Kategori: Artikel

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Marcus Nygren

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Marcus Nygren

Marcus Nygren är medgrundare, vice vd och teknikchef på Edvira, ett företag i Norrköping med en samhällsförbättrande ambition, som arbetar på kommunnivå med programmering för lärare. Ett avgörande mål för verksamheten är att underlätta för landets kommuner att uppfylla lärandemålen i programmering på sätt som stärker flickors och minoriteters teknikintresse.

Marcus Nygren och hans kollegor följer med i aktuell forskning och testar den beskrivna metodiken i olika undervisningssituationer för att se om de gör någon skillnad när det gäller teknikintresset. Eftersom andelen kvinnor i it-relaterade yrken har sjunkit sedan 1980-talet, är det viktigt att lärare är medvetna om jämställdhetsaspekten när de undervisar i programmering, menar Marcus Nygren. Den rådande föreställningen är fortfarande att programmerare är ett yrke för män och därför premieras ofta pojkar i undervisningen, tillägger han.

Accentures rapport Cracking the Gender Code (2016), som bygger på ett samarbete med den ideella organisationen Girls Who Code i USA, lyfter fram faktorer som gör störst skillnad för flickors teknikintresse på olika  undervisningsnivåer. På låg- och mellanstadiet handlar det om att arbeta med programmering i undervisningen och att skapa positiva attityder och förhållningssätt. Det är viktigt att läraren är inspirerande och lyfter fram att programmering både är för pojkar och för flickor. På högstadiet och i gymnasieskolan gäller det att fortsätta arbeta med programmering i undervisningen, så att de positiva attityderna bibehålls och stärks.

Edvira har använt den metodik som beskrivs i Cracking the Gender Code på sina sommarläger för barn och ungdomar, och konstaterar att den fungerar utmärkt. Den väcker teknikintresset hos båda könen, men fungerar särskilt väl för flickor.

Marcus Nygren rekommenderar lärare på landets skolor att läsa rapporten och att använda den som utgångspunkt när undervisningen i programmering ska utformas.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Lars-Åke Nordén

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Lars-Åke Nordén

Lars- Åke Nordén arbetar som ämnesdidaktisk forskare inom datavetenskapens didaktik på Institutionen för informationsteknologi, avdelningen för datorteknik, vid Uppsala Universitet. Han intresserar sig i sin forskning  för vad som händer när en yrkeskategori, exempelvis lärare, får veta att de måste skaffa sig nya kompetenser, till exempel digitala kompetenser, eftersom de behöver det i sin yrkespraktik. Hur bygger de upp de här kompetenserna? Hur förändras deras förhållningssätt? Vilka värderingar har de?

Forskning visar att lärares värderingar och förhållningssätt ofta överförs till eleverna och har en relation till deras lärande. Därför är det viktigt att lärare har ett sunt och realistiskt förhållningssätt till området, konstaterar Lars-Åke Nordén. En lärare som känner sig trygg i ett ämnesområde har en större benägenhet att påverka elevernas lärande positivt.

Om skolan får kunskap om hur man bygger upp självskattning och hur man stärker lärares ämnesidentitet inom det digitala området, kan det påverka vilken typ av kompetensutveckling man satsar på och vilka undervisningsformer som används. Det finns en väldigt stark koppling mellan det här och lärares praktik, både i termer av undervisning och kompetensutveckling, säger Lars-Åke Nordén.

Många lärare har både en tendens att underskatta sin egen initiala kompetens inom det digitala området och att problematisera den. Om man lyckas avdramatisera det här och skapar en medvetenhet hos lärare om att de faktiskt redan kan väldigt mycket, så påverkar det deras självskattning, självbild och undervisning positivt, menar Lars-Åke Nordén. 

