Författare: Stefan Pålsson

Veckans spaning: Plattformssamhället, programmeringssatsning i Karlstad och tio råd om hur de digitala möjligheterna kan användas i undervisningen

Veckans spaning: Plattformssamhället, programmeringssatsning i Karlstad och tio råd om hur de digitala möjligheterna kan användas i undervisningen

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Spaningen inleds med en titt på antologin Plattformssamhället, som presenterades tidigare i veckan. Därefter är dags att se lite närmare på en treårig satsning på programmering i matematikundervisningen i Karlstad. Veckans spaning rundas av med tio råd från danska utbildningsdepartementet om hur de digitala möjligheterna kan användas i undervisningen. Allra sist kommer veckans tips.

Plattformssamhället

På senare år har fem plattformsbaserade företag – Amazon, Apple, Facebook, Google och Microsoft – fått en växande betydelse för hur samhället, demokratin, ekonomin och vardagen ser ut. Deras digitala lösningar skapar inom många områden nya och mer effektiva sätt att organisera samhällets och privatlivets rutiner och sysslor. Samtidigt måste en allt större del av det mänskliga handlandet anpassas sig efter den datorkod som de här företagen utvecklar. Vad kan det här innebära för den fortsatta samhällsutvecklingen?

För ett par dagar sedan gav den gröna och liberala tankesmedjan Fores ut antologin Plattformssamhället: Den digitala utvecklingens politik, innovation och reglering, med Jonas Andersson Schwarz och Stefan Larsson som redaktörer. Tillsammans med tolv andra skribenter belyser de centrala frågeställningar och problem inom en rad viktiga områden. Varför är algoritmer så viktiga som byggstenar i plattformssamhället? Hur kan risker och möjligheter förstås och hanteras? Vilken roll kan och bör den politiska diskussionen spela? Vilka lärdomar kan vi dra av den pågående utvecklingen i Kina, EU och USA? Behövs nationella och internationella regleringar

I ett av kapitlen tar Michael Forsman upp vad plattformiseringen innebär för skolan. Tjänster från Apple, Google och Microsoft börjar bli en förutsättning för att det dagliga skolarbetet ska kunna bedrivas. Det får konsekvenser för synen på utbildning och kunskap och vad morgondagens medborgare behöver lära sig, menar han. Därför behöver skolan stärka och utvidga elevernas medie- och informationskunnighet. Det räcker inte att undervisningen socialiserar eleverna till att fungera som kuggar i mediesamhället, tillägger han. De behöver också lära sig att analysera datafieringens och algoritmernas makt ur ett kritiskt perspektiv. Det är även viktigt att eleverna reflekterar kritiskt kring de medier och plattformar som används i skolan. Landets lärarutbildningar har ett viktigt ansvar att se till att det här blir möjligt, konstaterar Michael Forsman.

Satsning på textbaserad programmering i Karlstad

Karlstads kommun tilldelades nyligen knappt 1.8 miljoner kronor av Ljungbergsfonden för att under tre år utveckla en modell för undervisning i textbaserad programmering på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. Projektet leds av Annika Thyberg, som arbetar som matematikutvecklare i Karlstads kommun.

Idén till satsningen uppstod när det stod klart att eleverna från och med högstadiet ska träna programmering i olika programmeringsmiljöer. Formuleringen i den reviderade ämnesplanen i matematik tolkas som att eleverna både ska arbeta i visuella och i textbaserade programmeringsmiljöer. Det här sågs som ett gyllene tillfälle att få igång ett fungerande kollegialt lärande och samarbete över stadierna, förklarade Annika Thyberg i ett telefonsamtal igår. På samma gång blir det möjligt att skapa bättre möjligheter till stadieövergripande progression i matematikundervisningen.

På ett tidigt stadium bestämde man sig i Karlstad för att använda Python som programmeringsspråk. Det är ett av de vanligaste programmeringsspråken, och anses vara ett lämpligt språk att börja med. I arbetet med lärarnas kompetensutveckling ska man använda ett fortbildningspaket som tagits fram av Malmö stad: Matematisk programmering i Python.

En viktig del av projektet går ut på att elevgrupper på högstadiet och i gymnasieskolan, med hjälp och stöd av lärarna, ska samarbeta och lära av varandra. Det första steget blir att gymnasieelever spelar in en film där de visar och berättar hur de tänker när de arbetar med att programmera ett spel. Filmen ska sedan användas som utgångspunkt när högstadie- och gymnasieelever programmerar och lär tillsammans.

Efterhand är det meningen att erfarenheterna från arbetet med programmering i matematiken ska användas för att utveckla undervisningen även i andra ämnen, berättade Annika Thyberg.

Tio goda råd om it och digitala medier i undervisningen

Många lärare är osäkra på när och på vilka sätt de digitala möjligheterna ska användas i undervisningen. Hur ska man använda de digitala möjligheterna för att främja och utveckla elevernas lärande? Vad behöver man tänka på? Danska utbildningsdepartementet har därför tagit fram tio goda råd som lärare kan ha som utgångspunkt. Till varje råd finns en kort film där lärare förklarar hur de tänker och resonerar.

Allra först betonas vikten av att läraren är tydlig med syftet. Förklara varför eleverna ska arbeta digitalt och se till att de verkligen har förstått vad som gäller. När eleverna arbetar som digitala producenter, är det viktigt att läraren löpande ger återkoppling och knyter an elevernas resonemang till de ämneskunskaper och förmågor som de ska utveckla. Det gäller också att se till att eleverna verkligen drar nytta av de digitala möjligheterna och även arbetar multimodalt – alltså både med text, bild, ljud och film – när de presenterar sina kunskaper.

Läraren kan också ta in elevernas digitala erfarenheter från fritiden och koppla dem till undervisningen. Här är det bland annat viktigt att hjälpa eleverna att söka och hantera information på ett målmedvetet och kritiskt sätt. Det gäller också att använda de digitala möjligheterna på ett undersökande sätt i undervisningen. Ge uppgifter som inte har rätt eller fel svar, utan istället är öppna och visar att det finns flera möjliga vägar att lösa dem.  Låt eleverna träna att arbeta kollaborativt så att de stärker samarbetsförmågan och lär sig att lära tillsammans. När eleverna arbetar digitalt är det även enklare att anpassa uppgifterna efter deras varierande förutsättningar och att dra nytta av olika former av stöd, t. ex talsyntes.

Det allra sista rådet tar upp värdet av att lärare ständigt reflekterar och diskuterar kring hur it-användningen kan ge stöd åt elevernas lärande och att de delar med sig av sina insikter så att de hjälper varandra att utvecklas vidare. Värdet av att lärare resonerar om vilka produkter och tjänster som är försvarbara att använda i skolan ur ett dataetiskt perspektiv lyfts också fram.

Veckans tips: Scratch 3.0

Ett par dagar efter årsskiftet släpptes Scratch 3.0, en ny version som ger  blockprogrammeringen och det digitala skapandet ännu större uttrycksmöjligheter än tidigare. Fler bilder, ljud och bakgrunder är tillgängliga och det går även att skapa bilder och redigera ljud på fler sätt än tidigare. Det är också möjligt att styra extern hårdvara, exempelvis micro:bit.

MIT Scratch Team beskriver de nya möjligheterna i en sammanfattande artikel på Medium. Det finns också en kort film på Youtube som ger en snabb överblick över nyheterna.

Veckans spaning, vecka 2: Kritiska läsförmågor i engelska, kollaborativt lärande och Nordic CRAFT

Veckans spaning, vecka 2: Kritiska läsförmågor i engelska, kollaborativt lärande och Nordic CRAFT

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Årets första spaning börjar med ett praktiknära forskningsprojekt om att stärka elevers kritiska läsförmågor i engelska. Vi fortsätter med lärarrollens förändring när kollaborativt lärande används i undervisningen och rundar av med Nordic Craft, ett nytt koncept för kollaborativt lärande som ska presenteras på Nordic@BETT om två veckor. Allra sist kommer veckans tips.

Bättre kritiska läskompetenser i engelska

En forskargrupp vid Luleå tekniska universitet har nyligen fått finansiering av Skolforskningsinstitutet för att ta ta fram undervisningsstrategier som hjälper högstadie- och gymnasieelevers att bättre förstå och kritiskt granska avancerade texter på engelska. Det här projektet, som är en del av Skolforskningsinstitutets satsning på praktiknära forskning, leds av professor Lydia Kokkola och sträcker sig över tre år

Tidigare studier har visat att svenska elevers kunskaper i engelska är relativt goda överlag, men att lärare ofta saknar strategier som hjälper eleverna utveckla mer avancerade och kritiska läsförmågor. Det handlar bland annat om att kunna läsa mellan raderna, att känna igen ironi, att kunna bedöma om texterna är partiska och att kunna kombinera information från olika källor. Den här typen av förmågor är inte minst avgörande för att kunna värdera om texter på nätet är tillförlitliga, och de blir också allt viktigare i takt med att medielandskapet digitaliseras.

