Månad: oktober 2018

Spaningen Podd 007 – Digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer

Spaningen Podd 007 – Digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer

Under fyra veckor lyfter vi fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan, som är den tredje i ordningen, handlar det om digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer. Vi avslutar som vanligt med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 43: Digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer

Veckans spaning, vecka 43: Digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Under fyra veckor lyfter vi fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan, som är den tredje i ordningen, handlar det om digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer. Vi avslutar som vanligt med veckans tips.

En ämnesdidaktisk ingång till skolans digitalisering

Pernilla Nilsson är professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Halmstad. Hon  arbetar på Centrum för lärande, kultur och samhälle, där man arbetar tvärdisciplinärt med att öka förståelsen av globalisering, integration, digitalisering, marknadisering och andra samhällsutmaningar. Tillsammans med tre forskare vid andra lärosäten ansvarar hon för fokusområdet Forskning och uppföljning i arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan för skolans digitalisering. Här undersöker de hur forskningen kan bli mer praktiknära, i tät samverkan med skolans huvudmän. De tittar också på vad som krävs för att den här typen av forskning ska bli en integrerad del av lärares vardag.

I samtalet om digitalisering och lärande konstaterade Pernilla Nilsson att hon inte är någon utpräglad digitaliseringsforskare. Istället närmar hon sig området från ett ämnesdidaktiskt perspektiv, och formulerar sina frågeställningar utifrån det. Vad ska lärarna undervisa om och vad ska eleverna lära sig? Vad händer när klassrummet digitaliseras? Vilka förutsättningar får lärarna? Vad betyder förändringarna för eleverna?

Digitalisering och lärande är ett komplext och omfattande område där många olika discipliner möts. Det är förstås också en del av lockelsen, menade Pernilla Nilsson. Det är intressant och spännande att försöka ta reda på hur olika forskningsområden och synsätt tillsammans kan bidra till att utveckla skolans undervisning. Men det förutsätter att problemområden och frågeställningar definieras tillsammans dem som verkar i skolan och att de även blir delaktiga i forskningsarbetet, tillade hon.

Forskningen måste besvara de frågor som lärare och skolledare har

Thomas Hillman är docent i pedagogik med inriktning mot it och lärande vid Göteborgs universitet. Han intresserar sig för hur teknik påverkar lärandeprocesser och hur lärandeprocesser i sin tur påverkar utveckling och användning av teknik, både i och utanför skolans väggar.

Det sägs ofta att det saknas forskning om skolans digitalisering, men det stämmer inte, hävdade Thomas Hillman. Visserligen är det riktigt att det inte finns särskilt mycket svensk forskning, men å andra sidan har vi tillgång till stora mängder internationell forskning. Problemet är nog snarare att forskningen sällan ger några direkta svar på de frågor som skolledare och lärare ställer sig när de utvecklar och förändrar undervisningen. Här kan skolan och forskarna lära sig av hur det ser ut inom det medicinska området, menade han. Vid sidan av grundforskning och tillämpad forskning, tillgängliggörs och presenteras forskningen, så att den lättare kan integreras i den dagliga praktiken.

Det behövs fler varför-frågor om skolans digitalisering

Pernilla Nilsson höll med om att det finns mycket att lära av medicinen, men tillade att det inte enbart handlar om att jämföra med den kliniska forskningen, där uppgiften är att identifiera rätt arbetssätt och metod. Den kliniska medicinen kompletteras med omvårdnadsforskning, medicinsk sociologi, och så vidare. Samma sak måste gälla för skolan och för forskningen om utbildning och lärande, tillade hon.

Det är värdefullt att problematisera, att vidga perspektiven och att fråga varför något ska göras. I det här sammanhanget är det också viktigt att tänka på skolans övergripande syfte: att fostra eleverna till demokrati och att hjälpa dem att utvecklas till självständiga och kritiskt tänkande medborgare, betonade Pernilla Nilsson.

Förutsättningarna för utbildning och undervisning har förändrats

I samtalet om interaktionsdesign och digitala miljöer, inledde Kristina Höök, professor i interaktionsdesign på KTH, med att slå fast att den digitala utvecklingen ger möjlighet till creative disruption inom utbildningsområdet. Universiteten har haft samma affärsmodell i 500 år, men varför ska man egentligen gå på universitetet när det är hur lätt som helst att hitta filmer på nätet där forskare själva beskriver och förklarar sina upptäckter? Här är en utmaning som måste hanteras.

Skolan är en idé från 1800-talet, tillade hon, och i många avseenden ser den fortfarande ut som på 1800-talet. Ämnena är till exempel i stort sett desamma. Men idag lever vi i ett globalt och komplext samhälle där den snabba digitala utvecklingen i allt högre grad präglar samhället inom i stort sett alla områden. Bland annat blir maskinlärande och automatisering allt viktigare, och det innebär att många yrken snart försvinner, berättade Kristina Höök. Därför gäller det att beslutsfattare och allmänhet börjar fråga sig varför vi utbildar barn och ungdomar, och vad de behöver lära sig.

Lärarna måste ta makten över den kreativa processen

Mattias Arvola, som är docent i kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet, påpekade att de som skapar de digitala system, arkitekturer och miljöer som vi använder i vardagen, även strukturerar världen för oss. Trots att tekniken blir billigare och enklare att använda, får lärarna mindre möjligheter att själva skapa de resurser som de vill använda i undervisningen. Innehållsproduktion är det som är allra dyrast, tillade han.

Kristina Höök menade att det är tydligt att de stora företagen får en allt större makt inom det digitala området, men det gör det ännu viktigare att lärare och elever arbetar med kreativitet och digitalt skapande i undervisningen. Både formen och innehållet behöver förändras. Lärarna måste helt enkelt ta makt över den kreativa processen och även hjälpa eleverna att utveckla kreativitet och designtänkande, menade hon.

Eleverna behöver lära sig hur de stora företagen designar vad och hur vi gör när vi använder deras system, och hur de använder den data vi generar för att forma vårt beteende. Om de får en bättre förståelse av designens betydelse när samhället digitaliseras, kan de utveckla en medvetenhet som på sikt innebär att förändring blir möjlig. Dessutom är kunskaper och förmågor av det här slaget svåra att automatisera, och de blir därför allt viktigare  på arbetsmarknaden.