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Fredrik Heintz

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Fredrik Heintz

Fredrik Heintz är docent i datavetenskap vid Linköpings universitet och forskar om AI och integrerade datorsystem, särskilt gränslandet mellan kunskapsrepresentation och maskininlärning. Han är ordförande i Swedish AI Society och medlem i EU-kommissionens High Level Expert Group on AI.

Fredrik Heintz intresserar sig i hög grad för frågor som rör skolans digitalisering. Hit hör begreppet computational thinking, som på svenska brukar översättas med datalogiskt tänkande. Från oktober 2014 till och med december 2017 undersökte han vad som krävs för att datalogiskt tänkande ska kunna genomföras i stor skala i grundskolan i en hel kommun (Linköping).

Redan idag är det tydligt att utvecklingen inom AI påverkar samhället och det kommer sannolikt hända mycket under de kommande åren, konstaterar Fredrik Heintz. Därför är det intressant att försöka ta reda på hur detta påverkar vad vi behöver lära oss och hur teknikutvecklingen inom det här området kan används för att skapa bättre undervisning i skolan.

Det handlar inte om antingen AI eller människa, utan om hur vi kan använda AI som ett kraftfullt verktyg i vardagen, understryker Fredrik Heintz. Därför är datalogiskt tänkande viktigt. Det handlar om att kunna bryta ner problem i mindre delar, att hitta mönster, att skapa abstraktioner och att kunna ge detaljerade instruktioner i de program man skapar.

Forskningsprojektet om storskaligt införande av datalogiskt tänkande gick ut på att hitta organiserade former för undervisningen, att kompetensutveckla lärarna och att ta fram undervisningsmaterial. En viktig lärdom var att det gäller att underlätta för lärarna att sprida sina kunskaper och erfarenheter vidare bland kollegorna, säger Fredrik Heintz. Elevernas kunskapsprogression är också en utmaning. Det gäller särskilt i större kommuner där det finns många skolor och eleverna ofta flyttar mellan skolorna. Projektet visade även att det är ett stort steg att gå från Scratch och andra blockbaserade programmeringsspråk till textbaserade programmeringsspråk.

En annan intressant fråga rör hur datalogiskt tänkande ska kopplas till programmering. Läroplanen tar upp programmering, inte datalogiskt tänkande. Men programmering är ett väldigt bra sätt att träna datalogiskt tänkande. Om lärare får adekvat kompetensutveckling i programmering, finns det stora möjligheter till goda resultat för utvecklingen av elevers datalogiska tänkande, menar Fredrik Heintz.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Thomas Hillman

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Thomas Hillman

Thomas Hillman är docent med inriktning mot it och lärande vid Institutionen för tillämpad IT på Göteborgs universitet. Han ingår i forskargruppen Lärande och IT, som undersöker hur digitalisering förändrar utbildning och andra pedagogiska sammanhang och vad det i sin tur innebär för synen på lärande och kunskap.

Thomas Hillman intresserar sig både för hur tekniken förändrar hur vi lär oss i formella och informella sammanhang samt hur våra lärprocesser förändrar användning och design av teknik. Han tittar framför allt närmare på hur storskaliga webbaserade plattformar som Stack Overflow och olika Facebook-grupper fungerar som lärplattformar och som informella lärmiljöer.

Motivation är en viktig fråga när informellt lärande diskuteras. Vad är det som motiverar personer att lära sig någonting, trots att det inte finns något som tvingar dem? Thomas Hillman säger att det gäller att formulera om frågan: Vad är förutsättningen för att få folk motiverade i en viss digital miljö? Det kan bli en stor och viktig hjälp vid utformningen av digitala lärmiljöer i skolan, menar han.

Eftersom Thomas Hillman i sin forskning i hög grad intresserar sig för storskaliga plattformar, blir frågeställningar som rör data och hur data påverkar användarna ytterst relevanta. Just nu studerar han hur data används i skolans värld. Hur producerar de plattformar som används i skolan data? Vilka har tillgång till denna data, hur används den och på vilka sätt kan den bli relevant i klassrummet?