Eftersom engelska är det vanligaste främmande språket i Sverige – samtidigt som relativt få elever läser engelska efter gymnasiet – är det centralt att de här förmågorna utvecklas under tonåren. Allt fler nyhetskällor som används i vardagen är dessutom på engelska. Syftet är därför att utveckla metoder och arbetssätt som gör det lättare för lärare att hantera detta i sin undervisning. Minst 16 verksamma lärare i Luleå, Piteå och andra orter i Norrbotten kommer att delta i projektet, som drar igång under våren.

Kollaborativt lärande och den förändrade lärarrollen

Strax före årsskiftet publicerades en ny utgåva av European Schoolnet Perspectives, som ger en kort beskrivning av hur lärarrollen behöver utvecklas och förändras när kollaborativa arbetssätt börjar användas i undervisningen. Resonemangen utgår ifrån en litteraturöversikt som tidigare tagits fram inom TeachUP, ett utvecklingsprojekt som samordnas av Europeiska skoldatanätet, med beslutsfattare, lärarutbildare och lärare från tio europeiska länder som partners.

Kollaborativt lärande är ett paraplybegrepp för olika arbetssätt där elever arbetar tillsammans i mindre grupper för att tillsammans identifiera och lösa problem. Med andra ord handlar det om sätt att arbeta som kan göra det möjligt för eleverna att utveckla förmågor som brukar beskrivas som allt viktigare. Det handlar bland annat om att kunna ta ansvar för sitt eget lärande, att kunna reflektera kritiskt och att kunna hantera och lösa komplexa problem tillsammans med andra.

Forskning visar att för att kollaborativt lärande ska fungera i praktiken, är det nödvändigt att läraren både utformar lämpliga uppgifter och finns till hand som vägledare och stöd. Läraren behöver släppa en del av sitt ansvar för elevernas lärande och inte alltid vara den primära källan till kunskap. Samtidigt är det avgörande att läraren ser till att allt fungerar, att alla frågetecken rätas ut och att eleverna verkligen utvecklar de kunskaper och förmågor som står i fokus. Allt det här förutsätter att läraren får den tid och de resurser som krävs för att allt verkligen ska fungera som det är tänkt.

Nordic CRAFT

Om två veckor är det dags för årets upplaga av Nordic@BETT, ett eftermiddagsseminarium som arrangeras gemensamt på BETT av utbildningsmyndigheterna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Den här gången kommer man att presentera något som kallas Nordic CRAFT. Det rör sig om ett innovativt koncept för kollaborativt och digitalt lärande över ämnesgränserna, där eTwinning ska användas som plattform för samarbete mellan klasser i åk 7-9 i de nordiska länderna.

CRAFT är en bokstavsförkortning som står för Creating Really Advanced Future Thinking. Syftet med konceptet, som tagits fram av STIL i Danmark, är att ge möjlighet för elever att utveckla och träna det som ibland kallas 21st Century Skills. Det skapar ett ramverk som ger hjälp och stöd och därmed gör det lättare för lärare och elever att komma igång med kollaborativt lärande. Förutom att lära sig samarbeta, tänka kritiskt och att lösa problem på kreativa sätt, är det också viktigt att eleverna lär sig förstå och dra nytta av de digitala möjligheterna när de arbetar.

Tanken med Nordic CRAFT är att elever i de nordiska länderna ska arbeta tillsammans i mindre grupper i ett hackathon för att undersöka och ta fram lösningar på ett konkret och vardagsnära problem. Grupperna ska inleda arbetet med att försöka hitta så mycket information som möjligt om problemet. När de har en hyfsat klar bild av vad det handlar om, ska de brainstorma olika lösningar på problemet.

Efter att alla lösningar är presenterade ska varje grupp välja den lösning bland sina idéer som man tror har högst potential. Därefter ska de ta fram varsin prototyp och kort presentera den för de andra. Grupperna ger återkoppling åt varandra och sedan kan de arbeta vidare med sina prototyper. Hackathonet avslutas med att man väljer ut de prototyper som man anser löser problemet bäst.  

Veckans tips

Igår publicerade Spaningen ett kort samtal med Jonas Linderoth, professor i medier, estetik och berättande på Högskolan i Skövde, om ett projekt som precis har inletts. Tillsammans med Carl Heath, Jonas Ivarsson och Björn Sjöblom tittar han närmare på ett spel som hör till de vanligaste på svenska skolgårdar. Ofta kallas det för King eller Boll i ruta, men det är även känt under flera andra namn.

Det här är ett spel som det ibland förekommer en del konflikter kring. På skolorna försöker man därför hantera dem med hjälp av lokala regler, och det är just det här som intresserar de fyra forskarna. Vad händer egentligen när ett spel växer fram bland användarna i den lokala miljön istället för att någon utifrån säger hur det ska vara? Detta vill man analysera ur ett speldesignperspektiv.

Just nu pågår datainsamlingen, och forskarna är intresserade av att få tillgång till så mycket information som möjligt från förskollärare, lärare, rektorer, fritidspedagoger, elevassistenter och andra som arbetar i förskolan och i skolan. Vad kallar man spelet? Varför togs reglerna fram? Hur fungerar det?

Det finns en webbaserad enkät som underlättar insamlingen, men det går också bra att maila regler och andra dokument som rör spelet direkt till Jonas Linderoth.

Boll i ruta analyseras ur ett speldesignperspektiv

Boll i ruta analyseras ur ett speldesignperspektiv

Vad händer när reglerna för ett spel växer fram bland användarna istället för att någon utifrån säger hur det ska vara? Jonas Linderoth och Carl Heath har precis, tillsammans med två andra forskare, inlett en mindre studie för att ta reda på detta.

På förskolor och skolgårdar i hela landet spelar barn ett spel som ofta kallas Boll i ruta eller King, men även är känt under flera andra namn. Det rör sig om ett bollspel med fyra spelare, där spelplanen är en stor kvadrat, som i sin tur är indelad i fyra mindre kvadratiska rutor. Spelet går ut på att slå ut de andra spelarna genom att få bollen att studsa på deras spelrutor, eller på dem, så att den kommer utanför spelplanen. Kort sagt handlar det om att stanna kvar i spelet så länge som möjligt

Det här är ett spel som det ibland förekommer en del konflikter kring. På skolorna försöker man därför hantera dem med hjälp av lokala regler. Det här är förstås ett fenomen som är intressant för spelforskare säger Jonas Linderoth, professor i medier, estetik och berättande på Högskolan i Skövde.

  – Spelet växer fram generiskt på skolgårdarna. Barnen skapar i samråd med lärarna regler som slås fast som lokala regler. Skolan tar sedan fram skriftliga dokument som tydligt beskriver och reglerar vad som faktiskt gäller när barnen spelar Boll i ruta på skolgården. Om reglerna av olika skäl efterhand behöver formuleras om, gör man det.

Just nu förbereder Jonas Linderoth en studie tillsammans med Carl Heath, Jonas Ivarsson och Björn Sjöblom, som kommer att genomföras under våren. Man är därför intresserade att ta del av såväl lokala regler som av de erfarenheter som förskollärare, lärare, rektorer, fritidspedagoger, elevassistenter och annan skolpersonal har av Boll i ruta. Vad kallar man spelet? Varför togs reglerna fram? Hur fungerar det?

Det finns en webbaserad enkät som underlättar insamlingen, men det går också bra att maila regler och andra dokument som rör spelet. Alla typer av källor kring det här är av intresse, säger Jonas Linderoth. De skolor och enskilda personer som medverkar i studien är anonyma när resultaten redovisas, tillägger han.

  – Det finns redan några studier som undersöker barns interaktion och samspel kring Boll i ruta. Vår tanke är att bidra med ett speldesignperspektiv. Här finns det mängder av spännande saker att analysera!

Att studera de här reglerna är också av intresse ur ett folkloristiskt perspektiv, säger Jonas Linderoth. Hur skiljer sig reglerna åt mellan olika delar av landet och vad kan det bero på? Men framför allt finns det något att lära kring speldesign som även spelbranschen kan ha nytta av.

  – Spelföretag gör ibland studier med fokusgrupper för att ta reda på vad användarna tycker om spelet och om regelverket. När det gäller Boll i ruta har reglerna formulerats, omformulerats och dokumenterats lokalt, av användare och skolpersonal. Vad händer egentligen när ett spel växer fram bland användarna i den lokala miljön istället för att någon utifrån säger hur det ska vara?

När den här studien är avslutad och genomförd kan nästa steg bli att titta närmare på barns lekar och spel på skolgården ur ett speldesignperspektiv. Utvecklingen av de här aktiviteterna efter digitaliseringen är spännande på en rad olika sätt, säger Jonas Linderoth. Inte minst kan det vara intressant att se vad som händer när barn med erfarenhet av digitala spel leker lekar och spelar spel som har rötter långt tillbaka i tiden.

  – Rent generellt har utvecklingen av analoga spel tagit nya vägar efter att digitaliseringen har tagit fart på allvar. Vi kan till exempel konstatera att brädspelsmarknaden formligen har exploderat och att spelen numera är betydligt mer raffinerade än de var tidigare. De digitala spelen har gjort spelarna mer vana vid komplicerade spelsystem och det är inte omöjligt att detta även bidragit till den ökade komplexiteten hos analoga spel. Vad betyder det här för barnens aktiviteter på skolgården? Påverkar digitala spel analoga lekar?

