Kategori: Artikel

Att programmera – en praktisk introduktion till programmering för lärare

Att programmera – en praktisk introduktion till programmering för lärare

Niklas Carlborg och Marcus Tyrén på RISE ICT har varit med och utvecklat kursen Att programmera för Skolverkets räkning. Nu är kursen klar, och alla intresserade lärare kan anmäla sig på Skolverkets utbildningsplattform.

En fristående fortsättning

Att programmera är en fristående fortsättning på kursen Om programmering, som ger alla lärare, från förskolan till vuxenutbildningen, en generell förståelse för hur programmering fungerar och hur digitalisering och programmering förändrar samhälle och vardag.

Den primära målgruppen är lärare som undervisar i matematik och teknik i årskurs 4 till 9 och på gymnasiet. Kursen kan även vara lämplig för lärare i andra ämnen och i andra skolformer som vill få en introduktion i block- och textbaserad programmering.

Introduktion och tre spår

Att programmera inleds med en introduktion som beskriver och förklarar viktiga koncept och begrepp. Därefter följer tre olika spår, och meningen är att deltagarna ska ta del av samtliga i den ordning som de ges i kursen.

Det första spåret handlar om det visuella blockbaserade programspråket Scratch, och är utvecklat av Linda Mannila. Scratch har tagits fram av forskare på MIT för att göra det lättare för barn att förstå och tillämpa programmeringens grundläggande principer. Med hjälp av block som har olika funktioner och egenskaper är det enkelt att sätta ihop olika sekvenser som tillsammans bildar ett program.

Niklas Carlborg och Marcus Tyrén

Det andra spåret, som utvecklats av Niklas Carlborg och Marcus Tyrén, handlar om micro:bit, en enkel enkortsdator utan eget operativsystem som kan styra och samverka med elektronik och allt annat som leder ström. Micro:bit kan både programmeras med blockbaserade och textbaserade programspråk som exempelvis Python. Det tredje spåret, som tagits fram av Pontus Haglund, tar upp grunderna i Python. Det är ett programspråk som är lätt att lära för nybörjare, men det används också professionellt i många olika verksamheter.

Spåret om micro:bit bygger vidare på tidigare erfarenheter

Under hösten och vintern 2017 genomförde Niklas Carlborg och Marcus Tyrén tillsammans med några kollegor på RISE ICT en turné med workshops om programmering med micro:bit. Turnén gjordes på uppdrag av Skolverket och vände sig till matematik- och tekniklärare i grundskolan.

Våren 2018 skapade och genomförde de Kodstund, en webbaserad nybörjarkurs i Python för matematiklärare på högstadiet. I spåret om micro:bit i Att programmera, återanvänds en del tankar och koncept därifrån, berättar Marcus Tyrén.

  – Vi börjar med att gå igenom grunderna i grova drag och följer sedan upp med roliga exempel kopplade till läroplanen, så att det blir lätt att se nyttan i undervisningen. Efter det följer några övningar som lärarna bör klara utan problem om de har sett och förstått exemplen. Vi väver också in quiz och olika reflektionsfrågor.

Mer konkret och kopplat till vardagen

Det finns många olika enkortsdatorer som kan användas i skolan, alltifrån Arduino till Calliope Mini och Raspberry Pi, säger Niklas Carlborg. Anledningen till att micro:bit lyfts fram i det här spåret är att den är lätt att få tag i, att den är billig och att den redan har börjat få en ganska stor spridning i den svenska skolan.

  – Tidigare har det riktats en del kritik mot att kurser i programmering framför allt handlar om matematik. I läroplanen är det ju fler ämnen som lyfts fram, till exempel matematik. I den här kursen vill vi därför gärna sätta ett särskilt fokus på tekniklärarna och inspirera dem att komma igång.

Programmering ska kopplas till vardagen för att visa hur mycket i det dagliga livet som faktiskt styrs och kan förändras av programmering, tillägger Marcus Tyrén.

  – Programmering ska inte bara vara något abstrakt, utan det gäller att försöka vara mer praktisk och konkret. Ett avsnitt handlar till exempel om att bygga och programmera en enkel väderstation som läser av vindriktning och temperatur med hjälp av sensorer. Programmering med micro:bit gör det också enklare att börja förstå vad sakernas internet är och hur det fungerar.

Det är bra att kunna dela erfarenheter, tankar och idéer

Lärare kan välja att genomföra Att programmera på egen hand, men de kan också arbeta tillsammans med andra lärare på skolan. Skolverket rekommenderar att lärare, om det är möjligt, arbetar två och två för att ha någon att dela tankar och erfarenheter med.

Det finns också ett diskussionsforum kopplat till Att programmera, där lärare kan reflektera och diskutera tillsammans. Så arbetade man i Kodstund, och det är bra att den möjligheten finns, påpekar Niklas Carlborg.

  – Det är viktigt att lärarna kan dela med sig av sina tankar och till exempel presentera undervisningsidéer för varandra. Det kan hjälpa dem att komma igång och få inspiration till att tänka vidare kring hur de kan arbeta med programmering i sin undervisning.

Röster om förslaget till nationell handlingsplan

Röster om förslaget till nationell handlingsplan

18 mars presenterade SKL ett förslag till nationell handlingsplan för skolans digitalisering. I januari förra året kom SKL överens med regeringen om att utföra uppdraget, och nu är det slutfört. Syftet är att ge hjälp och stöd åt de kommunala och fristående skolhuvudmännen, så att de kan nå de mål som formuleras i den nationella strategin för skolans digitalisering.

Förslag på nationell nivå och en samordning av nationella aktörer

Förslaget bygger på en nulägesanalys och en beskrivning av de behov som finns hos huvudmännen, berättar Annika Agélii Genlott, projektansvarig för handlingsplanen på SKL. Efter att ha brutit mål och delmål i strategin och analyserat behoven, har man efter en lång process kommit fram till konkreta förslag på initiativ och aktiviteter.

  – Det är är viktigt att komma ihåg att handlingsplanen inte är någon checklista för huvudmän eller för lokalt och regionalt arbete. Här handlar det om att ge förslag på en nationell nivå och att försöka fördela arbetet mellan de olika aktörerna. Det mer handfasta arbetet i regioner, kommuner och skolor sker hela tiden. Stöd i det lokala och regionala arbetet omfattas även inom ramen för några initiativ vi föreslår i handlingsplanen.

Öppen och bred samverkan

Arbetet bygger på en öppen och bred samverkan mellan skola, forskning, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle. I referens- och arbetsgrupper har det funnits representanter från Skolforskningsinstitutet, universitet och högskolor, edtech-branschen och andra aktörer i näringslivet, statliga myndigheter och stiftelser samt kommunala och fristående huvudmän. Allmänheten har också kunnat delta i arbetet genom de öppna rådslag som anordnats.

  – Ungefär 3000 personer har varit med i de fysiska och digitala rådslag som vi har arrangerat från och med Almedalsveckan förra året. Några var öppna för alla medan andra vände sig till bestämda målgrupper. Vi har till exempel haft regionala rådslag för huvudmän och digitala rådslag för landets elever, lärare och rektorer. Det har också arrangerats rådslag på Skolforum i Stockholm och på Learning Forum i Göteborg.

Styrning, projektledning och internationell utblick

En styrgrupp bestående av representanter för Utbildningsdepartementet, Skolverket och SKL har haft det övergripande ansvaret. Annika Agélii Genlott stod i spetsen för projektledningsgruppen, som bestod av representanter för RISE och Skolverket samt projektledarna för de tre fokusområdena: digital kompetens för alla i skolväsendet, likvärdig tillgång och användning samt forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter.

Annika Agélii Genlott

Projektledningsgruppen har tittat närmare på vad som görs i andra länder och man har också initierat en del samarbeten. Bland annat har man skapat en referensgrupp med representanter för departement och myndigheter i de nordiska och baltiska länderna. Den har fungerat som ledningsstöd och en slags rådgivande grupp, säger Annika Agélii Genlott.

  – Det är verkligen viktigt att knyta internationella nätverk i det fortsatta arbetet med skolans digitalisering, precis som Skolverket redan gör. Nu behöver också SKL och liknande  organisationer, tillsammans med forskare och näringsliv, ge sig in i en mer formaliserad bredare samverkan med relevanta aktörer i andra länder.

Arton nationella initiativ och aktiviteter

Förslaget till handlingsplan rekommenderar arton nationella initiativ och aktiviteter som är kopplade till de tre fokusområdena. De internationella kontakterna visar att Sverige har betydligt mindre nationell samordning när det gäller digitalisering och annan skolutveckling än andra jämförbara länder. Det måste vi börja ta tag i, menar Annika Agélii Genlott.

  – Det mest centrala i förslaget är att verkligen få igång en samordning av det arbete som behöver göras av olika nationella aktörer. Alla initiativ är lika viktiga och det finns inte någon särskild prioriteringsordning. Många av dem behöver pågå samtidigt och en hel del är beroende av varandra.

Förslaget är välkommet bland huvudmännen

Per Kassman

Många i skolsverige har väntat på att förslaget ska presenteras, säger Per Kassman, som är digitaliseringsansvarig på Stadsmissionens skolstiftelse.

  – Det behövs en nationell handlingsplan som drar igång initiativ som hjälper oss som skolhuvudmän att uppnå de mål som ställs upp i strategin för skolans digitalisering. Mitt första intryck är att både övergripande och mer konkreta mål hålls ihop på ett bra sätt.

Det är viktigt att lyfta fram formerna för hur förslaget till handlingsplan har tagits fram och att öppenhet och transparens hela tiden har varit i främsta rummet, menar Ellen Lindqvist, skolchef på NTI Gymnasiet.

  – Jag uppskattar verkligen att vi som enskild skolhuvudman både har fått insyn i och själva kunnat delta i det här arbetet tillsammans med många andra aktörer. Det är avgörande att alla som vill och kan verka för att utveckla elevernas digitala kompetens ges möjlighet att göra detta. Tillsammans kan vi bidra till att Sverige blir ett ledande land när det gäller skolans digitalisering.

Övergripande ansvar och långsiktig överenskommelse

I förslaget rekommenderas att Skolverket ges det övergripande ansvaret för att samordna det statliga arbetet med skolans digitalisering. Det sägs också att regeringen och SKL behöver teckna en bred och långsiktig överenskommelse för att se till att alla grundläggande förutsättningar faller på plats i hela landet.

Det är rätt och rimligt att Skolverket ges huvudansvaret för att hålla samman och leda statens arbete, konstaterar Per Wikström, som är chef för Digitalisering och innovation på grundskoleförvaltningen i Göteborgs stad.