Thomas Hillman arbetar aktivt för att föra ut sina forskningsresultat i skolan. Han och de andra som ingår i forskargruppen Lärande och IT skriver till exempel populärvetenskapliga inlägg på sin gemensamma blogg, som presenterar aktuell och pågående forskning. Varje år sedan 2017 arrangerar forskargruppen konferensen PopUpDig, där man presenterar sin forskning för lärare, skolledare och förvaltningstjänstemän från hela Sverige. Thomas Hillman använder även rad andra fora och kontaktytor för att informera och samtala med lärare och andra som arbetar praktiskt med utbildning och lärande. 

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Martin Johansson

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Martin Johansson

Martin Johansson arbetar som forskare på RISE Interactive i Göteborg. Han medverkar sedan förra året i det treåriga innovationsprojektet IoT-hubb skola. Syftet med projektet, som bygger på samverkan mellan forskning, näringsliv och offentlig sektor, är att ta reda på hur uppkopplade lokaler och föremål kan användas för att utveckla undervisning och lärande i skolan. 

Det sker en snabb teknikutveckling som förr eller senare kommer att påverka skolans verksamhet. Därför, menar Martin Johansson, är det viktigt att börja undersöka möjligheterna tidigt, för att hjälpa landets skolor att implementera hållbara modeller och arbetssätt.

Under projektets gång arbetar IoT-hubb Skola iterativt med olika lösningar för att se hur den här typen av teknik kan vara till nytta. Vilka hinder och möjligheter visar sig när uppkopplade sensorer, mikrofoner, kameror och andra IoT-lösningar används i undervisningen?

Det övergripande målet med IoT-hubb Skola är att lyfta fram goda exempel på teknikanvändning som visar vägen framåt, säger Martin Johansson.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Linda Mannila

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Linda Mannila

Linda Mannila är adjungerad universitetslektor i datavetenskapens didaktik vid Linköpings universitet. Hon arbetar också med utvecklings- och strategiarbete kring skolans digitalisering tillsammans med flera kommuner i Finland och i Sverige. I sin forskning förenar hon samhällsutveckling, digitalisering och datavetenskap.

Linda Mannilas forskning är praktiknära och analyserar programmering, making och digital kompetens i skolan ur ett lärar- och elevperspektiv. Hon har arbetat med programmering sedan 2002 och disputerade 2009 i datavetenskap på en avhandling om att undervisa i programmering för nybörjare.

De didaktiska frågor kring undervisning i programmering som man länge funderat över på högskolenivå, börjar nu bli aktuella även för grundskolan, menar Linda Mannila. Samtidigt väcks många nya frågor: Hur lär vi ut programmering på bästa sätt? Vad innebär det egentligen att programmera när man är sju år?

Lärarna spelar en central roll nu när man för in ett helt nytt område som berör så många lärare. Hur upplever lärare att de hanterar programmeringen? Inom vilka områden behövs kompetensutveckling?

Just nu införs programmering i skolan i många delar av världen. Det finns inte någon tidigare erfarenhet av detta, så därför är all forskning av värde. Allt som görs inom det här området bidrar till att bygga den kunskapsbas som krävs för att förstå hur införandet ska gå till och vilka stödinsatser som krävs.

Här är det både värdefullt att veta vad som fungerar och vad som inte fungerar, understryker Linda Mannila. Därför gäller det att forskningen även rapporterar om misslyckade försök. Det är avgörande att alla kan få en rättvisande bild av hur man bör gå tillväga och vilka fällor som måste undvikas. Annars kommer mycket arbete att göras i onödan.

Samtidigt är det viktigt att hitta sätt att sprida forskningsresultaten vidare till skolan. Här kan den verkligen komma till nytta, påpekar Linda Mannila. Hon tror själv att praktiknära forskning kan vara ett sätt att väcka lärares intresse för vad forskningen kommer fram till. 