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Den pågående digitaliseringen innebär en lika genomgripande transformation av samhället som när Sverige elektrifierades för knappt 100 år sedan. Hela verksamhetsområden omvandlas, det skapas nya organisationsmodeller, gamla arbetssätt byts ut och det krävs delvis andra kompetenser än tidigare. Detta ställer krav på att läroplanen och skolans undervisning ska förändras och att man ska dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter.

När skolans verksamhet börjar digitaliseras, är det många som blir oroliga över att elevernas kunskaper försämras. Resonemangen om olika kompetenser framstår som abstrakta och kan kännas svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid, och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ibland utifrån rena känsloargument.

I onsdags publicerade Spaningen en artikel där den finlandssvenska forskaren Linda Mannila lyfte fram betydelsen av att medier och forskare hanterar den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt. Tyvärr spelar medierna ibland på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare, och det händer även att forskare har en egen agenda som de vill föra fram

Det finns på sina håll en mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, säger Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är tydliga exempel på det. Men den digitala utvecklingen är komplex och rymmer både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att medier och forskare ger en balanserad och rättvisande bild och undviker att underblåsa populistiska strömningar.

Bland annat är det viktigt att ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det ser ut och som förklarar vad förändringarna innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt, konstaterar Linda Mannila. Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.

Med den digitala assistenten Alexa i klassrummet

Det sker en snabb utveckling inom maskinlärande och artificiell intelligens, och det börjar synas i vardagen. Det uppkopplade hemmet är på väg att bli verklighet och allt fler installerar smarta högtalare med röststyrda digitala assistenter som spelar musik, läser upp nyheter, styr belysningen och hanterar lås- och larmsystem.

Än så länge är det för tidigt att säga vad det här kommer att betyda för skolan, men det finns redan lärare som undersöker möjligheterna. Carmen de Bruijckere, som är klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, använder sedan en tid tillbaka Amazons digitala assistent Alexa som hjälpreda i klassrummet. Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i vad hon och eleverna gör.

Den ai som används i den här typen av digitala assistenter är fortfarande rätt rudimentär.  Det sätter tyvärr ganska snäva ramar för vad de kan göra, berättar Carmen de Bruijckere. Just nu används Alexa mest till att hantera enkla, praktiska saker i klassrummet. Det handlar bland annat om att att hålla koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Eftersom klassrummet har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper Alexa också till med det. Om belysningen behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart.

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen. Det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, menar Carmen de Bruijckere. De blir allt viktigare i vardagen, så därför behöver de både lära sig hantera möjligheterna och inse begränsningarna

Det är även viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna med den här utvecklingen. Naturligtvis är det inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan spela in det som sägs i klassrummet, trots att det inte handlar om någon känslig information, säger Carmen de Bruijckere.

Det gäller också att arbeta med elevernas medie- och informationskunnighet när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna om problematiken och träna sig i att reflektera kritiskt kring detta. Här spelar läraren förstås en central roll.

Veckans tips

Parallellt med utvecklingen av röststyrda digitala assistenter, händer det också en hel del inom området människoliknande, empatiska robotar. Det finns till och med skolor som experimenterar med dem i klassrummet, även om det än så länge inte är särskilt vanligt.

För några år sedan tittade det EU-finansierade forskningsprojektet EMOTE närmare på vad den här typen av robotar kan komma att innebära i praktiken. Forskarna följde hur skolor i några europeiska länder använde roboten Nao som ett interaktivt hjälpmedel för att underlätta och ge stöd åt elevers lärande.

Två göteborgsforskare – Wolmet Barendregt och Sofia Serholt – deltog i det här projektet. Häromveckan samtalade Neil Selwyn och Sofia Serholt om erfarenheterna med robotar i klassrummet i Monash Universitys podd Meet the Education Researcher. Samtalet pågår i knappt 14 minuter och lyfter fram en rad angelägna frågor som det är viktigt att reflektera kring. Robotar i klassrummet låter fortfarande som science fiction, men framtiden kommer fortare än vi tror.

Med Alexa i klassrummet

Med Alexa i klassrummet

Uppkopplade prylar och röststyrda assistenter, som svarar på frågor och löser praktiska problem, börjar bli  en del av vardagen för allt fler. Hur kan den här utvecklingen användas som stöd i undervisningen och i arbetet med elevernas digitala kompetens? Vad finns det för hinder? Carmen de Bruijckere, klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, undersöker det här i praktiken i sitt klassrum.

Röststyrda digitala assistenter blir allt vanligare

Under de senaste par, tre åren har röststyrda digitala assistenter blivit allt synligare på konsumentmarknaden. De finns i datorn och i mobilen, men också i bland annat smarta klockor och smarta högtalare. Amazon och Google var tidigt ute med användarvänliga produkter och dominerar för närvarande marknaden. Än så länge är genomslaget störst i USA, men Sverige och många andra länder följer efter i rask takt.

Röststyrda digitala assistenter baseras på tekniska lösningar som använder maskinlärande och artificiell intelligens. Assistenten startar när man anropar den och spelar in det som sägs med hjälp av mikrofonen i den enhet som används. Inspelningen skickas vidare till leverantörens server, som omvandlar det som sägs till kommandon, därefter utförs uppgiften och sedan levererar assistenten resultatet. Alltihop är klart på några få sekunder.

Det går att skicka meddelanden, hantera kalendern och så vidare med hjälp av den röststyrda assistenten. Allt fler företag utvecklar också appar som gör det möjligt att använda deras produkter och tjänster. Assistenten kan till exempel läsa upp nyheter, ge en väderleksprognos, spela musik, göra inköp, spela spel, svara på frågor samt sköta allt från belysning till lås- och larmsystem. Än så länge befinner vi oss på ett tidigt stadium, men utvecklingen går snabbt framåt.

Det är spännande att undersöka de pedagogiska möjligheterna

Carmen de Bruijckere använder sedan i våras Amazon Echo Show –  en smart högtalare som även har en liten skärm – i klassrummet. Assistenten heter Alexa och man startar den helt enkelt genom att säga dess namn, berättar hon.

  – Jag kände att det vore kul att testa en assistent i klassrummet och tog därför med min privata. Nu har skolan köpt in en egen och jag använder den i klassrummet när det är lämpligt. Innan jag började på Kungsholmens skola arbetade jag i Sollentuna och deltog bland annat i Makerskola. Den digitala teknikutvecklingen ger många kreativa pedagogiska möjligheter, och det är spännande att undersöka dem tillsammans med elevern

Det måste vara lugnt i klassrummet

Alexa kan inte uppfatta sina instruktioner om det är bullrigt eller om flera personer pratar i munnen på varandra, säger Carmen de Bruijckere. Därför är det viktigt att det är lugnt i klassrummet när Alexa ska hjälpa till.

  – Det räcker att jag säger att jag ska prata med Alexa, så blir det tyst med en gång. Alexa fungerar bra i helklass, men hon finns också tillgänglig för eleverna när de arbetar i mindre grupper. Än så länge går det inte att prata svenska, men eleverna har inga problem med engelskan.

Det gäller att prata så att Alexa förstår

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen, säger Carmen de Bruijckere.

  – Det är viktigt att eleverna förstår att Alexa förändras, precis som alla andra datorprogram. Tidigare kunde man till exempel avsluta en tjänst genom att säga ”thank you, Alexa”, men nu måste man istället säga ”Alexa, stop”. Hon lär sig också att göra nya saker efterhand som fler företag hakar på. Det är viktigt att eleverna lär sig att prova sig fram för att ta reda på vad som faktiskt går att göra

Alexa kan ordna en del av det praktiska arbetet

Alexa används för det mesta för att hantera enkla, praktiska saker, säger Carmen de Bruijckere. Det går väldigt smidigt och sparar tid, samtidigt som eleverna ser konkreta exempel på hur tekniken kan användas.

  – Alexa håller till exempel koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Hon påminner oss när det är dags att vattna blommorna och hon tar snabbt och smidigt fram den musik som vi ber om. Eftersom vi har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper hon även till med det. Om vi behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart

Eleverna behöver komma över tröskeln

Det kändes nog lite ovant för eleverna när vi började arbeta med Alexa, säger Carmen de Bruijckere. De behövde komma över en tröskel innan det blev mer naturligt, men det tog inte särskilt lång tid. Det är lite konstigt att prata med en maskin innan man vant sig. Så är det förstås för oss alla, påpekar hon.

  – Det händer ibland att eleverna blir frustrerade när Alexa inte förstår, men det kompenseras av att hon alltid är så lugn och artig. Jag tycker det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, eftersom de blir allt viktigare i vardagen.

Det finns även negativa sidor och möjliga risker

Det är naturligtvis också viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna och de möjliga riskerna med den här utvecklingen, säger Carmen de Bruijckere. Hit hör till exempel den personliga integriteten. Det är inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan avlyssna och spela in det som sägs i klassrummet, även om det som sägs inte är av känslig natur.

  – Etiken är en stor och central fråga, och det är även något som jag diskuterar tillsammans med eleverna. De är medvetna om att det som de säger spelas in och att allt lagras på servrar någonstans. Eleverna förstår också att den information som samlas in kan användas för att påverka dem. Därför är det bra att de vet att det finns en knapp där de kan stänga av Alexas mikrofon, om de tycker att det behövs.