Undervisningen ska designas för skolans verklighet här och nu

Jonas Linderoth, som är professor i media och berättande vid Högskolan i Skövde, instämde i att det är viktigt att koppla frågor om makt till designen av de digitala produkter och tjänster som vi använder i vardagen. Men i skolan handlar det inte bara om designade produkter, utan också om designade processer, det vill säga hur undervisningen ser ut och går till. Att arbeta med instructional design är bland det roligaste och viktigaste med att vara lärare. Tyvärr har det fått en allt mindre roll efterhand som lärarens status har minskat, menade han.

Jonas Linderoth hävdade att problemet är att digitaliseringen ska vara innovationsdriven. Istället gäller det att börja designa undervisningen för skolans verklighet här och nu. Makten ska inte ligga hos de företag som designar digitala system och lärresurser, utan hos lärarna. Det är skrämmande när personer som har liten kunskap om skolans materiella verklighet har så stor makt. Därför är det avgörande att lärarna kan ta tillbaka makten, menade han.

Designtänkande kan underlätta arbetet med skolans digitalisering

Kristina Höök konstaterade att det är värdefullt att designtänkande även börjar sprida sig till arbetet med skolans verksamhetsutveckling. En experimentell och prövande ansats underlättar hanteringen av de problem som blir synliga när skolan och undervisningen digitaliseras.

Mattias Arvola tillade att det är mer effektivt att arbeta designbaserat och lösningsdrivet för att lösa komplexa problem av det här slaget. Genom att arbeta gestaltande med skisser, rollspel och prototyper, kan man få en tydligare bild av hur problemet faktiskt ser ut och hur det bäst kan hanteras.

Veckan tips

Från och med i onsdags och en vecka framåt arrangerar UNESCO och deras partners årets Global Media and Information Literacy Week. Syftet är att uppmärksamma medie- och informationskunnighet, det vill säga de kritiska kompetenser som krävs för att hantera dagens digitala medielandskap och för att kunna vara en aktiv och ansvarstagande medborgare i ett demokratiskt samhälle. I Sverige lyfts de här kompetenserna både fram i de reviderade styrdokumenten för skolan och i regeringens demokratistrategi, som presenterades i somras.

Runt om i världen satsar många städer på att bli smart cities och att dra nytta av den digitala utvecklingen för att underlätta och förbättra livet och tillvaron. I år fäster UNESCO därför blicken på att detta förutsätter att de också blir MIL Cities, alltså att invånarna blir medie- och informationskunniga. Ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt till medier och information är absolut nödvändigt för att kunna skapa ett samhälle som är smart, öppet, tolerant och långsiktigt hållbart.

Spaningen Podd 006 – Det krävs samverkan för att lyckas med skolans digitalisering

Spaningen Podd 006 – Det krävs samverkan för att lyckas med skolans digitalisering

Under fyra veckor kommer vi att lyfta fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan tar vi upp behovet av samverkan och värdet med att förena olika perspektiv för att lyckas med skolans digitalisering. Allra sist kommer två tips på projekt som är väl värda att titta närmare på.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 42: Det krävs samverkan för att lyckas med skolans digitalisering

Veckans spaning, vecka 42: Det krävs samverkan för att lyckas med skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Under fyra veckor kommer vi att lyfta fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan tar vi upp behovet av samverkan och värdet med att förena olika perspektiv för att lyckas med skolans digitalisering. Allra sist kommer två tips på projekt som är väl värda att titta närmare på.

Individer och aktörer från olika delar av samhället kan lösa problemen tillsammans

De senaste 20 åren har det blivit allt vanligare att peka på behovet av att akademi, näringsliv och offentlig sektor tillsammans försöker lösa viktiga samhällsfrågor. Det har också genomförts en rad sådana projekt runt om i världen och i Sverige, där olika perspektiv möts. Ofta kallar man den här typen av samverkan för Triple Helix.

På senare år har även behovet av Quadruple Helix uppmärksammats. Med andra ord handlar det om att allmänheten, intresseorganisationer och föreningar också ska bli delaktiga. European Network of Living Labs är ett exempel på det här. Man talar om Public-Private-People-Partnership, och syftet är att öka medborgarnas medverkan i innovationsarbetet inom olika samhällsområden, så att det bättre motsvarar deras behov.

Learning Forum var ett sätt att få med alla fyra perspektiven. Under de två dagar som konferensen pågick, diskuterade forskare, myndighetsföreträdare, förvaltningstjänstemän, lärare och representanter för edtech-företag hur man kan skapa bättre förutsättningar för en innovativ verksamhetsutveckling i skolan. Den andra dagen genomfördes ett nytt rådslag om en handlingsplan för skolans digitalisering. Precis som i Almedalen i somras bjöds även allmänheten in att delta via webben.

Det saknas former för finansiering av utveckling och innovation i skolan

Jannie Jeppesen, som är vd för branschföreningen Swedish Edtech Industry, konstaterade att Learning Forum var första gången som leverantörsledet bjudits in att delta i den här typen av samtal om skolan. Hon tillade att det både är viktigt att identifiera vad som behöver göras och att komma överens om hur aktörer från olika samhällsområden kan bidra till en önskvärd utveckling.

Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, satsar långsiktigt på starka innovations- och forskningsmiljöer och försöker stimulera till Quadruple Helix-samverkan. Varje år satsar man ca 3 miljarder kronor på olika insatser för att främja innovation. Anna Bjurström, som är ansvarig för Vinnovas insatser kring skolans digitalisering, berättade att man just nu finansierar flera projekt som rör skolan. Men det rör sig inte om någon nischad insats mot skolan, utan projekten finansieras inom ramen för andra satsningar.

2014-2015 genomförde Vinnova satsningen Digitalisering för framtidens lärande. Makerskola, som nyligen avslutades, var ett av de projekt som fick finansiering. Då var Vinnova relativt okända för skolhuvudmännen och skolan var en helt ny målgrupp, berättade Anna Bjurström. Man blev översköljda av ansökningar, och den uppenbara slutsatsen var att skolan är ett underfinansierat område.

Det är ett problem att det saknas ordentliga former för finansiering av utveckling och innovation i skolan, påpekade Jannie Jeppesen. Till exempel sade Skolforskningsinstitutets förre generaldirektör upp sig på grund av att verksamheten var underfinansierad. Medfinansiering från näringslivet är en möjlig väg framåt, tillade hon. Linnéuniversitetets nyinrättade professur i pedagogik, med inriktning mot digitala lärprocesser, samt forskningsprojektet Det digitala lärandets möjligheter visar hur man kan göra. I den kommande handlingsplanen för skolans digitalisering är det viktigt att reda ut vilka aktörer som kan vara med och bidra och på vilka sätt.