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Gunnar Oledal

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Gunnar Oledal

Gunnar Oledal är forskare och utvecklare på RISE Interactive i Göteborg. Han arbetar med tillämpad forskning, vilket i hans fall innebär att undersöka hur modern digital teknik kan användas på nya sätt i samhället.

Digitalisering och programmering ses tyvärr ofta som något tråkigt och fyrkantigt, hävdar Gunnar Oledal. Men det är ett synsätt som han inte alls instämmer i. Istället menar han att programmering och digital utveckling handlar om synnerligen kreativa processer. Det är definitivt något som skolan bör ta till sig. Elever kan känna en högre grad av autonomi och få ett större utlopp för sin kreativitet genom programmering och andra former av digitalt skapande.

Just nu arbetar Gunnar Oledal med Robbit, en öppen robotplattform för skolan, som är billig och kan användas i alla former av fjärrundervisning. Tanken är att alla skolor som är intresserade ska kunna använda Robbit i sin undervisning. De har även möjlighet att bidra till den fortsatta utvecklingen tack vare att plattformen är öppen. 

Mathivation väcker intresse för matematik och programmering

Mathivation väcker intresse för matematik och programmering

Mathivation är en satsning som drivs och utvecklas av Västsvenska Handelskammaren i Göteborg. Det handlar om undervisning i matematik och programmering baserad på vetenskaplig grund. Elever motiveras och lär av varandra, utvecklar viktiga förmågor och växer som människor. Nu pågår en nationell spridning av Mathivation tillsammans med de andra regionala handelskamrarna i Sverige.

Motivera elever och få dem att växa

Mathivation startades av Farid Nolen och den ideella studentdrivna verksamheten Intize på Chalmers. Intize bygger på att studenter är mentorer för gymnasieelever, framför allt i matematik, och hjälper dem att komma vidare i sitt lärande. Västsvenska Handelskammaren blev intresserade av Mathivation, men ville gå ner i åldrarna för att motivera elever i grund- och gymnasieskolan och få dem att växa genom att lära andra matematik. Det är grundtanken och visionen bakom den här satsningen, som drivs helt utan vinstintresse, berättar Anton Thynell, projektledare för Mathivation på Västsvenska Handelskammaren. 

  – Västsvenska Handelskammaren började samarbeta med Faris Nolen 2012, och vi har varit igång sedan dess. I år kommer vi att nå 20 000 elever i 13 kommuner i olika delar av landet. Verksamheten bygger på ett långsiktigt och systematiskt samarbete med varje kommun. Tanken är att lägga en gedigen grund, så att skolorna själva kan driva verksamheten vidare. Vi ska inte vara med för alltid, utan efterhand är det lärare och elever som ska ta över ansvaret.

Fruktbar samverkan med näringslivet i små och stora kommuner

Västsvenska Handelskammaren skriver kontrakt med de kommuner som vill vara med i Mathivation. Drygt 60% av finansieringen kommer från näringslivet och olika stiftelser. Resten står kommunerna för. Det kostar ingenting för de enskilda skolorna att vara med, säger Anton Thynell.

  – Vi har alltid med det lokala näringslivet i den här typen av satsningar. På det viset får vi både en väl fungerande projektgrupp och en tydligare koppling mellan företagen och skolan. Det här ger kommunen och skolorna en rad fördelar, inte minst en bättre tillgång till meningsfulla praktikplatser för högstadieeleverna.

Såväl stora som små kommuner arbetar med Mathivation. Nyligen skrev Västsvenska Handelskammaren ett sexårigt avtal med Malmö stad för att implementera och sprida verksamheten på ett flertal skolor i kommunen. Planen är att bygga upp en verksamhet kring undervisning i matematik och programmering som når 3700 elever och lärare varje år.