  – För att det ska bli möjligt för alla att nå fram till målen i strategin, är det nödvändigt att samordna och styra hela arbetet på ett bra sätt, så att alla rör sig i samma riktning. Detta försöker vi göra nu i Göteborg efter att ansvaret för skolan flyttats över från de tio stadsdelsförvaltningarna till en central grundskoleförvaltning. På den nationella nivån är det naturligtvis ännu mer angeläget.

Viveca Dahl

Förslaget är en bra kombination av vision, strategiskt tänkande och konkreta åtgärder, säger Viveca Dahl, som är utbildningschef i Lunds kommun.

  – Det behövs en handlingsplan som kan ge stöd åt utvecklingen på huvudmannanivå. Tyvärr pågår det fortfarande en diskussion på många håll om hur pass styrande den nationella strategin för skolans digitalisering egentligen är. Många huvudmän fokuserar huvudsakligen på det som står i skollagen. Med andra ord finns det risk för att de förbiser allt som måste göras inom det här området. Nästa steg bör därför bli att skollagen kompletteras med tvingande formuleringar om huvudmännens ansvar. Annars blir det svårt att uppnå målen i den nationella strategin.

Fortsatt kompetensutveckling är nödvändig

I förslaget till handlingsplan rekommenderas att Skolverket ges ett breddat och förstärkt ansvar att arbeta vidare med kompetensutvecklingsinsatser. Det är något som Per Kassman instämmer i.

  – Kompetensutveckling är en avgörande förutsättning för att vi ska lyckas med digitaliseringen. Skolverket har redan visat vägen på ett bra sätt. För det fortsatta arbetet är det viktigt att man för en dialog med huvudmännen om vilka behov som finns. De behöver också kunna ta vara på all den kompetens som redan finns ute i landet.

Rektorsutbildningen behöver förändras

Viveca Dahl, som även arbetar med rektorsutbildningen, menar att det är värdefullt att förslaget innehåller en rekommendation om att nuvarande och blivande rektorer ska få den utbildning som krävs för att de ska kunna leda skolans strategiska digitala utvecklingsarbete.

  – Det är verkligen avgörande att få in digitaliseringen som en naturlig del av rektorsutbildningen. I strategin sägs att alla delar av skolväsendet ska ha en adekvat digital kompetens. Det gäller förstås även rektorerna, annars kan de inte axla det ansvar som de faktiskt har.

Lärarutbildningarna måste kunna möta en digitaliserad skolas kunskapsbehov

I förslaget rekommenderas också att lärarutbildningarna utvecklas, så att de kan möta de kunskapsbehov som uppstår när hela skolväsendet digitaliseras. Behovet av att öka kunskapen om skolans digitalisering och vidareutveckla samarbetet mellan lärarutbildningarna lyfts också fram.

Per Wikström

Här är det tydligt att det verkligen krävs en förbättring, påpekar Per Wikström.

  – Många rektorer säger att de förväntar sig att nya lärare har en bra digital kompetens, men de blir ofta väldigt förvånade. Det här är ett problem som måste hanteras snarast för att den den pedagogiska användningen av digitaliseringens möjligheter inte ska bromsas upp.

Det behövs en bättre förståelse av vad digitaliseringen innebär.

Per Kassman betonar att det är nödvändigt att det finns en tillräcklig kunskap på alla nivåer i skolan om vad digitaliseringen faktiskt handlar om. Det behövs både uttalade förväntningar på medarbetare och beslutsfattare och kompetenssatsningar som är mer målgruppsanpassade än idag.

  – Det verkar finnas ett slags paket som anses rymma digital kompetens, och som alla som jobbar i skolan får ta del av. Om du är samhällskunskapslärare eller skolchef verkar vara oväsentligt. Alla får bland annat höra om framtidens nya jobb, hur media konsumeras på andra sätt än tidigare och hur man ska arbeta med delakulturen i skolan. Här behövs det mer riktade satsningar för att vi ska få fart på utvecklingen.

Det allra viktigaste är sannolikt att satsa på en höjning av kompetensen på den beslutande nivån bland huvudmännen, anser Viveca Dahl.

  – Yrkesverksamma lärare är inte den svagaste länken, utan har ofta ganska bra koll på vad som gäller. Men när det gäller beslutsfattare och tjänstemän återstår det en hel del att göra för att de ska förstå sin samtid bättre. Deras kunskapsnivå måste höjas, annars finns det risk för att de väljer bort digitaliseringen när budgeten behöver minskas.

En väl fungerande infrastruktur är en nödvändig förutsättning

Infrastrukturfrågorna får naturligtvis inte heller glömmas bort. Förslaget pekar på behovet av att samordna standardiseringsarbetet och att ta fram gemensamma tjänster som gör det enkelt och säkert att komma åt och använda digitala lärresurser i undervisningen. Det är även av stort värde att det finns ett samlat nationellt stöd för upphandling och tekniska lösningar samt vägledningar för pedagogisk och teknisk support. En intensifiering av arbetet med att förenkla överföringen av pedagogisk dokumentation och annan elevinformation är också nödvändig.

Standardisering och enklare tillgång till digitala lärresurser

Per Wikström menar att det arbete som Skolfederation bedriver kring teknisk standardisering är väldigt viktigt. Bland annat har det blivit möjligt att införa single sign-on-lösningar som gör det möjligt att komma åt alla tillgängliga digitala lärresurser på skolans nät utan extra inloggningar. Fast här skulle det även behövas en sammanhållen innehållstjänst för alla skolor och en smidigare licenslösning än idag, tillägger han. En sådan tjänst är på gång inom Göteborgsregionen, men det här är ett behov som finns i hela landet och som borde ges en gemensam lösning.

Ellen Lindqvist

Ellen Lindqvist instämmer i att gemensamma standarder och en enklare tillgång till lärresurser är särskilt värdefulla. Det behövs också en standardisering och en bättre nationell samordning när det gäller informationsöverföring mellan skolor. Idag ligger en alltför stor del av ansvaret på den enskilde huvudmannen, och det är inte hållbart.

Datainsamling och datadriven utveckling

Förslaget innehåller även en rekommendation om ett nationellt initiativ kring systematisk datainsamling som kan underlätta uppföljningen av skolans digitalisering. Det här är ett initiativ som Ellen Lindqvist välkomnar. Datadriven utveckling hjälper oss att dra slutsatser om vad som de facto funkar och vad vi faktiskt vet istället för det vi tror oss veta. Då kan vi på allvar börja använda digitaliseringen som en hävstång  för att främja elevernas lärande. Det är enormt viktigt för att kunna säkerställa och främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten i skolan, konstaterar hon.

Ellen Lindqvist tillägger att den praktiknära forskningen är värdefull i det här sammanhanget. Hon menar därför att det är bra att behovet av att på olika sätt främja samverkan mellan forskarvärlden och skolan lyfts fram i förslaget. Detsamma gäller rekommendationen att ge Skolverket ett förstärkt uppdrag att sprida och tillgängliggöra forskning och beprövad erfarenhet.

Det behövs andra forskningsperspektiv för att öka nyttan för skolan

Viveca Dahl menar också att det är viktigt att knyta tätare band mellan forskning och skola. Därför är det förstås positivt att det tas upp i förslaget, men det behövs också andra forskningsperspektiv för att öka nyttan för skolan och ge ett bättre underlag för den fortsatta pedagogiska utvecklingen.

  – Jag efterlyser forskning som verkligen tittar närmare på hur barn och unga uppfattar och förhåller sig till sin omvärld. De växer upp med skärmen och nätet som en naturlig del av tillvaron. Därför är det förstås nödvändigt att de förstår och kan hantera det digitala medielandskapet och de möjligheter som öppnar sig på kritiska och utvecklande sätt. Idag har vi ett kluster av forskare som säger att skärmtiden ska begränsas och ett som säger att digitaliseringen enbart är positiv. Här behövs en forskning som kan se med fräscha ögon!

Hur går skolhuvudmännen vidare?

På Stadsmissionens skolstiftelse ska man läsa förslaget till en handlingsplan noga och titta närmare på vad som behöver göras framöver, säger Per Kassman. Det gäller både att se vad som krävs rent allmänt på huvudmannanivån och att bryta ner till varje skolas lokala handlingsplan.

Utbildningsförvaltningen i Göteborgs stad ska göra på ett liknande sätt. Det finns redan ett uppdrag från beslutsfattarna att ta fram ett digitaliseringsprogram som sträcker sig från förskolan till gymnasiet, säger Per Wikström. Nu ska man arbeta vidare med det.

  – Vi kommer att utgå ifrån de initiativ och aktiviteter som rekommenderas i förslaget och analysera i vilken grad de täcker in vad som behöver göras i Göteborg. Vilka typer av insatser behövs för att våra skolor ska kunna uppnå  målen i den nationella strategin? När vi har en bättre uppfattning av vad som gäller, kommer vi att ta fram konkreta handlingsplaner för varje skolform.

I Lund kommer man att fortsätta med att integrera digitaliseringen i undervisningen och att utveckla arbetssätt som främjar elevernas kunskapsutveckling och förståelse av världen och samhället, säger Viveca Dahl. Vårt mantra är: skapa mer och konsumera mindre! Vi vill så långt som möjligt arbeta med värdeskapande undervisning, från förskolan till gymnasiet.

  – Mer och mer ska vara på riktigt och bygga på samarbete med företag och andra verksamheter i verkligheten utanför skolan. Organisationer och företag tycker att det är spännande, och det är både utvecklande och motiverande för eleverna. Digitaliseringen innebär att det är enklare än någonsin att arbeta så här. All kommunikation och allt arbete kan ske på skolan, via nätet. Genom att arbeta med delade dokument, kan eleverna snabbt få återkoppling direkt från sina uppdragsgivare.

NTI Gymnasiets skolor arbetar redan systematiskt och målmedvetet med digitaliseringen, konstaterar Ellen Lindqvist. Det gäller inte minst inom ramen för partnerskapet med RISE och andra skolhuvudmän. Om rekommendationerna i förslaget genomförs, kommer det att underlätta och sätta fart på den fortsatta utvecklingen.

  – Jag hoppas och tror att hela den svenska skolan kommer att utmanas att tänka mer agilt och att våga testa sig fram. Det kräver ett nyfiket förhållningssätt och ett visst mått av mod, men det blir lättare om det skapas nationella strukturer som ger hjälp och stöd. Om vi arbetar smart och dokumenterar allt vi gör, kan vi genom att analysera den insamlade datan både dra nytta av misslyckanden och framgångar för att komma vidare.

