Kategori: Blogginlägg

Veckans spaning: Nästa steg när eleverna är hemma och ett globalt ramverk för att hantera skolans undervisning under conorapandemin

Veckans spaning: Nästa steg när eleverna är hemma och ett globalt ramverk för att hantera skolans undervisning under conorapandemin

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Nästa steg för distansundervisningen när eleverna är hemma

I Nederländerna stängde skolorna sina lokaler 16 mars, och sedan dess har undervisningen bedrivits över nätet. Den ursprungliga tanken var att skolorna skulle vara stängda i tre veckor, men nu har perioden förlängts till att sträcka sig över påsken och tulpanlovet. Senaste budet är att skolorna ska öppna igen 3 maj.

Stiftelsen Kennisnet – som arbetar med digital utveckling på nationell nivå – har startat webbplatsen Les op afstand för att hjälpa landets skolor att hantera situationen. I likhet med Skola hemma, ger man här vägledning och stöd kring fjärr- och distansundervisning åt skolledare och lärare.

För några dagar sedan konstaterade Kennisnet i en artikel att det allra mesta fungerar ganska bra, givet omständigheterna. Men vad behöver göras nu när skolorna kommer att vara stängda i ytterligare minst en månad?

Några av Kennisnets rådgivare delar i artikeln med sig av sina tankar kring hur skolledare och lärare bör agera. Tankarna vilar på den forskningsbaserade modellen Fyra i balans (Vier in balans), som sedan 2004 har använts som stöd i det digitala skolutvecklingsarbetet i Nederländerna. 

Modellen består av fyra element som ska vara i balans:

  1. Vision. Här handlar det om skolans syn på kunskap och god undervisning. Hur ser undervisningen ut och vad syftar den till? Vilka roller spelar lärare och elever? 
  2. Kunskap. Lärarnas yrkesmässiga digitala kompetens måste vara så pass bra att de kan dra  nytta av tekniken för att uppnå undervisningsmålen. Det räcker inte att kunna hantera program och tjänster, utan det gäller att kunna knyta den till pedagogiken och till undervisningens innehåll.
  3. Digitala lärresurser. Här innefattas allt material som används i undervisningen, både sådant som skapats med ett pedagogiskt syfte och sådant som inte har det. Hit räknas även datorprogram och digitala tjänster.
  4. Infrastruktur. Tillgången till datorer, internetanslutning och digitala lärmiljöer är en avgörande faktor, och här räknas även administration och underhåll in. Utrustningen måste vara i bra skick och kunna användas i undervisningen utan större problem.

Så här långt ser det ut som att både lärares och elevers digitala kompetens räcker till för att göra något vettigt av situationen, menar rådgivarna. Men det gäller att försöka se till att ingen halkar efter. Lärare behöver även fundera på hur man håller kontakten med eleverna, vad som behöver göras för att variera undervisningen och hur det är möjligt att följa och bedöma elevernas lärande. 

Det övergripande mottot hittills har varit att utgå ifrån det man redan har och att försöka efterlikna klassrummet så långt som möjligt. Det räcker inte längre, utan det är dags att tänka om., menar rådgivarna. Nu gäller det att fundera på vad som är mål och syfte med undervisningen, hur lärare och elever ska arbeta tillsammans och vilka tekniska lösningar som kan fungera bäst. Både lärare och elever har fått nya erfarenheter som kommer att leda till förändringar.  

Det är också viktigt att vara medveten om att skolorna i den här första fasen huvudsakligen har använt program och tjänster från de stora teknikföretagen. Detta har fungerat bra, och det är inget konstigt med det. Det var vad som fanns på skolorna. Men det är heller inte helt oproblematiskt, påpekar Kennisnets rådgivare. Skolorna riskerar att bli beroende av de här företagens tjänster, vilket kan begränsa deras handlingsutrymme framöver.

När skolorna öppnar igen, är det med nya förutsättningar. Allt kommer inte att återgå till det gamla vanliga. Både lärare och elever har fått nya erfarenheter som ställer krav på förändring. Därför är det viktigt att skolledare och lärare funderar på vad som behöver göras.  

Vad saknar lärare och elever från skolan? Är det mest den sociala interaktionen eller är det något annat? Vilka aspekter av undervisningen går man miste om? Vad blir lika bra eller kanske till och med bättre på distans? Vad innebär det här för skolans verksamhet? 

Modellen Fyra i balans kan ge ett bra stöd för det fortsatta utvecklingsarbetet, menar rådgivarna. 

Ett globalt ramverk för att hantera skolan under coronapandemin

I onsdags presenterade OECD och Harvard Graduate School of Education (HGSE) gemensamt rapporten A framework to guide an education response to the COVID-19 Pandemic of 2020. Rapporten visar hur utbildningssystemen i 98 av världens länder hanterar coronapandemin och ger även riktlinjer för det fortsatta arbetet. 

De båda organisationerna slår fast att det är nödvändigt att beslutsfattare tar fram en genomarbetad plan för hur undervisningen ska fortsätta när eleverna är hemma. Därför har man tagit fram en checklista med 25 punkter som tar upp allt ifrån behovet av organisation och struktur till de konkreta insatser som behövs för att allt ska fungera, såväl ur ett pedagogiskt som ur ett samhälleligt perspektiv. 

Det är tänkbart att övergången till fjärr- och distansundervisning och ett bättre utnyttjande av de digitala möjligheterna kan leda till en positiv utveckling av skolan och undervisningen på många håll, konstateras i rapporten. Men det är samtidigt viktigt att hålla i minnet att världens utbildningssystem i många avseenden är långt ifrån redo att möta den situation som har uppstått.  

Rapporten lyfter fram att PISA 2018 visar att det finns stora skillnader mellan och inom länder när det gäller de kunskaper och förmågor som alla elever behöver i en digitaliserad värld. De måste bland annat lära sig att läsa och förstå komplicerade texter, att kunna skilja mellan fakta och fiktion och utveckla ett kritiskt och undersökande sinne. För att detta ska bli möjligt, måste skolans undervisning lägga en stabil och tillräcklig grund för eleverna, oavsett socioekonomisk bakgrund. Det är fortfarande en lång väg dit.

Det finns även en rad andra problem som har betydelse för den situation som råder nu. I genomsnitt har 9% av eleverna inte någon lugn plats hemma där de kan studera. Här skiljer det sig mycket mellan länderna. I Filippinerna och Thailand handlar det om 30%. Till och med i Syd-Korea, där eleverna hör till dem som presterar bäst, har 20% av eleverna i de mest socialt utsatta skolorna inte någon plats hemma där de kan ägna sig åt sina studier utan att bli störda.

Även om de allra flesta elever i vår del av världen har tillgång till datorer och Internet hemma, gäller det inte alla. Det visar till exempel den finska satsningen Dator till alla, som varit igång sedan 2015. I resten av världen finns det stora skillnader inom och mellan länder när det det gäller tillgång till dator och nät hemma, den digitala infrastrukturen i skolorna, lärarnas digitala kompetens, och så vidare. 

I mitten av mars konstaterade en senioranalytiker på OECD att coronapandemin leder till en global krissituation för skolan. Stängningen av skolorna kommer att få djupgående samhällseffekter i hela världen och det finns även risk för att den bristande likvärdigheten när det gäller tillgång till utbildning riskerar att öka ännu mer. Men kanske kan, som Unesco påpekade förra veckan, den här situationen fungera som en väckarklocka och en brytpunkt för synen på skolan och undervisningen över hela världen.

Rapporten från OECD och HGSE pekar i båda riktningarna och betonar samtidigt det nödvändiga i att problemen verkligen hanteras på ett genomtänkt sätt.

Veckans tips

I veckans avsnitt av podden Pedagogisk psykologi diskuterar de båda umeåbaserade it-pedagogerna Niclas Lind och Peter Hjelm fjärr- och distansundervisning, teknik och didaktik. 

Hur skapar man goda förutsättningar för lärande på distans? Vad är viktigt att tänka på? Vilken betydelse har planering och struktur? Vilket värde tillför delningskultur och kollegialt lärande? 

Veckans spaning: Global koalition för att hantera skolan under pandemin samt lärdomar från TALIS och corona

Veckans spaning: Global koalition för att hantera skolan under pandemin samt lärdomar från TALIS och corona

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Den globala utvecklingen kring skolan och coronapandemin

Den globala spridningen av coronaviruset har lett till skolor i 165 länder har stängt sina lokaler för undervisning. 87% av världens alla elever – totalt ungefär 1.5 miljarder – liksom 63 miljoner lärare drabbas av detta. Nu är det viktigt att se till att undervisningen kan bedrivas på andra sätt, eftersom konsekvenserna för eleverna och hela det internationella samhället annars riskerar att bli väldigt allvarliga.

Unesco har i dagarna tagit initiativ till en världsomspännande koalition, där man samarbetar med andra organisationer inom FN, flera företag samt en rad ideella organisationer, bland annat Wikipedia och Rädda barnen. Tillsammans ska man försöka hitta och sprida de bästa lösningarna för att säkerställa att skolundervisningen kan fortsätta när skolorna är stängda. Man hoppas också kunna lägga grunden för en mer inkluderande och likvärdig tillgång till grundläggande utbildning när pandemin är över.

International Task Force for Education 2030 är ett annat initiativ av Unesco som är igång sedan ett tiotal år tillbaka. Idag uppmanade de beslutsfattare och näringsliv världen över att genomföra åtgärder för att säkerställa att lärare får det ekonomiska och sociala stöd de behöver för att fortsätta bedriva sitt viktiga arbete när eleverna inte längre får komma till skolan. De ska inte behöva riskera sin hälsa, sitt välmående eller sin lön. De behöver också få kompetensutveckling för att hantera den nya situationen och de måste inkluderas i arbetet med att planera och genomföra de insatser som görs för att undervisningen ska fortsätta.

Unesco konstaterar att fjärr- och distansundervisning över nätet är det vanligaste svaret på hur undervisningen ska fortsätta bedrivas när lärare och elever inte längre kan gå till skolan. Men det är långtifrån enkelt att genomföra. Det finns fortfarande stora skillnader när det gäller tillgång till tekniken och förmågan att använda den i undervisning och lärande, både mellan olika länder och inom länder. Därför krävs det även andra insatser. Föräldrars möjlighet och förmåga att ge hjälp och stöd åt sina barn när undervisningen sker hemma är också högst varierande.

Problemet hanteras på olika över världen. I några länder, till exempel i Kina och Frankrike, har man startat nationella plattformar som ger eleverna tillgång till undervisning över Internet. I den amerikanska delstaten Washington rekommenderas skolorna att inte påbörja undervisning över nätet förrän man förvissat sig om att alla verkligen har den teknik som krävs. På många håll används radio, tv och andra medier. I Portugal delar brevbärarna ut undervisningsmaterial och uppgifter till eleverna när de delar ut posten.