Träna kritiskt tänkande

Källkritik och sökkritik är också angeläget att diskutera när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Det här är en del av medie- och informationskunnigheten som blir allt viktigare efterhand som röststyrda assistenter får större utrymme i vardagen.

  – Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna och lära sig att reflektera kritiskt. Här har jag en viktig roll att handleda, hjälpa och förklara för eleverna. Eleverna måste känna tillit till tekniken, men de ska förstås inte lita blint på den.

Använd den nya tekniken och börja utforska möjligheterna

Än så länge är den ai som används ganska rudimentär, vilket sätter snäva ramar för vad en assistent kan användas till i klassrummet, säger Carmen de Bruijckere. De möjligheter som finns är inte heller särskilt anpassade till skolans värld än, även om edtech-företagen förstås ligger i startgroparna. Det allra bästa vore om lärare och elever själva kunde programmera assistenten på ett enkelt sätt, till exempel genom blockprogrammering, men där är vi tyvärr inte än, tillägger hon.

  – Det är angeläget att föra in den nya tekniken i klassrummet, så att vi kan börja utforska möjligheterna och diskutera dem ur ett pedagogiskt perspektiv. Dessutom är det viktigt att eleverna får reflektera kring vart samhället är på väg, vad det kan innebära och hur de kan påverka utvecklingen. Det är en del av den digitala kompetensen som inte får glömmas bort, men det förutsätter också att man använder de tekniska lösningarna i praktiken och lär sig hur de fungerar.

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Digitaliseringen innebär att hela samhället förändras. Verksamhetsområden omvandlas, nya organisationsmodeller skapas, gamla arbetssätt byts ut och det fordras delvis andra kompetenser än tidigare. Det ställer även krav på att läroplanen och undervisningen i skolan ska förändras, vilket leder till att många bekymrar sig över att elevernas kunskaper försämras. Både medier och forskare har ett ansvar att möta och hantera den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt, menar den finlandssvenska forskaren Linda Mannila.

Ny läroplan för grundskolan har införts i Finland

I Finland började en ny läroplan för grundskolan införas successivt 2016, och man inledde med de lägre årskurserna. Läroplanens mål är att eleverna ska utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett samhälle som blir allt mer digitalt, sammankopplat och komplext. Samtidigt är det viktigt att eleverna reflekterar kring vad förändringarna innebär och att de lär sig hur de kan påverka utvecklingen. Eleverna ska växa både som människor och som medborgare, så att de kan bidra till en positiv samhällsutveckling.

Digital kompetens – en del av den mångsidiga kompetensen

I praktiken betyder det bland annat att it och digitala medier ska integreras i undervisningen och att det ska ges större utrymme för aktiva och undersökande arbetssätt. Digital kompetens är en av sju delkompetenser som ryms inom den mångsidiga kompetensen. Enligt läroplanen ska eleverna lära sig att kommunicera, skapa nätverk och att lära tillsammans med hjälp av olika digitala medier. De ska också utveckla en övergripande förståelse av hur it och digitala medier fungerar och hur de på olika sätt påverkar och förändrar samhället och vardagen.

Ibland ifrågasätts utvecklingen utifrån rena känsloargument

Det finns förstås de som ställer sig frågande till detta, säger Linda Mannila, som forskar och utbildar kring olika aspekter av digitalisering och digital kompetens i Finland och i Sverige. Resonemangen om olika kompetenser kan nog kännas abstrakta och svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ofta utifrån rena känsloargument.

  – Alla upplever sig ha rätt att uttala sig om skolan, eftersom alla har egna erfarenheter av den. Den svenska skoldebatten har länge präglats av det här, och nu börjar det så smått också märkas i Finland. Det finns på sina håll en oro för vad man kallar den moderna skolan och vad den innebär för elevernas lärande och för hela samhället.

Oron hänger samman med den mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, konstaterar Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är några exempel. Här har den så kallade klickjournalistiken sannolikt en negativ effekt, påpekar hon. Medierna kan emellanåt spela på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare.

Opublicerad studie fick stor uppmärksamhet i Finland

I mitten av november intervjuade Helsingin Sanomat den finska psykologiforskaren Aino Saarinen om en ännu inte publicerad studie som analyserar finska elevers försämrade PISA-resultat 2012 och 2015. Forskaren hävdar att försämringen beror på att de digitala verktygen distraherar eleverna och det leder i sin tur till att de inte fokuserar tillräckligt mycket på sitt lärande.

Saarinen menade att studien visar att eleverna helt enkelt inte klarar av att arbeta självständigt, utan istället behöver mer lärarledd undervisning, berättar Linda Mannila. Problemet är särskilt tydligt i matematik och naturvetenskapliga ämnen, och det är framförallt elever i behov av särskilt stöd som lär sig mindre. Ju mer man arbetar så här desto sämre blir det, konstaterar Saarinen i artikeln. Därför anser hon att det är bekymmersamt att den nya läroplanen lägger så stor vikt vid digitala verktyg och nya arbetssätt.

  – Eftersom jag är själv är forskare, ser jag det som ytterst problematiskt att media hänvisar till forskning utan att läsaren själv kan kontrollera att det som sägs verkligen stämmer. Studien är ännu inte publicerad någonstans och det sägs inget om var och när det ska ske. Läsaren får inte heller veta något om hur undersökningen har gått till och kan därför inte bedöma om slutsatserna håller.

Kausalitet eller korrelation?

Artikeln ledde till heta diskussioner i bland annat sociala medier, berättar Linda Mannila. Några dagar senare kom Helsingin Sanomat med en uppföljning. I den första artikeln beskrivs ett klart orsakssamband mellan de försämrade PISA-resultaten och införandet av nya arbetssätt och digitala verktyg i undervisningen. I den andra artikeln säger forskaren att det inte går att säga något om kausalitet, utan att det enbart handlar om en korrelation. Hon tillägger också att den som inte tror på resultaten kan välja att bortse från dem.

  – Det verkar som att Saarinen hade en agenda som skulle föras fram, och det ska man inte ägna sig åt som forskare. Dessutom är det märkligt att bekymra sig över en läroplan som inte gällde under de år som undersökts! Särskilt om det, som hon påpekade i den andra artikeln, inte går att konstatera att problemet verkligen beror på nya undervisningssätt och användning av digitala verktyg. Den egentliga slutsatsen verkar vara att man behöver ha en pedagogisk målsättning när man tar in digitala verktyg eller nya arbetssätt i undervisningen. Det kommer knappast som en nyhet för någon som arbetar med utbildning.

Ett komplext fenomen kan inte förklaras av en enda studie

Svenska Yle tog upp Saarinens studie i en artikel som man gav rubriken “Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning illa för inlärningen”. Linda Mannila reagerade direkt när hon såg den. Att säga att det är digitaliseringen som är boven i dramat, är detsamma som att säga att hela den samhällsförändring som vi upplever just nu påverkar lärandet negativt. Digitaliseringen är ett så komplext fenomen att det helt enkelt inte låter sig göra att konstatera det med hjälp av en enda studie.

  – Jag kontaktade Svenska Yle, som ändrade rubriken till Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning kan vara illa för inlärningen… Rubriksättare har ett stort ansvar för att se till att rubrikerna är rättvisande. Här duger det inte att använda klickbeten och att underblåsa populism. Naturligtvis är det viktigt att även negativa resultat och oreflekterad användning av digitala verktyg lyfts fram. De ger information som det gäller att hantera. Men det ska inte göras på ett missvisande sätt.

Den nya grundskolan och tutorlärarna

Digitaliseringen av skolans verksamhet och utvecklingen av nya undervisningsmetoder och arbetssätt innebär förstås mängder av arbete under överskådlig tid, säger Linda Mannila. Det största delen av arbetet faller på lärarna, och för att detta ska lyckas behöver det finnas en gemensam vision genom hela styrkedjan.

Skolledarens stöd är också mycket viktigt. Den finska regeringens satsning Den nya grundskolan, som totalt omfattar 90 miljoner euro, är ett sätt att försöka hantera detta. Förutom att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt och kompetensutveckling, kan skolorna även söka medel för inrättande av så kallade tutorlärartjänster.

En tutorlärare är en lärare som fungerar som mentor för sina kollegor under delar av arbetstiden. Det gäller att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Lärare måste kunna använda digitala lärresurser där de passar in och tillför ett mervärde. Samtidigt är det viktigt att eleverna inte bara lär sig att använda de digitala möjligheterna i praktiken. De måste också reflektera kring vad den pågående digitala utvecklingen faktiskt innebär, påpekar Linda Mannila.

  – Vad behöver lärare som undervisar i till exempel religion, bild eller matematik tänka på i det här avseendet? Det finns mängder av viktiga frågeställningar som behöver tas upp i undervisningen, inte minst sådana som rör etik och människors lika värde. Alla lärare har ett ansvar att se till att eleverna får undervisning i detta – och det är något helt annat än att undervisa med digitala verktyg. Eleverna ska förstå och reflektera kring hur samhället ser och fungerar idag. Med andra ord: en av skolans och undervisningens kärnuppgifter.