Nu krävs handling och beslut

Många har engagerat sig i arbetet med att ta fram ett förslag till handlingsplan och utvecklingsarbetet pågår redan hos en rad huvudmän, säger Annika Agélii Genlott. Men för att vi ska komma i mål, måste både staten och de nationella aktörer som berörs ta sitt ansvar.

  Det här är i hög grad kostnadsdrivande frågor för huvudmännen och de påverkar också hur organisationen ser ut och fungerar. Därför är det viktigt att regeringen gör en konsekvensanalys av digitaliseringsstrategin som både omfattar ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för huvudmännen.

Från 18 mars till 1 april hålls ett digitalt rådslag där de aktörer som har varit delaktiga delar med sig av sina synpunkter på arbetsprocessen och på innehållet i det slutliga förslaget. Även de som tidigare inte har deltagit i processen kan vara med i det här rådslaget. Ett annat syfte med rådslaget är att undersöka intresset för att delta i det fortsatta arbetet.

Vissa delar av det det inledande samarbetet kring de lokala förutsättningarna är redan igång, trots att det ännu inte har fattats något formellt beslut om en överenskommelse mellan regeringen och SKL. Här kommer även fristående skolhuvudmän att ges möjlighet att vara med, avslutar Annika Agélii Genlott.

  – Nu krävs det ett regeringsbeslut om handlingsplanen och en ny överenskommelse mellan SKL och regeringen för att alla bitar ska falla på plats och för att vi snabbt ska kunna komma igång. Det är en oerhörd styrka att det finns ett så starkt engagemang i det här arbetet. Om det inte händer något nu, kommer väldigt många att bli besvikna och kanske även mista intresset för att engagera sig i de här frågorna framöver.

Eskilstuna satsar på moderna utbildningar för alla gymnasieelever

Eskilstuna satsar på moderna utbildningar för alla gymnasieelever

RISE samarbetar sedan flera år tillbaka med kommunala och fristående skolhuvudmän kring digitalisering och skolutveckling. Två nya partners – Falköpings kommun och Stadsmissionens skolstiftelse – har tidigare presenteras här på Spaningen. Den här veckan är det dags för den tredje och sista: Eskilstunas kommunala gymnasieskolor.

Digitaliseringen är en integrerad del av verksamhetsutvecklingen

I Eskilstuna finns tre stora kommunala gymnasieskolor av det klassiska snittet med totalt ungefär 3 600 elever på högskole- och yrkesförberedande program. Digitaliseringen av administration och undervisning har varit en central del av kvalitets- och utvecklingsarbetet sedan våren 2016, berättar Mart Saamel, som är gymnasiestrateg i Eskilstuna kommun. Då presenterade Skolverket sitt förslag till en nationell strategi för skolans digitalisering, och det blev startskottet för en målmedveten och systematisk satsning.

–   Det finns en digitaliseringsstrateg centralt på utbildningsförvaltningen som tar ett helhetsgrepp, från förskolan till och med gymnasiet. Men digitaliseringen är förstås inte något parallellt spår, utan en integrerad del av skolans verksamhetsutveckling. På gymnasiet är det enklare rent strukturellt att arbeta med digitaliseringen, eftersom det rör sig om tre stora enheter. Det betyder att det går att skapa en organisation som snabbt kan nå ut.

De tre enheterna ska hålla jämna steg i utvecklingen

I Eskilstuna finns ett digitaliseringsråd för gymnasiet som driver det praktiska utvecklingsarbetet. Mart Saamel är sammankallande, och förutom honom ingår en skolledare och en förstelärare med digitaliseringsuppdrag från var och en av de tre enheterna.

–   Digitaliseringsrådet har fått mandat från de tre enheterna att forma strukturer som kan underlätta arbetet med digitaliseringen. Vi har tillsammans gjort en tolkning av den nationella digitala strategin utifrån Eskilstunas behov och förutsättningar. Med hjälp av den har vi sedan tagit fram en plan för hur vi ska arbeta, så att de tre enheterna kan hålla jämna steg i utvecklingen.

Ekonomiprogrammet, Rekarne. Foto: Per Groth

Mål och delmål läggs in i enheternas verksamhetsplaner och blir en del av det allmänna kvalitetsarbetet. Alla skolledare och lärare ska således arbeta med de fokusområden som anges i verksamhetsplanen. Det genomförs också en LIKA-skattning varje läsår, som ger ett underlag för planeringen av de insatser som krävs för att målen ska kunna uppnås.

–   De tre gymnasieskolorna använder samma lärplattform, och den har efterhand börjat bli en naturlig del av vardagen i skolan. All kommunikation sker i lärplattformen och den är även grunden i lärarnas planeringsarbete och i den formativa delen av undervisningen. Här har det varit viktigt att få all personal på banan, så vi har satsat rejält på kompetensutveckling i hur lärplattformen fungerar och hur den kan användas.

Samarbetet med RISE kan ge en ordentlig skjuts åt utvecklingsarbetet

Eskilstunas kommunala gymnasieskolor ser fram emot att komma igång på allvar med samarbetet med RISE och de andra skolhuvudmännen. Det finns en stor förhoppning om att det här kan ge en ordentlig skjuts åt utvecklingsarbetet, säger Mart Saamel.

–   När vi nyligen gick in i samarbetet, gjordes en behovsinventering som även visar hur RISE på olika sätt kan hjälpa till. Ett viktigt område handlar om att utveckla och stärka lärares kompetens när det gäller användningen av it och digitala medier i undervisningen. RISE erbjuder bland annat en masterclass i digitalt skapande och det ser jag som en bra möjlighet att ta rejäla kliv framåt. Omvärldsbevakningen av digitaliseringen i skolan och i näringslivet är naturligtvis också intressant för oss.

Nätverkandet och erfarenhetsutbytet med de andra skolhuvudmännen är väldigt värdefullt, påpekar Mart Saamel. Alla står inför liknande utmaningar och tillsammans med RISE omfattande kontaktnät kan man hjälpa varandra att hitta nya vägar framåt.

Alla elever behöver en modern utbildning

–   Framför allt måste vi få fart på digitaliseringen av yrkesprogrammen. Alltför ofta pratas det bara om den allmänna digitala kompetensen, och då hamnar i regel de högskoleförberedande programmen i fokus. Det är naturligtvis också väldigt viktigt, men alla elever, oavsett program, måste få en utbildning som är modern och speglar utvecklingen i samhället. Just nu sker en snabb digital utveckling i alla branscher, alltifrån byggnad och konstruktion till vård och omsorg. Här måste yrkesprogrammen helt enkelt kunna hänga med.

Det gäller även att tänka på att 23% av eleverna på de kommunala gymnasieskolorna i Eskilstuna går på något av de fem introduktionsprogrammen, tillägger Mart Saamel. Numera är en genomförd gymnasieutbildning den lägsta utbildningsnivå som krävs i samhället. Därför är det naturligtvis avgörande att den här gruppen av elever kan få den hjälp och det stöd de behöver för att komma vidare. Det ger stora individuella vinster för dem själva, men självfallet också för samhället.

Rinmangymnasiet Industritekniskaprogrammet 2018 Foto: Per Groth www.pergroth.com

–   Digitaliseringen gör det möjligt för oss att erbjuda individuella lösningar för de elever som har stora problem. Digitala hjälpmedel som underlättar för elever med läs- och skrivsvårigheter är en del av detta. En annan del handlar om att ge hemmasittare ett stöd som gör det möjligt för dem att komma tillbaka till skolan. Här tror jag att RISE arbete med social robotik, där en uppkopplad robot i klassrummet gör det möjligt för en elev att delta i undervisningen hemifrån, kan vara till stor hjälp.

Digitaliseringen ska bli en naturlig del av skolans vardag

Alla gymnasieelever, även de som går introduktionsprogrammen, har varsin dator och hela den digitala infrastrukturen är plats. Nu handlar det istället om att se till att digitaliseringen kan bli en naturlig och självklar del av undervisning och vardag i skolan. Kompetensutvecklingen av lärare och skolledare är en viktig del av det arbetet.

–   Det finns digitala kompetensutvecklingsgrupper på varje enhet som leds av förstelärare med digitaliseringsuppdrag. I varje arbetslag finns också en digital pilot som ingår i enhetens kompetensutvecklingsgrupp och även fungerar som resurs för sina kollegor. För skolledarnas del har flera av Skolverkets moduler varit till stor nytta, inte minst Leda digitalisering. De behöver både bli medvetna om vad som behöver göras och hur de kan gå till väga i praktiken.

En samlad bild av hårda och mjuka värden ger underlag för det fortsatta arbetet

Förstelärarreformen 2013 gör det möjligt för skolhuvudmännen att ge särskilda uppdrag åt lärare vid sidan av sitt ordinarie arbete. En av förstelärarna på Rinmangymnasiet i Eskilstuna analyserar betyg, frånvaro och elevenkäter från de tre enheterna för att ta fram ett underlag som kan ge stöd åt det fortsatta kvalitetsarbetet.

Syftet är att få en samlad bild som såväl rymmer lärarnas prestationer, elevernas resultat som mjuka värden som delaktighet, trygghet och studiero. Skolans uppgift är ju både att utveckla elevernas kunskaper och att bygga fungerande medborgare, konstaterar Mart Saamel. Här får det kompensatoriska uppdraget inte glömmas bort, tillägger han. Genom att utgå ifrån den samlade bilden av hur det faktiskt ser ut, blir det möjligt att skapa en större likvärdighet för eleverna.

–   De här analyserna visar styrkor och svagheter i undervisningen ute på skolorna och pekar även på utmaningar som vi måste hantera på ett konstruktivt sätt. Vi får inte glömma lärarprofessionen och de mjuka värden som den vilar på. Det är en grundläggande förutsättning för att höja utbildningens kvalitet och för att driva utvecklingen i en positiv riktning.

Stadsmissionens skolstiftelse betonar digitaliseringens möjligheter

Stadsmissionens skolstiftelse betonar digitaliseringens möjligheter

RISE bedriver sedan flera år ett framgångsrikt samarbete kring digitalisering och skolutveckling tillsammans med ett antal skolhuvudmän. Nätverket har utvidgats med flera partner, som presenteras här på Spaningen. Den här veckan är det dags för Stadsmissionens skolstiftelse.

Stadsmissionens skolstiftelse är en idéburen organisation som driver sex gymnasieskolor i Mälardalen, en folkhögskola samt en yrkeshögskola. Totalt har utbildningarna ungefär 3000 studerande, varav 2600 i gymnasieskolan.