Insatserna handlar förstås inte enbart om undervisning. Hela samhället påverkas av de åtgärder som vidtas för att förhindra smittspridning, och det inverkar i sin tur på barns och ungas tillvaro på en mängd olika sätt. Därför gör man i flera länder även insatser för att ge alla barn skollunch och för att ge olika former av psykologiskt stöd. Några länder – bland annat Italien och Kina – satsar också på att ge socialt och pedagogiskt stöd åt föräldrar och vårdnadshavare, så att de kan hjälpa sina barn på ett bra sätt.

Unesco konstaterar att pandemin förhoppningsvis kan fungera som en väckarklocka och en brytpunkt för synen på skolan och undervisningen över hela världen. Kanske kan det komma något gott ur det onda.

Lärdomar från TALIS 2018 och corona

I måndags presenterade OECD delrapport två av TALIS 2018, den senaste utgåvan av The Teaching and Learning International Survey, som man sedan 2008 regelbundet genomför tillsammans med sina medlemsländer. Syftet med den här undersökningen är att öka kunskapen om skolors lärandemiljöer samt skolledares och lärares arbetsvillkor.

Den första delen av TALIS 2018 kom förra året och handlar om hur yrkesvardagen ser ut och vilka förutsättningar det finns att bedriva en god undervisning. Del två fäster blicken på skolledare och lärare som yrkespersoner.

Enligt delrapporten är ungefär 90% av lärarna nöjda med sitt arbete och sitt yrkesval, och lika många menar att de själva kan bestämma hur de ska bedriva sitt arbete. Däremot är det i genomsnitt inte mer än 26% som anser att deras arbete är högt värderat i samhället, vilket förstås är bekymmersamt.

Samma dag som delrapporten släpptes, skrev OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher en artikel, där han reflekterar kring resultatet och kopplar det till den pågående pandemin. Är skolor, skolledare och lärare tillräckligt väl utrustade och förberedda för att hantera de utmaningar de ställs inför? Vad kan vi lära av detta?

I genomsnitt menar en fjärdedel av rektorerna att bristfällig tillgång till digital teknologi hindrar undervisningen och den pedagogiska utvecklingen. Här skiljer det sig mycket åt mellan medlemsländerna. I Singapore rör det sig endast om 2%, medan det i Vietnam är 80% som anser detta. För Sveriges del handlar det om 10%.

Delrapporten visar också att 53% av lärarna i OECD låter sina elever använda it och digitala medier ofta eller alltid i undervisningen. I Sverige är det 53% som gör detta. Det är tydligt att det inte främst är en åldersfråga, utan att det handlar om att få den kompetensutveckling som krävs för att kunna dra nytta av de digitala möjligheterna. 60% av lärarna har fått kompetensutveckling under det senaste året (innan undersökningen genomfördes) och 18% anser sig ha ett stort behov av att lära sig mer inom det här området. I Sverige rör det sig om 67% respektive 22%.

Schleicher konstaterar att den digitala utvecklingen ger medlemsländerna stora möjligheter att förändra skolans undervisning, så att den i högre grad motsvarar de villkor och behov som finns idag. Såväl lärarens som elevens roller behöver utvecklas och förändras, och med hjälp av digitala lärresurser kan man undervisa och lära på helt andra sätt än tidigare. En sådan utveckling gör det också lättare för skolan att hantera pandemier, som sprids allt snabbare i vår globaliserade värld. 

Därför är det viktigt att analysera hur det fungerar med distansundervisning när skolorna är stängda och att dra lärdom av detta. Inte minst gäller det att öka likvärdigheten, både när det gäller tillgång till och förmåga att använda digitala lösningar och tillgången till andra stödåtgärder som behövs för att undervisningen ska fungera.

Det gäller också att dra nytta av lärares intresse och vilja att utveckla och förändra sin undervisning och att ge dem bättre möjligheter att lära av varandra. I genomsnitt menar fyra av fem lärare att de flesta är intresserade av att utveckla sin undervisning och tre av fyra anser att lärare i allmänhet är öppna för förändring. Men detta utnyttjas alldeles för lite idag, menar Andreas Schleicher. 

Skolan måste kunna möta elevers olika behov och arbeta för att motverka de ökande klyftor som syns över hela världen. Men det kräver att lärare ges större möjlighet att tänka och arbeta på nya sätt och att dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. Det förutsätter också att beslutsfattare aktivt arbetar för att höja lärares allmänna status i samhället.

Kanske blir det lättare efter coronapandemin, när det tydligare framgår vilken central roll de spelar för att samhället ska hänga samman, fungera och utvecklas?

Veckans tips

Unga Forskare har tillsammans med flera it-företag tagit fram det kostnadsfria utbildningsmaterialet Är du säker? #290CyberSecurity, som vänder sig till barn och unga från tioårsåldern till och med gymnasiet. Nu har MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, beslutat att ge stöd åt satsningen, för att underlätta spridningen till landets alla kommuner.

Eleverna får bland annat lära sig uppgifter på nätet kan spridas, vilka digitala spår vi lämnar när vi surfar på nätet och hur man skapar säkra lösenord. Materialet ger också en inblick i hur cyberhot kan drabba centrala delar av samhället och kopplar även digitaliseringen till de globala målen för att bredda bilden av teknik.  

Veckans spaning: Coronapandemin och skolan samt en lösningsorienterad övergång till distansundervisning

Veckans spaning: Coronapandemin och skolan samt en lösningsorienterad övergång till distansundervisning

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Coronapandemin leder till en global krissituation för skolan

Tracey Burns, senioranalytiker på OECD i Paris, konstaterar i OECD Education and Skills Today att coronaepidemin har lett till att skolan har stängts helt i 102 länder. I 11 länder har skolan stängt i några regioner eller städer. Totalt är det just nu 900 miljoner barn och ungdomar som berörs, men antalet kommer sannolikt att växa i takt med utvecklingen. Detta innebär en global krissituation för skolan.

En rad länder satsar på fjärr- och distansundervisning och på flera håll finns nationella plattformar och andra lösningar. Det bästa i det här läget är att dra nytta av den teknik skolorna redan har tillgång till istället för att skapa helt nya tjänster, menar Tracey Burns.

Efterhand som virusspridningen pågår och hela samhället påverkas, kommer det sannolikt att uppstå innovativa tekniska och pedagogiska lösningar som kan öppna intressanta möjligheter för undervisningen. Pandemin kan på sikt leda till en positiv utveckling inom en del samhällsområden, men just nu är det de svåröverskådliga negativa effekterna på både samhälle och människor som dominerar.

Tracey Burns betonar att det mesta är oklart just nu, men hon menar att två saker står utom allt tvivel. Det ena är att skolstängningarna kommer att få djupgående samhällseffekter i hela världen. Förutom att osäkerheten och stressen ökar, kommer många barn inte att få tillräcklig näring när det inte längre serveras någon skolmat. De restriktioner som införts för att dämpa smittspridningen, leder även till en ekonomisk nedgång som gör att många vuxna får svårt att klara sin försörjning. Detta påverkar naturligtvis också barnen och deras tillvaro.

Det andra är att den bristande likvärdigheten när det gäller tillgång till utbildning riskerar att öka ännu mer. När allt fler länder får över till undervisning över nätet, är det en del elever som halkar efter. Dels beror det på att de inte har tillgång till all teknik som behövs, men deras föräldrar har inte heller den digitala kompetens och den utbildning som behövs för att kunna ge dem ett tillräckligt stöd när undervisningen sker hemma.

Detta är det viktigt att beslutsfattare är medvetna om och vidtar åtgärder mot, skriver Tracey Burns. Annars kan det få svåra konsekvenser både för de här barnen och för samhällsutvecklingen under de kommande åren. 

Övergång till distansundervisning på Lerums gymnasium

Erik Winerö är förstelärare i digitalisering på Lerums gymnasium, som ligger i Lerums kommun, ett par mil öster om Göteborg. Han är även projektledare för det pågående arbetet med att gå över till att undervisa på distans. Det arbetet drog igång direkt efter att utbildningsministern igår meddelat att Sveriges gymnasieutbildningar, liksom högskolor och universitet, ska övergå till att undervisa på nätet från och med idag.

Lerums gymnasium är en kommunal gymnasieskola som anordnar både teoretiska och yrkesinriktade gymnasieprogram. Cirka 130 lärare och omkring 1 400 elever är verksamma på skolan. Lärarna har varsin pc och eleverna har antingen pc eller chromebook.

Erik Winerös och hans kollegors arbete med övergången har precis startat. I en kortfilm på Youtube delar han med sig av projektets organisatoriska och pedagogiska utgångspunkter. Den kan säkert vara till hjälp för andra skolor i samma situation.

Grundtanken är att arbetet ska vara lösningsorienterat och iterativt. Lärarna ska dra lärdom vad som fungerar respektive inte fungerar, och att de ändrar sina arbetssätt utifrån detta. För att det här ska fungera i praktiken, är det viktigt att arbeta systematiskt och att lärarna delar med sig av sina erfarenheter.

Det måste finnas en tydlig ansvarsfördelning och all information om projektet ska vara väl strukturerad och enkel att komma åt. Lerums gymnasium har satt upp en tillfällig webbplats på Google Sites, som samlar all information om övergången till distansundervisning för personalen.

På webbplatsen finns information om den teknik som används, vilka pedagogiska grundtankar och utgångspunkter som ligger till grund för distansundervisningen samt en kort beskrivning av hur det generella upplägget ser ut. Här finns också länkar till extern information som kan vara användbar under uppstarten. Webbplatsen är öppen för lärare på andra skolor och hos andra huvudmän att ta del av och att använda som vägledning för sitt eget arbete.

Skolledningen har det samlade ansvaret för övergången till distansundervisningen, men det kan vara värdefullt att tillsätta en projektledare som har operativt ansvar. Det kan vara en it-pedagog eller någon annan lärare som är lämplig. Projektledaren ska stå i tät kontakt med skolledningen under det löpande arbetet.

På Lerums gymnasium, som är en ganska stor skola, har man även tillsatt en arbetsgrupp med representanter för de olika programmen, specialpedagoger samt it. Totalt rör det sig om 20-30 personer som träffas i ett rum i Classroom för att dela med sig av information från de olika programmen. Den samlade informationen kommuniceras sedan vidare till resten av personalen.

Eleverna ska följa sitt normala schema när de arbetar hemifrån. Det är viktigt för att skapa en sammanhängande struktur och för att underlätta för alla elever att hänga med. Varje kurs har sedan tidigare ett eget rum i Classroom och varje klass har ett rum där de får tillgång till mer övergripande information. Både lärare och elever är vana vid att arbeta med plattformen och det fungerar bra.