Det behövs en annan verksamhetskultur och ett mer systematiskt metodtänkande

Men det handlar inte enbart om pengar, utan det är ännu viktigare att skapa en innovationskultur, menade Jannie Jeppesen. De nordiska länderna och storstäderna har mycket att lära av varandra i det här avseendet, och det gäller alla samhällsområden, inte bara skolan. Det behövs en annan verksamhetskultur och ett mer systematiskt tänkande kring metoder för utveckling och förändring. För skolans del är det här en viktig del av den strategiska digitala kompetensen. Det handlar om att bygga en organisation som gör det möjligt att arbeta utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt och som samverkar med akademin, tillämpad forskning, relevanta leverantörer och med lärarutbildningen.

Jannie Jeppesen nämnde ett spännande exempel från Finland: The Smart Learning Environments of the Future. Det rör sig om en innovationsplattform där skolorna i de sex största finska städerna arbetar tillsammans med olika edtech-bolag. Skolorna presenterar sina önskemål och behov och utmanar företagen att lösa dem. Man arbetar med snabba experiment där skolorna testar lösningarna och ser om de fungerar i deras verksamhet.  Företagen får viktig återkoppling som hjälper dem att utveckla produkter och tjänster för den finska och den globala marknaden.

Plattformen drivs av Forum Virium Helsinki, som är Helsingfors stads innovationsenhet och som arbetar mycket med Quadruple Helix-projekt. Det här arbetet är i sin tur en del av 6Aika, där Helsingfors, Esbo, Vanda, Tammerfors, Åbo och Uleåborg utvecklar strategier för en hållbar samhällsutveckling med verksamheter som motsvarar invånarnas behov.

Rådslagen gör att fler röster kan höras

I rådslaget för den kommande handlingsplanen diskuterade deltagarna på Learning Forum viktiga frågor och problemställningar i mindre grupper. I steg två är det även möjligt för intresserade som inte var på plats att delta via webben. Patrik Lilja, som är universitetslektor i pedagogik vid Högskolan i Halmstad, konstaterade att det här sättet att arbeta var en ny och positiv upplevelse. Ofta är det problem att genomföra den här typen av offentliga samtal, men rådslaget bygger på genomtänkta regler som gör att det fungerar. Dessutom används den digitala delen som ett sätt att vidareutveckla och förstärka det fysiska samtalet.

Pernilla Öberg, som arbetar som processledare i Kungsbacka kommun, menade att det är häftigt att hon och hennes kollegor från små kommuner kan vara med och påverka utformningen av handlingsplanen. Det är också värt att fundera på om man även på kommunal nivå kan arbeta på ungefär samma sätt som i rådslaget för att reflektera kring och driva fram utveckling.

Arbetssättet i rådslagen kräver att deltagarna är aktiva och interagerar med varandra, och det är rätt sätt att ta sig an de här frågorna, betonade Petter Lundberg, chef för MediaCenter Region Västerbotten. Han menade också att det är en stor fördel att rådslagen, som fortsätter att arrangeras runt om i landet, sätter fart på samtalen om skolans digitalisering. De skapar en bred förankring av arbetet med handlingsplanen, ökar känslan av delaktighet och kan ge stora vinster i den fortsatta processen.

Ofta är det svårt att vara konkret när komplexa och svårgripbara frågor som digitalisering diskuteras, menade Karin Ollinen, som är strategisk utvecklare och kommunlicentiand i Helsingborgs stad. Men processen i rådslagen tvingar oss att precisera och förklara vad vi menar, och det är en stor fördel, tillade hon. Hon kunde också se att hon i sina dubbla roller, som forskarstuderande och kommunaltjänsteman, får ett djupare och kanske också tydligare perspektiv.

Det mest intressanta med rådslagen är inte resultaten, utan de metadiskussioner som uppstår när vi fikar med kollegorna och berättar vad vi har gjort, menade Örjan Johansson, som är nationell affärsenhetschef för skolan på Atea.  Vi som är här är ju redan frälsta, slog han fast. Istället handlar det om att nå de som inte är här och att få dem att börja tänka efter och att delta via webben. Rådslagen bygger på demokratins essens: att processerna är transparenta och att allas ord är lika mycket värda.

Veckans tips

I måndags arrangerades en workshop i Stockholm där forskare och praktiker samtalade om utmaningar och möjligheter med Internet of Things, som ofta förkortas IoT. Workshopen är en del av projektet IoT-hubb Skola, som ingår i Vinnovas nationella satsning inom det här området. När man kan koppla upp fysiska utrymmen och vardagsföremål på Internet och samla i och analysera data, blir det möjligt att förstå lärprocesser i fysiska miljöer betydligt bättre och mer detaljerat än idag.

IoT-hubb Skola startade i juni och pågår till maj 2021. RISE leder det löpande arbetet och Kungsbacka kommun samordnar projektet. Lidingö stad, Skellefteå kommun, Västerviks kommun, NTI-gymnasiet, Stockholms universitet och Microsoft är partners.

Trainstation, som är en fysisk plats för digitalt skapande på Vivallaskolan i Örebro, är en annan intressant satsning som är värd att hålla ett öga på. Imorgon är det dags för offentlig invigning, men verksamheten har redan börjat komma igång. Örebro kommun vill på det här sättet ge barn och ungdomar från mångkulturella områden möjlighet att utforska och hantera de nya möjligheterna till digitalt skapande inom en mängd olika områden.

Trainstation arbetar med ett pedagogiskt helikopterperspektiv. Först ger man en överblick av hur det går till att till exempel programmera en app, designa en kjol eller göra ett Youtube-klipp. Därefter får deltagarna själva prova på hela processen, och de lägger på det här sättet en bra grund för sitt fortsatta skapande.

Den digitala utvecklingen skapar oändliga möjligheter att skapa och att uttrycka sig. Tanken med Trainstation är att minska den digitala klyftan mellan barn och ungdomar och att visa att digitala aktiviteter är betydligt mer än att bara spela datorspel. Världen är numera digital och det är viktigt att se till att alla får lika möjligheter att lära och utvecklas.