Stadsmissionens skolstiftelse är icke-konfessionell och politiskt obunden. Skolstiftelsen delar Stockholms stadsmissions värdegrund, vars humana människosyn genomsyrar utbildningsverksamheten, berättar Per Kassman, som är digitaliseringsansvarig sedan hösten 2018. Grundtanken är att alla ska ges möjlighet att utveckla de kunskaper och förmågor som behövs för att bli fullt delaktig i samhället.

På gymnasiet är omvärldssamtal, där lärare och elever tillsammans kritiskt analyserar och diskuterar aktuella frågor, en viktig del av undervisningen. Förutom att främja allmänbildningen, är målet att eleverna ska utveckla en förståelse för andras livssituation. Man arbetar också med värdeskapande lärande, vilket betyder att eleverna lär och utvecklas genom att skapa värde för andra, exempelvis genom att frisörelever klipper håret på hemlösa. Dessutom genomgår alla som studerar på gymnasiet och i folkhögskolan en volontärutbildning som en del av sin utbildning.

Utmaningar och möjligheter

Eftersom Stadsmissionens skolstiftelse är en ganska liten aktör, står man inför en del utmaningar med digitaliseringen som kan vara svåra att lösa på egen hand, tillägger Per Kassman. Till skillnad från kommunala skolor har man inte tillgång till den kommunala förvaltningsprocessen och dess olika stödstrukturer. Partnerskapet med RISE och de andra skolhuvudmännen är ett sätt att både få ett större stöd och att vidga perspektiven.

  – Partnerskapet kan ses som ett slags kollegialt lärande för skolhuvudmän. Att vara partner innebär att ha en levande dialog och att kunna stöta och blöta tankar och idéer med sina kollegor. På huvudmannanivå är det ofta svårt att få igång ett erfarenhetsutbyte med andra som bedriver samma slags verksamhet. Därför är det väldigt viktigt för oss att vara en del av det samarbete som finns inom ramen för partnerskapet.

Det finns också en trygghet i att samarbeta med RISE, eftersom hela verksamheten bottnar i forskning och vilar på en vetenskaplig grund, säger Per Kassman. Omvärldsbevakningen har också ett stort värde, eftersom man skulle ha väldigt svårt att utföra den här sortens utblickar och analyser på egen hand. Det är avgörande att kunna ta del av nya sätt att tänka och arbeta i skolan, inte minst med teknikens hjälp.

Även när det gäller kompetensutvecklingen kommer partnerskapet att ha en central roll, säger Per Kassman. Det är värdefullt att skolorna och lärarna får ta del av de möjligheter som finns.

  – Nyligen var ett gäng lärare och deltog i en masterclass i digitalt skapande på RISE i Göteborg. Vi fick ett mycket positivt gensvar både när det gäller innehåll och form. Allt var flexibelt och gick att anpassa till förkunskaper och individuella önskemål. Förhoppningsvis kommer det att arrangeras en masterclass kring naturvetenskap lite senare i år.

Bortom lärplattformarna

På Stadsmissionens skolstiftelse funderar man sedan en tid tillbaka på om lärplattformar kanske kan ersättas med andra sätt att sprida och ge tillgång till information. Det rör sig fortfarande om en statisk kommunikationsform där medarbetaren själv ska hämta den information som hen behöver. Smarta högtalare som bygger på maskinlärande och artificiell intelligens pekar på att det finns andra och bättre möjligheter.

  – Det vore bättre om informationen kunde bli mer behovsanpassad och att det gick att komma åt den snabbt och enkelt genom att ställa några frågor. Nu börjar vi vänja oss med att prata med Alexa och Siri där hemma, och det borde gå att arbeta på liknande sätt i skolan. Det vill vi gärna undersöka tillsammans med RISE och övriga partners. Här finns förstås också en ekonomisk aspekt. Lärplattformar är dyra att köpa in, men används mest som ett slags intranät. Det känns inte alls optimalt när tekniken kan ge helt andra möjligheter.

Möjligheter med IoT

Stadsmissionens skolstiftelse är en av de partners som deltar i IoT-hubb Skola. Här har man flera olika ingångar, berättar Per Kassman. Dels kan IoT presenteras som ett viktigt kunskapsområde i undervisningen, till exempel på El- och energiprogrammet. Det sker en snabb utveckling inom området som eleverna behöver få en inblick i. Men IoT kan också ge nya perspektiv på hur gemensamma utrymmen och lärmiljöer kan utformas på skolan. Insamling av data genom sensorer och ansiktsigenkänning kan ge en bättre bild av vilka behov som finns.

  – Det är många som pratar om hur fysisk rörelse, motion och hälsa kan ge bättre ordning i klassrummet och förbättra elevernas resultat. Här har vi ett skarpt förslag från vår skola i Eskilstuna som går ut på att samla hälsodata genom sensorer för att visa i vilken mån elevers koncentration och kunskapsprogression påverkas av hälsofrämjande fysiska aktiviteter.

Referensgrupper och en gemensam handlingsplan för digitalisering

Just nu arbetar de sex gymnasieskolorna med att ta fram lokala handlingsplaner som sedan ska ligga till grund för en stiftelseövergripande handlingsplan. Den grundläggande tanken är att det digitala utvecklingsarbetet ska utgå ifrån de behov och önskemål som finns på skolorna. För att underlätta detta, har man börjat sätta samman referensgrupper med representanter för skolledare, lärare och annan personal. Förhoppningen är att väcka en lust bland medarbetarna att tänka i nya banor när de ser att det faktiskt finns kanaler där idéer och önskemål kan föras fram.

  – Vi kommer bland annat att ha en central ikt-grupp där samtliga rektorer är med och där det finns lärarrepresentanter från skolorna. Varje skola har förstelärare med inriktning mot digital utveckling, så det är sannolikt de som kommer att delta i det här arbetet. Det är meningen att den här referensgruppen ska vara beslutande instans för alla övergripande digitaliseringsfrågor, alltifrån fortbildning till vilket utbud som leverantörerna ska presentera vid upphandlingarna.

Vid sidan av den här referensgruppen finns även ett specialpedagogiskt nätverk som fungerar som remissinstans för alla frågor som rör kompensatoriska hjälpmedel. Det kommer också att skapas en referensgrupp för it-administratörerna ute på skolorna, så att de kan föra en direkt dialog med hårdvaru- och teknikleverantörerna.

Ett digitalt allmännytteperspektiv i skolan

Det är viktigt att lärarna får se att det finns mer konstruktiva och framåtblickande perspektiv nu när en stor del av diskussionerna om digitalisering handlar om restriktioner och förbud, konstaterar Per Kassman. Lärare måste ges möjlighet att upptäcka alla positiva möjligheter som finns, långt bortom kraven på porrfilter och mobilförbud.

  – Tyvärr har det goda Internet hamnat i skymundan på senare år. Det pratas till exempel väldigt sällan om Internets demokratiska möjligheter och om hur de som är ensamma i samhället kan hitta andra gemenskaper och sammanhang på nätet som gör dem delaktiga. Min förhoppning är att vi kan arbeta mer med ett digitalt allmännytteperspektiv i skolan och börja lyfta fram de intressanta möjligheter som finns. Dessutom berör det flera av de kärnvärden som vi jobbar utifrån. Det handlar både om att förstå andras livssituation och om att ge alla möjlighet att delta i samhället fullt ut.

Vad är på gång i Falköpings kommun?

Vad är på gång i Falköpings kommun?

RISE bedriver sedan flera år ett framgångsrikt samarbete kring digitalisering och skolutveckling tillsammans med ett antal skolhuvudmän. I slutet av förra året utvidgades nätverket med några fler partners, som ska presenteras här på Spaningen. Falköpings kommun är först ut.

Ingen innovatör, men en bra early adopter

Arbetet med skolans digitalisering har pågått ganska länge i Falköpings kommun, berättar Björn Broberg, som är kvalitetsstrateg med inriktning mot ikt. I gymnasieskolan har alla elever varsin dator sedan 2011 och i grundskolan, årskurs 7-9, har eleverna varsin dator sedan 2014. Skolorna i Falköping arbetar också, sedan åtta år tillbaka, med Att skriva sig till läsning i årskurs 1-3. 2015 började man arbeta med Skriva sig till lärande i årskurs 4-6.

Det vore knappast rättvisande att beskriva Falköpings kommun som en innovatör inom det digitala området, menar Björn Broberg. Däremot är kommunen en bra early adopter, tillägger han.

  – Samarbetet med RISE och de andra huvudmännen vidgar vår vy och ger ett betydligt vidare spektrum än tidigare. Den typ av omvärldsbevakning som RISE klarar, kan en kommun av vår storlek bara göra stötvis. Vi har redan fått ett fantastiskt stöd med behovsinventering och det kommer att bli en intressant utmaning att formulera möjliga projekt utifrån den.

Partnerskapet hjälper också till med att sätta viktiga satsningar på agendan. När kommunen som organisation går med i ett projekt och skriver under på kostnader och åtaganden, får man den tydlighet som behövs för att arbetet verkligen ska genomföras.

Robbit och IoT-hubb Skola

Falköpings kommun har precis gått med som partner i projektet Robbit, där uppkopplade sociala robotar gör det möjligt för elever som inte är i skolan att delta i undervisningen. Det finns ett stort intresse från skolorna att vara med. Många arbetar redan framgångsrikt med hemmasittare, och det här kan både bli ett komplement för dem och ge nya möjligheter för andra grupper.

  – När IoT-hubb Skola öppnar för nya deltagare kommer vi även att bli partner i det projektet. Insamling av data med hjälp av bland annat sensorer i fysiska utrymmen på skolan, kan ge ett gott underlag för en analys av hur lärmiljöerna kan utvecklas och förändras. Det är ett område som vi arbetar mycket med just nu, bland annat på grund av att det pågår en hel del ombyggnation i kommunen.

Ny- och ombyggnation av förskolor och skolor

2021 ska en 7-9-skola som rymmer 1100 elever vara färdigbyggd. Det är ett väldigt stort byggnadsprojekt för en kommun av Falköpings storlek, säger Björn Broberg. Det pågår också ett antal ombyggnader på förskolor och F-6-skolor runt om i kommunen. För att underlätta det här arbetet har man tagit fram ett funktionsprogram, en slags övergripande mall, som visar vilka grundläggande funktioner som behöver finnas för att lärarnas och elevernas arbete ska fungera. De här funktionerna kan anpassas efter ekonomiska förutsättningar, behov och andra faktorer.

