årskurs 7-9. Enligt kurs- och läroplanerna ska digitala verktyg användas för att utveckla elevernas förståelse av digitalisering och digital teknik och för att främja utvecklingen av deras ämneskunskaper. Under året har Skolinspektionen besökt 27 skolor hos 12 skolhuvudmän och intervjuat tjänstemän, rektorer, lärare, it-pedagoger, it-tekniker och elever för att få en bild av läget. 

Granskningen visar att eleverna i regel endast i begränsad utsträckning använder digitala verktyg för att lösa uppgifter och problem i matematik och teknik. Det innebär att många elever inte bara riskerar att gå miste om ämneskunskaper; de lär sig inte inte heller hur digitala verktyg kan användas för att utveckla deras kunskaper i matematik och teknik. Det kan i sin tur leda till att elever inte får likvärdiga förutsättningar att lyckas med sina fortsatta studier och att många inte utvecklar den kompetens som framtidens yrken kräver, hävdar Skolinspektionen.

Det finns stora skillnader mellan huvudmän och skolor. En del skolor använder digitala verktyg med ett klart didaktiskt syfte och där har lärarna, med stöd av skolledningen, en tydlig pedagogisk idé. På andra skolor får eleverna endast undervisning i delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Det beror på bristande kunskaper, bristfällig teknik och bristande stöd från skolledningen.

Huvudmännen har i regel tagit fram it-strategier, men Skolinspektionen menar att de även behöver stärka arbetet med implementeringen och ha ett mer tydligt pedagogiskt fokus. Tillgången till digitala verktyg och tekniska stödfunktioner är för det mesta god på skolorna. Däremot saknas ofta it-pedagogiskt stöd. Rektorerna behöver utveckla den pedagogiska delen av sitt ledarskap, för att skapa bättre förutsättningar för elevernas kunskapsutveckling. Det är också viktigt att se till att alla lärare har den kompetens de behöver.

Skolinspektionen konstaterar att de skolor som använder digitala verktyg på ett väl fungerande sätt i matematik- och teknikundervisningen har en del gemensamt. För det första använder de digitala verktyg inom alla delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Lärarna beskriver också i större utsträckning syftet med att använda de digitala verktygen.

De här skolorna har även en gemensam pedagogisk idé för hur, när och varför digitala verktyg ska användas. Lärarnas val av verktyg motiveras ämnesdidaktiskt och de utvärderar löpande i vilken grad de fungerar i undervisningen.

Lärarna har ett strukturerat samarbete kring användningen av digitala verktyg i sin undervisning och de delar med sig av sina erfarenheter till varandra. De här skolorna har också avsatt regelbunden tid för kollegiala samtal kring detta.

Digitala verktyg används regelbundet och återkommande och ses som en naturlig del av undervisningen. Lärarna utgår i högre grad från elevernas behov. Det finns it-pedagogiskt och tekniskt stöd i högre grad än på andra skolor och rektorn följer i högre grad upp och utvärderar såväl undervisningen som lärarnas kompetens. 

Aula

Den här veckan lanserades Aula – en plattform tänkt att underlätta kommunikationen mellan skolan och hemmet – på mer än 1600 grundskolor i hela Danmark. Syftet med tjänsten är att ge en överblick över elevens vardag i skolan. Det uttalade syftet är att skapa en tillgänglig, användarvänlig och säker tjänst. Oavsett vilken skola eller kommun det gäller, ser gränssnittet likadant ut.

Nästa år kommer även förskolor och fritidshem börja använda Aula. Totalt beräknas tjänsten få ungefär 2 miljoner användare.

Kommunernes Landsforening (KL) och kommunernas gemensamma it-bolag KOMBIT har tillsammans med it-företaget Netcompany utvecklat Aula. Kommunerna betalar tillsammans 350 miljoner danska kroner för tjänsten.

Aula är en del av den politiska överenskommelsen mellan regeringen och KL 2014 om ett digitalt skollyft och om att skapa en nationell mjuk infrastruktur för förskolan och skolan. Då bestämdes dels att alla kommuner senast 2017 skulle köpa in en lärplattform som stöd för elevernas lärande och dels att man skulle ta fram en nationell kommunikationsplattform.

Under det senaste året har kommunerna arbetat hårt med att förbereda sig inför övergången. Efter sommarlovet har Aula testats på 24 pilotskolor i 12 av Danmarks 98 kommuner. Inom Aula-projektet har man också utbildat 46 superanvändare, som ska fortbilda sina kollegor ute på skolorna.

Varje kommun har utsett en projektledare som ansvarar för arbetet med Aula. De har också bland annat tagit fram varsin strategi för hur systemet lokalt kan stödja en god kommunikation mellan skolan och hemmet. 

Veckans tips

Geogebra är en webbaserad grafritande miniräknare som kan hantera geometri, algebra och analys. Programmet är helt gratis, bygger på öppen källkod och kan antingen köras i webbläsaren eller som en app i Windows, Android eller iOS. 

Geogebra har utvecklats sedan början av 2000-talet och finns numera översatt till 50 språk (däribland svenska) och används i 200 länder. Det är ett standardprogram i matematikundervisningen i en rad länder, men i Sverige är användningen fortfarande på en låg, om än stigande, nivå.

Andreas Ekblad, förstelärare i matematik i Svedala, ger på Svedala kommuns blogg för förstelärare fem goda argument för varför matematiklärare – och deras elever – ska börja använda Geogebra i undervisningen.