  – Mathivation vänder sig till hela grund- och gymnasieskolan, men elever på högstadiet är den primära målgruppen. En satsning i en kommun inleds alltid med en inspirationsdag på varje skola, som är obligatorisk för alla elever. Allra först blir det en motivationsföreläsning som lyfter fram nyttan och värdet med matematik. Varför är det egentligen viktigt att lära sig matematik?

Utveckling kräver att man rör sig på gränsen av sin förmåga

Mathivation presenterar matematik som ett gym för hjärnan, säger Anton Thynell. Det handlar om att lära sig matematisk problemlösning, att bli bättre på att generalisera, systematisera och att se mönster.

  – Hur blir du stark på gymmet? Att lyfta vikter är inte tillräckligt, utan du måste utmana dig själv för att musklerna ska utvecklas och bli starkare. Med matematiken är det likadant. Det räcker inte att räkna, utan du måste röra dig på gränsen av din förmåga. I början känns det inte särskilt bra, men det blir bättre efter ett tag, när du börjar förstå. Du går från att inte alls förstå problemet till att greppa vad det handlar om och att kunna lösa det.

Efter föreläsningen ägnas resten av dagen åt övningar som utmanar eleverna att lösa besvärliga problem tillsammans. Elever från andra skolor, som antingen är lika gamla eller något äldre, ansvarar för de här övningarna.

  – Eleverna får ett matematiskt problem som de inte alls förstår och som verkar vara helt omöjliga att lösa. När de har brottats med det ett tag, får de hjälp att bryta ner det i begripliga delar och efter ett litet tag kan de lösa det. Nu har högstadieeleverna klarat av att lösa ett problem på gymnasienivå. Det visar betydelsen av att tänja sina gränser, att testa och att våga göra fel. Så lär man sig och utvecklas.

Inte fatta-kurser på högskolor och företag

Nästa steg är att bjuda in intresserade elever till Inte fatta-kurser tillsammans med den lokala högskolan eller ett företag på orten. Här konfronteras eleverna med fler besvärliga matematiska problem som ska lösas. De får inte alla verktyg som behövs för att lösa problemen direkt, utan de måste först resonera och prova sig fram. Syftet är att eleverna ska börja känna sig trygga att befinna sig i ett vilset tillstånd, att inte riktigt veta hur de ska gå tillväga. Det är ett sätt att känna på hur det är att studera på högskolan eller att arbeta med problemlösning på ett teknikföretag.

  – Vi brukar ha en stor bredd av elever på de här kurserna, som är frivilliga och som i genomsnitt brukar arrangeras tre gånger per termin i varje årskurs på högstadiet. Här arbetar eleverna både med matematik och med programmering, och de ska lösa problem som har en helt annan svårighetsgrad än de brukar möta i skolan. Det fungerar bra, eftersom vi har gjort klart för eleverna att det inte är deras lärare som håller i övningarna och att de inte kommer att betygsättas.

Eleverna är både nöjda med att vara på högskolan och med att lösa de problem som de möter, tillägger Anton Thynell. Kurserna ute på olika företag är också väldigt lyckade. Eleverna får till exempel inblick i hur SKF jobbar med problemlösning och de har programmerat självkörande dumpers med Scratch på CPAC Systems.

  – Det finns forskning som visar att om man tar elever till högskolan, så kan de också själva se sig där. Det är förstås också viktigt att få en bättre inblick i hur man arbetar på olika teknikföretag och att få en mer konkret förståelse för vilka yrkesmöjligheter som finns efter högskolan. Vi kan se tydliga integrationseffekter med elever som kommer från hem som saknar studievana.

Growth mindset, formativ bedömning och framåtsyftande återkoppling

Workshops där elever lär sig att motivera och undervisa varandra är en central del av Mathivation. Förutom att en god pedagogisk och social förmåga är viktig i många sammanhang, är undervisning även ett bra sätt att utveckla och stärka sina egna kunskaper. De som är duktiga i att undervisa kan dessutom bli timanställda av Mathivation och hjälpa elever på andra skolor att få nya perspektiv på matematik.