Spaningen Podd 005 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Spaningen Podd 005 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Den här veckan och tre veckor framåt kommer vi att lyfta fram och fördjupa de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. I veckans spaning tar vi upp samtalet med Åke Grönlund och Jan Hylén om behovet av ett systemperspektiv på skolans digitalisering. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 41 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Veckans spaning, vecka 41 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan och tre veckor framåt kommer vi att lyfta fram och fördjupa de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. I veckans spaning tar vi upp samtalet med Åke Grönlund och Jan Hylén om behovet av ett systemperspektiv på skolans digitalisering. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Det behövs ett tydligt fokus på skolans förändringsprocess

Systemperspektivet innebär att skolans verksamhet ses som en dynamisk helhet uppbyggd av en rad olika sammankopplade delar. De behöver utvecklas och förändras i samma riktning och i ungefär samma takt för att digitaliseringen ska lyckas. Det kräver i sin tur att arbetet blir mer systematiskt organiserat, och att det sker en kontinuerlig utvärdering och uppföljning.

Åke Grönlund är professor i informatik på Handelshögskolan vid Örebro universitet. I sin forskning undersöker han, tillsammans med sina kollegor, villkor och förutsättningar för en effektiv och målinriktad it-användning inom många olika branscher och verksamhetsområden.

På senare år har han börjat intressera sig för skolan, som är ett ganska nytt område för den här sortens studier. 2010-2013 ledde han Unos uno, som än så länge är den den mest omfattande svenska undersökningen av skolans pågående digitalisering. Här deltog 20 grund- och gymnasieskolor i 11 kommuner samt en friskolekoncern, som alla satsat på varsin dator till lärare och elever.

Unos uno visade att arbetet med skolans digitalisering inte främst handlar om att införa ny teknik, utan om att leda en genomgripande förändring av undervisningen och av skolans verksamhetskultur. Det här kräver ett mer tydligt fokus på själva förändringsprocessen och förutsätter att syfte och mål är ordentligt förankrade i hela organisationen.

Huvudmännen och skolledarna måste både utforma och organisera utvecklingsarbetet och systematiskt identifiera och genomföra de insatser som behöver göras för att målen ska kunna nås. Detta betonas även i debattboken Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan, som Åke Grönlund nyligen skrivit tillsammans med pedagogikforskaren Matilda Wiklund. Bland annat pekar de på värdet av digitaliseringsledare och it-pedagoger, som kan ge stöd åt lärarna, och på behovet av gemensamma it-system som underlättar och förbättrar det dagliga arbetet.

Det kan vara värdefullt att dra nytta av erfarenheter från andra länder

Jan Hylén, är disputerad statsvetare och arbetar sedan länge som konsult i skolutvecklingsfrågor både inom Sverige och i EU. I samtalet på Learning Forum lyfte han fram behovet av att beslutsfattare och myndigheter drar nytta av erfarenheter från andra länder. Digitaliseringen av samhället och skolan är en global utveckling, och det pågår strategiska satsningar runt om i världen som kan ge nya insikter och perspektiv.

Inte minst är det viktigt att dra lärdom av hur andra länders beslutsfattare resonerar och att följa hur förändringsarbetet genomförs i praktiken. I ett par decennier har man inom bland annat statsvetenskap diskuterat behovet och värdet av policy borrowing för att utveckla ett lands utveckling inom olika områden. Det handlar inte om att kopiera vad andra länder gör, utan om att analysera om och hur deras beslut visar på nya vägar som kan leda framåt i det egna arbetet. Europeiska skoldatanätet är ett exempel på hur detta kan göras i praktiken, menade Jan Hylén

Vi behöver en bättre förståelse av det pågående digitaliseringsarbetet

Det behövs naturligtvis också insamling och systematisering av data från det praktiska arbetet för att utvecklingen ska kunna styras i rätt riktning. Självskattningstjänsten LIKA, som SKL tog fram för fyra år sedan, ger skolledare och lärare en bild av hur ledning, infrastruktur, kompetensutveckling och användning ser ut på förskolan och i skolan. 25 oktober presenterar EU-kommissionen en liknande tjänst: SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som blir fritt tillgängligt för huvudmän och skolor i hela Europa. De områden och indikatorer som SELFIE innehåller är baserade på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

Självrapporterad data har förstås sina begränsningar, påpekade Jan Hylén. Det vore betydligt bättre att få tillgång till och kontroll över de data om skolans it-användning som kontinuerligt samlas in av Apple, Google och andra företag som säljer digitala system till skolorna. Tänk till exempel på att 65-70% av eleverna har Google-konton, tillade han. Här genereras data som skulle kunna ge en mycket bättre och mer detaljerad förståelse av skolans it-användning.

Skolan behöver en motsvarighet till vårdens Nationella kvalitetsregister

Åke Grönlund konstaterade att något konkret måste göras för att få en mer högfrekvent och mer strukturerad tillgång till standardiserad data om skolan än idag. Det behövs tillgång till riktigt stora mängder ständigt uppdaterad data som verkligen gör det möjligt att följa utvecklingen inom hela systemet. Han jämförde med införandet av Nationella kvalitetsregister, som både följer upp varje enskild patient och kontinuerligt visar hur enskilda landsting, sjukhus och kliniker bedriver sin vård.

Kvalitetsregistren fokuserar avgränsade områden som det går att samla in data om, och de byggs upp av de yrkesgrupper som behöver dem i sitt dagliga arbete. Det finns tre slags register: de som beskriver lokaler, personal och utrustning, de som beskriver de behandlingar och åtgärder som gjorts och de som beskriver utfallet av vården. Kvalitetsregistren möjliggör lärande och ständig förbättring och ger ett bra underlag för ledning och kvalitetsstyrning. Skolan skulle kunna arbeta på ett liknande sätt och samla in data om undervisning och bedömning i olika ämnen, åldersgrupper och så vidare, menade Åke Grönlund.

Det behövs en gemensam strävan efter att samla in jämförbara data och att få ett ordentlig underlag för att mäta kvalitet. Standardisering av data kan låta tråkigt, men det gör det möjligt att se orsak och verkan och att utveckla metoder som fungerar. Idag mäts mest för att kontrollera, och det är ett problem, betonade Åke Grönlund.

Inom vård och omsorg är det betydligt fler som forskar än i skolan och det finns även ett större intresse för att utveckla metoder som fungerar och som ger god kvalitet. Den kulturen finns ännu inte i skolan i samma utsträckning, men det skulle verkligen behövas för att få fart på den digitala utvecklingen, avslutade Åke Grönlund.

Veckans tips

Ett viktigt syfte med de reviderade läroplanerna är att eleverna ska utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle. Digitaliseringsagenterna, som är ett samarbete mellan Forum för digitalisering på Mittuniversitet och Sundsvalls Kommun, vill göra det enklare för lärare på mellanstadiet att undervisa kring detta.