Tanken är att kommunikationen mellan lärare och elever i första hand ska ske asynkront. Lektionerna ska spelas in i förväg i förväg och lärarna ger eleverna tillgång till inspelning och annat material när lektionen börjar. Google Meet används för den synkrona kommunikation. Det kan vara bra att ha tillgång till den möjligheten om elever behöver hjälp under arbetet och vill tala enskilt med läraren.

Lärarna förväntas inte hålla lektioner synkront, i realtid över nätet, men de lärare som vill är välkomna att prova. Det är viktigt att ge dem frihet att prova olika alternativ, att de får vara autonoma och att skolledningen litar på deras professionalitet. Men det är avgörande att lärarna delar med sig av sina erfarenheter, så att de kan bli en del av den gemensamma iterativa processen.

På Lerums gymnasium används Google-tillägget Screencastify för att spela in lektioner och presentationer. Erik Winerö berättar i filmen att han kontaktade leverantören i USA när det blev klart att man skulle börja med distansundervisning. Han fick snabbt tillgång till gratiskoder som lärarna kan använda för att få tillgång till produkten utan kostnad.

Det finns tydliga tidsramar för hur långa lektionerna ska vara. Mellan 45 och 60 minuter är en lämplig längd. Läraren ska arbeta med tydliga mallar för de uppgifter som eleverna arbetar med, så att de vet vad de ska göra och vad som förväntas av dem. Det kan handla om att ge exempel på hur ett svar kan se ut, och så vidare.

Vid slutet av varje lektion är det viktigt att göra en återkoppling. Läraren kan använda exit tickets, en metod för formativ bedömning som används för att synliggöra elevers lärande: Hur gick det att arbeta hemma idag? Vad har du lärt dig?

Återkopplingen ska alltså inte vara examinerande, utan det gäller att få eleverna att känna att läraren är närvarande, att hen ser dem och att det arbete som de gör är meningsfullt. Återkoppling är central i all undervisning, men när den sker på distans är den extra viktig.

Det kan vara en bra idé att samla eleverna i realtid någon gång under dagen, för att få dem att känna ett sammanhang. På Lerums Gymnasium använder man Google Meets, men här kan man förstås tänka sig många olika slags lösningar. Det viktiga är att hitta en tjänst som fungerar för både lärare och elever.

Erik Winerö kommer att fortsätta berätta om arbetet med fjärr- och distansundervisning på Lerums gymnasium, så det är en bra idé att prenumerera på hans Youtubekanal.

Veckans tips

Den här veckan har RISE, på uppdrag av av Skolverket och tillsammans med SKR, Swedish Edtech Industry, och UR, skapat webbplatsen Skolahemma.se. Syftet är att på olika sätt ge stöd åt svenska skolor att hantera konsekvenserna av Coronapandemin. 

Det handlar framför allt om att underlätta den gradvisa övergången till fjärr- och distansundervisning. Syftet är att lyfta fram forskning, praktiska erfarenheter och digitala lärresurser som kan hjälpa huvudmän, skolledare och lärare i deras fortsatta arbete.

Skolahemma.se har precis öppnat och innehållet kommer att uppdateras löpande.

Veckans spaning: Lagrådsremiss om fjärrundervisning, coronaeffekt på fjärrundervisningen och skolans digitala arbetsmiljö

Veckans spaning: Lagrådsremiss om fjärrundervisning, coronaeffekt på fjärrundervisningen och skolans digitala arbetsmiljö

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Lagrådsremiss om fjärrundervisning

Regeringen presenterade för en vecka sedan en lagrådsremiss som föreslår en ändring i skollagen som tillåter en utökad användning av fjärr- och distansundervisning i grund- och gymnasieskolan. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft 1 augusti 2020 och ska tillämpas på utbildningar som påbörjas efter 30 juni 2021.

Förslaget innebär att fjärrundervisning kan bedrivas i alla ämnen utom de estetiskt-praktiska. Eleverna befinner sig i en eller flera olika lokaler, tillsammans med handledare, och interagerar med läraren i realtid, över Internet. Förutsättningen är att det inte finns någon lärare som uppfyller skollagens krav på legitimation och behörighet eller att elevunderlaget är alltför begränsat.

Det föreslås också att elever som av olika anledningar, inte kan vara i skolan, exempelvis av medicinska skäl eller för att de bor utomlands hela eller delar av året, istället kan få tillgång till distansundervisning. Eleverna sköter undervisningen hemma på egen hand och kompletterar med enskild när- eller fjärrundervisning någon gång per vecka.

Fjärr- och distansundervisning har fortfarande en begränsad roll i skolan – både i Sverige och internationellt. Den begränsas av ett stramt regelverk och ses ofta som ett sämre alternativ till den ordinarie undervisningen. I Sverige har fjärrundervisning på senare år framstått som en väg att hantera den växande bristen på behöriga lärare. Den ger också nya möjligheter för glesbygdskommuner som har svårt att rekrytera på grund av begränsat elevunderlag och stora avstånd. Därför är regeringen beredd att lätta på reglerna.

I lagrådsremissen är Lärarförbundet och Barnombudsmannen kritiska till en utökad fjärrundervisning. De menar att läraren behöver vara fysiskt närvarande i klassrummet för att kunna bygga en god relation till eleverna, följa varje elevs utveckling och för att kunna samarbeta på ett bra sätt med övriga lärare.

Det finns även indikationer på att fjärrundervisning kan ge en rad positiva effekter. Spaningen tog upp det här i en längre artikel i början av november förra året. Inte minst ökar likvärdigheten när elever kan få undervisning av behöriga lärare över nätet. Men det förutsätter att huvudmännen bygger upp en fungerande infrastruktur med lättanvänd teknik, samarbetar över kommungränserna, satsar på kunniga handledare i klassrummen och får igång ett strategiskt och effektivt ledarskap i organisationen. Det är också viktigt att skapa förankring i hela styrkedjan, från politiker via skolchefer, skolledare och lärare till elever och vårdnadshavare.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår i skolan, utan som en integrerad del av digitaliseringen och utvecklingsarbetet. Hur använder vi egentligen den digitala teknikens möjligheter i skolans undervisning? Vad behöver göras för att vi ska kunna göra det bättre än idag? Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan kan matcha den.

En coronaeffekt på fjärrundervisningen?

Just nu sprids coronaviruset över stora delar av världen, vilket ibland leder till att skolor stängs och att elever och lärare måste stanna hemma. I flera länder innebär detta att man börjar få upp ögonen för fjärr- och distansundervisningens möjligheter. De brister som finns i den digitala infrastrukturen blir samtidigt uppenbara, liksom behovet av att utveckla lärares yrkesmässiga digitala kompetens.

När SARS bröt ut i Kina 2003, drev regeringen på för att digitalisera undervisningen. Det satte fart på utvecklingen på sina håll, åtminstone på kortare sikt. Nu slår man ett slag för att få ordentlig fart på fjärr- och distansundervisningen. 24 februari blev en uppgraderad version av National Online Cloud Classroom, en lärplattform som innehåller texter och undervisningsmaterial från de mest använda läroböckerna, fritt tillgänglig för alla kinesiska skolor. Statliga China Education Network Television kompletterar genom att sända utbildningsprogram för de som bor i områden med dålig digital infrastruktur. Regeringen uppmanar också regioner och skolor att dela med sig av digitala lärresurser. Det statliga läromedelsförlaget People’s Education Press har meddelat att deras digitala material är fritt tillgängligt tills vidare.

I Frankrike sprids coronaviruset just nu i tre kluster i olika delar av landet. Utbildningsdepartementet har bestämt att de regionala myndigheterna själva ska avgöra om enstaka klasser ska stanna hemma eller om hela skolor ska stängas. Samtidigt betonas att undervisningen ska fortsätta för de elever som inte kan gå till skolan och att man ska dra nytta av alla tillgängliga digitala möjligheter.

Alla barn- och ungdomsutbildningar i Frankrike, från förskolan till och med gymnasiet, kan utan kostnad använda lärplattformen Ma classe à la maison, som utvecklats av CNED, det nationella centret för fjärr- och distansundervisning. Här är det bland annat möjligt att skapa ett virtuellt klassrum där lärare och elever kan interagera i realtid med varandra. 

I onsdags beslutade den italienska regeringen att stänga alla skolor till och med 15 mars. Man bestämde också att fjärr- och distansundervisning är obligatorisk för alla skolor och alla elever. Utbildningsdepartementet har tagit fram en webbsida där man samlar olika resurser som kan användas utan kostnad, alltifrån lärplattformar som Google Suite for Education och Office 365 till lärresurser från olika leverantörer, bland annat tv-kanalen RAI.

Men det räcker naturligtvis inte med hård- och mjukvara för att få fart på nätundervisningen. Skolforskningsinstitutet Indire anordnar, tillsammans med utbildningsdepartementet, varje dag ett antal webbinarier som vänder sig till lärare respektive rektorer. Här tar man upp allt ifrån strategiska ledningsfrågor till didaktiska metoder och arbetssätt. En del webbkurser är snabbkurser i hur man gör en podd eller hur man redigerar film med hjälp av program och tjänster som är fritt tillgängliga. När webbinarierna har sänts, läggs de i arkivet och kan ses när som helst.

Webbinarierna bygger vidare på kunskaper och erfarenheter från två av Indires forskningsprojekt. Det ena är Avanguardie educative, där man samlar och analyserar innovativa projekt från italienska skolor. Det andra är Piccole scuole, där små skolor i svårtillgängliga områden i glesbygden undersöker och prövar digitaliseringens och fjärrundervisningens möjligheter.

Det här arbetet fortlöper naturligtvis inte helt problemfritt och många politiker har blivit medvetna om att det finns en hel del som behöver åtgärdas framöver. Några konstaterar att det här hade gått betydligt enklare om skolornas digitala infrastruktur hade varit bättre utbyggd. Andra pekar på att landets skolor måste anställa kvalificerad teknisk personal som gör det möjligt att utveckla undervisningen i en mer digital riktning.

Det blir intressant att följa vad åtgärderna som följer i coronavirusets spår leder till på längre sikt. Kommer den digitala utvecklingen att ta fart? Blir beslutsfattare, skolledare, lärare, elever och föräldrar mer medvetna om fjärr- och distansundervisningens möjligheter? Eller kommer man helt enkelt att återvända till gamla hjulspår när paniken lagt sig och allt återgår till det vanliga?

Den digitala arbetsmiljön i skolan

Undersökningar från Arbetsmiljöverket och fackförbundet Vision har tydligt visat att krånglande digital teknik i skolan är ett arbetsmiljö som påverkar lärare negativt, inte minst i form av stress, men också genom att verksamheten blir mer ineffektiv. Dessutom kostar problemen oerhört mycket pengar. Det är pengar som hade kunnat användas bättre, till exempel genom att öka lärartätheten eller förbättra arbetsmiljön, hävdar Lärarförbundet i rapporten Felsökning pågår: It i skolan behöver en omstart, som publicerades i veckan.