  – Digitaliseringen är det område där vi stolpat ner allra hårdast. Här reviderar vi också varje år, eftersom utvecklingen går så snabbt. Tanken är att vi så tydligt som möjligt ska kunna visa leverantörerna vad vi vill ha. Vi för naturligtvis också en dialog med leverantörerna, men förarbete och budgetplanering underlättas av att det finns ett grundförslag som vi kan arbeta vidare med.

Viktigt att få en samlad bild av utvecklingen

Falköpings kommun har påbörjat arbetet med handlingsplaner för grund- och gymnasieskolans digitalisering i väntan på att SKLs nationella handlingsplan presenteras 18 mars. SKL har varit tydliga med att kommunerna ska sätta igång planeringsarbetet i förväg. Det har Falköping tagit fasta på, säger Björn Broberg.

  – Vi har också riggat ett system som både gör det möjligt att följa utvecklingen på varje förskola och skola och att få en samlad bild av hur det ser ut. Det här blir en del av det centrala kvalitetsarbetet i kommunen. Samtliga förskolor och skolor ska göra en LIKA-skattning vartannat år. Den ska sedan processas centralt och fungera som underlag för en konkret handlingsplan. Det här arbetet leds av en central grupp som består av lärare och skolledare.

Det gäller att skapa ett system som ger en god tillgång på aktuell och relevant information på huvudmannanivå. Barn- och utbildningsnämnden får tillgång till rapporterna när de är klara. De kan sedan resonera kring om de behöver fatta några beslut. Styrkedjan är den allra viktigaste faktorn för att lyckas med skolans digitalisering, menar Björn Broberg. Alla länkar i kedjan, från beslutsfattare till skolledning och lärare, behöver vara involverade i arbetet.

Fortbildning måste bli en del av det systematiska kvalitetsarbetet

  – Kompetensutveckling är en annan central del av det här arbetet. Vi arbetar sedan flera år med nätverk som hanterar det kollegiala lärandet. Det finns även särskilda nätverk för specialpedagogik, modersmål, praktiska och estetiska ämnen samt ett för matematik, naturvetenskap och teknik. Vi har också it-mentorer på förskolan och grundskolan som arbetar kontinuerligt med fortbildning utifrån de önskemål som finns.

Under de kommande åren kommer det att krävas mycket kompetensutveckling. Det handlar både om att se till att fortbildningen blir en naturlig del av det systematiska kvalitetsarbetet och att undersöka nya modeller för hur den ska bedrivas. En annan viktig del är att hjälpa lärarna att bli mer självgående i utvecklingsarbetet. På sikt är det avgörande att de på egen hand kan hitta nya arbetssätt och digitala resurser som gör det lättare att möta de behov som de ser i klassrummet.

Det krävs mer kostnadseffektiva digitala lösningar

Det är också avgörande att ta fram mer kostnadseffektiva lösningar för it-systemen, inte minst på grund av att SKL spår att det snart kommer att bli hårdare ekonomiska villkor för kommunerna. Det finns till exempel fyra olika lärplattformar i kommunen och elevregistret är gammalt och behöver bytas ut. Falköpings kommun undersöker också om personalen kan börja använda chromebooks istället för pc, berättar Björn Broberg.

  – Det skulle förstås sänka kostnaderna rejält. Men här finns det flera utmaningar, både för personlig integritet och säkerhet och när det gäller tekniska begränsningar. Numera går det mesta att göra med webbaserade lösningar. Antagligen är det bara skolsköterskan och administratörerna som behöver använda pc några år till. Tillsammans med it-avdelningen tar vi fram en säker lagringsyta, på en egen server, där känsliga personuppgifter kan hanteras med chromebook. Snart är det mesta på plats för att påbörja övergången.

Från early adopter till innovatör?

En angelägen uppgift under de närmaste åren blir att undersöka om det är möjligt att gå från early adopter till innovatör. För att det ska bli möjligt, behöver man först ta reda på i vilken mån det ges tillräckliga förutsättningar att vara innovativ inom den kommunala organisationen.

  – Antagligen är det här svårare för offentlig sektor än vad det är för näringslivet. Mycket begränsas nog också av verksamhetskulturen. Rektorers och lärares självbestämmande är ett annat hinder som vi måste ta oss över. I grunden är självbestämmande naturligtvis bra, men det kan leda till att innovationer stannar på en förskola eller skola istället för att spridas vidare i kommunen.

Boll i ruta analyseras ur ett speldesignperspektiv

Boll i ruta analyseras ur ett speldesignperspektiv

Vad händer när reglerna för ett spel växer fram bland användarna istället för att någon utifrån säger hur det ska vara? Jonas Linderoth och Carl Heath har precis, tillsammans med två andra forskare, inlett en mindre studie för att ta reda på detta.

På förskolor och skolgårdar i hela landet spelar barn ett spel som ofta kallas Boll i ruta eller King, men även är känt under flera andra namn. Det rör sig om ett bollspel med fyra spelare, där spelplanen är en stor kvadrat, som i sin tur är indelad i fyra mindre kvadratiska rutor. Spelet går ut på att slå ut de andra spelarna genom att få bollen att studsa på deras spelrutor, eller på dem, så att den kommer utanför spelplanen. Kort sagt handlar det om att stanna kvar i spelet så länge som möjligt

Det här är ett spel som det ibland förekommer en del konflikter kring. På skolorna försöker man därför hantera dem med hjälp av lokala regler. Det här är förstås ett fenomen som är intressant för spelforskare säger Jonas Linderoth, professor i medier, estetik och berättande på Högskolan i Skövde.

  – Spelet växer fram generiskt på skolgårdarna. Barnen skapar i samråd med lärarna regler som slås fast som lokala regler. Skolan tar sedan fram skriftliga dokument som tydligt beskriver och reglerar vad som faktiskt gäller när barnen spelar Boll i ruta på skolgården. Om reglerna av olika skäl efterhand behöver formuleras om, gör man det.

Just nu förbereder Jonas Linderoth en studie tillsammans med Carl Heath, Jonas Ivarsson och Björn Sjöblom, som kommer att genomföras under våren. Man är därför intresserade att ta del av såväl lokala regler som av de erfarenheter som förskollärare, lärare, rektorer, fritidspedagoger, elevassistenter och annan skolpersonal har av Boll i ruta. Vad kallar man spelet? Varför togs reglerna fram? Hur fungerar det?

Det finns en webbaserad enkät som underlättar insamlingen, men det går också bra att maila regler och andra dokument som rör spelet. Alla typer av källor kring det här är av intresse, säger Jonas Linderoth. De skolor och enskilda personer som medverkar i studien är anonyma när resultaten redovisas, tillägger han.

  – Det finns redan några studier som undersöker barns interaktion och samspel kring Boll i ruta. Vår tanke är att bidra med ett speldesignperspektiv. Här finns det mängder av spännande saker att analysera!

Att studera de här reglerna är också av intresse ur ett folkloristiskt perspektiv, säger Jonas Linderoth. Hur skiljer sig reglerna åt mellan olika delar av landet och vad kan det bero på? Men framför allt finns det något att lära kring speldesign som även spelbranschen kan ha nytta av.

  – Spelföretag gör ibland studier med fokusgrupper för att ta reda på vad användarna tycker om spelet och om regelverket. När det gäller Boll i ruta har reglerna formulerats, omformulerats och dokumenterats lokalt, av användare och skolpersonal. Vad händer egentligen när ett spel växer fram bland användarna i den lokala miljön istället för att någon utifrån säger hur det ska vara?

När den här studien är avslutad och genomförd kan nästa steg bli att titta närmare på barns lekar och spel på skolgården ur ett speldesignperspektiv. Utvecklingen av de här aktiviteterna efter digitaliseringen är spännande på en rad olika sätt, säger Jonas Linderoth. Inte minst kan det vara intressant att se vad som händer när barn med erfarenhet av digitala spel leker lekar och spelar spel som har rötter långt tillbaka i tiden.

  – Rent generellt har utvecklingen av analoga spel tagit nya vägar efter att digitaliseringen har tagit fart på allvar. Vi kan till exempel konstatera att brädspelsmarknaden formligen har exploderat och att spelen numera är betydligt mer raffinerade än de var tidigare. De digitala spelen har gjort spelarna mer vana vid komplicerade spelsystem och det är inte omöjligt att detta även bidragit till den ökade komplexiteten hos analoga spel. Vad betyder det här för barnens aktiviteter på skolgården? Påverkar digitala spel analoga lekar?

Med Alexa i klassrummet

Med Alexa i klassrummet

Uppkopplade prylar och röststyrda assistenter, som svarar på frågor och löser praktiska problem, börjar bli  en del av vardagen för allt fler. Hur kan den här utvecklingen användas som stöd i undervisningen och i arbetet med elevernas digitala kompetens? Vad finns det för hinder? Carmen de Bruijckere, klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, undersöker det här i praktiken i sitt klassrum.

Röststyrda digitala assistenter blir allt vanligare

Under de senaste par, tre åren har röststyrda digitala assistenter blivit allt synligare på konsumentmarknaden. De finns i datorn och i mobilen, men också i bland annat smarta klockor och smarta högtalare. Amazon och Google var tidigt ute med användarvänliga produkter och dominerar för närvarande marknaden. Än så länge är genomslaget störst i USA, men Sverige och många andra länder följer efter i rask takt.

Röststyrda digitala assistenter baseras på tekniska lösningar som använder maskinlärande och artificiell intelligens. Assistenten startar när man anropar den och spelar in det som sägs med hjälp av mikrofonen i den enhet som används. Inspelningen skickas vidare till leverantörens server, som omvandlar det som sägs till kommandon, därefter utförs uppgiften och sedan levererar assistenten resultatet. Alltihop är klart på några få sekunder.

Det går att skicka meddelanden, hantera kalendern och så vidare med hjälp av den röststyrda assistenten. Allt fler företag utvecklar också appar som gör det möjligt att använda deras produkter och tjänster. Assistenten kan till exempel läsa upp nyheter, ge en väderleksprognos, spela musik, göra inköp, spela spel, svara på frågor samt sköta allt från belysning till lås- och larmsystem. Än så länge befinner vi oss på ett tidigt stadium, men utvecklingen går snabbt framåt.

Det är spännande att undersöka de pedagogiska möjligheterna

Carmen de Bruijckere använder sedan i våras Amazon Echo Show –  en smart högtalare som även har en liten skärm – i klassrummet. Assistenten heter Alexa och man startar den helt enkelt genom att säga dess namn, berättar hon.