Under året utvecklar man, tillsammans med mellanstadieelever på tre sundsvallsskolor, ett undervisningsmaterial som efter årsskiftet kommer att bli tillgängligt för alla svenska lärare. Arbetet är direkt kopplat till pågående forskning på Mittuniversitetet och knyter an till metodik för samskapande och participatory design. Tanken är både att bredda och fördjupa elevernas förståelse av vad digitaliseringen är och vad den kan tänkas bli.

Spaningen Podd 004 – Programmering och digitalt skapande i skolan

Spaningen Podd 004 – Programmering och digitalt skapande i skolan

Den här veckan börjar vi med att berätta om Europe Code Week. Därefter fortsätter vi med micro:bit och den danska satsningen på att använda den i undervisningen. Vi gör också ett kort nedslag i Sollentunas satsning innan vi tittar lite närmare på det tyska micro:bit-alternativet Calliope. Vi rundar av med avslutningen av Makerskola och med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 40: Programmering och digitalt skapande i skolan

Veckans spaning, vecka 40: Programmering och digitalt skapande i skolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med att berätta om årets Europe Code Week. Därefter fortsätter vi med micro:bit och den danska satsningen på att använda den i undervisningen. Vi gör också ett kort nedslag i Sollentunas satsning innan vi tittar lite närmare på det tyska micro:bit-alternativet Calliope. Vi rundar av med avslutningen av Makerskola och med veckans tips.

Dags för årets Europe Code Week

6-21 oktober arrangeras för sjätte gången Europe Code Week, som har till syfte att väcka barns, ungdomars och vuxnas intresse för datavetenskap, programmering och digitalt skapande. Trots namnet vänder sig Europe Code Week vänder sig till hela världen, och förra året deltog 1.2 miljoner människor från 50 länder i olika aktiviteter.

Europe Code Week stöds av EU-kommissionen, som i sin digitala handlingsplan särskilt uppmuntrar skolor i medlemsländerna att delta i aktiviteterna. Deras förhoppning är att hälften av alla skolor i EU ska delta 2020.

Vem som helst kan arrangera en aktivitet och lägga in den i Europe Code Weeks databas. I alla länder som deltar finns frivilliga ambassadörer som samordnar och marknadsför det som händer under de två veckorna. Agneta Hedenström och Mie Menmark är ambassadörer för Sverige.

I år utmanar Internetstiftelsen lärare på alla svenska grundskolor att delta i Europe Code Week. För varje elev som gör minst en lektion i programmeringDigitala lektioner, skänker Internetstiftelsen 5 kronor till Unicefs arbete för att fler barn i Nepal ska gå i skolan.

Micro:bit

Under de senaste åren har det startats en mängd olika initiativ för att öka elevers intresse för den digitala teknikutvecklingen och för programmering. Ett av de mer uppmärksammade är micro:bit, en liten enkel dator – en mikrokontroller – utan eget operativsystem, som kan programmeras för att styra och samverka med andra elektroniska komponenter och allt som kan leda ström. Micro:bit är utvecklad för att användas av barn och ungdomar. Därför fordras det varken tekniska förkunskaper eller någon erfarenhet av programmering för att komma igång.

Tanken med Micro:bit, som lanserades av BBC sommaren 2015, är att elever i 11-12-årsåldern – och deras lärare –  ska bli intresserade av att utforska den digitala teknikens möjligheter. Ett halvt år efter lanseringen skänkte BBC varsin micro:bit till alla brittiska elever i årskurs 7, vilket motsvarar årskurs 5 i Sverige. Totalt rörde det sig om ungefär en miljon enheter.

Den nya läroplanen för den engelska skolan, som bland annat lyfter fram programmering och kreativ problemlösning, är en viktig drivkraft bakom micro:bit. Även i Skottland, Wales och Nordirland syns ett växande intresse för programmering och digital kompetens i skolan. Detta är förstås inte något unikt för Storbritannien, utan det rör sig om en global utveckling. I oktober 2016 startades Micro:bit Educational Foundation, som genom sina återförsäljare gör micro:bit tillgängligt för myndigheter, skolor och andra intresserade i hela världen. Det finns också mängder av kostnadsfria lärresurser på nätet som gör det enkelt att komma igång.

Ultra:bit

Danmark är ett av de länder som bestämt sig för en större satsning på micro:bit i undervisningen. I april blev det klart att alla danska fjärdeklassare under 2018 och 2019 ska få varsin micro:bit som kan användas i undervisningen. I början av höstterminen satte utdelningen igång, och nu har de flesta av eleverna i den här omgången fått sin micro:bit. Totalt under de två åren rör det sig om mer än 60 000 elever.

Satsningen går under namnet Ultra:bit och drivs av Danmarks Radio tillsammans med Center for Undervisningsmidler och Industriens Fond, som bidrar med 14 miljoner danska kroner.

Namnet Ultra:bit kommer från Danmarks Radios tv-kanal DR Ultra, som vänder sig till barn mellan 7 och 12 år. Nyligen lanserade DR Ultra temat barn, kreativitet och teknologi, som är tänkt att öka barns förståelse av den digitala utvecklingen. Inte minst är det viktigt att de börjar intresserar sig för vad som händer “under locket” och hur de själva kan programmera och skapa digitalt.

DR Skole tar fram lärarhandledningar och undervisningsmaterial som visar hur man kan arbeta med micro:bit på lektionerna i olika ämnen. Det rör sig inte enbart om lärresurser i matematik, no, teknik och slöjd, utan också om ämnen som normalt inte förknippas med teknik, till exempel danska. I danska finns det bland annat undervisningsmaterial som beskriver och förklarar hur man kan skapa dikter, diktsamlingar och interaktiva berättelser genom att programmera sin micro:bit.

Kompetensutveckling av lärare är också en viktig del av ultra:bit. Bland annat kommer lärare på 1200 skolor runt om i Danmark att besökas av en mobil “taskforce” från Center for Undervisningsmidler, för att få en bättre inblick i hur micro:bit kan användas i undervisningen.

Ett viktigt skäl till att Ultra:bit har dragit igång nu, är de kommande tre årens försök med att införa teknologiförståelse i den danska grundskolan, som vi nämnde i Veckans spaning för tre veckor sedan. Målet med Ultra:bit är att utveckla elevernas teknologiförståelse, så att de aktivt kan ta ställning till och dra nytta av de möjligheter som den digitala utvecklingen skapar.