Här visar man bland annat att i genomsnitt var fjärde lärare på grund- och gymnasieskolan menar att undervisningen störs av tekniska problem på minst hälften av lektionerna. 4 av 10 lärare anser att det här leder till studieron störs på minst hälften av lektionerna. Nästan var tionde lärare säger att de inte får någon it-support alls, och de flesta som får det, får det inte samma dag.

Rapporten visar tydligt att lärarna anser att större delen av de kommunala huvudmännen inte ger teknisk support, it-pedagogiskt stöd eller kompetensutveckling i den utsträckning som behövs. Lärarförbundet betonar i rapporten att man ser positivt på arbetet med skolans digitalisering men att det krävs en välfungerande digital infrastruktur och ett närvarande tekniskt och pedagogiskt stöd för att utvecklingen ska gå åt rätt håll.

Lärarförbundet säger i rapporten att regeringen måste göra det tydligt i skollagen att huvudmannen är skyldig att säkerställa att skolverksamheten har tillräckliga förutsättningar att genomföra den digitalisering som den nationella strategin och handlingsplanen slår fast. Man menar också att det behöver tas fram ett nationellt stöd till huvudmännen som underlättar den lokala planeringen och organiseringen av skolans digitalisering. Det är även nödvändigt att huvudmännen, i egenskap av arbetsgivare, utvärderar den digitala hård- och mjukvara som köps in ur ett arbetsmiljöperspektiv. Den digitala arbetsmiljön ska ses som en del av det systematiska arbetsmiljöarbete som pågår.

I den nationella handlingsplanen för skolans digitalisering, som presenterades för knappt ett år sedan, sägs att regeringen ska säkerställa att det initieras en praktiknära och flerdisciplinär forskning som utgår ifrån skolans behov. Lärarförbundet betonar i rapporten att det är hög tid att regeringen verkligen ser till att göra detta.

Veckans tips

Under hela mars månad arrangerar Internetstiftelsens satsning Digitala lektioner Källkritiksutmaningen. Det är ett utmärkt tillfälle för lärare och skolbibliotekarier att komma igång med arbetet med digital källkritik.

Klassen deltar i utmaningen genom att genomföra en av lektionerna om digital källkritik på Digitala lektioner. På de här lektionerna får eleverna bland annat lära sig mer om fejkade bilder, de tränas också att reflektera kring sina egna sökningar i Google och de uppmanas att fundera över hur snabbt information och desinformation kan spridas på nätet.

För varje elev som deltar i Källkritiksutmaningen, skänker Internetstiftelsen 5 kronor till Unicef.

Veckans spaning: Digitalisering och undervisningskvalitet, AI på rätt sätt i skolan och utvärdering av tutorlärare

Veckans spaning: Digitalisering och undervisningskvalitet, AI på rätt sätt i skolan och utvärdering av tutorlärare

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Ger digitaliseringen en bättre undervisning?

Thomas Illum Hansen, forskningschef på UCL Erhvervsakademi og Professionshøjskole har tillsammans med forskare på Læremiddel.dk tagit fram en vetenskaplig studie av digitaliseringens effekter på undervisningen, som presenteras nästa vecka på Danmarks Læringsfestival i Köpenhamn. Det rör sig om en metaanalys av mer än 500 internationella studier. 

Den övergripande slutsatsen är att digitaliseringen i sig inte kan isoleras som en enskild faktor som avgör undervisningens kvalitet och effekterna på elevernas lärande. Istället handlar det om samspelet mellan teknik och didaktik i en konkret undervisningssituation. Det är här som det kan uppstå positiva effekter som går att analysera och bygga vidare på.  

Infrastrukturen och lärresurserna måste förstås fungera bra och vara användarvänliga – men slutsatsen är att läraren är den avgörande faktorn. Lärarens ämnesmässiga, tekniska och didaktiska kunskaper är nödvändiga för att teknikens möjligheter verkligen ska komma till nytta i undervisningen.

Studien väcker bland annat viktiga frågor om på vilken nivå som beslut om inköp av teknik och lärresurser ska tas. Thomas Illum Hansen konstaterar i en intervju i Folkeskolen att det är viktigt att skapa en bättre dialog mellan huvudmannen, skolan och lärarna om vad som ska köpas in. Det fungerar inte särskilt bra att digitalisera uppifrån, utan kännedom om hur det faktiskt ser ut i klassrummen och vilka utmaningar och möjligheter som finns.

Thomas Illum Hansen rekommenderar en större försiktighet när det gäller centralisering och stora satsningar på gemensamma tekniska lösningar i skolan. Småskaliga satsningar, som utgår från lärares insikter, erfarenheter och önskemål, är sannolikt en bättre väg att driva utvecklingen framåt. 

Används AI på rätt sätt i skolan?

För ett år sedan tog Spaningen upp Educ-AI-tion Rebooted, en rapport från brittiska innovationsstiftelsen Nesta som lyfter fram behovet av att diskutera och undersöka hur AI kan användas för att utveckla skolans undervisning. Rapporten tar bland annat upp att den snabba tekniska utvecklingen inom det här området gör det möjligt att tänka på nya sätt, så att skolan och undervisningen bättre kan motsvara de behov som uppstår i dagens samhälle.

Wayne Holmes, som länge forskat kring AI i undervisningen och som nu ska utveckla Nestas forskningsagenda inom utbildningsområdet, funderar vidare på detta i ett inlägg på Nestas blogg. Det finns tekniska lösningar som är färdiga att använda och många företag är angelägna att sälja in dem till skolan. Nu finns det två frågor som söker ett svar, menar han: Fungerar de tekniska lösningarna som det är tänkt? Pekar de i rätt riktning?

EdTech Innovation Testbed, en försöksverksamhet som startade förra våren och som pågår till och med nästa år, söker man svaret på den första frågan. Här tittar man bland annat närmare på adaptiva läromedel och system som automatiserar bedömning och betygsättning. I stort sett handlar det bara om att automatisera och effektivisera det som redan görs i skolan. Det leder över till nästa fråga: Är det rätt väg framåt?

Den andra frågan är betydligt svårare att besvara än den första, men svaret har avgörande betydelse. Den rymmer också flera följdfrågor: Vill vi att AI ska utveckla lärande som en mänsklig och social aktivitet eller räcker det att effektivisera den befintliga verksamheten? Är tanken att AI ska ersätta lärarna eller ska tekniken underlätta och förbättra deras arbete? Är det främsta syftet att förbereda eleverna bättre inför prov och examina eller är det viktigare att stödja elevernas personliga utveckling, kunskapsmässigt, kognitivt och socialt?

Wayne Holmes berättar i sitt blogginlägg att UNESCO MGIEP i New Delhi nyligen arrangerade en konferens där man presenterade FramerSpace, sin nya AI-baserade plattform för undervisning och lärande på nätet, som utvecklats tillsammans med Dell. AI används för att identifiera och strukturera de olika teman som elever arbetar med och att hjälpa dem att upptäcka varandra, så att de kan börja samarbeta och utveckla varandras lärande inom områden som de är intresserade av.

Det här är en typ av lösning som har ett betydligt större värde för både individen och samhället än de som främst handlar om effektivisering och automatisering, påpekar Wayne Holmes. Eleverna utvecklar sina sociala och känslomässiga förmågor, lär sig att samarbeta, lösa konflikter, att arbeta målorienterat, och så vidare. AI gör det som passar bäst för den: analyserar stora datamängder för att hitta mönster och se sammanhang, och presenterar sedan detta för eleverna på ett överskådligt och begripligt sätt.

Syftet och meningen med att använda AI är en avgörande fråga som måste ventileras ordentligt innan tekniska lösningar introduceras på bred front i skolan, säger Wayne Holmes. Därefter gäller det att få igång en dialog mellan skolan och utvecklarna, så att lösningarna tas fram med utgångspunkt i skolans intressen, förutsättningar och behov. Annars riskerar vi att fastna i en mer effektiv hantering av “det gamla vanliga” istället för att upptäcka andra möjligheter och skapa nya horisonter.

Utvärdering av tutorlärarsatsningen i Finland

2016 infördes en ny läroplan för grundskolan i Finland. Det övergripande målet med den är att ge eleverna möjlighet att utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett allt mer digitalt och komplext samhälle. Med andra ord ska eleverna både växa som människor och som medborgare.

För att hjälpa lärarna hantera detta, startade regeringen ungefär samtidigt utvecklingsprogrammet Den nya grundskolan. Det var en satsning på 90 miljoner euro under tre år, som innebar att skolor kunde söka söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt, kompetensutveckling och tutorlärartjänster. Satsningen på tutorlärare fick ett snabbt genomslag, och nio av tio grundskolor sökte och beviljades stöd

En tutorlärare är en lärare som fortbildas för att kunna fungera som mentor på deltid inom olika områden för sina kollegor på skolan. Det handlar både om att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och om att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Dessutom är det viktigt att lärare lär sig dra nytta av it och digitala medier där de passar in och kan tillföra ett mervärde.

Satsningen på tutorlärare följs av forskare vid Pedagogiska forskningsinstitutet på Jyväskylä universitet, som ska presentera sina samlade slutsatser under nästa år. Syftet med forskningen är både att få en bättre bild av hur verksamheten fungerar idag och att försöka se hur den kan utvecklas vidare. 

Just nu genomför man en enkätundersökning på grundskolan för att se vilken inverkan tutorlärarna har haft på skolans verksamhetskultur. Man vill också veta om satsningen har hjälpt lärarna att förstå läroplanen och att utveckla sin undervisning i enlighet med den.  

Frågorna rör annat  vilka som arbetar som tutorlärare, hur satsningen genomförs i praktiken samt hur skolledarna på landets grundskolor förhåller sig till den. Man vill också veta mer om vilken nytta lärare har av handledningen i sitt arbete, hur den gemensamma planeringen och genomförandet av undervisningen fungerar samt i vilken mån som kommunikation och kunskapsutbyte mellan lärare har utvecklats och förändrats. 

Enkäten pågår till och med april och omfattar både tutorlärare och vanliga lärare på grundskolan.

Veckans tips

Ekokammaren är en tjänst av Martin Törnros som gör det lättare att få syn på de filterbubblor och ekokammare som kan uppstå i dagens medielandskap. Den har funnits ett tag, men har precis kommit i en ny och förbättrad version.

Ekokammaren presenterar nyheter inom olika temaområden från olika avsändare, alltifrån seriös journalistik, forskare och ämnesexperter till rena propagandaspridare. Den ger en ökad inblick i hur världsbilden formas och förstärks av de nyhetsflöden som vi själva och andra tar del av.