Ge konkreta exempel och förklara vad förändringarna innebär

Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend, konstaterar Linda Mannila. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.  Här har både forskare och journalister viktiga roller att spela.

  – Utvecklingen har förstås både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att kunna visa vilka vägar som leder rätt och vilka som leder fel. Det handlar om att skapa en rättvisande bild. Ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det kan se ut och som förklarar vad förändringarna faktiskt innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt.

Veckans spaning, vecka 50: Mobilen i klassrummet, skärmtid och välmående samt nyttan med porrfilter

Veckans spaning, vecka 50: Mobilen i klassrummet, skärmtid och välmående samt nyttan med porrfilter

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan tar vi upp tre frågor som ofta väcker bekymmer och oro. Först ut är mobilen i klassrummet, därefter fortsätter vi med skärmtid och välmående innan det är dags att kort se på nyttan med porrfilter. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Elever använder mobilen som lärresurs “under lärarens radar”

Elevers användning av mobiler i skolan ses för det mesta som ett ordningsproblem. De blir distraherade, stör studieron i klassrummet eller mobbar och trakasserar andra när de har tillgång till sina mobiler. Därför ropar många på förbud eller kraftiga begränsningar. Men mobilanvändningen kan även ses ur ett annat perspektiv: den bidrar till att elevernas lärande alltmer hamnar “under lärarens radar”.

Forskningsprojektet Uppkopplade klassrum vid Karlstads universitet har under flera år undersökt hur gymnasieelever använder sina smarta mobiler i skolan. I artikeln Under the teacher’s radar analyserar Stig-Börje Asplund, Christina Olin-Scheller och Marie Tanner vad som händer när eleverna på egen hand börjar använda mobilerna som lärresurs i undervisningen.

Artikeln visar hur eleverna använder sina mobiler för att hantera problem som dyker upp när de ska lösa uppgifter som de fått av läraren. Genom att söka efter information på sina mobiler, hittar de texter och andra resurser som hjälper dem att komma vidare. När eleverna samarbetar i mindre grupper blir mobilanvändningen både en viktig del av den sociala interaktionen och en resurs som underlättar det gemensamma lärandet.

Problemet med detta är att läraren hamnar helt utanför elevernas arbete med att skapa mening och förståelse med hjälp av det material som de hittar. Läraren är inte ens medveten om att de gör på det här sättet, trots att mobilerna i regel används helt öppet. Därmed blir det inte heller möjligt att ge den hjälp och det stöd som eleverna skulle behöva när de försöker komma över hindren på egen hand. Det finns till exempel inte något som pekar på att eleverna gör någon källkritisk granskning av den information som de hittar utan de verkar ta till sig innehållet utan eftertanke och reflektion.

Lösningen på det här problemet är inte att förbjuda mobiler, eftersom datorer och plattor kan användas på samma sätt. Istället måste läraren bli medveten om vad eleverna faktiskt gör och utforma undervisningen så att eleverna lär sig att hantera och att använda den information som de möter på ett kritiskt sätt.

Det uppkopplade klassrummet ställer liksom dagens samhälle stora krav på medie- och informationskunnighet, konstaterar forskarna. Därför är det avgörande att läraren inom sina ämnen hjälper eleverna att utveckla dessa kunskaper och förmågor, som ständigt blir allt viktigare.

Vad säger forskningen om skärmtid och välmående?

På senare år har det märkts en växande oro för att mobiler, plattor och datorer tar upp en alltför stor del av ungas och även vuxnas liv. Röster har höjts för att skärmtiden måste minska, eftersom den påverkar hur vi mår. Tonläget är till och med så högt att Google och Apple har byggt in funktioner i Android och iOS som gör det möjligt att mäta skärmtiden och att ställa in begränsningar.

Andrew Przybylski, som forskar i experimentell psykologi och är forskningschef på Oxford Internet institute, hör till dem som menar att oron kring skärmtid och nätanvändning är starkt överdriven. Han anser också att den forskning som finns är bristfällig och inte ger någon evidens. Tillsammans med sina kollegor genomför han därför studier som ska ge större klarhet kring hur verkligheten faktiskt ser ut.

All programkod som används är öppen och alla data som samlas in är fritt tillgängliga för alla. Flera av studierna är även förhandsregisterade (pre-registered) hos vetenskapliga tidskrifter. Det innebär att metoder och hypoteser redovisas innan studien genomförs och att de inte kan ändras efterhand.

Förra året publicerades en storskalig förhandsregistrerad studie där Przybylski och Netta Weinstein undersöker sambandet mellan skärmtid och ungas psykiska välmående. Totalt omfattar studien 120 000 engelska 15-åringar och bygger på självrapporterade data. Studien skiljer mellan skärmtid på vardagar och helger och man tar också hänsyn till vad ungdomarna gör: tittar de på film eller tv, spelar de datorspel, använder de datorn eller använder de mobilen.

Studien visar att en lagom användning, högst fem timmar om dagen på vardagar, har en positiv inverkan på ungas välmående. Om användningen blir större än så, minskar det – men det är ingen större skillnad. Det rör sig om två punkter på en skala från 14 till 70.

Just nu genomför Przybylski tre uppföljande studier. I en tittar han på förändring över tid, i en annan undersöker han pålitligheten i självrapporterade data och i en tredje försöker han hitta orsakssamband.

Är porrfilter en effektiv lösning?

I somras publicerades en artikel av Andrew Przybylski och Victoria Nash som tog upp två studier om porrfilters effektivitet när det gäller att hindra unga från att komma åt porr. Deras slutsats är att filter är en högst ineffektiv lösning i det här avseendet. De som vill kan komma åt porr ändå, utan några nämnvärda hinder. Artikeln avslutas därför med att forskarna efterlyser en cost-benefit-analys: Är det verkligen värt att ta den kostnad som det innebär att införa filter när effekten ändå bara är marginell?

Detta tar vi också upp i en artikel som lades ut på Spaningen i tisdags: Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt? En förbättrad sex- och samlevnadsundervisning, som är inkluderande och tar avstamp i ungdomars egna erfarenheter, är sannolikt en lösning som är mer hållbar på längre sikt. Filter har aldrig visat sig fungera, konstaterar de fyra sakkunniga som medverkar i artikeln. I grunden handlar det om att förändra attityder och synsätt, och det gör man inte i en handvändning.

Veckans tips

För två veckor sedan presenterades en ny utgåva av Nature Outlook, som finansierats av Max Planck-sällskapet i Tyskland. Temat är den digitala revolutionen och hur den på olika sätt förändrar samhället, livet och tillvaron. Här finns mycket att läsa och reflektera kring!

En text tar upp sökandet efter svaret på frågan om vad den digitala utvecklingen innebär för människans hälsa och välmående. En annan belyser hur digitalisering kan förbättra offentlig förvaltning, samtidigt som det finns risker för den personliga integriteten. Bland de andra texterna kan nämnas en som tar upp hur automatisering förändrar arbetslivet och en om hur forskningen ska hantera allmänhetens förväntningar på artificiell intelligens.

Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt?

Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt?

Kraven på porrfilter i skolan är på väg att bli en het politisk fråga igen. Därför är det viktigt att beslutsfattare, föräldrar och alla som arbetar i skolan får en genomlysning av frågan. Här delar Magdalena Mattebo, Ulf Dalquist, Marcin de Kaminski och Daniel Forsman, som alla är sakkunniga inom området, med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Digitaliseringen tar fart – och oron växer

Digitaliseringen av den svenska skolan är på väg att ta fart. För ett år sedan presenterade regeringen en nationell strategi för skolan och i mars nästa år kommer SKL att lägga fram en handlingsplan för det fortsatta arbetet. I augusti trädde de reviderade läroplanerna för grund- och gymnasieskolan i kraft. Här betonas betydelsen av att alla elever utvecklar en adekvat digital kompetens. Det är särskilt värdefullt att de lär sig att förstå, hantera och kritiskt granska informationsflödet i det nya medielandskap som växer fram.

Parallellt med den här utvecklingen syns en växande oro för att barn och ungdomar ägnar sin tid åt vad som pågår på mobil- och datorskärmar istället för att uppleva och leva i den fysiska verkligheten. I opinionsbildning och politisk debatt hörs krav på mobilförbud i skolan och uppmaningar om att porrfilter ska installeras på skolor och bibliotek. Många menar att detta är ett bra sätt att skydda unga från digitaliseringens negativa sidor.

Porr är mer lättillgänglig än någonsin tidigare

Grovt pornografiskt innehåll är bara ett par sökord bort, och det lyfts ibland fram som ett stort och allvarligt problem. Det händer till exempel att föräldrar går till sitt barns förskola eller skola och ser vad de kan hitta med hjälp av några sökord i Google. När de sedan berättar om sökresultaten i media blir resultatet i regel normativa och starkt känslosamma reaktioner. Varför täpper vi inte till den här kloaken? Ska verkligen våra barn behöva drabbas av dessa könsdiskriminerande attityder och allt detta avskyvärda verbala och fysiska våld?

En bättre och mer effektiv filtrering presenteras ofta som ett snabbt och enkelt sätt att bli av med det oönskade innehållet. Samtidigt hoppas man att det kan motverka den ökade sexualiseringen i samhället, bidra till att förebygga våld och minska risken för sexuella övergrepp.  