Sollentuna kommun ger micro:bit till alla femmor

Flera huvudmän och skolor har börjat använda micro:bit i undervisningen i större och mindre skala. Sollentuna kommun, som har gett varsin micro:bit till alla femmor, är ett exempel på en större satsning. Varje skola har också fått ett paket med kringutrustning, som ger lite mer avancerade möjligheter. Det handlar bland annat om programmerbara lysdiodslingor, servomotorer och en liten robot.

Med den här satsningen får kommunen en kritisk massa av lärare och elever som jobbar i en enhetlig miljö, och som kan samarbeta och dra nytta av varandras erfarenheter. Dessutom är micro:bit en öppen produkt med ett växande globalt ekosystem som ger spännande tekniska och pedagogiska möjligheter. Man har också börjat arbeta med lokala utvecklingscentra för att få fart på det kollegiala samarbetet och det gemensamma lärandet.

Calliope – ett tyskt alternativ till micro:bit

Micro:bit är förstås inte den enda produkten av det här slaget som kan användas i skolan. Ett annat exempel är Calliope Mini, en icke-vinstdrivande satsning som sedan två år tillbaka drivs av ett företag med samma namn, och som finansieras av donationer. Satsningen har även fått stöd av det federala näringsdepartementet.

Ett viktigt skäl till att Calliope gör den här satsningen, är att man anser att att micro:bit har en del tekniska brister. Ett annat skäl är att micro:bit saknar högtalare, mikrofon och RGB-lysdioder, tre komponenter som man menar ger eleverna rikare möjligheter att experimentera. Ytterligare ett skäl är att man anser att Raspberry Pi och Arduino, två mikrokontrollerkort som ibland används i undervisningen, är alltför svåra att använda och måste byggas ut med flera komponenter för att fungera i skolan.

Calliope Mini är formad som en sexuddig stjärna, och det finns mer utrymme på kretskortet än på en micro:bit. Det går också att skapa mer avancerade elektroniska system. Den är i stort sett kompatibel med micro:bit, och programkod som har tagits fram för micro:bit fungerar även på Calliope Mini. Målet är att Calliope Mini ska kunna ge en lekfull ingång till digitalt skapande för elever från årskurs 3 och uppåt.

Calliope Mini har börjat användas i tyska skolor och man hoppas även kunna nå den globala utbildningsmarknaden. Saarland är det enda förbundslandet där alla treor har fått varsin Calliope Mini. Under den pågående pilotfasen är det bara hälften av Tysklands 16 förbundsländer som har skolor som använder Calliope Mini i undervisningen. Flest är det i Berlin: ungefär 150 stycken.

Hur det ska gå med utveckling och användning av Calliope Mini efter pilotfasen är än så länge en öppen fråga. Många lärare och elever är entusiastiska över de nya möjligheterna, men det är samtidigt tydligt att det krävs kompetensutveckling och andra utvecklingsinsatser för att få fart på utvecklingen.

Makerskola har avslutats – men utvecklingen går vidare

Arbetet med skolans digitalisering och nya arbetssätt och undervisningsmetoder, ställer både krav på kompetensförsörjning och verksamhetsutveckling. Här finns det gott om stöd i forskningen, till exempel från Unos uno. Erfarenheterna från det treåriga projektet Makerskola, där RISE och ett trettiotal andra aktörer från skola och forskning deltog, är ett annat exempel på detta.

Det är nödvändigt att se till att alla är med tåget och att hela tiden kunna ge hjälp och stöd. Om man lyckas med detta blir det en helt annan kraft i förändringsarbetet, eftersom hela lärarkollegiet har samma förståelse och insikt. Detta tog vi bland annat upp i artikeln Hur går vi vidare med skolans digitalisering?, som publicerades på Spaningen igår.

Sollentuna kommun, som ledde Makerskola, gjorde en bred satsning och skapade en struktur som gör det lättare att sprida kunskap i hela organisationen. Man fick igång en slags undergroundrörelse som drev på utvecklingen. Det hände mycket på ganska kort tid och hela styrkedjan var med. Det har man nytta av nu, när man fortsätter med micro:bit och andra satsningar på skolans digitalisering.

Veckans tips

9-10 oktober arrangeras Learning Forum i Göteborg, en konferens som vill koppla samman forskning inom en rad olika ämnesområden till det pågående arbetet med att utveckla och förändra skolan i en mer digital riktning. Här kommer även det andra rådslaget om en handlingsplan för skolans digitalisering att äga rum. Det första hölls under Almedalsveckan i somras. Den här gången är rådslaget helt inriktat på forskningsfrågor.

Alla som är intresserade kan göra inspel, och det finns inga krav om att vara på plats. Du kan anmäla dig direkt och delta i rådslaget på nätet.

Hur går vi vidare med skolans digitalisering?

Hur går vi vidare med skolans digitalisering?

1 juli började de reviderade läroplanerna gälla för alla grund- och gymnasieskolor. Skolans ansvar för att hjälpa alla elever att utveckla en adekvat digital kompetens lyfts fram och programmering blir en obligatorisk del av undervisningen i flera ämnen.

Flera seminarier på Almedalsveckan i somras tog upp viktiga problemställningar kring detta, som både sammanfattar läget och pekar framåt. Här hölls också det första digitala rådslaget om en handlingsplan för skolans digitalisering. Det är ett arbetssätt som ger alla intresserade möjlighet att bidra med förslag till den kommande nationella handlingsplanen.

Digitaliseringen löser inte alla problem

Helene Odenjung, förste vice ordförande i Liberalerna och styrelseledamot i SKL, inledde SKL:s seminarium Digitalisering utvecklar skolan och stimulerar lärande. Hon konstaterade att det både är bra att det finns en nationell strategi och att en nationell handlingsplan ska presenteras i mars 2019. Men hon tillade att det är viktigt att förstå att det även krävs insatser inom andra områden för att klara skolans utmaningar de kommande åren.

– Lärarbristen är redan ett faktum. Dessutom är det ett problem som kommer att förvärras framöver. Många lärare kommer att pensioneras och det är inte tillräckligt många som utbildar sig till lärare. Fram till 2030 behöver 70 000 lärare utbildas, men hur ska det gå till? Digitaliseringen är viktig, men den kan inte ersätta lärare och den kan heller inte lösa alla problem som finns i skolan.

Det behövs kunniga och motiverade lärare

Att lärarbristen måste hanteras påpekade också Lina Hultqvist, som är ordförande för Sveriges Elevkårer och deltar i arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan. Den absolut största motivationsfaktorn för en elev är mötet med en kunnig och motiverande lärare.