Veckans spaning: Robotisering i Lunds kommun, modern robotik på industriprogrammet samt utbildningens framtider

Veckans spaning: Robotisering i Lunds kommun, modern robotik på industriprogrammet samt utbildningens framtider

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev

Robotiserad processautomatisering utvecklar administrationen i Lunds kommun

Den kraftiga ökningen av yngre i åldersgruppen 0-19 år samt äldre i åldersgruppen 80 plus, ställer allt större krav på samhällstjänsterna i Lunds kommun. Därför satsar kommunen sedan förra året på robotiserad processautomatisering som en kompletterande insats på flera förvaltningar. Igår publicerade Spaningen ett samtal med Henrik Salling, digitaliseringsstrateg på barn- och skolförvaltningen.

Lunds kommun har som kommunövergripande mål att överge pappersblanketter, för att istället gå över till e-tjänster. Automatiseringen är en fortsättning av det arbetet, som siktar på en mer effektiv användning av de ekonomiska resurserna, en ökad likvärdighet och en stärkt rättssäkerhet.

Robotiserad processautomatisering innebär att algoritmbaserade datorprogram (mjukvarurobotar) utför rutinartade administrativa arbetsuppgifter. Det här fungerar bäst för arbetsprocesser som görs regelbundet och i stor omfattning, som använder strukturerad data och som bygger på tydliga regler.

Ansökningar och beställningar är exempel på sådana processer. Den här typen av automatisering kräver noggranna förberedelser, men det innebär samtidigt att beslutsprocessen blir väl dokumenterad. Om någon har frågor, är det enkelt att visa varför beslutet blev som det blev.

Barn- och skolförvaltningen har börjat med att automatisera valet till förskoleklass, men man planerar att genomföra fler automatiseringar efterhand. Ansökan om skolskjuts och fördelningen av ekonomiska medel till kommunens skolor är två exempel. Här finns det klara och tydliga regler att följa. Med andra ord är det arbetsuppgifter som passar utmärkt att automatisera.

Barn- och skolförvaltningen har sedan tidigare en webbaserad e-tjänst där vårdnadshavarna väljer önskad skola för sitt barn. Här finns både de kommunala och nästan alla de fristående skolorna med. Efter ansökningstidens slut mäts alla elevers skolväg till alla skolor. Datan körs genom en algoritm, som är konstruerad efter kommunens urvalskriterier och som föreslår var placering ska ske. Roboten skriver sedan ut digitala beslut efter de kriterier som ställts upp, diarieför dem som egna ärenden och meddelar vårdnadshavarna.

Ibland uttrycker medarbetare en oro för att deras arbete ska försvinna och att robotarna ska ta över. Men egentligen handlar det om att människan ska göra det som hon är bäst på och att robotarna ska ta hand som det som är optimalt för dem. Automatiseringen gör det möjligt för medarbetarna att ägna en större del av sin arbetstid åt mänskliga möten och andra mer värdeskapande uppgifter, medan robotarna tar hand om rutinarbetet.

Robot i skola

Under 2020 genomför Tillväxtverket tillsammans med ABB pilotprojektet Robot i skola på fem gymnasieskolor i olika delar av landet. Det sker inom ramen för regeringsuppdraget Robotlyftet, som pågår till och med 2021, och som syftar till att öka små och medelstora företags kunskaper om möjligheterna med digitalisering, robotisering och automatisering. Om pilotprojektet faller väl ut, kommer det att förlängas med ett år.

Tanken med Robot i skola är att ge lärare och elever på industriprogrammet möjlighet att utveckla de kunskaper och förmågor som de små och medelstora industriföretagen behöver. Det sker en snabb global utveckling i riktning mot en smart industri, och det är viktigt att det svenska näringslivet hänger med. Robotar ersätter monotona arbetsuppgifter och ökar konkurrenskraften, och företag som robotiserar växer både i omsättning och i antal anställda. Med andra ord tillkommer fler arbetsuppgifter än det försvinner, men för att kunna möta detta måste medarbetarna ha rätt kompetens.

Fyra av gymnasieskolorna kommer under två veckor på vår- och höstterminen att få tillgång till ABB:s enarmade kollaborativa industrirobot YuMi som ett hjälpmedel i undervisningen. På den femte gymnasieskolan kommer man enbart att använda programvaran RobotStudio, som gör det möjligt för eleverna att utveckla program för robotens styrsystem OmniCore och att simulera användningen av dem i en realistisk miljö. 

Robot i skola ger tillgång till modern robotik, som ger en konkret och rättvisande bild av hur arbete inom industrin ser ut och fungerar idag. YuMi är en lättprogrammerad och smidig robot som verkar under säkert robotbeteende, vilket betyder att den kan användas utan stängsel, burar eller andra hinder. Namnet YuMi ska utläsas som “you and me”. Med andra ord handlar det om att människa och robot ska utföra arbetsuppgifterna tillsammans, sida vid sida.

I januari deltog två lärare från var och en av de fem skolorna i en veckolång utbildning i programmering och användning av YuMI på ABB:s affärsenhet Robotics i Västerås. Utbildningen var en anpassad variant av den som ges till medarbetare i industrin. Lärarna tillbringade också en del tid i ABB:s Robotics Experience Center, som invigdes i december förra året och som rymmer 25 olika industrirobotar.

Futures of Education: learning to become

Unesco och UniTwin Networks har nyligen initierat ett globalt samtal om kunskap, utbildning och undervisning, som fäster blicken 30 år framåt i tiden. Hur kan vi idag föreställa oss skolans och den högre utbildningens förutsättningar och möjligheter 2050? Vad behöver göras för att se till att utbildning och kunskap används för det gemensamma bästa och för att forma mänsklighetens och planetens framtid i en positiv riktning?

Representanter från mer 800 institutioner i 100 länder för att få såväl bredd som djup i perspektiven. Nästa år kommer man att presentera en samlad vision – Futures of Education: learning to become. Men redan nu har man gett ett bidrag till det fortsatta samtalet genom att samla artiklar från några av de inbjudna i en tematiskt ordnad antologi: Humanistic Futures of Learning. Den presenterades i slutet av förra månaden, på det första mötet för den internationella kommission som leder arbetet med att ta fram visionen.

En ekonomiskt inkluderande syn på utveckling, som bygger på social rättvisa och en långsiktigt hållbar miljö utgör den röda tråden i antologin. Artiklarna pekar bland annat på kulturens roll för att skapa värden och attityder som kan stärka hållbarheten i samhälle och miljö, betydelsen av en väl fungerande allmän utbildning såväl som andra rum för lärande samt den högre utbildningens ansvar för att skapa den kunskap som behövs för att utveckla och förändra världen.

I ett av antologins teman betonar flera artiklar behovet av att stärka människans kreativa och intellektuella förmåga när världen blir allt mer digital. Det handlar både om att utveckla nya förmågor och insikter för att använda möjligheterna med AI för det gemensamma bästa och att utnyttja digitaliseringen för att göra undervisningen mer aktiv och skapande.

När arbetet med den nya visionen sattes igång, konstaterades att kunskap och lärande är mänsklighetens största förnyelsebara resurs för att möta utmaningar och för att skapa nya lösningar. Men utbildning handlar inte enbart om att kunna hantera en värld som förändras, utan också om att förändra den och att gemensamt skapa en hållbar framtid.

Veckans tips

Akademiska kvarten är Natur & Kulturs kvartslånga podd där man samtalar med lärare och forskare som har intressanta och viktiga perspektiv på svensk utbildning.

I det senaste avsnittet konverserar Niklas Gårdfeldt Leavy med Susanne Kjällander, forskare och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet, om hur förskolan kan digitaliseras på vetenskaplig grund.

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

DigiGen – hur påverkar digitaliseringen “den digitala generationen”?

Förra veckan var det projektstart i Oslo för DigiGen – The Impact of Technological Transformations On The Digital Generation, som leds av Halla Bjørk Holmarsdottir, pedagogikforskare vid OsloMet.

Forskningsprojektet finansieras av EU inom Horisont 2020, som är EU:s ramprogram för forskning och innovation. Förutom medarbetare på Velferdsforskningsinstituttet NOVA och Fakultet for teknologi, kunst og design på OsloMet, deltar forskare från olika forskningsområden vid universitet i sju andra EU-länder samt representanter för nätverket COFACE Families Europe i arbetet.

I projektbeskrivningen pekar man på att dagens unga kan ses som “den digitala generationen”: Internet, sociala medier och smarta telefoner har alltid varit en naturlig del av deras tillvaro. Syftet med DigiGen, som sträcker sig över tre år, är att med hjälp av kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder och fördjupade fallstudier få en bättre förståelse av hur deras liv påverkas av digitaliseringen och den snabba teknologiska utvecklingen.

DigiGen har en tvärvetenskaplig ansats och ska undersöka hur olika delar av barns och ungdomars tillvaro och liv formas av digitaliseringen: hemmet och familjen, skolan, fritiden samt deltagandet i samhällslivet. Målet är att få bättre kunskaper om varför en del påverkas negativt av den här utvecklingen, medan andra upplever den som positiv och stärkande. Vilka faktorer är det som spelar in? Hur är det möjligt att minska de negativa effekterna och istället förstärka de som har en positiv inverkan? Vad kan föräldrar, lärare och andra relevanta vuxna i de ungas omgivning göra för att hantera detta på ett bra sätt.

En viktig tanke med DigiGen är att barn och ungdomar inte enbart ska vara objekt i studien, utan att de också ska vara delaktiga i utformning och genomförande.

Samtliga forskningsresultat kommer att publiceras som open access.

MIK Sverige

I början av veckan presenterades MIK Sverige, ett nationellt nätverk bestående av aktörer som är verksamma inom området. Genom att få igång ett mer systematiskt samarbete och en bättre samordning av insatserna, hoppas man kunna effektivisera arbetet och därmed även stärka medie- och informationskunnigheten hos alla som bor i Sverige. Inspirationen kommer från Irland och Norge, där man sedan några år tillbaka organiserar insatserna på liknande sätt.

Just nu består nätverket av 15 aktörer från den offentliga och den idéburna sektorn som på olika sätt arbetar med MIK. Under påbyggnadsåret leder Statens medieråd verksamheten tillsammans med en tillfällig styrgrupp där Kungliga biblioteket, Myndigheten för press, radio och tv samt Svenska Filminstitutet ingår.

Medie- och informationskunnighet beskrivs ofta som “den nya läskunnigheten” – det vill säga viktiga grundläggande kunskaper som alla medborgare behöver för att kunna leva och agera i dagens digitaliserade och medietäta samhälle. Begreppet MIK samlar de kompetenser som behövs för att hantera, värdera och analysera informationsflöden från alla de medietyper som finns idag.

MIK lanserades av Unesco för knappt tio år sedan, i en skrift som vände sig till lärare på grundskolan. Det är naturligtvis i allra högsta grad en central uppgift för skolans undervisning, men numera läggs allt större vikt vid dess värde som en grundläggande medborgerlig kompetens. Därför är det också många olika organisationer som arbetar med upplysnings- och utbildningsinsatser inom det här området.