  – Jag kände att det vore kul att testa en assistent i klassrummet och tog därför med min privata. Nu har skolan köpt in en egen och jag använder den i klassrummet när det är lämpligt. Innan jag började på Kungsholmens skola arbetade jag i Sollentuna och deltog bland annat i Makerskola. Den digitala teknikutvecklingen ger många kreativa pedagogiska möjligheter, och det är spännande att undersöka dem tillsammans med elevern

Det måste vara lugnt i klassrummet

Alexa kan inte uppfatta sina instruktioner om det är bullrigt eller om flera personer pratar i munnen på varandra, säger Carmen de Bruijckere. Därför är det viktigt att det är lugnt i klassrummet när Alexa ska hjälpa till.

  – Det räcker att jag säger att jag ska prata med Alexa, så blir det tyst med en gång. Alexa fungerar bra i helklass, men hon finns också tillgänglig för eleverna när de arbetar i mindre grupper. Än så länge går det inte att prata svenska, men eleverna har inga problem med engelskan.

Det gäller att prata så att Alexa förstår

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen, säger Carmen de Bruijckere.

  – Det är viktigt att eleverna förstår att Alexa förändras, precis som alla andra datorprogram. Tidigare kunde man till exempel avsluta en tjänst genom att säga ”thank you, Alexa”, men nu måste man istället säga ”Alexa, stop”. Hon lär sig också att göra nya saker efterhand som fler företag hakar på. Det är viktigt att eleverna lär sig att prova sig fram för att ta reda på vad som faktiskt går att göra

Alexa kan ordna en del av det praktiska arbetet

Alexa används för det mesta för att hantera enkla, praktiska saker, säger Carmen de Bruijckere. Det går väldigt smidigt och sparar tid, samtidigt som eleverna ser konkreta exempel på hur tekniken kan användas.

  – Alexa håller till exempel koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Hon påminner oss när det är dags att vattna blommorna och hon tar snabbt och smidigt fram den musik som vi ber om. Eftersom vi har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper hon även till med det. Om vi behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart

Eleverna behöver komma över tröskeln

Det kändes nog lite ovant för eleverna när vi började arbeta med Alexa, säger Carmen de Bruijckere. De behövde komma över en tröskel innan det blev mer naturligt, men det tog inte särskilt lång tid. Det är lite konstigt att prata med en maskin innan man vant sig. Så är det förstås för oss alla, påpekar hon.

  – Det händer ibland att eleverna blir frustrerade när Alexa inte förstår, men det kompenseras av att hon alltid är så lugn och artig. Jag tycker det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, eftersom de blir allt viktigare i vardagen.

Det finns även negativa sidor och möjliga risker

Det är naturligtvis också viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna och de möjliga riskerna med den här utvecklingen, säger Carmen de Bruijckere. Hit hör till exempel den personliga integriteten. Det är inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan avlyssna och spela in det som sägs i klassrummet, även om det som sägs inte är av känslig natur.

  – Etiken är en stor och central fråga, och det är även något som jag diskuterar tillsammans med eleverna. De är medvetna om att det som de säger spelas in och att allt lagras på servrar någonstans. Eleverna förstår också att den information som samlas in kan användas för att påverka dem. Därför är det bra att de vet att det finns en knapp där de kan stänga av Alexas mikrofon, om de tycker att det behövs.

Träna kritiskt tänkande

Källkritik och sökkritik är också angeläget att diskutera när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Det här är en del av medie- och informationskunnigheten som blir allt viktigare efterhand som röststyrda assistenter får större utrymme i vardagen.

  – Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna och lära sig att reflektera kritiskt. Här har jag en viktig roll att handleda, hjälpa och förklara för eleverna. Eleverna måste känna tillit till tekniken, men de ska förstås inte lita blint på den.

Använd den nya tekniken och börja utforska möjligheterna

Än så länge är den ai som används ganska rudimentär, vilket sätter snäva ramar för vad en assistent kan användas till i klassrummet, säger Carmen de Bruijckere. De möjligheter som finns är inte heller särskilt anpassade till skolans värld än, även om edtech-företagen förstås ligger i startgroparna. Det allra bästa vore om lärare och elever själva kunde programmera assistenten på ett enkelt sätt, till exempel genom blockprogrammering, men där är vi tyvärr inte än, tillägger hon.

  – Det är angeläget att föra in den nya tekniken i klassrummet, så att vi kan börja utforska möjligheterna och diskutera dem ur ett pedagogiskt perspektiv. Dessutom är det viktigt att eleverna får reflektera kring vart samhället är på väg, vad det kan innebära och hur de kan påverka utvecklingen. Det är en del av den digitala kompetensen som inte får glömmas bort, men det förutsätter också att man använder de tekniska lösningarna i praktiken och lär sig hur de fungerar.

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Digitaliseringen innebär att hela samhället förändras. Verksamhetsområden omvandlas, nya organisationsmodeller skapas, gamla arbetssätt byts ut och det fordras delvis andra kompetenser än tidigare. Det ställer även krav på att läroplanen och undervisningen i skolan ska förändras, vilket leder till att många bekymrar sig över att elevernas kunskaper försämras. Både medier och forskare har ett ansvar att möta och hantera den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt, menar den finlandssvenska forskaren Linda Mannila.

Ny läroplan för grundskolan har införts i Finland

I Finland började en ny läroplan för grundskolan införas successivt 2016, och man inledde med de lägre årskurserna. Läroplanens mål är att eleverna ska utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett samhälle som blir allt mer digitalt, sammankopplat och komplext. Samtidigt är det viktigt att eleverna reflekterar kring vad förändringarna innebär och att de lär sig hur de kan påverka utvecklingen. Eleverna ska växa både som människor och som medborgare, så att de kan bidra till en positiv samhällsutveckling.

Digital kompetens – en del av den mångsidiga kompetensen

I praktiken betyder det bland annat att it och digitala medier ska integreras i undervisningen och att det ska ges större utrymme för aktiva och undersökande arbetssätt. Digital kompetens är en av sju delkompetenser som ryms inom den mångsidiga kompetensen. Enligt läroplanen ska eleverna lära sig att kommunicera, skapa nätverk och att lära tillsammans med hjälp av olika digitala medier. De ska också utveckla en övergripande förståelse av hur it och digitala medier fungerar och hur de på olika sätt påverkar och förändrar samhället och vardagen.

Ibland ifrågasätts utvecklingen utifrån rena känsloargument

Det finns förstås de som ställer sig frågande till detta, säger Linda Mannila, som forskar och utbildar kring olika aspekter av digitalisering och digital kompetens i Finland och i Sverige. Resonemangen om olika kompetenser kan nog kännas abstrakta och svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ofta utifrån rena känsloargument.

  – Alla upplever sig ha rätt att uttala sig om skolan, eftersom alla har egna erfarenheter av den. Den svenska skoldebatten har länge präglats av det här, och nu börjar det så smått också märkas i Finland. Det finns på sina håll en oro för vad man kallar den moderna skolan och vad den innebär för elevernas lärande och för hela samhället.

Oron hänger samman med den mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, konstaterar Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är några exempel. Här har den så kallade klickjournalistiken sannolikt en negativ effekt, påpekar hon. Medierna kan emellanåt spela på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare.

Opublicerad studie fick stor uppmärksamhet i Finland

I mitten av november intervjuade Helsingin Sanomat den finska psykologiforskaren Aino Saarinen om en ännu inte publicerad studie som analyserar finska elevers försämrade PISA-resultat 2012 och 2015. Forskaren hävdar att försämringen beror på att de digitala verktygen distraherar eleverna och det leder i sin tur till att de inte fokuserar tillräckligt mycket på sitt lärande.

Saarinen menade att studien visar att eleverna helt enkelt inte klarar av att arbeta självständigt, utan istället behöver mer lärarledd undervisning, berättar Linda Mannila. Problemet är särskilt tydligt i matematik och naturvetenskapliga ämnen, och det är framförallt elever i behov av särskilt stöd som lär sig mindre. Ju mer man arbetar så här desto sämre blir det, konstaterar Saarinen i artikeln. Därför anser hon att det är bekymmersamt att den nya läroplanen lägger så stor vikt vid digitala verktyg och nya arbetssätt.

  – Eftersom jag är själv är forskare, ser jag det som ytterst problematiskt att media hänvisar till forskning utan att läsaren själv kan kontrollera att det som sägs verkligen stämmer. Studien är ännu inte publicerad någonstans och det sägs inget om var och när det ska ske. Läsaren får inte heller veta något om hur undersökningen har gått till och kan därför inte bedöma om slutsatserna håller.

Kausalitet eller korrelation?

Artikeln ledde till heta diskussioner i bland annat sociala medier, berättar Linda Mannila. Några dagar senare kom Helsingin Sanomat med en uppföljning. I den första artikeln beskrivs ett klart orsakssamband mellan de försämrade PISA-resultaten och införandet av nya arbetssätt och digitala verktyg i undervisningen. I den andra artikeln säger forskaren att det inte går att säga något om kausalitet, utan att det enbart handlar om en korrelation. Hon tillägger också att den som inte tror på resultaten kan välja att bortse från dem.

  – Det verkar som att Saarinen hade en agenda som skulle föras fram, och det ska man inte ägna sig åt som forskare. Dessutom är det märkligt att bekymra sig över en läroplan som inte gällde under de år som undersökts! Särskilt om det, som hon påpekade i den andra artikeln, inte går att konstatera att problemet verkligen beror på nya undervisningssätt och användning av digitala verktyg. Den egentliga slutsatsen verkar vara att man behöver ha en pedagogisk målsättning när man tar in digitala verktyg eller nya arbetssätt i undervisningen. Det kommer knappast som en nyhet för någon som arbetar med utbildning.

Ett komplext fenomen kan inte förklaras av en enda studie

Svenska Yle tog upp Saarinens studie i en artikel som man gav rubriken “Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning illa för inlärningen”. Linda Mannila reagerade direkt när hon såg den. Att säga att det är digitaliseringen som är boven i dramat, är detsamma som att säga att hela den samhällsförändring som vi upplever just nu påverkar lärandet negativt. Digitaliseringen är ett så komplext fenomen att det helt enkelt inte låter sig göra att konstatera det med hjälp av en enda studie.

  – Jag kontaktade Svenska Yle, som ändrade rubriken till Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning kan vara illa för inlärningen… Rubriksättare har ett stort ansvar för att se till att rubrikerna är rättvisande. Här duger det inte att använda klickbeten och att underblåsa populism. Naturligtvis är det viktigt att även negativa resultat och oreflekterad användning av digitala verktyg lyfts fram. De ger information som det gäller att hantera. Men det ska inte göras på ett missvisande sätt.