De modeller och metoder som används i Mathivation har utvecklats i nära samarbete med lärare och elever på de skolor som man samarbetar med. Hjälp och stöd från forskare på Chalmers, Linnéunversitetet och Göteborgs universitet är en annan viktig pusselbit, säger Anton Thynell.

  – Carol Dwecks forskning kring growth mindset, formativ bedömning och framåtsyftande återkoppling är en viktig grund i vårt arbete, som vi upptäckte tack vare forskarna. Samtidigt är vi förstås medvetna om att det här inte är en quickfix och att det kanske inte heller passar för alla elever. Men det är ändå något som vi lutar oss mot och som har visat sig fungera alldeles utmärkt i praktiken.

Organisationen bygger på ett starkt förtroende för eleverna

Arbetet i Mathivation sköts av fyra heltidsanställda projektledare och ett sextiotal timanställda elever. Till hösten kommer antalet timanställda att öka till ett sjuttiotal, eftersom verksamheten sprids till fler kommuner.

  – De timanställda eleverna sköter det mesta av arbetet ute på skolorna, men vi är med ibland och kontrollerar kvaliteten. Det är framför allt elever på de studieförberedande gymnasieprogrammen som undervisar på högstadiet. Främst handlar det om elever på naturvetenskaps- eller teknikprogrammet, men vi har även timanställda som studerar på samhällsprogrammet.

Hela organisationen bygger på ett starkt förtroende för eleverna och det ger även mycket tillbaka till dem, säger Anton Thynell.

  – Förutom att de kan tjäna pengar, så ger det eleverna goda möjligheter att växa och utvecklas. Vi ser att de lär sig mycket som de kommer att ha stor nytta av framöver. Interna mentorskap är en viktig del av hur vi arbetar. Eleverna lär helt enkelt upp varandra och hjälps åt att utvecklas vidare. För oss är det här ett kostnadseffektivt sätt att arbeta, men det är samtidigt tydligt att det fungerar för eleverna. En stor del av våra partnerföretag är intresserade av eleverna för framtida anställningar.

En teknisk lösning som inte i första hand ses som teknik

Så ett frö är en satsning på programmering och hållbar utveckling som är en del av Mathivation sedan tre år tillbaka. Syftet är att lära elever att sköta ett självreglerande växthus där de kan odla frukt och grönsaker. Växthuset har utvecklats av ingenjörer på Ericsson, Göteborgs Energi och flera andra företag. 

  – Att arbeta med ett växthus är ett bra sätt att föra in programmering i skolans undervisning. Men det handlar inte bara om programmering och matematik, utan för även in annat, exempel hållbar utveckling och livsmedelsproduktion. Vi har fått ett bra mottagande av Så ett frö, så det här kommer vi definitivt att satsa mer på.

Förhoppningen är att växthuset ska få fler elever att börja intressera sig för programmering och teknik, inte minst flickor. En teknisk lösning som inte i första hand ses som teknik ansågs som en passande väg. Redan idag är det något fler flickor än pojkar som är timanställda i Mathivation. Förhoppningen är att de ska fungera som bra förebilder för att bryta den manliga dominansen inom tekniska yrken.

Växthuset måste vara helt självkörande för att det ska fungera i skolan. Annars ställs det helt orimliga krav på arbetsinsatser på skolan. Produktutvecklingen tillsammans med företagen, som gör det här utan vinstsyfte, är därför en viktig del av projektet, konstaterar Anton Thynell.

  – I våras slutförde vi installationen av ett växthus på Skälltorpsskolan i Hisings Backa, som är en 6-9-skola. Från och med i höst kommer vi att börja arbeta med programmering, så att eleverna kan styra växthuset. Syftet är att få en progression från Scratch till C++, eftersom det är det programmeringsspråk som används till växthuset.

Tanken är att börja med att lära några elever, som sedan lär de andra. På längre sikt är målet att hitta sätt att arbeta med växthuset även på låg- och mellanstadiet.