Strax före sommaren förra året släppte Statens medieråd en lägesrapport där man föreslår åtgärder för att stärka arbetet med MIK i Sverige. Här lyfter man bland annat fram nyttan av ett forum för kunskapsdelning och samarbete mellan olika aktörer samt värdet av gemensamma mål och arbetsmodeller. Behovet av en regelbunden uppdatering av kartläggningen av pågående MIK-insatser samt metoder för validering av expertis, kvalitetsbedömning av lärresurser och utvärderingar av läromedel och andra lärresurser betonas också. Förhoppningsvis kan MIK Sverige fungera som en samlande plattform som kan hantera allt detta. 

13 mars, på Källkritikens dag, har MIK Sverige kick-off i Stockholm för sina medlemmar.

Utmaningar och möjligheter för VR i skolans undervisning

Högskolan i Gävle har en innovations- och utvecklingsmiljö – Digital Learning Lab – som är nära knuten till lärarutbildningen och till forskningsgruppen It i lärande. Här är det möjligt för både lärarstuderande och yrkesverksamma lärare att testa nya tekniska möjligheter och nya metoder i undervisningen, alltifrån robotar och programmering till spelifiering och VR.

I slutet av förra månaden publicerade tidskriften Education and Information Technologies en artikel som redovisar några grund- och gymnasieskolelärares syn på utmaningar och möjligheter med VR i undervisningen. Artikeln är skriven av Göran Fransson och Jörgen Holmberg, professor, respektive högskolelektor i didaktik, samt Claes Westelius, projektledare för Digital Learning Lab.

Studien och artikeln bygger på intervjuer och informella samtal med lärare som bekantat sig med stationära och mobila VR-lösningar på Digital Learning Lab samt data från ett projekt där historielärare diskuterar en planerad användning av VR i undervisningen.

På senare år har tekniken blivit billigare och mer lättanvänd, samtidigt som den ger en mer realistisk användarupplevelse. Dels finns det dyrare, stationära, lösningar med VR-hjälmar som kopplas till avancerade speldatorer, som Oculus Rift och HTC Vive. Det kan också fungera bra med enklare lösningar, där VR-glasögon fästs på mobilen, exempelvis Google Cardboard och Samsung Gear VR.

Lärarna ser många möjligheter med den här tekniken, inte minst genom att den kan göra undervisningen intressantare, mer realistisk och mer konkret och erfarenhetsbaserad. Om läraren drar nytt av den här sortens lösningar, kan kanske även statusen på läraryrket höjas, eftersom denne då visar att hen hänger med i den tekniska utvecklingen och använder de möjligheter som öppnar sig.

Det finns naturligtvis också en mängd faktorer som försvårar användningen av VR i undervisningen. Kostnaden för hårdvara och program är ett uppenbart hinder, men det är även viktigt att tekniken är lättanvänd och verkligen fungerar. Klasstorleken, tillgången till utrustning samt det begränsade utbudet av lämpliga lokaler på skolan kan också komplicera det hela.

Dessutom är det förstås viktigt att elevernas uppmärksamhet inte slukas upp av själva tekniken, utan använder den som ett verktyg för att utveckla sitt lärande och sin förståelse av det aktuella ämnesinnehållet. Styrdokumentens krav på innehåll och bedömning samt lärarens begränsade kunskaper om och erfarenheter av tekniken kan också ställa till det.

Historielärarna lyfte bland annat att VR kan öka elevernas engagemang och utveckla deras historiemedvetande, men tyvärr är det i regel svårt att dokumentera och mäta de här positiva effekterna.

Forskarna konstaterar i artikeln att det är centralt att lärarna själva får avgöra om VR ska användas eller inte användas i undervisningen. Företag är ofta intresserade av att sälja sina produkter, men det är inte alltid som deras lösningar fungerar i pedagogiska och didaktiska sammanhang. En förbättrad dialog mellan lärare och företag skulle på sikt kunna bidra till att både teknik, innehåll och användning utvecklas i en riktning som är intressant för skolan, menar forskarna.

Veckans tips

Digitalsamtal är en podd av och med journalisten Anders Thoresson, som sedan snart fem år tillbaka regelbundet sätter in den digitala teknikutvecklingen i ett samhällsperspektiv. Blicken hamnar ofta på skolan eller lärande i andra sammanhang.

I det senaste avsnittet samtalar Anders Thoresson med Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm, om hur han använder teknikens möjligheter på sin skola. Rubriken lyder: Vad betyder skolans digitalisering?

Veckans spaning: Classroom Changemakers, digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland och en videoplattform för franska lärare

Veckans spaning: Classroom Changemakers, digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland och en videoplattform för franska lärare

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Classroom Changemakers

Den brittiska innovationsstiftelsen Nesta kommer om några månader att lansera en ny satsning – Classroom Changemakers – tillsammans med Arts Council England. Syftet är att testa modeller och arbetssätt som kan använda i skolans undervisning för att utveckla elevernas digitala kreativitet.

Nesta har länge verkat i den här riktningen. 2011 presenterades rapporten Next Gen, där man argumenterar för att Storbritannien halkar efter i den globala konkurrensen om inte problemlösning, programmering och digitalt skapande lyfts fram tydligare i skolan. Rapporten följdes av en intensiv lobbyverksamhet från olika aktörer, inte minst stora teknikföretag.

Två år senare infördes två nya ämnen i läroplanen. Det ena är det teoretiska ämnet computing, som bygger på datavetenskap.  Det andra är det mer praktiskt inriktade design and technology. Här handlar det om praktisk problemlösning med teknikens hjälp, men också om reflektion kring den digitala utvecklingens konsevenser för samhället och det dagliga livet.

I oktober förra året avslutade Durham Commission on Creativity in Education sitt arbete och släppte samtidigt sin slutrapport. Här betonas att undervisningen måste ge eleverna bättre möjligheter att arbeta kritiskt och kreativt med digital teknologi i undervisningen. Detta är något som bland annat OECD lyfter fram och flera länder, till exempel Australien, Finland och Kanada, har fört in detta i sina styrdokument.

Kreativitet är en svårfångad samling förmågor som inte utan vidare kan automatiseras. Därför kommer den sannolikt att vara högt efterfrågad på morgondagens arbetsmarknad, i synnerhet när den kombineras med en god teknologiförståelse.

Kommissionen föreslår i rapporten att Nesta startar ett pilotprogram för att i samarbete med skolan, näringslivet och kultursektorn undersöka hur skolans undervisning kan möta behovet av digital kreativitet i samhälle och näringsliv. Det är detta som man nu tar tag i tillsammans med Arts Council England, som ingick i kommissionen.

Nesta konstaterar själva att man nu har en rad viktiga frågor att besvara: Vilka kreativa förmågor rör det sig om? Vilka ska prioriteras? Vad krävs för att skolans undervisning ska kunna hjälpa eleverna att utveckla dessa förmågor? Hur kan modeller och arbetssätt testas och vad behöver göras för att de som fungerar ska kunna införas i skolan?

I slutet av förra året arrangerade Nesta och Arts Council England ett rundabordssamtal med representanter för skola, näringsliv, akademi och kultur, som gav en del viktiga insikter. Inte minst är det viktigt att vara medveten om att elever i nuläget inte har likvärdiga möjligheter att utveckla sin digitala kreativitet. Det finns både sociala och geografiska skillnader som behöver hanteras. Dessutom handlar det inte enbart om en digital kunskapsklyfta. Det finns även stora skillnader mellan eleverna när det gäller sociala och känslomässiga förmågor samt att kunna handskas med förändringar på ett konstruktivt sätt.

Många lärare saknar kunskaper kring hur de ska arbeta med det här i sin undervisning, och behöver därför både stöd och kompetensutveckling. En stor andel lärare, föräldrar och elever är inte medvetna om att digital kreativitet och andra relaterade förmågor sannolikt kommer att ha stor betydelse på morgondagens arbetsmarknad. Här krävs det också insatser.

Nesta konstaterar även att det behövs en gemensam definition och ett gemensamt språk för att få igång en samhällsdiskussion kring digital kreativitet och kreativa förmågor. Det gäller att beskriva förmågorna så att skolledare och lärare förstår vad det handlar om och kan bygga vidare på existerande best practice.

Digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland

2017 beslutade Nya Zeelands regering att införa teknologiförståelse, datalogiskt tänkande, programmering och digitalt skapande som obligatoriska ämnesöverskridande undervisningsområden genom hela grundskolan. Från och med årsskiftet är detta obligatoriskt för alla grundskolor.

Syftet är att alla elever ska lära sig hur den digitala tekniken fungerar, såväl ur ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv. I likhet med den engelska läroplanen, är tanken att eleverna inte enbart ska lära sig att använda teknikens möjligheter.  De ska också förstå hur den fungerar så att de själva kan skapa fungerande lösningar på olika konkreta problem.

Detta ställer förstås både krav på skolans tekniska infrastruktur, på skolledningen och på lärarnas ämnesmässiga och didaktiska kompetens. Utbildningsdepartementet har startat satsningen Digital Readiness för att få igång kompetensutveckling och kollegialt lärande. Man utför också undersökningar som beskriver läget ute på skolorna och som visar hinder och framgångsfaktorer.

En undersökning som genomfördes 2018 visade att endast 7% av skolorna kände sig redo att genomföra de beslutade ändringarna i styrdokumenten. Trots detta bedömde 95% av rektorerna att de skulle vara någorlunda klara att sätta igång 2020, men att det i sin tur krävde fler stödinsatser till skolorna. Det blev också tydligt att skolorna var olika långt framme i utvecklingen och att det fanns behov av åtgärder för att få med alla på tåget.

Häromveckan släppte Education Review Office en rapport som ger en bild av hur det ser ut på sex skolor som befinner sig på tre olika stadier av digital mognad. I rapporten (och i titeln) används ett uttryck från löpsporten för att beskriva läget: klara (on your marks), färdiga (get set), gå (go). De som befinner sig på det första stadiet, är fortfarande igång med att samla sig. De som är på det andra är i princip klara att börja springa och skolorna på det tredje stadiet har redan kommit ur startblocken.

Rapporten pekar på flera faktorer som påverkar utvecklingen, bland annat den digitala infrastrukturen, kopplingar till resten av samhället, kompetensutveckling samt lärarnas inställning till den digitala utvecklingen och deras intresse och vilja att lära nytt.

Skolledarnas kunskaper och engagemang förs fram som en avgörande faktor. De skolor som redan är igång har skolledare som är engagerade i digitaliseringsarbetet, de känner skolans och kollegiets styrkor och svagheter och de arbetar proaktivt för att undvika hinder och för att få fart på utvecklingen.