– Eldsjälar som kan använda tekniken i sin undervisning har ofta en avgörande roll för elevernas engagemang och lärande. Det är också viktigt att kunna hantera det pedagogiska ledarskapet på ett bra sätt, så att undervisningen verkligen fungerar. Därför är det avgörande att alla lärare får den kompetensutveckling som de behöver och att de förstår varför digitaliseringen av skolan och undervisningen är nödvändig.

Skillnaderna mellan skolorna är ett stort bekymmer

De stora skillnaderna mellan landets skolor när det gäller användningen av it och digitala medier i undervisningen är ett stort bekymmer, menade Lars Lingman, som är undervisningsråd på Skolverket. Likvärdigheten är central och får inte glömmas bort.

– Tyvärr lider lärarutbildningarna av samma problem. En del förbereder de blivande inför de krav som digitaliseringen ställer, men många gör det inte. Därför är det viktigt att se till att alla lärarutbildningar utvecklas så att de klarar att möta de studerandes behov av digital kompetens.

Skolans digitalisering är ett förändringsprojekt

Det är viktigt att lärare och forskare tillsammans kan utveckla och sprida pedagogiska metoder och arbetssätt som drar nytta av teknikens möjligheter. Annars kommer vi inte vidare, påpekade Lars Lingman. Förmågan hos skolledare att leda digitalisering är också en avgörande faktor som måste hanteras.

– Framför allt måste vi inse att skolans digitalisering inte är ett it-projekt, utan ett förändringsprojekt. Digitaliseringen förändrar hela samhället och den behöver även förändra skolan.

Glöm inte skolans administration och hanteringen av elevdata

Mycket återstår att göra kring digitaliseringen av skolans administrativa arbete, inte minst hanteringen av elevdata, berättade Peyman Vahedi, som är gymnasierektor i Kramfors kommun.

– All relevant information om eleverna ska följa med dem både inom och mellan utbildningssystemen. Idag är det närmast en omöjlighet, eftersom det används så många olika system som inte är kompatibla med varandra. Det behövs federationslösningar som gör det enkelt och smidigt att dela data, men för att det ska bli möjligt krävs att någon myndighet tar kommandot.

Maria Caryll, som är sektionschef på SKL, resonerade på ett liknande sätt på Skolverkets seminarium Så arbetar vi tillsammans för att främja skolans digitalisering. Hon betonade att det gäller att se till att den digitala infrastrukturen är på plats. Det behöver också tas fram single sign-on-lösningar som gör det möjligt att direkt komma åt all information som skolan behöver.

– Tänk om vi hade gjort på samma sätt som i Danmark. Där kan skolans personal, tack vare UNI-Login, komma åt all relevant information med samma inloggning. Även här i Sverige behöver vi lösningar som gör det möjligt för de olika administrativa systemen att “prata med varandra”.

Vilken digital kompetens behöver lärare ha?

I de reviderade läroplanerna talas det om att lärarna ska hjälpa eleverna att utveckla en adekvat digital kompetens. Det förutsätter att de själva har de kunskaper som krävs, men vad betyder det i praktiken?

Kjell Hedwall, som är chef för avdelningen för skolutveckling på Skolverket, menade att det både för lärare och skolledare framför allt handlar om att kunna reflektera och förhålla sig kritiskt till när it och digitala medier är lämpliga att använda i undervisningen. Det här ställer stora krav på kompetensutveckling och det försöker Skolverket möta.

– Vi tar fram webbaserade kurser som bygger på kollegialt lärande, och som är fritt tillgängliga för alla skolor. Programmering är ett viktigt område, liksom att leda digitalisering och att kunna undervisa och lära i tekniktäta miljöer. Den här typen av breda insatser kommer att behövas under överskådlig tid, eftersom de tekniska och pedagogiska förutsättningarna hela tiden förändras.

Det går alldeles för långsamt

Nu är arbetet med skolans digitalisering i full gång, men många friskolor är missnöjda med att det ändå går för långsamt fram, menade Lars Leijonborg, som är ordförande för Friskolornas riksförbund.

– Avståndet mellan målsättning och verklighet får inte bli för stort. Vi hoppades till exempel på en snabbare digitalisering av nationella prov, men så blev det inte. Jag tror också att vi måste göra det möjligt att använda fjärrundervisning mer än idag. Detär ett sätt att försöka möta bristen på lärare och att ge eleverna likvärdiga möjligheter.

Här är det viktigt att förstå att det inte är tekniken som är tröskeln, påpekade Maria Caryll, utan det handlar om att få bättre fart på förändringsarbetet.

– De sociala strukturerna på skolan är viktiga. Det handlar om verksamhetskulturen, om det som finns i väggarna. Förändring som är kopplad till teknik tar helt enkelt tid. Ofta stannar det vid att man börjar använda digitala lösningar, medan undervisningen rullar på ungefär som tidigt. För att kunna ändra här, måste hela styrkedjan vara involverad i arbetet. Annars blir det svårt att komma vidare.

Vad innebär digitaliseringen och vart vill vi att den ska leda?

Ett annat hinder är att det fortfarande är en aning oklart vad digitaliseringen egentligen innebär och vart den ska leda, menade Peter Fredriksson, som är generaldirektör för Skolverket.

– Det är viktigt att alla i skolans värld blir överens om hur framtiden ser ut. Först då blir det möjligt att skapa en gemensam målbild och att komma överens om hur vi ska nå fram till målet. Ju tydligare målbilden blir, desto bättre förutsättningar har vi att lyckas.

Makerskola – en nationell testbädd för digitalt skapande i skolan

Projektet Makerskola, som avslutades i september, visar hur digitaliseringen förändrar skolans vardag och hur man kan tänka och arbeta på nya sätt med programmering och digitalt skapande. På seminariet Digital kompetens och programmering i skolan – är vi redo inför höstterminen?, blickade några av deltagarna både framåt och bakåt.

Nu är det lättare att sprida kunskap i hela organisationen

Makerskola stöddes av Vinnova och drevs av Sollentuna kommun, med bland andra RISE och ett trettiotal skolhuvudmän, forskare och företag som partners. Syftet var att fungera som en testbädd, vilket gav en stor frihet, berättade Lars Glimbert, som var projektledare. Det handlade inte främst om att försöka göra rätt, utan om att utforska och testa nya vägar som kan leda framåt.