Den nya grundskolan och tutorlärarna

Digitaliseringen av skolans verksamhet och utvecklingen av nya undervisningsmetoder och arbetssätt innebär förstås mängder av arbete under överskådlig tid, säger Linda Mannila. Det största delen av arbetet faller på lärarna, och för att detta ska lyckas behöver det finnas en gemensam vision genom hela styrkedjan.

Skolledarens stöd är också mycket viktigt. Den finska regeringens satsning Den nya grundskolan, som totalt omfattar 90 miljoner euro, är ett sätt att försöka hantera detta. Förutom att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt och kompetensutveckling, kan skolorna även söka medel för inrättande av så kallade tutorlärartjänster.

En tutorlärare är en lärare som fungerar som mentor för sina kollegor under delar av arbetstiden. Det gäller att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Lärare måste kunna använda digitala lärresurser där de passar in och tillför ett mervärde. Samtidigt är det viktigt att eleverna inte bara lär sig att använda de digitala möjligheterna i praktiken. De måste också reflektera kring vad den pågående digitala utvecklingen faktiskt innebär, påpekar Linda Mannila.

  – Vad behöver lärare som undervisar i till exempel religion, bild eller matematik tänka på i det här avseendet? Det finns mängder av viktiga frågeställningar som behöver tas upp i undervisningen, inte minst sådana som rör etik och människors lika värde. Alla lärare har ett ansvar att se till att eleverna får undervisning i detta – och det är något helt annat än att undervisa med digitala verktyg. Eleverna ska förstå och reflektera kring hur samhället ser och fungerar idag. Med andra ord: en av skolans och undervisningens kärnuppgifter.

Ge konkreta exempel och förklara vad förändringarna innebär

Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend, konstaterar Linda Mannila. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.  Här har både forskare och journalister viktiga roller att spela.

  – Utvecklingen har förstås både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att kunna visa vilka vägar som leder rätt och vilka som leder fel. Det handlar om att skapa en rättvisande bild. Ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det kan se ut och som förklarar vad förändringarna faktiskt innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt.

Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt?

Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt?

Kraven på porrfilter i skolan är på väg att bli en het politisk fråga igen. Därför är det viktigt att beslutsfattare, föräldrar och alla som arbetar i skolan får en genomlysning av frågan. Här delar Magdalena Mattebo, Ulf Dalquist, Marcin de Kaminski och Daniel Forsman, som alla är sakkunniga inom området, med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Digitaliseringen tar fart – och oron växer

Digitaliseringen av den svenska skolan är på väg att ta fart. För ett år sedan presenterade regeringen en nationell strategi för skolan och i mars nästa år kommer SKL att lägga fram en handlingsplan för det fortsatta arbetet. I augusti trädde de reviderade läroplanerna för grund- och gymnasieskolan i kraft. Här betonas betydelsen av att alla elever utvecklar en adekvat digital kompetens. Det är särskilt värdefullt att de lär sig att förstå, hantera och kritiskt granska informationsflödet i det nya medielandskap som växer fram.

Parallellt med den här utvecklingen syns en växande oro för att barn och ungdomar ägnar sin tid åt vad som pågår på mobil- och datorskärmar istället för att uppleva och leva i den fysiska verkligheten. I opinionsbildning och politisk debatt hörs krav på mobilförbud i skolan och uppmaningar om att porrfilter ska installeras på skolor och bibliotek. Många menar att detta är ett bra sätt att skydda unga från digitaliseringens negativa sidor.

Porr är mer lättillgänglig än någonsin tidigare

Grovt pornografiskt innehåll är bara ett par sökord bort, och det lyfts ibland fram som ett stort och allvarligt problem. Det händer till exempel att föräldrar går till sitt barns förskola eller skola och ser vad de kan hitta med hjälp av några sökord i Google. När de sedan berättar om sökresultaten i media blir resultatet i regel normativa och starkt känslosamma reaktioner. Varför täpper vi inte till den här kloaken? Ska verkligen våra barn behöva drabbas av dessa könsdiskriminerande attityder och allt detta avskyvärda verbala och fysiska våld?

En bättre och mer effektiv filtrering presenteras ofta som ett snabbt och enkelt sätt att bli av med det oönskade innehållet. Samtidigt hoppas man att det kan motverka den ökade sexualiseringen i samhället, bidra till att förebygga våld och minska risken för sexuella övergrepp.  

Ungdomars möte med porr är en fråga med flera dimensioner

Magdalena Mattebo
Fotograf: Kim Norman

Magdalena Mattebo är leg. barnmorska och forskare vid Mälardalens högskola och på Uppsala universitet. Hon tillhör den tvärvetenskapliga forskargruppen CHIP, som undersöker barns och ungas rätt till delaktighet och jämlik hälsa samt forskargruppen Obstetrisk och reproduktiv hälsoforskning. 2014 disputerade hon vid Uppsala universitet på en avhandling som analyserar samband mellan pornografikonsumtion och sexualvanor, hälsa och levnadsvanor bland ungdomar.

  – Ungdomars möte med porr är en komplex fråga med flera dimensioner. De beskriver både positiva och negativa aspekter. Därför är det svårt att vara svartvit och att entydigt säga att det är bra eller dåligt att det är så lätt att komma åt den idag.  

Ingen entydig koppling mellan porrkonsumtion och beteende

Det finns en klick unga män som söker mycket efter porr på nätet, och som aktivt letar upp våldspornografi, berättar Magdalena Mattebo. Det är naturligtvis bekymmersamt, men det här handlar inte om den stora, generella gruppen. I princip alla pojkar och majoriteten av flickorna tittar i varierande utsträckning på porr. Detta har både positiva och negativa sidor, men det går inte att entydigt säga att det påverkar hur de beter sig.

  – Forskningen kan inte påvisa någon klar kausalitet. Det är helt enkelt svårt att se tydliga orsakssamband mellan porrkonsumtion och beteende. Möjligen kan porren ha en viss förstärkningseffekt ibland, men det är inget som kan beläggas i våra studier.

Filter har aldrig fungerat

Om man upplever porr som ett alarmerande problem som snabbt måste lösas, är det lätt att se porrfilter som en smidig lösning, säger Magdalena Mattebo. Men i grunden handlar det om att förändra synsätt och attityder, och det kan ta lång tid att åstadkomma. Ulf Dalquist, som är forskningschef på Statens medieråd, instämmer. Han har full förståelse för ambitionerna att unga ska slippa exponeras för porr, men kan inte se att filter skulle föra med sig något gott i det hänseendet.

Ulf Dalquist
Fotograf: Anna-Lena Ahlström

  – Förklaringen är att filter aldrig har visat sig fungera i någon större utsträckning. Det handlar fortfarande för det mesta om program som använder spärrlistor för att blockera ip-adresser och internetdomäner på det lokala nätverket. Listorna har ofta amerikanskt ursprung, och det leder till att en hel del material som vi inte betraktar som porr inte heller kan kan nås.

Vad är egentligen porr?

Problemet är att det inte finns någon solklar definition på vad som faktiskt är porr, konstaterar Ulf Dalquist. Det innebär att allt som rör sexualitet och innehåller nakenhet riskerar att blockeras. Detta drabbar även sådant innehåll som i stort sett alla uppfattar som helt legitimt i skolan, till exempel allmän sexualupplysning och information om hbtq.

Marcin de Kaminski

Det pågår mängder med filtersatsningar runt om i världen som syftar till att begränsa tillgången till material som uppfattas som olämpligt ur ett politiskt eller moraliskt perspektiv. Men det är sällan de träffar rätt, säger Marcin de Kaminski, programchef på Civil Rights Defenders, som tidigare under många år studerat användningen av internetfilter runt om i världen. Vid sidan av spärrlistorna används också program som använder maskinlärande för att identifiera olämpliga bilder. De fungerar inte heller fullt ut. När det gäller pornografi, är det svårt för algoritmerna att se skillnad på olika sorters nakenhet, och det kan ibland få absurda konsekvenser, tillägger han.

  – Jag har tre tydliga argument mot porrfilter. Det första är rimligtvis risken att blockera för mycket. Det andra är risken att blockera för lite, eftersom poängen då går förlorad. Det tredje argumentet är att filter visserligen blockerar innehåll, men att det egentligen inte är särskilt svårt att ta sig förbi. Många har de kunskaper som krävs för att klara det, även barn och ungdomar. Det gör att filtren skapar en falsk trygghet.

Falsk marknadsföring och en övertro på tekniken

De som propagerar för porrfilter ägnar sig åt falsk marknadsföring som i hög grad vilar på känsloargument, menar Marcin de Kaminski. Det går att hitta i stort sett allt på Internet, så det är inte svårt att få fram exempel på obehagligt material som man inte vill att unga ska utsätts för.

  – Problemet är att det finns en övertro på att de som kan tekniken klarar av att hitta en vattentät lösning. När tekniker förklarar att det faktiskt inte är möjligt, får de höra att de är dåliga tekniker och att andra minsann kan fixa det här. Resultatet blir att vi hamnar i en skyttegravsargumentation som det kan vara svårt att komma ur.

Barn behöver lära sig hantera dagens medielandskap

Inte ens blockeringen av barnpornografi fungerar, säger Ulf Dalquist. Här är alla länder överens om att det rör sig om olagligt material som ska bort, men det går ändå inte. Hur ska man då kunna stoppa texter, bilder och filmer som inte är olagliga i vår del av världen? I det här sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention, och 2020 kommer den att bli lag. Här står det bland annat att barns informationsfrihet ska tryggas och att endast material som är skadligt eller olagligt får uteslutas.

  – På Statens medieråd driver vi alltid linjen att barn ska få den hjälp och det stöd som krävs för att bli medvetna medieanvändare. Det betyder att de måste få redskap som hjälper dem att hantera det medielandskap som vi lever i. Om vi bara ska censurera och ta bort, förlorar vi kontakten med barnen. Istället handlar det om att se till att de blir medie- och informationskunniga.

Var går gränsen för informationsfriheten?

Den rådande samhällstrenden just nu är tyvärr att internetanvändningen begränsas mer och mer, säger Daniel Forsman, som är stadsbibliotekarie i Stockholm. Här har biblioteket en viktig uppgift som måste värnas.