Ungdomars möte med porr är en fråga med flera dimensioner

Magdalena Mattebo
Fotograf: Kim Norman

Magdalena Mattebo är leg. barnmorska och forskare vid Mälardalens högskola och på Uppsala universitet. Hon tillhör den tvärvetenskapliga forskargruppen CHIP, som undersöker barns och ungas rätt till delaktighet och jämlik hälsa samt forskargruppen Obstetrisk och reproduktiv hälsoforskning. 2014 disputerade hon vid Uppsala universitet på en avhandling som analyserar samband mellan pornografikonsumtion och sexualvanor, hälsa och levnadsvanor bland ungdomar.

  – Ungdomars möte med porr är en komplex fråga med flera dimensioner. De beskriver både positiva och negativa aspekter. Därför är det svårt att vara svartvit och att entydigt säga att det är bra eller dåligt att det är så lätt att komma åt den idag.  

Ingen entydig koppling mellan porrkonsumtion och beteende

Det finns en klick unga män som söker mycket efter porr på nätet, och som aktivt letar upp våldspornografi, berättar Magdalena Mattebo. Det är naturligtvis bekymmersamt, men det här handlar inte om den stora, generella gruppen. I princip alla pojkar och majoriteten av flickorna tittar i varierande utsträckning på porr. Detta har både positiva och negativa sidor, men det går inte att entydigt säga att det påverkar hur de beter sig.

  – Forskningen kan inte påvisa någon klar kausalitet. Det är helt enkelt svårt att se tydliga orsakssamband mellan porrkonsumtion och beteende. Möjligen kan porren ha en viss förstärkningseffekt ibland, men det är inget som kan beläggas i våra studier.

Filter har aldrig fungerat

Om man upplever porr som ett alarmerande problem som snabbt måste lösas, är det lätt att se porrfilter som en smidig lösning, säger Magdalena Mattebo. Men i grunden handlar det om att förändra synsätt och attityder, och det kan ta lång tid att åstadkomma. Ulf Dalquist, som är forskningschef på Statens medieråd, instämmer. Han har full förståelse för ambitionerna att unga ska slippa exponeras för porr, men kan inte se att filter skulle föra med sig något gott i det hänseendet.

Ulf Dalquist
Fotograf: Anna-Lena Ahlström

  – Förklaringen är att filter aldrig har visat sig fungera i någon större utsträckning. Det handlar fortfarande för det mesta om program som använder spärrlistor för att blockera ip-adresser och internetdomäner på det lokala nätverket. Listorna har ofta amerikanskt ursprung, och det leder till att en hel del material som vi inte betraktar som porr inte heller kan kan nås.

Vad är egentligen porr?

Problemet är att det inte finns någon solklar definition på vad som faktiskt är porr, konstaterar Ulf Dalquist. Det innebär att allt som rör sexualitet och innehåller nakenhet riskerar att blockeras. Detta drabbar även sådant innehåll som i stort sett alla uppfattar som helt legitimt i skolan, till exempel allmän sexualupplysning och information om hbtq.

Marcin de Kaminski

Det pågår mängder med filtersatsningar runt om i världen som syftar till att begränsa tillgången till material som uppfattas som olämpligt ur ett politiskt eller moraliskt perspektiv. Men det är sällan de träffar rätt, säger Marcin de Kaminski, programchef på Civil Rights Defenders, som tidigare under många år studerat användningen av internetfilter runt om i världen. Vid sidan av spärrlistorna används också program som använder maskinlärande för att identifiera olämpliga bilder. De fungerar inte heller fullt ut. När det gäller pornografi, är det svårt för algoritmerna att se skillnad på olika sorters nakenhet, och det kan ibland få absurda konsekvenser, tillägger han.

  – Jag har tre tydliga argument mot porrfilter. Det första är rimligtvis risken att blockera för mycket. Det andra är risken att blockera för lite, eftersom poängen då går förlorad. Det tredje argumentet är att filter visserligen blockerar innehåll, men att det egentligen inte är särskilt svårt att ta sig förbi. Många har de kunskaper som krävs för att klara det, även barn och ungdomar. Det gör att filtren skapar en falsk trygghet.

Falsk marknadsföring och en övertro på tekniken

De som propagerar för porrfilter ägnar sig åt falsk marknadsföring som i hög grad vilar på känsloargument, menar Marcin de Kaminski. Det går att hitta i stort sett allt på Internet, så det är inte svårt att få fram exempel på obehagligt material som man inte vill att unga ska utsätts för.

  – Problemet är att det finns en övertro på att de som kan tekniken klarar av att hitta en vattentät lösning. När tekniker förklarar att det faktiskt inte är möjligt, får de höra att de är dåliga tekniker och att andra minsann kan fixa det här. Resultatet blir att vi hamnar i en skyttegravsargumentation som det kan vara svårt att komma ur.

Barn behöver lära sig hantera dagens medielandskap

Inte ens blockeringen av barnpornografi fungerar, säger Ulf Dalquist. Här är alla länder överens om att det rör sig om olagligt material som ska bort, men det går ändå inte. Hur ska man då kunna stoppa texter, bilder och filmer som inte är olagliga i vår del av världen? I det här sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention, och 2020 kommer den att bli lag. Här står det bland annat att barns informationsfrihet ska tryggas och att endast material som är skadligt eller olagligt får uteslutas.

  – På Statens medieråd driver vi alltid linjen att barn ska få den hjälp och det stöd som krävs för att bli medvetna medieanvändare. Det betyder att de måste få redskap som hjälper dem att hantera det medielandskap som vi lever i. Om vi bara ska censurera och ta bort, förlorar vi kontakten med barnen. Istället handlar det om att se till att de blir medie- och informationskunniga.

Var går gränsen för informationsfriheten?

Den rådande samhällstrenden just nu är tyvärr att internetanvändningen begränsas mer och mer, säger Daniel Forsman, som är stadsbibliotekarie i Stockholm. Här har biblioteket en viktig uppgift som måste värnas.

Daniel Forsman

  – Biblioteket ska tillhandahålla en infrastruktur som gör det möjligt för människor att i princip komma åt all information. Ibland är det nödvändigt att begränsa tillgången av juridiska och moraliska skäl. Det behöver naturligtvis inte vara fel, men för att det demokratiska samhället ska kunna bevaras och utvecklas, måste vi ha en levande och konstruktiv diskussion om informationsfrihetens ramar. Var går gränsen?

Filter är väldigt trubbiga redskap

Stockholms stadsbibliotek använder Stockholms stads bredband, och måste därför följa de regler som satts upp för användningen. Det innebär också att man måste använda det internetfilter som installerats. Än så länge har biblioteket inte fått särskilt många klagomål från besökare som vill porrsurfa, säger Daniel Forsman. Däremot får filtret andra negativa konsekvenser. Till exempel står det i reglerna att användarna inte får använda anonymitetstjänsten Tor, eftersom man på biblioteket måste veta vilka som använder nätet. Tyvärr är filtret konstruerat så att det inte ens går att läsa om Tor på deras egen webbplats. Det känns inte alls rimligt, tillägger han.

  – Filter är väldigt trubbiga redskap som kan få konsekvenser som inte var avsedda från början. De riktiga filtren, som verkligen fungerar, finns i huvudet på den som söker efter information. Här handlar det om att kunna bedöma informationen på ett kritiskt sätt, men det gäller också att veta hur man undviker att hitta det som man inte vill se. Informationsfrihet ger stora möjligheter, men förutsätter också att alla vill och kan ta ansvar.

Skolan måste lyfta porrens normer, stereotyper och ideal

När det gäller pornografi är det av allra största vikt att skolan lyfter de normer, stereotyper och ideal som den präglas av, menar Magdalena Mattebo. Det är den bästa ingången för att hantera problemen med samhällets sexualisering, könsdiskriminering och sexuellt våld.

  – Porrfilter i skolan innebär inte att ungdomar slutar konsumera pornografi. Därför är det viktigt att verkligen föra ordentliga samtal kring detta. Framför allt handlar det om att samtalet ska ta avstamp i ungdomars egna erfarenheter, såväl positiva som negativa. Tydligt inkluderande perspektiv, som exempelvis könsidentitet och sexuell identitet, måste också vara med.

Sex- och samlevnadsundervisningen behöver utvecklas

2010 presenterade Världshälsoorganisationen (WHO) en rapport som beskriver vad sex- och samlevnadsundervisningen i Europas skolor behöver innehålla för att ge eleverna det stöd som de behöver. Den lyfter bland annat fram värdet av att barn och ungdomar lär sig att förstå dagens medielandskap och att de lär sig hantera pornografi på ett kritiskt och konstruktivt sätt, berättar Magdalena Mattebo. I februari kom Skolinspektionens granskning av hur sex- och samlevnadsundervisningen ser ut i den svenska skolan. Den visar att det finns en hel del som behöver förbättras.

  – Målet är att elevernas självkänsla och handlingskompetens ska stärkas, så att de kan göra medvetna val kring hälsa, relationer och sexualitet. Men många lärare tycker att det är svårt att undervisa, bland annat på grund av att de inte får någon utbildning i detta på lärarutbildningen. Ofta är det även oklart hur detta ska inkluderas i de olika ämnena som det här ska tas upp i. Det saknas i regel också ett systematiskt utvecklingsarbete kring frågorna ute på skolorna.