Mathivation ger spännande möjligheter

Anton Thynell betonar att man aldrig lovar att resultaten ska höjas när kommuner och skolor börjar arbeta med Mathivation. Det är alldeles för många faktorer som påverkar resultaten för att det skulle vara möjligt ge några sådana löften, tillägger han. Däremot finns det flera skolor som kan visa att resultaten har förbättrats och lärarlagen kan peka på många goda effekter.

  – Under förra läsåret har vi tillsammans med tre högskolor genomfört följdforskning på vår verksamhet och till hösten får vi resultatet. Vi gläder oss åt mycket åt engagemanget från forskarvärlden. Det är ett bra sätt för oss att lära oss mer, så att vi kan utveckla och kvalitetssäkra verksamheten. Vi tror naturligtvis inte att Mathivation är den enda vägen att undervisa i matematik och programmering i skolan, men det är utan tvekan ett komplement som ger spännande möjligheter åt många elever.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Martin Tallvid

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Martin Tallvid

Martin Tallvid är lektor på Center för skolutveckling, Göteborgs stad samt adjungerad universitetslektor vid Institutionen för tillämpad IT på Göteborgs universitet. Hans forskning handlar om digitaliseringens konsekvenser i klassrummet, det vill säga vad som händer i klassrummet när it och digitala medier blir en del av undervisningen och hur det påverkar lärarens arbetssituation. 2015 disputerade Martin Tallvid på avhandlingen 1:1 i klassrummet – analyser av en pedagogisk praktik i förändring.

När varsin dator till elever och lärare började införas i skolan, litade beslutsfattarna i regel på att huvudmannen skulle ordna infrastrukturen och lämnade över den pedagogiska tillämpningen till lärarna. Det förmodades att de kunde klara det här på egen hand, eftersom de är pedagoger.

Det är inte alls så enkelt, konstaterar Martin Tallvid. Läraren ska lägga om sin undervisning, tänka på nya sätt och ta andra hänsyn än tidigare. Med andra ord behövs ett omfattande pedagogiskt och didaktiskt förändringsarbete som fordrar mycket kraft och kräver mycket tid.

Forskningen kan underlätta det här förändringsarbetet, men det förutsätter att forskare ställer frågor som inte enbart är av akademiskt intresse, utan också har ett värde för lärarprofessionen. Därför, menar Martin Tallvid, är det viktigt att huvudmännen inrättar en sådan typ av lektorstjänst som han själv har, med en fot i akademin och en i skolan. Med forskarutbildade lärare som arbetar som lektorer, kan akademins och skolans skilda världar föras betydligt närmare varandra.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Carl Heath

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Carl Heath

Carl Heath är utbildningschef på RISE. Han intresserar sig särskilt för skolans processer kopplade till digitalisering. Hur går man tillväga för att få ett nytt fenomen att fungera i en skol- och utbildningskontext?

Under de senaste åren har Carl Heath huvudsakligen varit engagerad i frågor som rör hur programmering och skapande med it som material kan införas i skolans undervisning. Här vill han framför allt veta mer om hur man gör för att detta ska kunna ske med så hög kvalitet som möjligt.

Dels gäller det att se närmare på systemnivån: Hur ser det ut hos skolhuvudmännen?  Vad ska man göra när man inför nya, breda utvecklingsprojekt? Hur hanteras upphandlingar och inköp av hård- och mjukvara? Men det gäller också att titta mer specifikt på enskilda processer i undervisningssituationen, till exempel vad en lärare gör när det är dags att börja undervisa i ett helt nytt ämnesinnehåll. 

Det handlar i hög grad om att få syn på olika aspekter eller facetter som gör det enklare att förstå hur utveckling och förändring blir möjlig, konstaterar Carl Heath. Hur skapar och formar man bättre metoder och arbetssätt i skolan för att åstadkomma detta?