Classe à 12 – en videoplattform där lärare delar erfarenheter

Frankrike satsar på större lärartäthet, mindre grupper och mer samarbetsinriktade undervisningsformer under de första par åren i grundskolan för att ge alla elever möjlighet att lära sig grunderna: att läsa, skriva och räkna samt att visa hänsyn och respekt för varandra. Ett pilotförsök inleddes 2017 och en första utvärdering kom för ett par månader sedan. Den visar att klasserna i de allra flesta fall delas in i två grupper med vardera tolv elever och en lärare.

De här förändringarna innebär att lärare måste tänka och arbeta på andra sätt än tidigare, och det är ofta långtifrån enkelt. Just nu betatestar det franska utbildningsdepartementet därför en videoplattform – Classe à 12 – där lärare från hela landet kan dela med sig av arbetssätt, övningar och tips i korta filmer på ett par minuter. 

Tjänsten har tagits fram tillsammans med innovationslabbet 110 bis, som Spaningen tog upp i somras, samt direktoratet DINUM, som ansvarar för arbetet med att digitalisera den offentliga sektorn.

Classe à 12 använder den öppna och kostnadsfria programvaran Peertube, en peer-to-peer-lösning som tagits fram av det franska företaget Framasoft. Genom att använda Peertube kan man själv styra och kontrollera innehållet. Det finns ingen reklam, det sker inte heller någon handel med användarnas data och alla filmer är nedladdningsbara.

Classe à 12 är en federativ lösning, vilket innebär att den vid behov kan kopplas samman med andra liknande tjänster och ge användarna tillgång till det samlade innehållet från en plats. Tjänsten utvecklas i ständig dialog med lärarna, så att man kan få till en plattform som i möjligaste mån svarar mot deras intressen och behov.

Veckans tips

I november 2018 tipsade Spaningen om den svenska versionen av det webbaserade spelet Bad News, som tagits fram av Thomas Nygren, didaktikforskare vid Uppsala universitet. Spelet har tagits fram av forskare vid Cambridge och medarbetare på den nederländska organisationen Drog, som arbetar mot desinformation.

Spelet är tänkt att hjälpa elever från 15 år och uppåt att känna igen och att bygga upp ett motstånd mot falsk och vilseledande information. Det ger en snabb inblick i hur desinformation fungerar och visar också hur lätt det är att manipulera information.

Bad News bygger på inokuleringsteorin, som säger att  det går att bygga upp ett motstånd mot falsk eller vilseledande information genom att presenteras för en försvagad version av ett vilseledande argument. Nu har Thomas Nygren tillsammans med cambridgeforskarna Jon Roozenbeek och Sander van der Linden genomfört en studie som visar att Bad News verkligen kan fungera som ett slags vaccin mot falsk och vilseledande information.

Om du inte redan bekantat dig med Bad News, är det en bra idé att ta en titt!

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Digitalt lyft för danska lärarutbildare

Utbildnings- och forskningsdepartementet i Danmark satsar sammanlagt 45 miljoner danska kroner på att stärka högskolelärares digitala kompetens och att öka deras förståelse av hur it och digitala medier kan användas i undervisningen. Ett av projekten – Teknologiforståelse og digital dannelse i læreruddannelsen – vänder sig till 100 lärarutbildare i hela landet. Det leds av Københavns Professionshøjskole och omfattar samtliga yrkeshögskolor.

Syftet med det här projektet är att lärarutbildningarna tillsammans ska utveckla en hållbar nationell modell för att genomföra ett digitalt kompetenslyft av lärarutbildarna. Till och med 2021 pågår ett nationellt försök med undervisning i teknologiförståelse på grundskolan. När försöket avslutats, kommer teknologiförståelse sannolikt att införas i läroplanen, antingen som ett eget ämne eller som en del av andra ämnen. Detta måste lärarutbildningarna kunna möta.

Teknologiförståelse handlar om att eleverna ska utveckla de teoretiska kunskaper och praktiska förmågor som behövs för att de ska kunna bli aktiva och kritiska medborgare. Alla elever ska lära sig hur den digitala tekniken fungerar och vad den innebär för att kunna ta makten över sin egen tillvaro. Eleverna behöver både få grepp om utmaningar och möjligheter och lära sig att förhålla sig kritiskt till hur teknologin används i vardagen och i samhället. Det ställer krav på lärares kunskaper och didaktiska förmåga, och det förutsätter i sin tur att teknologiförståelse blir en integrerad del av lärarutbildningen.

Eftersom det tar tid att införa nytt innehåll och nya arbetssätt, är det nödvändigt att snabbt komma igång med arbetet, konstaterar Jakob Harder, dekan på Københavns Professionshøjskole, i ett pressmeddelande. Lärarutbildarna måste ges möjlighet att undersöka hur teknologiförståelse kan integreras på ett meningsfullt sätt i undervisningen, så att de blivande lärarna kan utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver.

Tvåspråkig fjärrundervisning i Norge

För tre år sedan startade Utdanningsdirektoratet och Nasjonalt senter for flerkulturell opplæring (NAFO) Fleksibel oplæring, ett försöksprojekt med tvåspråkig fjärrundervisning för nyanlända elever. Nu har den norska regeringen beslutat att försöket permanentas och att tjänsten ska bli tillgänglig för elever i hela landet.

Den primära målgruppen är elever i årskurs 8 och 9 med behov av tvåspråkig ämnesundervisning i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Elever i förberedelseklass på gymnasiet och vuxna elever som läser in grundskolan kan också få tillgång.

Tvåspråkig fjärrundervisning är ett statligt erbjudande till kommuner som inte lyckats få tag i ämneslärare som talar arabiska, somaliska eller tigrinha. Den ska komplettera den ordinarie undervisningen och det är elevens lärare på skolan som är ansvarig.

Fjärrundervisningen bedrivs av lärare baserade i Oslo som talar elevens modersmål. Förutom direktkontakten över nätet med läraren, har eleverna också tillgång till olika digitala lärresurser (filmer, texter, arbetsuppgifter och ordlistor) på plattformen, som de kan arbeta med på egen hand.

I november förra året presenterade Rambøll en sammanfattande utvärdering av Fleksibel oplæring. Den visar att eleverna helst skulle vilja ha tvåspråkiga lärare på skolan, men att den här lösningen i regel fungerar bra som alternativ. Eleven får bäst utbyte när fjärrundervisningen används systematiskt, tydligt kopplad till ämnesundervisningen och när den regelbundet följs upp av den ansvarige läraren.

Utvärderingen visar också att det ger ökad trygghet för eleven att få kompletterande undervisning av en lärare som talar modersmålet, och den gör det även lättare att bygga vidare på de befintliga ämneskunskaperna. Eleven lär sig ämnesrelaterade termer och uttryck på norska och fördjupar både sina ämneskunskaper och sina kunskaper i norska. Det blir lättare att följa med i klassrumsundervisningen, vilket leder till att motivationen ökar.

Under läsåret 2019/20 deltar 300 elever i Fleksibel oplæring. Senare i vår kan alla norska kommuner ansöka om att delta i satsningen läsåret 2020/21. De ska själva stå för en del av kostnaden och de måste vara anslutna till den federativa inloggningslösningen Feide för att kunna använda tjänsten.

Mår unga sämre i en digital värld?

För ett par månader sedan publicerade Spaningen en artikel om skärmtid och oron för att sociala medier och datorspel påverkar ungas psykiska hälsa och välbefinnande i en negativ riktning. Psykologen Siri Helle var en av de som medverkade och hon nämnde en kommande forskningsöversikt inom det här området, skriven på uppdrag av den ideella föreningen Mind. Nu är rapporten Mår unga sämre i en digital värld? klar och kan hämtas utan kostnad på Minds webbplats.

Siri Helle har skrivit texten tillsammans med hjärnforskaren Sissela Nutley, och under arbetets gång har de haft hjälp av en rådgivande expertgrupp. Fokus ligger på de nordiska länderna, och rapporten är tillgänglig på svenska, danska, finska, norska och engelska.

Syftet med forskningsöversikten är att öka kunskaperna bland beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar, så att de kan underlätta en användning av digitala medier som stärker ungas psykiska hälsa och välbefinnande.

Enligt det nuvarande forskningsläget påverkar digitala medier välmåendet på olika sätt, beroende på vem användaren är, hur och i vilken utsträckning de används samt hur tillvaron ser ut i övrigt. Det krävs dock ytterligare forskning för att orsakssambanden ska kunna fastställas.

Studier visar att unga som ägnar mycket tid åt digitala medier har ett sämre psykiskt välmående än de som gör det i mer begränsad grad eller inte alls. Samtidigt är det svårt att slå fast vad det egentligen beror på. Det finns indikationer på att sömnbrist, mindre motion och minskad tid till skolarbetet förklarar stora delar av det försämrade välmåendet.

De negativa effekterna beror alltså sannolikt inte på skärmtiden i sig, utan på att den stjäl tid från andra viktiga aktiviteter och att detta i sin tur skapar problem. Socioekonomisk utsatthet, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, yngre ålder och kvinnligt kön (främst när det det gäller sociala medier) är bakgrundsfaktorer som pekar på ökad risk för sämre välmående.

Negativa effekter av datorspel verkar delvis kunna förklaras av skälen till att man spelar. Den som spelar för att undvika livsproblem och svåra känslor löper ökad risk för negativa konsekvenser. En liten minoritet av de som spelar datorspel utvecklar gaming disorder, vilket innebär att de inte längre kan kontrollera sitt spelande. Svårigheter att hantera känslor, problem i skolan, social exklusion och bristande stöd från föräldrarna hör till de viktigaste riskfaktorerna.

Forskningsöversikten avslutas med att författarna ger rekommendationer till beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar som underlätta främjandet av en positiv användning av digitala medier bland unga. Samtidigt konstaterar de att det inte räcker, utan att det också behövs politiska beslut och juridiska ramverk som kan ge unga ett gott skydd mot negativa effekter. 

Vem tar ansvaret för ungas psykiska hälsa? Mind och författarna menar bland annat att företagen som driver digitala medieplattformar bör ta ett ökat ansvar för innehållet och att skolans undervisning bör ta upp hälsofrämjande användning av digitala medier och diskutera digital etik. De anser också att det behövs ett årligt forum där beslutsfattare, ungdomar, civilsamhälle, forskare och teknikbolag diskuterar aktuella utmaningar som rör barn och ungas välbefinnande och digitala medier.  Ett starkare rättsligt skydd mot kränkande behandling, utpressning och grooming är en annan åtgärd som lyfts fram. 

Veckans tips

UR har tagit fram ett stort antal serier och program som tar upp olika aspekter av medie- och informationskunnighet, alltifrån Algoritmen till Fejkskolan och Världen online. Nu har de samlats på webbsidan UR lär dig genomskåda, så att det blir lättare att överblicka vad som finns.