Ett gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen?

Här handlar det om djupt personliga frågor som rör livet och som många har funderingar kring, säger Magdalena Mattebo. I puberteten sker både kroppsliga och själsliga förändringar, och vissa frågor kanske kan vara lättare att diskutera med någon du inte träffar varje dag i skolan.

  – Kanske borde det vara ett standardiserat och gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen istället? Det viktiga är att se till att det blir ett samhällsuppdrag, så att alla skolor får likvärdiga förutsättningar. Samtal och diskussioner om sex och samlevnad borde vara en röd tråd genom hela skolan, där normer, ideal och andra viktiga frågor tas upp på ett nivåanpassat sätt.

Unga måste veta att de kan prata med vuxna om allt

Det gäller också att komma ihåg att idag gör barn och unga ingen skillnad mellan det fysiska och det digitala livet, betonar Magdalena Mattebo. För dem är det helt enkelt samma sak. Därför måste vi vuxna förstå att livet på nätet är en lika självklar del i livet som det fysiska. Där kan vuxenvärlden känna sig vilsen och ibland ha svårt att erbjuda hjälp och stöd till unga. Många vuxna särskiljer livet på nätet med det fysiska, som ses som “det riktiga livet”.

  – De vuxna som omger dagens unga, både i hemmet och i skolan, måste tänka på detta. De fysiska och de digitala aspekterna av vardagen hänger ihop och är lika viktiga. Det gäller också att de unga vet att de alltid kan prata om allt, även om sådant som rör pornografi och sexualitet. Det är viktiga frågor som är en del av livet och tillvaron, och de kan inte besvaras med filter och förbud.

Veckans spaning, vecka 49: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Veckans spaning, vecka 49: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med en rapport från Norge som undersöker om eleverna i åk 10 får likvärdig undervisning i de digitala verktyg som får användas på examensprovet i matematik. Därefter tar vi ett kliv till Storbritannien, där Nesta menar att prov snart kommer att ersättas av kontinuerlig bedömning med hjälp av artificiell intelligens (ai). Vi fortsätter med Skolverkets slutrapport om fjärrundervisning och rundar av med veckans tips.

Likvärdig undervisning i digitala verktyg inför examen i matematik?

Norska utbildningsdepartementet har precis presenterat en ny delrapport i utvärderingen av matematikexamen i åk 10. Den här gången har forskare undersökt om eleverna som gjorde provet i våras har fått likvärdig undervisning i de digitala verktyg som de får använda under examen. Det handlar bland annat om kalkylprogram, som Excel, grafritande miniräknare och dynamiska geometriprogram, som Geogebra.

Rapporten visar att det finns stora skillnader mellan eleverna när det gäller undervisningen i dessa verktyg. En viktig orsak är att många lärare menar att de inte har fått tillräcklig kompetensutveckling för att klara det. Ett annat skäl är att en del skolor inte prioriterar användningen av digitala verktyg i matematikundervisningen. Det finns också skillnader när det gäller elevers tillgång till dem.

Forskarna konstaterar i rapporten att det här riskerar att leda till att eleverna inte ges likvärdiga förutsättningar att klara provet. De som har fått en ordentlig undervisning i de digitala verktygen får ett försprång gentemot de andra.

Detta måste förstås hanteras. Utbildningsdepartementet betonar att det inte ska finnas några digitala klasskillnader i den norska skolan. Därför måste huvudmännen se till att alla skolor har de tekniska förutsättningar som krävs och att lärare får en kompetensutveckling som motsvarar deras behov.

Förra året presenterade den norska regeringen en nationell strategi för skolans digitalisering och ett ramverk för lärares digitala kompetens. Regeringen gav samtidigt möjlighet för kommunerna att söka bidrag för att tillsammans med högskolor och universitet stärka det lokala utvecklingsarbetet. Det finns också, sedan 2014, möjlighet för matematiklärare att vidareutbilda sig, så att de kan dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning och även lära eleverna programmering.

2020 införs nya läroplaner för grund- och gymnasieskolan som betonar kärnelementen i de olika ämnena, det vill säga de kunskaper som elever behöver i samhälle och arbetsliv. För matematiken innebär det bland annat att de digitala delarna kommer att förstärkas och att programmering blir obligatoriskt. Därför är det förstås av största vikt att alla matematiklärare verkligen kan arbeta med detta i sin undervisning.

Börjar provens tid närma sig sitt slut?

I tisdags presenterade Nesta, en brittisk stiftelse som arbetar för global innovation, sina 10 förutsägelser för 2019. En av förutsägelserna var att prov kommer att ersättas av kontinuerlig bedömning och återkoppling med hjälp av artificiell intelligens.

Skolinspektionen Ofsted meddelade nyligen att man kommer att lägga mindre vikt vid provresultaten när man granskar landets skolor. Istället kommer man att titta närmare på i vilken mån undervisningen främjar elevernas personliga utveckling. Kunskap och lärande är förstås fortfarande viktigt, men det gäller också att ta med så kallade soft skills som social och emotionell intelligens i ekvationen.

Nesta menar att det här är ett gyllene tillfälle för skolan att börja dra nytta av de snabba framstegen inom ai. Det finns redan lärplattformar som använder algoritmer och maskinlärande för att anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar. Det finns också system som kan ge eleverna återkoppling i realtid. I Kina pågår just nu försök på en fjärdedel av landets skolor där man drar nytta av de senaste rönen inom språkteknologi när elevers uppsatser ska bedömas.

Användningen av ai innebär också att de kunskaper och förmågor som Ofsted börjar bli intresserade av kan bedömas. Dataanalys gör det till exempel möjligt att bedöma elevernas samarbetsförmåga, tolerans och i vilken mån de kan tänka självständigt. I ett av delproven i PISA 2015 bedömdes elevers kollaborativa problemlösningsförmåga genom analys av hur de besvarade frågor från chatboten Abby. Än så länge är utvecklingen på ett ganska tidigt stadium, men det kan gå snabbt framåt.

Det här är naturligtvis inte någon problemfri utveckling, påpekar Nesta. Det finns mängder av såväl praktiska som etiska frågor som söker svar. Hur behöver skolornas tekniska infrastruktur utvecklas för att det här ska bli möjligt? Hur förändras lärarrollen och vad innebär det för lärarutbildningen? Vilka konsekvenser kan det här få för den sociala rörligheten? Vem kommer att äga och kontrollera all data som genereras? Går det att säkerställa att bedömningen blir korrekt och rättvis?

Skolverkets  slutrapport om försöksverksamheten med fjärrundervisning

Lärarbristen och svårigheten att rekrytera lärare i olika ämnen är ett ständigt återkommande ämne i den svenska skoldebatten. Fjärrundervisning kan vara en väg att gå för att åtminstone hitta en del av lösningen. 2015 reglerades den ordinarie fjärrundervisningen i skollagen och andra förordningar. Fjärrundervisning i modersmål, moderna språk och teckenspråk är tillåten från och med årskurs 7. Studiehandledning på modersmålet är också tillåten. Samma år inleddes en försöksverksamhet med fjärrundervisning i andra ämnen och även i lägre årskurser. Nu är slutrapporten färdig och överlämnad.

Fjärrundervisning är till skillnad från distansundervisning synkron, vilket innebär att lärare och elever interagerar med varandra över Internet i realtid. De försök som Skolverket följde handlade om assisterad fjärrundervisning. Med andra ord var eleverna inte ensamma i klassrummet, utan de fick även handledning och hjälp av en lärarassistent.

Fjärrundervisning är hårt reglerad och får endast anordnas om det inte finns någon behörig lärare eller om elevunderlaget är för litet. För närvarande är fjärrundervisning inte särskilt vanligt förekommande i den svenska skolan. En enkätundersökning som Skolverket genomförde i våras visar att knappt var tionde gymnasieskola har elever som får regelbunden fjärrundervisning. På grundskolan är andelen något lägre.

Skolverket konstaterar i slutrapporten att fjärrundervisning ökar elevernas tillgång till utbildning och undervisning av behöriga lärare. De ger också huvudmän och skolor möjlighet att ha ett mer flexibelt utbud av kurser än vad som annars skulle vara möjligt.

Den avgörande frågan är om fjärrundervisning håller tillräckligt hög kvalitet. Enligt Skolverket är det flera faktorer som påverkar detta. Den fjärrundervisande lärarens ämneskompetens och digitala kompetens spelar en stor roll. Andra viktiga faktorer är teknisk infrastruktur, organisation, elevgruppens storlek samt den tid som läraren har för att planera undervisningen. Den fysiska handledningen av lärarassistenten i klassrummet är också en faktor som har betydelse,

Enligt Skolverket är fjärrundervisning inte ett sätt för skolhuvudmän att spara pengar, utan det är en lösning som man bara tar till när det faktiskt inte går att rekrytera lärare. Tvärtom finns det mycket som pekar på att kostnaderna ibland ökar genom att det ställs krav på tillgång till teknisk infrastruktur och handledare i klassrummet.