Daniel Forsman

  – Biblioteket ska tillhandahålla en infrastruktur som gör det möjligt för människor att i princip komma åt all information. Ibland är det nödvändigt att begränsa tillgången av juridiska och moraliska skäl. Det behöver naturligtvis inte vara fel, men för att det demokratiska samhället ska kunna bevaras och utvecklas, måste vi ha en levande och konstruktiv diskussion om informationsfrihetens ramar. Var går gränsen?

Filter är väldigt trubbiga redskap

Stockholms stadsbibliotek använder Stockholms stads bredband, och måste därför följa de regler som satts upp för användningen. Det innebär också att man måste använda det internetfilter som installerats. Än så länge har biblioteket inte fått särskilt många klagomål från besökare som vill porrsurfa, säger Daniel Forsman. Däremot får filtret andra negativa konsekvenser. Till exempel står det i reglerna att användarna inte får använda anonymitetstjänsten Tor, eftersom man på biblioteket måste veta vilka som använder nätet. Tyvärr är filtret konstruerat så att det inte ens går att läsa om Tor på deras egen webbplats. Det känns inte alls rimligt, tillägger han.

  – Filter är väldigt trubbiga redskap som kan få konsekvenser som inte var avsedda från början. De riktiga filtren, som verkligen fungerar, finns i huvudet på den som söker efter information. Här handlar det om att kunna bedöma informationen på ett kritiskt sätt, men det gäller också att veta hur man undviker att hitta det som man inte vill se. Informationsfrihet ger stora möjligheter, men förutsätter också att alla vill och kan ta ansvar.

Skolan måste lyfta porrens normer, stereotyper och ideal

När det gäller pornografi är det av allra största vikt att skolan lyfter de normer, stereotyper och ideal som den präglas av, menar Magdalena Mattebo. Det är den bästa ingången för att hantera problemen med samhällets sexualisering, könsdiskriminering och sexuellt våld.

  – Porrfilter i skolan innebär inte att ungdomar slutar konsumera pornografi. Därför är det viktigt att verkligen föra ordentliga samtal kring detta. Framför allt handlar det om att samtalet ska ta avstamp i ungdomars egna erfarenheter, såväl positiva som negativa. Tydligt inkluderande perspektiv, som exempelvis könsidentitet och sexuell identitet, måste också vara med.

Sex- och samlevnadsundervisningen behöver utvecklas

2010 presenterade Världshälsoorganisationen (WHO) en rapport som beskriver vad sex- och samlevnadsundervisningen i Europas skolor behöver innehålla för att ge eleverna det stöd som de behöver. Den lyfter bland annat fram värdet av att barn och ungdomar lär sig att förstå dagens medielandskap och att de lär sig hantera pornografi på ett kritiskt och konstruktivt sätt, berättar Magdalena Mattebo. I februari kom Skolinspektionens granskning av hur sex- och samlevnadsundervisningen ser ut i den svenska skolan. Den visar att det finns en hel del som behöver förbättras.

  – Målet är att elevernas självkänsla och handlingskompetens ska stärkas, så att de kan göra medvetna val kring hälsa, relationer och sexualitet. Men många lärare tycker att det är svårt att undervisa, bland annat på grund av att de inte får någon utbildning i detta på lärarutbildningen. Ofta är det även oklart hur detta ska inkluderas i de olika ämnena som det här ska tas upp i. Det saknas i regel också ett systematiskt utvecklingsarbete kring frågorna ute på skolorna.

Ett gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen?

Här handlar det om djupt personliga frågor som rör livet och som många har funderingar kring, säger Magdalena Mattebo. I puberteten sker både kroppsliga och själsliga förändringar, och vissa frågor kanske kan vara lättare att diskutera med någon du inte träffar varje dag i skolan.

  – Kanske borde det vara ett standardiserat och gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen istället? Det viktiga är att se till att det blir ett samhällsuppdrag, så att alla skolor får likvärdiga förutsättningar. Samtal och diskussioner om sex och samlevnad borde vara en röd tråd genom hela skolan, där normer, ideal och andra viktiga frågor tas upp på ett nivåanpassat sätt.

Unga måste veta att de kan prata med vuxna om allt

Det gäller också att komma ihåg att idag gör barn och unga ingen skillnad mellan det fysiska och det digitala livet, betonar Magdalena Mattebo. För dem är det helt enkelt samma sak. Därför måste vi vuxna förstå att livet på nätet är en lika självklar del i livet som det fysiska. Där kan vuxenvärlden känna sig vilsen och ibland ha svårt att erbjuda hjälp och stöd till unga. Många vuxna särskiljer livet på nätet med det fysiska, som ses som “det riktiga livet”.

  – De vuxna som omger dagens unga, både i hemmet och i skolan, måste tänka på detta. De fysiska och de digitala aspekterna av vardagen hänger ihop och är lika viktiga. Det gäller också att de unga vet att de alltid kan prata om allt, även om sådant som rör pornografi och sexualitet. Det är viktiga frågor som är en del av livet och tillvaron, och de kan inte besvaras med filter och förbud.

Hållbar skolmåltid genom digitalisering

Hållbar skolmåltid genom digitalisering

Skolmåltiden är en viktig del av skolans vardag, men dess möjligheter att stärka elevernas lärande och att bidra till en mer hållbar samhällsutveckling kan utnyttjas betydligt bättre. Det kräver både nya perspektiv och en strukturell förändring av hur måltider planeras och hanteras i skolan. Nu startar RISE tillsammans med Kungsbacka kommun och Västerviks kommun projektet Hållbar skolmåltid genom digitalisering för att undersöka hur detta kan göras i praktiken.

Digitala stödsystem kan minska slöseriet och bidra till en mer hållbar hantering

Det är väl känt att det slängs väldigt mycket mat i skolrestaurangerna, både under tillagningen och efter serveringen. Med andra ord sker ett enormt slöseri med såväl skolans som naturens resurser inom det här området. Därför är det viktigt att genomföra åtgärder som kan främja en mer kostnadseffektiv och hållbar produktion och konsumtion av måltiderna i skolan.

En mer systematisk användning av digitala stödsystem som hanterar planering, inköp, matlagning och servering kan vara ett lämpligt sätt att hantera de här problemen. Bättre tillgång till relevant information ger goda förutsättningar att effektivisera och utveckla verksamheten. Resurserna kan därmed användas mer rationellt samtidigt som måltidernas kvalitet förbättras.

Ett bidrag till skolans måluppfyllelse och en minskad segregation

God och näringsriktig mat under skoldagen ger bättre förutsättningar för att eleverna ska få tillräcklig energi för att tillgodogöra sig undervisningen. Måltiden är också ett utmärkt tillfälle att öka elevernas kunskap om mat och måltider och att väcka deras nyfikenhet på mat, miljö, hållbarhet och betydelsen av en hälsosam livsstil. Det bidrar till skolans måluppfyllelse, men fyller även en socioekonomiskt utjämnande funktion i ett samhälle som riskerar att bli alltmer segregerat.

Vinnova finansierar första steget som en del av satsningen Utmaningsdriven innovation

För ett par veckor sedan beviljades RISE, tillsammans med Kungsbacka kommun och Västerviks kommun, medel av Vinnova för att arbeta med första steget i projektet Hållbar skolmåltid genom digitalisering. Fram till augusti nästa år ska en nulägesbeskrivning och en behovsanalys tas fram.

Måltid Sverige, som RISE är värdorganisation för, är en samlande arena för alla som arbetar med måltider inom skola, vård och omsorg. Här finns både ett nationellt och ett internationellt kontaktnät som kan användas i projektet. Möjligheterna att dra nytta av andras erfarenheter, samt att sprida perspektiv och resultat vidare inom och utanför Sveriges gränser, är således mycket goda.

Initieringen av Hållbar skolmåltid genom digitalisering finansieras inom ramen för Vinnovas program Utmaningsdriven innovation. Programmet ger stöd åt samverkansprojekt som hanterar samhällsproblem som behöver lösas för att de sjutton globala målen i Agenda 2030 ska kunna nås. Det övergripande ändamålet är alltså att verka för en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling, både på nationell och global nivå.

Mer relevanta data underlättar och förbättrar planering och hantering

Projektet ska skapa förutsättningar för att utveckla och förbättra måltidsverksamheten i skolan genom att bygga system som drar nytta av de digitala möjligheterna. Att öka involveringen av eleverna är en central del av detta. Här är det bland annat möjligt att använda mobilappar för att låta eleverna välja maträtt i förväg och för att ge återkoppling efteråt. Genom att koppla samman de här lösningarna med andra elevdatasystem, exempelvis frånvaro och schema, kan köket tillaga mer precist och även anpassa måltiderna efter olika elevers behov. Det kan till exempel handla om att ge elever som har fysiskt krävande lektioner på eftermiddagen en mer energirik måltid.

Personalen är en annan viktig kugge. En mer fördjupad statistik, som underlättar planeringen av skolmåltiden och gör den mer hållbar, är ett exempel på hur man kan dra nytta av digitaliseringen. Data kring skolmaten – ursprung, näringsinnehåll, svinn, konsumtion, hållbarhet och så vidare – kan visualiseras digitalt för att användas i undervisningen.

Nulägesbeskrivning och behovsanalys

Arbetet med nulägesbeskrivning och behovsanalys kommer att ske genom workshops och intervjuer med de aktörer som är engagerade i de kommunala skolmåltidsverksamheterna i Kungsbacka och Västervik. När kartläggningen av lokala behov är avklarad, kommer Måltid Sverige att bidra med ett nationellt perspektiv. I behovsanalysen ingår att undersöka vilka digitala verktyg som används idag och hur de skulle kunna kompletteras av andra verktyg och leverantörer.

Innan det första steget i projektet avslutas, kommer en detaljerad beskrivning av önskvärda funktioner i ett digitalt ekosystem för skolans måltidsverksamhet att presenteras. En övergripande beskrivning av hur funktionerna ska lösas på den tekniska nivån kommer också att finnas med. Systemet ska rymma alla berörda aktörer och täcka samtliga flöden i processen, alltifrån planering och inköp till elevernas konsumtion, hantering av svinn samt insatser för att ta tillvara överbliven mat.  Det finns även en koppling till det nyss inledda utvecklingsprojektet IoT-hubb Skola, där Västerviks gymnasium i ett av delprojekten ska samla in och analysera data om skolmåltiderna med hjälp av sensorer och annan inbyggd elektronik.

Fler partners är välkomna

Parallellt med nulägesbeskrivning och behovsanalys kommer man också att aktivt leta efter fler skolhuvudmän som vill delta i projektet samt identifiera företag som kan fungera som samarbetspartners i nästa steg. Alla som är intresserade av att vara med kan kontakta Anders Pettersson på RISE för mer information.