– För Sollentunas del blev det här projektet en stor vinst. Vi har satsat brett på makerspace i kommunen och nu har vi skapat en struktur som gör det lättare att sprida kunskap i hela organisationen.

Man måste få misslyckas för att kunna gå framåt

Helen Henriksson är skolutvecklare i Göteborgs stad och arbetade med Makerskola tillsammans med intresserade skolor. Hon betonade bland annat betydelsen av att ha en central skolutvecklingsenhet i kommunen. Annars är det svårt att få igång utvecklingen i en stor kommun.

– Vi lärde oss mycket med Makerskola och de här erfarenheterna kommer att påverka oss mycket framöver. Inte minst har vi förstått att det är viktigt att få lov att misslyckas. Ett misslyckande leder vidare till nästa steg i utvecklingen och på sikt ger det stora vinster för verksamheten. Man måste få prova sig fram för att komma vidare.

Svaren väckte nya frågor

Det finns en växande rörelse kring makerkultur och skola utomlands, berättade Carl Heath, utbildningsdirektör på RISE, och det finns en spännande koppling mellan barn och programmering som är viktig att utforska. Men arbetet visade sig efterhand att leda i en annan riktning än vad man trodde från början.

– Makerskola tog avstamp i tekniken, men ju längre vi höll på, desto mer kom det att handla om kompetensförsörjning och verksamhetsutveckling. Svaren vi fick kring hur man kan arbeta med barn och programmering väckte nya frågor som blev viktiga att undersöka och att besvara.

Vad gör skolan när den når en brytpunkt?

När skolan börjar arbeta med laserskrivare, CNC, stegvisa algoritmer och programmering i undervisningen, väcks viktiga frågor om lärare och deras kompetensförsörjning, tillade Maria Nyström, rektor på Runbacka skolor i Sollentuna. Vad gör man på skolan när man upptäcker att man befinner sig i en brytpunkt?

– Vi har redan infört programmering i undervisningen och vi har låtit alla lärare i kommunen gå Skolverkets webbkurs Om programmering. Det här inte bara något som är viktigt för matematik- och tekniklärare, utan det är något som alla behöver ha en inblick i. Att förstå hur programmering fungerar, ger en ny slags läsförståelse, ett nytt sätt att se och förstå sin omvärld.

Gemensam kunskap blir en samlande kraft

Det uppstår en helt ny kraft när hela lärarkollegiet har samma förståelse och insikt, förklarade Maria Nyström. Samtidigt blir det uppenbart att kunskaperna om hur programmering fungerar kan komma till nytta i alla ämnen. Men det här ställer också stora krav på kompetensförsörjningen. Sollentuna kommun har kommit långt och har många drivna lärare, men det är nödvändigt att hela tiden hålla igång utvecklingen.

Man får inte tappa tempo

Ett viktigt skäl till att Sollentuna har lyckats så bra, är att man fick till en slags undergroundrörelse kring Makerskola som drev på, menade Sara Penje, som är utvecklingschef i Lidingö stad, men som tidigare arbetade i Sollentuna. Det hände mycket på ganska kort tid och hela styrkedjan var med.

– I Sollentuna finns lärare som är framåt och som tar ansvar för varandras utveckling, och skolledarna var också med. Det kollegiala lärandet och kunskapsutbytet är helt enkelt avgörande. Vi behövde samma sak i Lidingö och Makerskola gav oss den struktur som vi behövde för att komma igång. Nu kör vi vidare med hangouts och diskussioner för att inte tappa tempo. Det gäller att hålla liv i digitaliseringsfrågan och att se till att den blir en del av vardagen.

Alla måste förstå vad det innebär att arbeta med it som material

Det gäller också att ge alla som arbetar i och med skolan en möjlighet att förstå vad det innebär att arbeta med it som material, konstaterade Per Falk, som är it-strateg och processledare i Upplands Väsby kommun. Alla har inte samma grad av förståelse, så det gäller att se till att alla är med, särskilt cheferna och de som fattar politiska beslut.

– I Upplands Väsby har vi skapat ett makerspace, en fysisk plats som samlar hela kommunen och som hjälper oss att utvecklas vidare. Det blir också ett sätt att jobba med likvärdighet. Alla får en insyn i vad som görs och vad som är på gång. Då blir det enklare att skapa en gemensam progression som gör det möjligt att gå i samma riktning tillsammans. Men det kräver också att de som känner sig oroliga kan få den hjälp de behöver för att komma vidare.

Hur kan vi få lärarutbildningarna med på tåget?

Upplands Väsby har inlett ett samarbete med förskollärarutbildningen på Stockholms universitet kring makerspace, och det är något som skulle behöva på fler lärarutbildningar, tillade Per Falk.

– Alla lärarutbildningar borde börja undersöka hur de kan få in makerkulturen och det digitala skapandet i sin undervisning. Det tror jag kan ge en mycket bättre fart åt förändringsarbetet och det kan också hjälpa de blivande lärarna att utveckla en adekvat digital kompetens. Därför måste vi börja fundera på vad som kan göras för att få med fler på tåget!

Digitala rådslag om skolans digitalisering

Det är också viktigt att engagera så många som möjligt i arbetet med att utveckla en nationell handlingsplan för skolans digitalisering. Det här arbetet leds av SKL, på uppdrag av regeringen, men man samarbetar med en rad andra aktörer. Man vill också att alla som är intresserade av området ska ges möjlighet att dela med sig av sina tankar.

I Almedalen arrangerade RISE en workshop kring handlingsplanen som samlade ett åttiotal personer från olika verksamhetsområden som rör skolan, alltifrån forskare, politiker och företrädare för olika branscher till utvecklingsstrateger, skolledare och lärare. Det var samtidigt det första digitala rådslaget om skolans digitalisering. Intresserade som inte var på plats, kunde delta via nätet

Deltagarna besvarade en rad olika frågor inom de tre fokusområdena: digital kompetens för alla i skolan, likvärdig tillgång och användning samt forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter. Ett stort antal skarpa förslag delades i plattformen VoteIT, och dessa tar arbetsgruppen med sig i det fortsatta arbetet. Det handlade bland annat om kompetensutveckling för beslutsfattare, ett ökat statligt ansvar för digital infrastruktur, behov av lokala samverkansformer om digitala läromedel samt förslag om digitala tjänster som kan göra internationell forskning mer lättillgänglig.

Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober, arrangeras ett rådslag som är helt inriktat på forskningsfrågor. Föredrag och diskussioner på Learning Forum kommer vi att återkomma till!