I slutrapporten föreslår Skolverket att fjärrundervisning bör tillåtas i fler ämnen och vid särskilda skäl även i lägre årskurser. Försöksverksamheten ger dock inte tillräckligt underlag för att föreslå vilka ämnen som är lämpliga.

Veckans tips

Flera intressenter tittar närmare på hur undervisning över nätet kan utvecklas och användas. Det oberoende forskningsinstitutet Ifous genomförde 2016-17 forsknings- och utvecklingsprojektet Fjärrundervisning – bättre utsikter för fler elever tillsammans med RISE och Umeå universitet. Syftet var att ta reda på hur fjärrundervisning kan öka likvärdigheten och utveckla undervisningens kvalitet för alla elever, oavsett var i landet som skolan finns.

Nu ligger man i startgroparna för ett treårigt projekt som ska omfatta både distans- och fjärrundervisning, och som vänder sig till grund- och gymnasieskolan samt vuxenutbildningen. Förberedelserna pågår året ut och i januari planeras ett uppstartsmöte.

iDAG är en satsning av Lapplands gymnasium, Luleå tekniska högskola och Norrbottens kommuner som precis gått i mål. Under tre år har man, med delfinansiering från Vinnova, byggt och drivit en innovativ testmiljö, där man provat nya sätt att bedriva fjärrundervisning. En viktig tanke har varit att skapa arbetssätt som möjliggör sömlösa övergångar mellan fjärrundervisning och undervisning i klassrumsmiljö.

Region Västerbotten och MediaCenter satsar också att utveckla fjärrundervisningen och att få igång det regionala och lokala samarbetet. Umeå universitet, Umeå kommun samt Skellefteå kommun hör till dem som deltar. Bland annat arrangeras kurser och konferenser i ämnet. I nuläget befinner sig 14 kommuner i en planerings- eller uppstartsfas med fjärrundervisning.

Veckans spaning, vecka 48: Skolans digitala utmaning för likvärdig användning

Veckans spaning, vecka 48: Skolans digitala utmaning för likvärdig användning

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan ägnar vi liksom förra veckan helt åt Internetdagarna, som arrangerades i Stockholm 19-20 november. Vi gör tre nedslag bland presentationerna på tisdagens skolspår. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Hur går det med handlingsplanen för skolans digitalisering?

Digitaliseringen uppfattas ofta som något som anfaller utifrån, en kraft som bara kommer och som man inte kan påverka. På ett sätt är det så, konstaterade Annika Agélii Genlott, som projektleder SKL:s arbete med att ta fram en handlingsplan för skolans digitalisering. Den digitala utvecklingen kan vi inte bara stoppa utan vidare, tillade hon. Däremot kan vi naturligtvis påverka vart den för oss och vilka konsekvenser den får för samhället och tillvaron

Målet för handlingsplanen är att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten i skolan. Som vi tidigare har berättat, arbetar man bland annat med digitala rådslag där alla intresserade kan vara med.  Syftet är att få fram konkreta förslag på vad som bör göras av olika aktörer för att målen ska kunna nås. Hittills har 1500 personer från näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle deltagit i de olika rådslagen. Deras förslag ligger till grund för det fortsatta arbetet på SKL.

I mars nästa år presenteras en analys av hur läget ser ut och vad som bör göras inom strategins tre fokusområden: digital kompetens, likvärdig tillgång och användning samt praktiknära forskning och uppföljning. Tanken är att det ska bli en dynamisk handlingsplan där åtgärderna kan uppdateras och förändras efterhand, betonade Annika Agélii Genlott.

Medie- och informationskunnighet är avgörande för ett öppet och demokratiskt samhälle

Det pågår även en hel del andra insatser som påverkar och förstärker arbetet med skolans digitalisering. Carl Heath gav en snabb inblick i sitt nyss inledda arbete med en nationell satsning på medie- och informationskunnighet som omfattar hela samhället. Den här satsningen är en del av regeringens demokratistrategi, och syftet är att stärka den allmänna motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat.

Digitaliseringen, det förändrade medielandskapet och nya medievanor ställer helt andra krav på medborgarens kritiska förmåga än vad vi är vana vid, berättade Carl Heath. Det gäller också att följa och försöka förstå den pågående utvecklingen, så att definitionen av vad som ingår i medie- och informationskunnighet är i takt med tiden. Just nu pågår tekniska förändringar inom en rad olika områden som det är viktigt att hålla koll på, påpekade han. Texten är snart inte längre den dominerande medieformen, och det måste vi vara medvetna om.

Ett exempel är röstens växande betydelse när vi interagerar med datorn och andra digitala enheter. Här handlar det bland annat om ai-baserade digitala assistenter, som nu börjar få en allt viktigare roll i vardagen. Amazon Echo, Google Assistant och andra liknande system kan bara hantera enklare kommandon, men mer avancerade lösningar, som kan föra naturliga konversationer, är på väg. De här systemen kan hjälpa oss att hantera en rad olika sysslor i vardagen, men de kan också svara på frågor. Hur ska vi förhålla oss när det bara ges ett svar?

Framväxten av deepfake, det vill säga datormanipulerade filmer som ser äkta ut, är ett annat exempel. Tekniken har funnits länge, men nu är den snart tillgänglig för gemene man. Det gäller också att hålla koll på hur andra länders regeringar samlar in, använder och förhåller sig till data i vardagen. Kinas system för social kreditvärdering, som ska rangordna hela befolkningen efter hur pass goda samhällsmedborgare de är, är ett exempel.

Carl Heath slog fast att medie- och informationskunnighet är helt avgörande för att vi ska kunna upprätthålla ett öppet och demokratiskt samhälle. För att kunna möta och hantera den digitala utvecklingen, är det nödvändigt att förstå och att kunna förhålla sig till den. Det ställer krav på att biblioteken och folkbildningen följer med i utvecklingen. Detsamma gäller förstås även för skolan.

Skolverket förbereder för digitala nationella prov 2022

Ett helt annat område, som också ställer nya och annorlunda krav på skolan, är de digitala nationella proven, som ska införas i full skala 2022. Detta är något som i ganska stor utsträckning kommer att driva skolans digitalisering de närmaste åren. Det hävdade Karin Hector-Stahre, som är projektledare för Skolverkets arbete med att digitalisera de nationella proven.

Förutom att ge  bättre möjligheter att bedöma digital kompetens och andra viktiga förmågor, är syftet med digitaliseringen att öka likvärdigheten och att minska det administrativa arbetet. Införandet av extern bedömning av proven kommer sannolikt också att påverka likvärdigheten i en positiv riktning, tillade Karin Hector-Stahre.

Just nu arbetar Skolverket med att ta fram gemensamma ramverk för hur proven ska konstrueras och hur bedömningsstödet ska se ut. Proven utvecklas på landets universitet och högskolor, och det är viktigt att de har en bruksanvisning så att de kan komma igång med sitt arbete. En annan viktig uppgift är förstås att ta fram en nationell tjänst för de digitala nationella proven där inloggningssystemet är så säkert som möjligt. Här har arbetet precis inletts.

Införandet av digitala nationella prov ställer krav på skolorna inom ett antal olika områden, berättade Karin Hector-Stahre. De måste kunna logga in säkert med Skolfederation eller något annat identitetshanteringssystem som motsvarar säkerhetskraven. Alla elever som ska utföra proven måste ha tillgång till varsin digital enhet som motsvarar de tekniska krav som Skolverket ställer. Det måste även finnas en adekvat digital kompetens i skolans organisation och det förutsätts att it-infrastrukturen och rutinerna kring hanteringen av proven är tillräcklig.

Den stora frågan är hur pass beredda huvudmännen och skolorna faktiskt är, menade Karin Hector-Stahre. De krav som skolorna får svårast att hantera är sannolikt de som rör infrastruktur, provhanteringsrutiner och digital kompetens. Skolverket står naturligtvis tillhands med riktlinjer och stöd, men ansvaret ligger til syvende og sidst hos huvudmännen, betonade hon.

Veckans tips

Digitaliseringen får konsekvenser för skolans verksamhet inom många områden. Ett område som vi kanske inte alltid tänker på är skolmaten. I onsdags publicerade Spaningen en artikel om Hållbar skolmåltid genom digitalisering, ett nystartat projekt som RISE driver tillsammans med Kungsbacka kommun och Västerviks kommun. Vinnova ger stöd åt det första steget i projektet genom sin satsning Utmaningsdriven innovation.

Tanken är att skapa ett digital ekosystem med olika tjänster för personal och elever. Genom att få tillgång till statistik och information om elevfrånvaro underlättas personalens planering av skolmåltiderna. Därmed kan det stora svinnet, som både frestar på skolans ekonomi och på miljön, sannolikt minska betydligt. Det går också att anpassa skolmaten efter elevernas behov. De kan, via appar i sina mobiler, få rekommendationer utifrån sina behov, exempelvis om de har fysiskt krävande lektioner på eftermiddag. Om eleverna får näringsriktig mat som ger tillräcklig energi, kan de prestera bättre.

Förhoppningen är att projektet ska leda till ökad hållbarhet, en mer effektiv användning av skolans resurser, en starkare elevhälsa och bättre skolresultat.