Statens medieråd producerar sedan i somras podcasten Medieborgarpodden, som Spaningen tidigare har tipsat om. Den vänder sig inte direkt till skolan, men lärare och skolbibliotekarier kan få uppslag till viktiga diskussioner om mediernas roll och påverkan i ett demokratiskt samhälle, alltifrån dolda kommersiella budskap till vilseledande nyheter och information.

Första säsongen avslutades strax före jul  och samtliga elva avsnitt kan nu nås från Medieborgarpoddens hemsida

Veckans spaning: Forskning om digitala lärresurser, Netflix för utbildningsområdet och ett etiskt perspektiv på digitalisering

Veckans spaning: Forskning om digitala lärresurser, Netflix för utbildningsområdet och ett etiskt perspektiv på digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Forskningsöversikt om digitala lärresurser

Danmarks Pædagogiske Universitet (DPU), Nationalt Center for Skoleforskning och Aarhus Universitetsforlag ger i serien Pædagogisk indblik ut forskningsöversikter inom teman som lärare efterfrågat. De publiceras som pdf och är fritt tillgängliga för alla.

Tanken med serien är att hjälpa lärare utveckla sin undervisning på vetenskaplig grund.  Översikterna sammanfattar forskningen inom olika områden, samtidigt som de visar vilka förutsättningar och antaganden som resultaten vilar på.

Förra veckan publicerades en ny översikt: Digitale læremidler i danskfaget. Den bygger på 103 danska, nordiska och internationella studier och ger en bild av forskningsläget inom området digitala lärresurser i danska samt i motsvarande modersmålsundervisning i Sverige, Norge och några andra länder. Översikten är skriven av Morten Tannert och Ulf Dalvad Berthelsen, doktorand respektive lektor på DPU.

Begreppet digitala lärresurser täcker in alla former av digital teknologi som används i undervisningen. Forskningsområdet består således av en rad olika fält med varierande didaktiska perspektiv, metoder, syfte och frågeställningar.

I forskningsöversikten skiljer man mellan tre slags digitala lärresurser: funktionella, semantiska och didaktiska.

Hårdvara, som datorer och plattor, och programvara, som ordbehandlings- och videoredigeringsprogram, hör till kategorin funktionella lärresurser. De är verktyg som kan underlätta undervisning och lärande.

Digitalt innehåll som kan användas i undervisningen, men som  saknar didaktisk design, räknas som semantiska lärresurser. Hit hör bland annat kommersiella datorspel, artiklar på Wikipedia och filmer.

Didaktiska lärresurser har utvecklats för att användas i undervisningen. Det rör sig exempelvis om ämnesportaler, lärspel och program för att träna grammatik.

Huvuddelen av studierna är kvalitativa och bygger på observationer och intervjuer. Ett ganska stort antal är interventionsstudier. Ibland kompletteras de med kvantitativa studier: enkäter eller effektstudier. I de allra flesta fall fokuserar studierna på en viss typ av funktionella lärresurser, nämligen hårdvara. Den undersöks i första hand ur elevens perspektiv. När en studie fäster blicken på lärarens perspektiv, handlar det i regel om att analysera inställning och förhållningssätt till digitaliseringen på ett mer övergripande plan. 

De studier som översikten bygger på har genomförts i specifika kontexter med olika typer av digitala lärresurser, olika skol- och klassrumskulturer och olika skolsystem. Med andra ord, menar författarna, är forskningslitteraturen alltför fragmenterad för att kunna ge några klara och entydiga svar på frågor som rör didaktiska möjligheter och utmaningar, hur digitala lärresurser påverkar undervisningens innehåll och arbetssätt, vilka effekter de har på elevernas lärande, hur lärarrollen påverkas, och så vidare.

Författarna påpekar att det här inte betyder att forskningen saknar relevans för lärare. De menar att forskningslitteraturen kan fungera som en spegel när lärare reflekterar kring sin egen undervisning. Reflektionerna ska ta utgångspunkt i relevanta didaktiska frågeställningar: Vad är syftet med undervisningen? Vilka processer ska de digitala lärresurserna stödja? Det är också viktigt att fråga sig hur lärarrollen förändras, hur arbetssättet, innehållet och elevernas motivation påverkas, och så vidare.

Den didaktiska reflektionen är helt avgörande för att de tekniska möjligheterna ska kunna utnyttjas på ett meningsfullt och utvecklande sätt i undervisningen. Det är mängder av faktorer som avgör hur undervisningen fungerar, betonar författarna i översikten. Digitala lärresurser är bara en liten del av detta komplexa sammanhang. Det måste man vara medveten om och ta hänsyn till när digitala lärresurser ska integreras i undervisningen och bli en del av vardagen i klassrummet.

Netflix för utbildningsområdet

Det blir allt vanligare att norska universitet och högskolor filmar föreläsningar, olika evenemang, intervjuar forskare, och så vidare för att göra dem tillgängliga för allmänheten. Nu börjar man fråga sig var allt det här materialet ska lagras och hur det bäst kan göras tillgängligt.

NRK Kunnskapskanalen har länge varit en given plats, men numera har tv-kanalen mindre utrymme för den här sortens sändningar. Det är också väldigt vanligt att man använder de stora plattformarna på nätet, som Youtube och Vimeo, för att nå ut. Men kanske är det bättre att utveckla en egen kunskapskanal?

Universitetet i Bergen har nyligen, tillsammans med Universitetet i Tromsö, Universitetet i Stavanger, NTNU och Høgskulen på Vestlandet, börjat skissa på en gemensam molnbaserad webblösning. Man vill själva kunna kontrollera sitt innehåll, ta ansvar för en fri och öppen kunskapsförmedling och även försöka hitta andra aktörer att samarbeta med kring distributionen. 

Det handlar inte om att skapa någon redaktionell tjänst, utan idén är att skapa något som närmast kan beskrivas som ett Netflix för utbildningsområdet. Här kan universiteten både arkivera sitt material och utveckla nya former för förmedlingsarbetet. Inte minst är det viktigt att kunna nå ut till skolan med lämpligt material.

Rebekka Borsch, statssekreterare på norska utbildningsdepartementet, är positivt inställd till initiativet och betonar att det är viktigt att de högre utbildningarna själva äger och kontrollerar sitt filmmaterial. Hon betonar också värdet av att kunna visa att informationen kommer från en offentlig, trovärdig källa.

Det finns även andra universitet som tänker i samma riktning. OsloMet har sedan 2014 arbetat på en egen satsning – FilMet – som vuxit kraftigt på senare år. Filmerna är organiserade efter fakultet, institution och ämnesord, för att göra det lättare att överblicka och att söka i materialet.

Filmet använder Creative Commons-licensen CC BY-NC-ND 4.0, vilket betyder att det är fritt att kopiera och sprida materialet i ett icke-kommersiellt syfte.

Lars Egeland, direktör för universitetsbiblioteket på OsloMet, välkomnar de andra fem universitetens initiativ, men erbjuder dem samtidigt att tills vidare använda FilMet, som ju redan är på plats. Han betonar också att det är viktigt att säkerställa en öppen tillgång till det filmmaterial som produceras. Det gäller även för andra typer av digitala lärresurser, tillägger han. Just nu arbetar den norska myndigheten UNIT med att skapa ett nationellt arkiv för lärandeobjekt (LOR – Learning Object Repository). Utmaningarna handlar inte främst om teknik, påpekar han, utan om kultur: det gäller att få alla att inse värdet av att dela med sig.

Ett etiskt perspektiv på digitaliseringen av skolans undervisning

Den digitala utvecklingen innebär att skolan kan samla in många olika slags data om eleverna, alltifrån deras prestationer till olika biometriska data. Det gör det möjligt att effektivisera, individanpassa och förbättra undervisningen, och det behöver inte innebära någon större kostnad. Stora aktörer genomför just nu satsningar inom det här området och de är intresserade av att få med så många som möjligt på tåget.

Det ser ofta bra ut på pappret, men det gäller att vara medveten om att det också finns en baksida. Datainsamlingen kan skapa onödig stress för eleverna, tekniken kan komma att styra undervisningen och lärarens arbete riskerar att formas av de system som används. Det är också viktigt att fråga sig vem eller vilka som äger och kan använda den data som samlas in.

Den nederländska oberoende stiftelsen Kennisnet, som arbetar med digital skolutveckling, har tagit fram en rapport där man argumenterar för att de etiska värderingarna måste väga tyngst när undervisningen digitaliseras. Det är inte hållbart att använda tekniken instrumentellt och att blunda för uppenbara etiska problem, menar man. När beslutsfattare, skolledare och rektorer planerar och resonerar om digitalisering, ska etiken därför vara en avgörande parameter.

Det rör sig ofta om komplexa frågeställningar och det kan vara svårt att argumentera emot när teknikleverantörer presenterar sina lösningar. Därför är det viktigt att huvudmän och skolor hjälper varandra med att belysa och diskutera den här typen av frågor. Det gäller att väga för- och nackdelar mot varandra: vad är det egentligen som är viktigast när skolan digitaliseras? Vad vill man uppnå och vad vill man undvika?

I rapporten nämns att skolledningar på grund- och gymnasieskolor runt om i Nederländerna har bildat organisationen SIVON, för att man tillsammans ska hitta konstruktiva lösningar på besvärliga frågor som uppstår när man arbetar med skolans digitalisering. Det rör sig om allt ifrån digital infrastruktur och digitala lärresurser till integritet och säkerhet.

Kennisnet har tagit fram en kostnadsfri webbaserad tjänst – Ethiekkompas – som hjälper skolledningen att diskutera och reflektera kring etiska dilemman som rör skolans digitalisering. Tre till sju personer ska delta i samtalet, som leds av en moderator och tar mellan en och en halv och två timmar.

Deltagarna ska börja med att räkna upp viktiga värden och därefter ska man rangordna dem. Vilka är viktigast? Nästa steg blir att formulera en etisk fråga enligt modellen “Är det bra om…?”. När svaren samlats in, ska deltagarna argumentera för och emot. Vilka värden är viktigast? Därefter ska man gemensamt formulera ett svar på sin etiska fråga: “Det är bra om…”. När diskussionen är avslutad skapar Ethiekkompas ett dokument som ger en tydlig överblick av de överväganden som deltagarna gjort.

Veckans tips

Skolverket har gett i uppdrag åt forskare vid olika lärosäten att bevaka och presentera aktuell forskning inom olika områden, från bedömning och betyg till språklig kompetens och specialpedagogik. Tyvärr är den här bevakningen ganska svår att hitta på deras webbplats, om man inte redan vet var den finns. Alltså passar den bra som veckans tips!

Sylvana Sofkova Hashemi, docent i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet, ansvarar för området digitalisering. De tre senaste artiklarna handlar om ai i skolan, det svårfångade begreppet adekvat digital kompetens samt effekterna av mobilförbud på svenska högstadieskolor.